1980 Graham Vintage Port

Under 80- och 90-talet var portvin lite av en favorit hos oss. Priserna på Systembolaget var ofta helt OK, vilket gjorde att vi köpte på oss några flaskor. Smakpreferenserna förändrades och det blev i stort sett bara till jul som vi drack port. Jag kunde runt milleniumskiftet konstatera att de 35 flaskorna, som låg i källaren skulle förmodligen räcka livet ut. Jag hade då nyss fyllt 50 år. Inte en enda flaska har köpts på den här sidan om milleniumskiftet. Det är därmed det enda köpstopp jag lyckats genomföra.

W & J Graham’s grundades i Oporto (Portugals andra stad), år 1820, av dom två bröderna William och John Graham. Tillsammans med familjen Symington har de utvecklat Grahams till vad det är idag.
Grahams viner kommer huvudsakligen från de egna vingårdarna Quinta dos Malvedos nära Tua och Quinta das Lages i Rio Torto. Två andra vingårdar Quinta da Vila Velha och  Quinta de Vale Malhadas, som ägs av familjen Symmington bidrar också med en ansenlig mängd druvor.

Årgången 1980 har inte haft det allra bästa ryktet, men den har på senare år kommit att omvärderas. 

Decanter striver: An underrated vintage that produced approachable, easygoing wines for the medium term. Dow’s, Graham’s and Warre’s are very good.

Det infinner sig alltid ett ögonblick av anspänning när en kork ska dras ut från en flaska med hög ålder. Ja jag vet att jag borde ha en bladöppnare, men nu saknar jag det och då får en hederlig gammal korkskruv användas. Det gick ändå hyfsat. Visserligen delade korken på sig och visst blev det lite smulor, men inte värre att de gick att hantera. Vinet dekanteras och hälls över på karaff. Flaskan sköljes ren och portvinet återförs till originalflaskan. 

Jisses vad det här var gott. Moget med härlig friskhet och enastående komplexitet. En av de bättre, om inte det bästa, portvinet jag druckit på mången god dag.

En underbar doft med just det där vi förväntar oss av en Vintage Port. 

Lite läder och massor av mörka och röda bär möter vi omgående. Efterhand kompletteras doften med torkad frukt typ fikon och dadlar, nötter och aningens örter. 

Ytterst doftvänligt och nästan ingen alkoholton som tränger sig på.

I gommen är det ännu läckrare. Inte så tungt utan mer lättsamt. En stor och utvecklad smak möter oss omgående: söta,mörka körsbär, mosade jordgubbar, mogna björnbär, aningens svarta vinbär och gott om mogna, blåa plommon. Här finns också en del torkad frukt (fikon, dadlar), lite nötter, några örter och kryddor samt unset kanel. En fin syra ger det här portvinet en bra friskhet. Alldeles sammetslena tanniner. Lång och utdragen eftersmak med mera söt, mörk frukt, mörk choklad, nötter och torkad frukt. 

Alkoholen klickar in på 20% och visst kan vi ana den, men den blir aldrig eldig eller spritig. 

Sanslöst gott!! Kanske den bästa port jag druckit.

Betyg 5

1994 köpte jag den här flaskan på SB för 205 kr. Nu nästan 30 år senare får jag full valuta för dom slantarna

2018 La Chiusa Langhe Nebbiolo, Chionetti

Ett litet nebbiolosug infann sig för några dagar sedan. Bara att kika in i excel-arket och leta efter något som verkar trevligt. Vi landade i att det var dags att testa Chionettis sätt att uttrycka druva Nebbiolo.

Det kom ett mail i våras från Fanwine om en för mig icke känd producent Chionetti. Vinerna en kunde köpa lät spännande så vi hakade på. Frakt, moms och alkoholskatt ingår i slutsumman.

Giuseppe Chionetti köpte 1912 en gård lämplig för vinodling i byn San Luigi i Dogliani och från den stunden har familjen Chionetti varit förknippad med druvan Dolcetto. Från början såldes druvorna till de större tillverkarna, men Quinto Chionetti barnbarn till Giuseppe började sälja vin under egen etikett. Quintos son Andrea utvecklade vingårdens potential och producerade tre cuvéer: San Luigi, Sorì Briccolero och Vigna la Costa. Verksamheten växte och framgångarna med vinerna blev allt större bl a med export till USA. 1988 omkom Andrea och dottern Elena i en bilolycka. Quinto som lämnat över mycket av ansvaret till Andrea får åter ta över ansvaret. 1999 lämnar hustrun Maria sitt arbete på bank och går in i vinverksamheten. 2013 får sonsonen Nicola ansvaret för verksamheten. Familjen Chionetti har sedan 2015 köpt tre olika vinfält i Barolo-området och gör därmed tre olika Barolo:  Parussi, Bussia Vigna Pianpolvere samt Roncaglie.

Totalt äger dom idag 14 ha och producerar runt 85 000 flaskor fördelade på tre Dolcetto, tre Barolo, en vardera av Barbera, Langhe Nebbiolo samt Riesling. Odlingsmetoderna är organisk-biologiska och för detta är dom certifierade.

Huvuddelen av druvorna kommer från Vinfälten SAN Luigi runt byn Dogliani och resten från vinfält i Monforte d´Alba. Druvorna avstjälkas och får jäsa på ståltankar.

Vinet har fått tillbringa dryga året på stora franska ekfat (icke rostade). Vinet är ofiltrerat. Dom gör runt 10 000 flaskor av det här vinet.

Färgen går i en lättare rubinröd nyans.

I doften hittar vi lite läder, en hel del röda bär, lite örter och aningens peppar. På sluttampen noterar vi rosor och violer.

I gommen är det friskt, hyfsat slankt med en viss stramhet. Röda bär i form av hallon,körsbär, jordgubbar och tranbär dominerar intrycken. Några små nypor av örter och kryddor skapar tillsammans med några florala toner  (rosor, violer) en trevlig palett i munhålan.

 Betyg 4-

Vi betalade strax under tvåhundringen inkl frakt och skatt.

Valpolicella Superiore: 2013 Ernesto Ruffo vs 2015 Roccolo Grassi

Regelverket säger att för att få kallas Superiore i Valpolicella ska alkoholhalten vara 12% eller högre samt att vinet ska ha lagrats minst ett år räknat från 1 januari året efter skörd. Det finns inga regler om torkade druvor, vilket betyder att det är fritt fram för de olika producenterna att endast använda fräscha druvor eller bara torkade druvor eller någon mix av dessa. Lagringstiden är visserligen minst ett år, men vissa producenter låter sin Superiore lagras på ekfat i flera år. Ni förstår då själva att det blir väldigt olika viner.

I kategorin Valpolicella Superiore ingår en mängd viner med väldigt olika egenskaper. I ena ändan av spektrat hittar vi mycket lätta, enkla och nästan lite ren-körsbärsjuice-aktiga viner och i den andra ändan mycket kraftiga och fruktdrivna viner.

Vi har de senaste veckorna druckit två Superiore, där den ena (Campogadis från Ernesto Ruffo) definitivt tillhör de mer kraftfulla varianterna. Roccolo Grassis Superiore ska nog räknas in bland de mer kraftfulla utan att vara i närheten av Campogadis kraftfullhet.

2015 Valpolicella  Roccolo Grassi. 

Detta är ett vin som vi köper år efter år. Sällan eller aldrig blir vi besvikna. Vi har besökt Roccolo Grassi ett flertal gånger. Det är alltid lika fascinerande att träffa syskonen Marco och Franceska Sartori. Senast var det en digital vinprovning. Du kan läsa om den här.

Vad vi tyckt om tidigare årgångar kan du läsa genom att klicka på länken för resp årtal:  2004, 2005, 2007, 2008, 1998,2010,2011 och 2011 på egen hand, 2013, 2014 och 2015

Druvblandningen är Corvina (60%), Corvinone (15%), Rondinella (20%) och Croatina (5%). Vinstockarna är runt 25 år gamla. Jordmånen är vulkanisk och vinfältet ligger på ca 180 m ö h. Roccolo Grassi gör sin Superiore på 50% torkade druvor(20 dagar) och 50% på druvor som pressats direkt efter skörd. Vinet har fått mogna i 20 månader på en blandning av större ekfat och franska barriquer innan det buteljerats. Slutligen brukar det få vila i ytterligare 10 månader på flaska innan Marco anser att det är moget för marknaden.

Ett alldeles underbart vin med en härlig friskhet. Det är just på väg att lämna det ungdomliga stadiet och dofter och smaker har börjat få det där underbara djupet.

I doften känner vi initialt en del läder och lite jord, men den mörka frukter tar snabbt över. Här finns också örter, kryddor och florala (rosor) toner. Vi får på sluttampen en påminnelse om vulkanjorden genom de krossade flintastenarna vi kan nosa oss till. En ljuvlig doft.

I gommen är det den mörka frukten som dominerar med mörka körsbär, skogshallon, björnbär, aningens svarta vinbär och något tranbär. En underbar friskhet kombinerad med elegans och kraft i smakerna. Små nätta och eleganta tanniner bjuder ett försiktigt motstånd. Eftersmaken är längre än medel och där får de mörka körsbären samsas med mörk choklad, körsbärskärnor och lyxig lakrits.

Helt enkelt ett underbart vin.

Betyg 4+

Vinet är dessvärre slutsålt på SB. Det kostade när det begav sig 358 kr.

2013 Campogadis Valpolicella Superiore, Ernesto Ruffo.

Ernesto Ruffo är ett litet familjeföretag med en produktion på endast 6 000 flaskor fördelade på fem olika cuvéer. Vingården ligger väldigt vackert belägen på en kulle i utkanten av den lilla byn San Briccio i Mezzane di Sotto någon mil öster om Verona. En hektar vulkanjord äger dom. Produktionen sker efter ekologiska principer. Inga pesticider, ingen konstgödsel eller andra kemiska substanser används.

Jag skrev en artikel på Clubamarones hemsida om en provning i Stockholm med Leonardo Ruffo 2019.

Campogadis är gjort på druvorna Corvina, Corvinone och Rondinella, som vuxit på vinstockar som är 15-45 år gamla och belägna på ett vinfält som ligger 190 m ö h. Jordmånen är svart vulkanisk sten.

Så klart plockas druvorna för hand och får sedan torka i 8-20 dagar innan de avstjälkas och pressas. Torkningstiden varierar år från år. Jäsningen äger rum med skalkontakt under cirka 15 dagar. Det får sedan vila upp sig i nästan 24 månader på franska ekfat, där endast 30% är nya. Vinet får efter att det buteljerats ligga på flaskan i ytterligare ett par år innan det släpps ut på marknaden.

Detta är ett helt enastående vin. Jag har tidigare utnämnt detta till den bästa Superiore jag druckit. Det omdömet befästs med den här flaskan. 

Färgen går i en djup, mörk rubinröd nyans.

Doften börjar med lite läder och aningens jord, men det står inte långt på innan den mörka frukten dominerar intrycken. Stor och intensiv. Några mindre nypor örter och kryddor samt aningens hemkola noterar vi också En fantastisk doft. Helt ljuvlig att sitta och sniffa på.

I gommen är det en kraftfull och intensiv smak av mörk frukt som spelar huvudrollen. Här finns söta mörka körsbär, mogna björnbär, blåa plommon, några skogshallon och aningens svarta vinbär. Precis som i doften finns här också lite kryddor främst vitpeppar och några små nypor av örter. Unset vanilj och hemkola samt några torkade frukter kan vi också känna. En fin syra ger vinet en härlig friskhet. Tanninerna finns där. Mjuka och stimulerande bjuder de ett litet försiktigt motstånd. Eftersmaken är formidabel med mera söta, mörka körsbär och mogna björnbär, någon torkad frukt, aningens sötlakrits, en finstämd ton av svartpeppar, bitterhet av högkvalitativ mörk choklad och körsbärskärnor.

En sann njutning är det att dricka det här vinet!!

Betyg 5-

På SB kostar årgång 2016 av det här vinet 589 kr. 

2011 L´Artiste David Léclapart

Franska Vinlistan hade 2018 ett erbjudande om att köpa en låda med fem olika cuvéer från David Léclapart: 

- L´Astre  Blanc de Noirs

- L´Apotre Blanc de Blancs

- L´Amateur Blanc de Blancs

- L´Artiste Blanc de Blancs

- L´Aphrodisiaque  80% Chardonnay och 20% Pinot Noir

Det var två flaskor av L´Artiste och en av de övriga.

Jag har så här långt provat:

- L´Artiste

- L´Astre

- L´Aphrodisiaque

Det är bara att klicka på resp länk så får du mina tankar om just den champagnen.

 

David Léclapart är en producent jag läst mycket om. Nästan lite kultförklarad redan som ung. Egendomen ligger i den lilla Premier Cru-byn Trépail strax norr om den mer kända byn Ambonnay. David kommer från en familj med anor i Champagne. Fjärde generationens vinmakare som han är tog han 1998 över familjens egendom och redan från starten började han odla enligt biodynamiska principer. Han söker inte en speciell stil utan vill att varje årgång ska vara präglad av det årets förutsättningar. Vinet får uttrycka sig så som det fötts utan att ta bort eller ändra på för mycket. Ett minimum av svavel används, ingen dosage och ingen filtrering. Samtliga vinfält är ECOCERT och DEMETER cetifierade.Han förfogar över 3 ha vinmarker uppdelade på lite över 20 små vinfält. Årsproduktionen ligger på 12 000 flaskor fördelade på fyra olika cuvéer.

Samtliga Davids champagner är årgångsviner, men eftersom han av utrymmes skäl låter vinerna ligga runt 15 månader innan de degorgeras, istället för de tre år som regelverket säger, får årgången inte stå på etiketten. Detta löses genom att det på baksidesetiketten står LV11 (se bilden), vilket betyder att årgången är 2011.

L´Artiste är ett vin gjort uteslutande på Chardonnay-druvor, som kommer från två ibland tre olika vinfält runt byn Trépail.  Årgång 2011 är från Chemin de Billy och Cote des Prés. Vinstockarna har en ålder på 30-50 år. Ungefär 50% har fått jäsa och lagrats en kortare tid på begagnade ekfat, medan den andra hälften har gjort detta på emaljerade stålfat. Precis som jag skrev ovan har vinet fått ligga på sin jästfällning i 15 månader innan det degorgerades. Det görs runt 3 000 flaskor av L´Artiste.

Det har gått nästan tre år sedan vi senast drack en flaska av den här champagnen. Väldigt god redan då, men egentligen lite väl ung. 

Det har hänt en del på de här tre åren. Idag känns den betydligt mer drickmogen. Det där ungdomliga stadiet har den lämnat bakom sig, utan att för den skull kännas som en riktigt mogen champagne. Fortfarande med en härlig friskhet.

Doften är mer utvecklad än vad jag minns från förra flaskan. Vi hittar en hel del gul-gröna äpplen, citrus, en del gula stenfrukter, mariekex, ostronskal, nylagd grusgång och nykalkad gräsmatta samt någon lite örtighet. Väldigt trevlig doft.

Vi konstaterar vid den första lilla klunken att smakerna satt sig och känns mer utvecklade och fått ett större djup än vad vi noterade för tre år sedan. Detta är en fantastisk champagne inte tal om något annat. Vi noterar delikata gul-gröna äpplen, läckra toner av citrus och lite gula päron. De gula stenfrukterna  tar formen av persika, aprikos och gula plommon. Här finns finstämda toner av örter och kryddor, lite nötter, aningens florala toner samt ett underbart inslag av mineraler av typ krita och sten i det långa avslutet.

Lägg därtill den underbara balansen mellan syra, sötma och smaker. Hur gott som helst!!

Betyg 5-

2016 Passopiscario

Så har vintervädret gett vika eller åtminstone tagit en paus och ersatts av någon plusgrad, regn och inte minst ordentlig vind. Precis som vi vant oss vid på senare år.

Det har gått några år sedan jag upptäckte viner från Sicilien. Från början var det Arianna Occhipintis viner och då främst hennes Frappato, men jag föll också pladask för Etna Rosso-viner gjorda på druvan Nerello Mascalese. Girolamo Russos viner och då hans instegsvin à Rina har jag ett särskilt gott öga till.

En kväll i förra veckan blev det att återknyta bekantskapen med Passopiscario, som vi tidigare hyllat. Vi har skrivit om årgång 2009 och 2012. Våra tankar hittar du om du klickar på resp årtal.

Producent är Viticoltri Passopiscario. Ägare är Andrea Franchetti, med ett förflutet i Toscana. Jag har googlat mig till att Passopiscario lär betyda "Fiskarens stig".  Vingårdarna ligger i närheten av byn Castiglione på nordsidan av Etnas sluttningar. Druvan till det här vinet är till 100% Nerello Mascalese, som växt på vinstockar som är mellan 60 och 120 år gamla. Vingårdarna ligger på en höjd av 600  till 1000 meter. Vinet har legat i arton månader på stora ekfat. Man tillverkar runt 30 000 flaskor av det här vinet.

Det är för tillfället inne i ett underbart drickfönster. Friskt, lite slankt och med en härlig spänst.

I doften hittar vi röda bär av diverse sorter, lite örter och kryddor, nylagd grusgång, krossade flintastenar, finstämda toner av rosor och aningens knallpulver.

De röda bären läs hallon, körsbär(ljusa), jordgubbar och tranbär dominerar i gommen. Här finns också rätt gott om örter och kryddor. En finfin syra och lite smånafsande tanniner. I den medellånga eftersmaken dyker det upp rosor och violer, samt en viss mineralsälta. De röda bären är med oss hela tiden.

Javisst tusan är det här gott!

Betyg 4

Vi köpte det på SB för tre år sedan. Det kostade då 369 kr. Väl värt sina pengar.

Julkonsert med Tommy Körberg och 2009 Casa dei Bepi, Viviani

Hustruns bror och sambo var på besök i början på december. Vi hade biljetter till en julkonsert med Tommy Körberg i Oscar Fredriks kyrka i Göteborg. Vilken konsert det blev!! Jag kan inte sluta att imponeras av Tommy. Vilken röst han fortfarande har!

Fyllda av jul- och andäktig stämning efter att ha lyssnat på O Helga Natt, Stilla Natt, Anthem m fl måste vi avsluta kvällen hemma med några ostbitar och ett glas Amarone.

Vivianis viner förälskade vi oss redan vid vårt besök där 2008. Det är en producent som Vintankar håller lite extra högt. Vi har besökt dom åtskilliga gånger tillsammans med Club Amarone. Självklart finns dom på den Tio-i-Topp lista som Vintankar upprättade på årets sista dag 2016.

Casa dei Bepi görs på druvorna Corvina Veronese (70%) och Rondinella (30%), som vuxit på kullarna högt upp i Negrar-dalen. Druvorna torkas i tre till fyra månader och får efter vinifieringen tillbringa närmare tre år på 225-liters ekfat s k barriquer. Vi har tidigare druckit och skrivit om 2003, 2004, 2006, 2007, 2009, 2011 och 2015

En helt fantastisk amarone, som nu börjar få lite mognadstoner och är bra nära sin absoluta topp. Så jättemycket mer utveckling är nog inte att vänta sig, däremot klarar den nog att hålla sig på den här höga nivån i åtskilliga år till.

Vi har låtit vinet få runt två timmar i karaff innan vi häller upp det i våra glas. Rummet fylls av en underbar och stor doft av mörka bär. Efterhand kommer även toner av örter och kryddor, aningens torkad frukt och lite kakao. Ett underbart vin att bara sitta och sniffa på.

Så klart ännu bättre, när vi låter första klunken virvla runt i gommen. Så in i bänken gott!

Här möts kraft och elegans i en total harmoni och balans.

Hela munhålan fylls av de läckraste mörka lite söta körsbär och mogna björnbär, lite hallon, aningens blåbär och blåa plommon. Finfina kryddor och örter, lite kakao och aningens torkad frukt. Syran skänker friskhet åt vinet. Tanninerna är sammetslena. Eftersmaken formidabel med mera söta, mörka körsbär och torkad frukt. Inslaget riktigt mörk choklad bildar tillsammans med några droppar espresso och körsbärskärnor en elegant liten bitterhet. Eftersmaken dröjer sig kvar i gommen länge!

Betyg 5

En sådan här amarone avnjuts bäst i goda vänners lag tillsammans med några hårdoster.

2011 Cuvée X, Weingut Knipser

Den meteorologiska sommaren höll i sig till mitten på november. Hösten blev kortvarig och vips så var det vinter. Vår badvik byter skepnad och klär sig i vinterskrud.

Vinterkylan tillsammans med de höga elpriserna får oss att lägga om en del vanor. Det finns saker som vi kan påverka och annat som är betydligt svårare. Vårt fasta elpris löpte ut 30 september, så nu har vi rörligt timpris. Mycket tyder på att decembermånadens räkning från vår näthandlare passerar ett femsiffrigt belopp.

Nej nu släpper vi detta. Vi behöver något gott i glasen. Det fick bli en tysk bordeauxblandning.

Weingut Knipser besökte jag på hösten 2016 och visst blev jag imponerad av såväl vingården som de viner de producerar. Det hela resulterade i ett blogginlägg, som du kan läsa här. 

Några flaskor fick följa med hem bl a Cuvée X.

Företaget grundades 1948 av Heinz Knipser, men egendomen som sådan har en mycket längre historia. Den ligger i utkanten av byn Laumersheim och vin har det odlats på ägorna sedan år 1876. Idag är det bröderna Volker och Werner Knipser som har ansvaret för verksamheten.
Knipser förfogar över 40 ha vinmarker i Laumersheim, Grosskarlbach och Dirmstein. Deras fokus ligger på Grosse Gewächse Riesling och Pinot Noir, men dom odlar även 15 andra druvsorter. Bland de röda kan nämnas Merlot, Cabernet Franc, Cabernet Sauvignon och Dornfelder och bland de vita Chardonnay, Gelber, Sylvaner och Pinot Blanc.

Detta är en tysk Bordeauxblandning. Vinet är gjort på druvorna  Cabernet Sauvignon (50%), Merlot, (40%) och Cabernet Franc (10%). Druvorna skördas sent i oktober. En första selekteringen görs när druvorna handplockas och sedan görs en andra sortering strax innan pressning. Vinet har fått ligga till sig i nästan 2 år på nya ekfat. 

Ett riktigt gott vin, som idag upplevs som fullmoget. Det kommer nog inte att utvecklas så mycket mer, men kommer säkert hålla den här höga nivån i flera år till.

I doften hittar vi initialt lite läder, blyertspenna och tobak, men rätt omgående är det den mörka frukten som tar över. En tydlig ton av svartpeppar liksom lite andra kryddor kan vi känna. 

I munnen känns vinet fullmoget. Tanninerna har slipats av och vi upplever vinet som mjukt och ganska runt. En trevlig syra håller uppe friskheten. Den mörka frukten dominerar i gommen. Vi noterar blåa plommon, några björnbär, en del svarta vinbär och några enstaka mörka körsbär. Lite örter, en finstämd ton av svartpeppar. Medellång eftersmak och där tillkommer lite kaffe, mörk choklad och unset vanilj, men fortfarande med mörk frukt i centrum.

Betyg 4+

Ett riktigt gott vin, som vi njuter av tillsammans med lite småplock. 

Vi betalade 39 euro då vi besökte Weingut Knipser i september 2016.

Kulturhelg i Stockholm . Dag 3. Moderna Museet samt Doma (Återbesök)

Dagen startade med den härliga frukosten, som dom serverar på hotell Birger Jarl. Vi hade bestämt träff med våra V och A, som har sitt hotellboende endast ett stenkast från vårat. Vi promenerar genom ett höstvarmt Stockholm ut till Skeppsholmen, där deras dotter J ansluter.

Hilma af Klint är ju verkligen på tapeten med Lasse Hallströms film och utställningen "De tio största" på Moderna i Stockholm. Jag har inte sett filmen ännu, så den kan jag inte uttala mig om. Utställningen på Moderna griper inte riktigt tag i mig. Visst är de stora målningarna storslagna och visst anar jag utvecklingen och andligheten, men jag går inte riktigt igång på den.

Vi äter en enklare lunch (burgare) på Astoria och beställer in var sitt glas rött vin.

2021 Langhe Nebbiolo, Trediberri. 

Du som vill veta lite mer om producenten kan läsa ett gammalt blogginlägg.

Druvorna till det här vinet kommer i huvudsak från vinfält i kommunerna La Morra och Levice, men också i lite mindre omfattning från Vicoforte och Monticello d´Alba. Vinet har fått jäsa på en blandning av betong- och ståltankar. Efter stabilisering fortsätter vinet att åldras några månader på betong-, stål- och glasfibertankar innan det buteljeras, vilket vanligtvis sker i april-maj året efter skörd.

Ett vin helt utan inblandning av träfat.

Det här är ett ungt vin. Ännu oförlöst. Slankt och lite stramt. Gott om röda bär, lite örter, steniga mineraler och fina rosor.

Inte alls så tokigt. Dessvärre verkar det vara slutsålt på SB, men jag köper det här gärna igen.

Det högra vinet på bilden ovan tror jag var en Barbera, men minns inte så mycket mer än att vi tyckte det var ett glas rött.

Tanken var att vi skulle till Dramaten för att se Alex Schulmans ”Trösterapporter” kl 15, men portarna är stängda. Vid en närmare titt på våra biljetter så startade förställningen kl 13. Besvikelsen är total. Vi vandrar deppiga tillbaka till hotellet. Det blir några timmars vila innan vi ska avsluta kvällen med en måltid på DoMa.

Restaurang DoMa.

Det är nästan på dagen ett år sedan vi senast besökte DoMa. Det blev en rejäl hyllning, som du kan Läsa här. 

Vi börjar som vanligt med ett glas champagne, som också får följa oss genom våra förrätter.

NV Vertus Expérience, Blanc de Blancs Extra Brut, André Jacquart.

Detta är en champagne gjord uteslutande på druvan Chardonnay, som vuxit på vinfält runt den lilla staden Vertus. Det har fått en kortare tid på ekbarriquer. Vinet har legat runt tre år på sin jästfällning.

Vi testade den här förra året och den är precis som vi minns den.

En trevlig, lättsam och frisk champagne med en syra som inte är allt för närgången. I doft och smak hittar vi  omogna, gula äpplen, lite citrustoner, en viss blommighet (främst initialt), lite mariekex och brioche, aningens fläder, finstämda toner av steniga mineraler samt några gula stenfrukter.

När vi tittar på menyn så finns det en del nyheter, men också ett par av våra favoriter från förra året finns kvar. 

Jordärtskockchips med en Wrångebäckskräm, lingonpicklad lök och lingonpulver på toppen. 

En perfekt start. 

Vi gör som vanligt dvs väljer var sin förrätt, som vi sedan delar mellan oss. Det finns två förrätter som vi suktat efter sedan vi senast var här.

- Kalixlöjrom, snurrad råraka, smetana & Batakpeppar

- Brioche, svamp & riven vintertryffel

Vi blir precis lika hänförda som förra året. Vi hoppas att DoMa aldrig tar bort dessa från Menyn. Vi vill ha dessa även nästa gång vi kommer på besök.

Kryddglaserad Vildand med Hokkaidopumpa, havtornslök, pak choi & sky.

Detta blir min huvudrätt. Vildanden är perfekt tilllagad och smälter nästan i munnen. Tillbehören kompletterar och förgyller vildanden.

Sagolikt gott!!

Jag är så tagen av min egna huvudrätt, så jag glömmer helt att ta en bild på hustruns.

- Ravioli med rotselleri, jordärtskocka, äpple & karamelliserad grönsaksgrädde.

Ytterst motvilligt låter hustrun mig få ett smakprov. Den här har hon längtat efter sedan senaste besöket.

2020 Arbois Pupillin, Trousseau à la dame, Domaine de la Renardière.

Vid vårt förra besök drack vi ett Jura-vin på druvan Ploussard (Poulsard). Den här gången blir det åter ett Jura-vin, men den här gången är det gjort på druvan Trousseau.

Precis som för så många andra såldes tidigare familjens druvor till lokala kooperativ under många år. Det var när Jean-Michel Petit avslutat sina studier i Beaune som han 1990 kom hem till Jura och startade Domaine de la Renardière tillsammans med sin fru Laurence.
Vineriet och vingårdarna som tillhör egendomen ligger i Pupillin och här gör Jean-Michel både mousserande, vita, röda och söta viner i klassisk stil. Vingårdarna uppgår till ca 7,5 hektar och ca hälften är planterat med rödvinsdruvor och hälften vitvinsdruvor.

Odlingarna drivs efter organiska odlingsprinciper för vilka de också är certifierade.

Källa: Importörens hemsida

Druvan är Trousseau och är av en gammal klon som heter "Trousseau a la Dame". Vinstockarna håller en ålder på 25-30 år och växer i en jordmån bestående av röd märgel och lera.

Druvorna avstjälkas innan de får jäsa på stålfat och pumpas efter jäsningen över till stora ekfat s k foudres, där det får vila upp sig i tolv månader innan det buteljeras.

Aningens läder och jord inleder, då vi luktar på vinet. Rätt så omgående är det röda bär som tar över. Förstärkta med lite örter och kryddor. Mineraler av både sten och krita ger sig tillkänna efter att viner spenderat en tid i våra glas.

I gommen är det friskt, medelfylligt med en viss stramhet. Här finns en rejäl omgång röda bär, där vi främst noterar tranbär, hallon, jordgubbar, något smultron samt några körsbär. En liten ton av peppar kan vi känna liksom en vindpust av farmors ros.

Trevlig syra och fogliga tanniner gör vinet väldigt matvänligt.

Visst är det ungt idag och visst förväntar vi oss att det kommer utvecklas en del det närmaste året, men känslan är ändå att det här ska drickas ungt med den härliga unga frukt som vinet har idag.

 

DoMa lämnar en inte utan att ha avnjutit en dessert. Åtminstone inte om en är gottegrisar som vi.

Sammanfattning.

Vi är precis lika hänförda som för ett år sedan. Maten är magisk, servicen perfekt, miljön är avslappnad och skön.

Vi avslutar precis som förra året:

Besöker du Stockholm är ett besök på DoMa ett måste!!

Kulturhelg i Stockholm. Dag 2. Fotografiska, Kulturhuset och Le Petit Cochon

Vi startade dagen med att inta en mycket god frukost på vårt hotell Birger Jarl. Vi hade köpt biljetter på internet till Fotografiska till kl 10.30. Vi möttes av ett visserligen grått väder, men mycket milt. Vi promenerade genom Gamla Stan till förmiddagens stora mål. Fotografiska!

Klockan närmade sig 11 och därmed är det dags för 11-kaffe. Det bjöds på en fikabuffé med valfritt kaffe. Sällan har vi skådat en fikabuffé av det här slaget. Hustrun tog som vanligt bryggkaffe medan jag önskade mig en Caffelatte med tre espressoshot. Jag tog inte av alla sorterna, men bra nära. 95 kr per person för denna storslagna fika måste anses prisvärt. Vi slog oss ner vid ett panoramafönster med den magnefika utsikten över Djurgården.

Det fanns tre pågående utställningar. 

- Hans Gedda Nära Ögat

- Omar Victor Diop

- News Flash

Vid varje besök vi gjort på Fotografiska så har vi överraskats av någon av utställningarna. Den här gången höll alla tre en mycket hög klass. Omar Victor Diop var för mig en ny bekantskap och jag fångades verkligen av hans bilder. Fantastiska färger och i varje bild ett fint insmyget budskap.

Hans Geddas "kändisfoton" är välkända. Ett kärt återseende av många kända personer samt väldigt intressant ta del om tänket bakom fotona.

News Flash! Ja en bild kan säga mer än tusen ord. Så är det ju bara!

Kulturhuset.

Vi träffade våra vänner V och A på eftermiddagen. Vi gjorde tillsammans ett besök på Kulturhuset och tittade på två utställningar.

- Pastelae. Internet feelings.

  Den gav inte mig så mycket. Jag tillhör säkert inte heller utställningens målgrupp. Det jag inte förstår uttalar jag mig inte om.

- Mary Ellen Mark: The lives of women.

  En fotoutställning som berör. Ingen feel-good känsla efteråt, men en påminnelse om många kvinnor och barns utsatthet.

Det blev sedan någon timmas vila innan det var dags för oss att bege oss till kvällens restaurang.

Le Petit Cochon

En kvarterskrog på Norrtullsgatan.

Vi kikar på menyn samtidigt som vi njuter av lite bubblel. Husets champagne är 

Arnaud Moreau Tradition

Vingården omfattar 4 ha, som i huvudsak har vinfält runt byn Bouzy samt något i Ambonnay. Alla är Grand Cru-klassade. Dom gör tre "vanliga" och tre prestige-champagner. 

Vi dricker en av de "vanliga". Druvblandningen är Pinot Noir (70%) och Chardonnay (30%). Jag fick inte riktigt klart för mig vilken basårgång det är. Dosagen är 8g socker per liter.

Frisk i såväl doft som smak med gröna äpplen, citrus, lite rostat bröd, persika och tydliga mineraltoner av krita och granit.

En enkel champagne, men trevlig både innan maten och till våra förrätter.

Den friterade bläckfisken (squid) var riktigt läcker. Ceviche på räkor helt OK.

Dagens huvudrätt blev en grillad fläsksida. Saftig men nästan lite undergrillad. Helt OK men inget vi ställer oss upp och gör vågen för.

2020   Bourgogne Côte d´Or Jean Fournier.

Vår servitör rekommenderade Pinot Noir till vår huvudrätt och valde då en Bourgogne.

Familjen Fournier har funnits i Marsannay, som är Côtes de Nuits nordligaste by, sedan 1600-talet. Det var först 1962, som Jean Fournier började göra vin. 2006 tog sonen Laurent över huvudansvaret. Dom äger 18 ha i Côte de Nuits och Côte de Beaune. Odlingarna drivs efter biodynamiska odlingsprinciper. 2011 blev domänen certifierad.

Det här vinet är så klart gjort helt och hållet på druvan Pinot Noir. Druvorna kommer från sex olika vingårdlsägen i Marsannay, som planterades mellan 1970 och år 2000. De plockas för hand, avstjälkas, spontan jäsning  på 600 liter stora ekfat, där det också får vila i 12 månader innan det buteljeras.

Ett ungt och mycket friskt vin i en rätt så lättsam stil. Frukten känns lite mörkare än vad jag förväntat mig.

Vi noterar hallon, blåa plommon, några jordgubbar och aningens slånbär. Lite örter och kryddor hittar vi liksom steniga mineraler. Bra syra och mjuka tanniner.

Ett helt Okey vin, men inget som jag slänger mig över telefonen och beställer så där omgående.

Sammanfattning. 

Le Petit Cochon är en helt OK kvarterskrog. Stämningen är lätt och trivsam. Vi har absolut inget att klaga på, men heller inget som lyfter det till ett måste-ställe att besöka nästa gång vi är i Stockholm.