Bryssel del 3

Vi ägnade eftermiddagen på fredagen åt lite sightseeing. Vi besökte bl a EU-parlamentet.
På kvällen hade vi bokat bord på Cowfish.

Vi började med ett glas champagne medan vi studerade menyn. Vi valde alla tre en Lux Carpaccio dvs en Carpaccio med insprängd Foie Gras. Gör gott!!
Jag valde en stek på Bison, dottern en Kängurufilé och hustrun en Burger på tonfisk till huvudrätt. Vi drack till detta ett vin från Graves (Bourdeaux)..

2008 Clos Floridène.
Producent är Denis & Florence Dubourdieu. Vi befinner oss några mil söder om staden Bordeaux i distriktet Graves. Den här vingården ligger i Pujols sur Ciron, nära Barsac.
Du hittar mer om producenten på deras hemsida.
Vinet är gjort på 70% Cabernet Sauvignon och 30% Merlot. Vinet får ligga tolv månader på ekfat, varav en tredjedel nya.

Färgen är lite ljusare än vad de Bordeauxviner har , som vi vanligtvis dricker.
Doften har tydliga svartavinbärs toner, ett uns rökighet, lite örter och en svag ton av förmultnande löv. Smaken går i en liknande stil. De svartavinbären känns tydligt, men kompletteras med lite toner av plommon och smultron. Vi känner också en svag ton av mint. Eftersmaken är medellång och här noterar vi en del örter och en svag sötlakrits pastill. Tanniner finns det en del. Dom är lite fint sandkorniga, inte helt avrundade och ger därmed vinet lite karaktär. Ett ganska enkelt bordeauxvin. Helt OK till maten, men lämnar inga bestående minnen.

Betyg 3


I beställningssortimentet finns årgång 2006 för ett pris av 118 kr. Vi väljer att stå över.

Bryssel del 2.

Vi äter en rejäl frukost på hotellet. En verkligt bra frukostbuffé. Vi bor nära Grand Place och börjar därför med ett besök där. Husen som omgärdar "torget" är verkligen ståtliga.
Vi slinker in på någon av sidogatorna och får oss lite kaffe.
Vi tar oss ut mot parlamentsområdet (EU:s), där vi stämt träff med dottern. Hon har bokat bord på en italiensk restaurang, där vi käkade lunch.
Il Pasticcio.
Det blev tre sorters pasta bl a en ravioli på tryffel som var helt underbar. Vi kan verkligen rekommendera det här stället, men för att vara säker på plats så bör du nog boka bord.
Vi beställde in en flaska rödvin för 20 euro.


2009 Teroldego Rotaliano Riserva, Mezzacorona.
Det är inte ofta vi dricker vin på druvan Teroldego. Vi skrev i somras om Marions variant av Teroldego, som du kan läsa om här.
Geografiskt befinner vi oss i Trentino-Alto Adige. Vi är i de italienska alperna.
Vinfirman Mezzacorona är Trentinos ledande kooperativ med mer är 1300 medlemmar. Firman grundades 1904. Sedan dess har en enorm expansion ägt rum. Idag står man för över 40% av Trentinos totala produktion. Man producerar röda och vita druvsortstypiska viner på lokala och internationella druvsorter. Firmans flaggskepp är det mousserande vinet Rotari Riserva som görs enligt Metodo Classico. Mezzacorna producerar lika delar vitt och rött vin. Källa Enjoy Wines hemsida.
Druvan är till 100% Teroldego.
Musten jäser med skalkontakt på ståltankar vid 24-26°C under 6-8 dagar. En liten del av viner mognar på barrique.

Färgen är mörkröd med drag åt det violetta hållet.
Vi får in vinet lite för kallt och detta gör att doften är initialt ytterst svag, men allt eftersom vinet blir varmare kommer också dofterna. Vi känner doften av björnbär, blåbär och lite lingon. Lite örter kan vi också notera. Det vilar en touch av nygrävd jord över hela doftintrycket.
I gommen får vi en frisk dryck med ett lite syrligt intryck, vilket för oss signalerar lingon. Här finns lite tanniner men de är alleles lena. Mera frukt. Lite blåbär, solmogna björnbär och mörka körsbär ger vinet en god fruktighet. En del örter/kryddor finns i bakgrunden. Medellång eftersmak där lite choklad och vanilj tränger sig fram. Vi gillar det här lite enkla vinet. Till våra pastarätter ska det inte vara för elegant och komplext utan hellre enkelt, rakt och charmigt. Det är precis detta vi får.

Betyg 3+

Vinet finns i beställningssortimentet, då är det årgång 2007 till ett pris av 95 kr. Vi betalade motsvarande 170 kr för vår flaska. Det finns nog ingen restaurang i Sverige som kan matcha det priset.

Dottern får hasta tillbaks till arbetet, medan hennes föräldrar i lugn och ro kan avsluta den påbörjade flaskan och låta lunchen vara i två timmar. Äta gott, samtala, beskåda de andra gästerna, sippa på vinet. Ibland blir livet alldeles fantastiskt!

Jag hade egentligen tänkt fortsätta med kvällens aktiviteter, men bloggandet får ligga nere en dag. Vi har "Bokmässan" i stan och där finns så mycket intressant att ta del av att vi får dela upp den första dagens aktiviteter i Bryssel i två bloggposter.

Bryssel del 1

Hustrun och jag har tillbringat ett förlängt veckoslut i Bryssel. Dottern har ett vikariat på dryga halvåret på ett av alla de svenska företag som finns därnere. Detta var ett så gott skäl som något att besöka "Europas huvudstad".
Vi satte oss på planet på torsdag eftermiddag. Mellanlandade på Kastrup, där vi fick två timmars väntan. Vi passade på att inta en liten måltid och samtidigt ha en miniprovning av rödvin. Vi ställde en pinot noir mot en cabernet sauvignon. Båda från Californien.

2009 Hess Allomi Cabernet Sauvignon, Napa Valley
Vingården ligger på ca 300 m höjd i det nordöstra hörnet av Napa Valley. Vinet har legat på amerikanska ekfat i ca 16 månader, varav en fjärdedel nya. Jag har förstått att det ingår en liten del Petite syrah, men hur mycket har jag inte kunnat få fram.
Vi möts av en mycket trevlig och tilltalande doft. Här finns rejält med svarta vinbär, en hel del jord och hustrun känner igen den där doften hon nås av när hon krattar höstlöv, som har börjat förmultna. En svag ton av ek finns där någonstans.
Smaken domineras av de svarta vinbären, men här finns också lite odefinierbara svarta bär, en svag kryddighet, lite jord ooch kanel(?). Jorå, här finns en del ek, men den håller sig på sin kant och spelar i samklang med vinets övriga ingredienser. Trevliga tanniner som ger ett bett i gommen utan att vara tvära. Härlig syra och alla ingredienser är i en god harmoni.
Förvånansvärt gott för att vara ett flygplatsvin. Det här köper vi gärna för att kunna prova lite mer noggrant. Winesearcher säger att medelpriset är ca 160 kr.

2010 Loredona Pinot Noir, Monterey
En familjeägd vingård med ägor i Monterrey och Lodi, Californien.
Doften är lite kryddig och fylld av röda bär. Inte alls oävet.
I gommen dyker de röda bären upp i form av en härlig kompott av mogna jordgubbar, hallon och en del smultron. Lite röda körsbär ger vinet en pigg och frisk syra. Snälla och lena tanniner. En ganska hygglig vardags PN. Winesearcher meddelar att snittpriset ligger strax under hundralappen.

Våra två timmar på Kastrup försvann snabbt. Inte så konstigt, då vi sällskapade med två helt nya bekantskaper, som därtill var trevliga. Priset var väl i överkant



Vi tog tåget från flyplatsen in till centrala Bryssel. I den ljumna kvällen promenerade vi till vårt hotell. Checkade in och gick ner i baren och beställde varsit glas champagne à 10 euro.
Champagne Taittinger Brut Réserve
Druvmixen är Pinot noir 40%, chardonnay 40% och pinot meunier 20%

Doften har den där härliga tonen av bröd. Här finns också lite gula äpplen, en del citrus och mjuka mineraler.

Smaken är torr utan att bli för snipig. Fin fruktighet med en viss ungdomlighet och väldigt friskt.
Äppelsmaken går mer åt det gröna hållet och citrusen känns som blodgrape. Det finns en viss smörighet och även en ton av nötter.  En härlig mousse lyfter bubblet. Eftersmaken är medellång och här stöter vi på lite mineraler.
Vi gillar det här och det blir en perfekt avslutning på kvällen.

Morotssoppa och Chenin Blanc

I förra veckan åt vi en morotssoppa tillsammans med brodern och hans sambo.
Ganska enkel att göra och mycket välsmakande, tyckte vi själva.

Morotsoppa hämtat från ICA recept

Ingredienser

• 600 g morötter
• 1 gul lök
• 2 vitlöksklyftor
• 1 msk olivolja till stekning
• 1 l hönsbuljong (1 l buljong kräver 3 msk konc fond + vatten)
• salt
• nymalen svartpeppar
• 1 dl lättcrème fraiche
• 3 msk hackad basilika

Gör så här

1. Skala och skiva morötterna. Skala och hacka lök och vitlök.
2. Fräs löken lätt i olja utan att den tar färg. Tillsätt morötterna och låt dem fräsa med ett par minuter.
3. Häll på buljongen och koka morötterna mjuka.
4. Mixa soppan slät med mixerstav eller i matberedare. Späd ev med lite buljong eller vatten. Smaka av med salt och peppar.
5. Rör i crème fraiche och basilika.

Vi drack till detta en chenin blanc från Sydafrika.

2011 Chenin blanc, Simonsig
Chenin Blanc var den första vita druvsorten som släptes från Simonsigs vingård 1968.
Vinet har blivit omrört under jäsningen s.k. battonage, för att hela vinkroppen ska få så mycket kontakt med jästfällningen som möjligt.

Vi möts av en ungdomlig doft, där den tropiska frukten, örterna och citrusen dominerar. Här finns också toner av honung och fläder. Det är ingen stark och påträngande doft utan istället lite försiktig, men ändå tydlig. Ett trevligt bemötande kan man verkligen säga att vi får.
Smaken är ungdomlig och frisk. De tropiska frukterna och örterna är de som först ger sig tillkänna. Särskilt örterna har en angenäm framtoning. Syran är ung, pigg och frisk. Den är detta utan att gå över gränsen till att bli alltför syrlig. Här finns också en del citrus, lite honung och en härlig fläder arom. Syran och smakerna harmoniserar med varandra på ett exemplariskt sätt. Eftersmaken är medellång och i den märks en ton av grapefrukt, aningens nötter och lite bivax.
Visst skulle man kunna önska sig en större elegans och komplexitet, men för tusan det här är ett vin för 80 kr och då kan inte kraven ställas allt för höga.
Vi gillar det här vinet och blev positivt överraskade. Det här är utan tvekan ett bra vardagsvin, som vi gärna dricker igen.

Vinet finns i beställningssortimentet (7498209). Det säljs i lådor om 12 flaskor till 948 kr, vilket ger priset 79 kr per flaska. Vi var några kompisar som slog oss ihop och delade på  en låda. Vi kommer att göra om det här köpet!
Ett humant pris på ett trevligt och användbart vin.

Betyg 3+

Amarone della Valpolicella. Le Ragose vs Ferragu.

Vid lördagskvällens vinprovning fanns det med två amaroneviner. Le Ragose 2003 som jag stoppat dit och broderns bidrag en Ferragu av årgång 2006. Två helt olika amaroneviner. Jag vill påstå att de befinner sig på varsin ytterkant. Le Ragose är i min bok en "matamarone" medans Ferragu är ett sötfruktigt monster, en "portvinsamarone". Trots de stora olikheterna så finns det ändå en del gemensamma valpolicella drag, främst i form av de mörka körsbären.

2003 Le Ragose.
Producenten Le Ragose ligger i den östra delen av området Valpolicella Classico. Vi är i den södra delen av kommunen Negrar. Le Ragose ligger på några kullar 250-400 m över havet.
Druvorna är 60% corvina, 30% rondinella samt 10% övriga tillåtna druvor som, efter lång maceration (20-30 dagar) och ett inledande år på rostfritt stål, fått ligga till sig 4-5 år på slovenska botti.

Doften är lite återhållen, men ändå packad av mörka körsbär, lite mörka plommon, en svag örtighet och en knivsudd russin inlindad i mörk choklad. En fin valpolicelladoft men i stort utan de torkade frukterna.
Smaken är lite stramare än i många andra amaroneviner. Massor av mörka körsbär. Lite örter och kryddor finns här. Vi noterar lite mörk choklad och lite torkad frukt (betydligt mindre än vad man vanligtvis finner i ett amaronevin). En trevlig och pigg syra känns hela vägen igenom vinet. Trevliga tanniner som är finkorniga och väl avslipade samtidigt som de är väldigt tydliga. Eftersmaken är på amaronevis lång och kraftfull och här dyker en del lakrits upp. Det finns en liten restsötma, men i betydligt blygsammare omfattning än i andra amaroneviner. En riktigt bra matamarone, som passar utmärkt till diverse rätter på vilt. Har du dessutom lite tillbehör med någon sötma som palsternacka, jordärtskocka eller sås så blir det här utomordentligt passande. Jag kan sakna en viss elegans och komplexitet som finns i de stora amaronevinerna, men då får du också klättra upp i prisklasserna.
Vi betalade 250 kr + frakt (20 kr) då vi köpte från Carlo Merolli. I vår bok finns det endast en amarone under 300 kr på SB som håller samma klass (Selezione Antonio Castagnedi 2008 28002

249:-)

Betyg 4



2006 Ferragu
Vi befinner oss i de östra delarna av Valpolicella i Sorcé di Sopra någon mil norr om Illasi.
Gården består av 8 ha vinodlingar och en ha olivodlingar.
Druvmixen är 40% Corvina, 40% Corvinone, 10% Rondinella, 10% Oseleta som vuxit på 55 år gamla stockar på en höjd av 240 m över havet.
Den årliga produktionen ligger på ca 2 500 flaskor.
Druvorna torkas ca 70 dagar. Vinet har legat runt tre år på amerikanska ekfat och ytterligare ett år på flaska innan det släpps ut på marknaden.

Vi möts av en kraftfull och distinkt doft. Här går det inte att ta fel. En Power-Amarone fylld av söta, mörka körsbär, fikon, massiva russintoner, en hel del ek och lakrits. Det är en tung och intensiv doft. Doften är tilltalande och det går att sniffa på den i omgångar. Härligt!!
Smaken har en oerhörd kraft. Här möts vi av en mängd olika smaker. Mörka körsbär, fikon, russin, lite örter, lakrits, syltade mörka bär, plommon, en del ek.... Ja till slut blir det för mycket. Kraftfullt och maffigt på bekostnad av elegans.
Eftersmaken är en lång utdragen process, där den söta mörka frukten får sällskap av såväl vanilj som russin, torkad frukt och varar i evigheter.
Det finns en hel del portvinsliknande inslag. Alkoholen är hela 17 % och visst känns detta dvs den är inte helt integrerad i frukten. Syran är någorlunda pigg vilket gör att vinet ändå håller sig någorlunda piggt utan att bli alltför syltigt.
Vi har druckit många amaroneviner de sista 7-8 åren, men aldrig något i den här stilen. Detta är helt enkelt ett kraftmonster. Svårt eller snarare omöjligt att kombinera till mat. På egen hand eller i sällskap med en bit vällagrad parmesan funkar det för den som vill ha allt inklusive kraft.
Vi tycker själva att det är för mycket av de mesta och vill ha mer elegans än vad Ferragu erbjuder. Dock ett fascinerande vin och vi är en ny erfarenhet rikare.
Brodern har fått tag på detta genom en bekant som varit på rundresa i Valpolicella.
Priset han fick betala var 800 kr.

Betyg 4

Castello di Brolio

I lördags firade vi broderns sambo, deras två barn och min hustru. Den gemensamma ålden blev 175 år.
Jag tillbringade dagen på Åbytravet med Åbys Stora Pris och gick inte helt lottlös från travbanan.
Brodern med familj stod för maten och tre av vinerna. Vårt bidrag fick bli två viner.

Vi började kvällen med lite champagne, som också fick följa oss till förrätten (Kalixlöjrom i en trevlig röra). Det blev en Gosset Grand Rosé.

 Vi drack en flaska i juni och den här var lika enastående bra, trots att lördagens flaska legat endast ett år i vår källare. Våra noteringar från förra gången gäller fortfarande och dessa kan du läsa här.

Varmrätten bestod av renytterfilé, kantarellsås och ett mos på lite potatis och massor av palsternacka.

 

Innan varmrätten provade vi fyra helt olika viner. Pegasus Bay 2008 skrev jag om igår. Vi hade också två olika amaroneviner. Dessa kommer i en särskild bloggpost om någon dag.

Det fjärde vinet var en Chianti som brodern smygit in. Det visade sig vara samma vin som hustrun och jag druckit  på fredagskvällen.

2004 Castello di Brolio
Producent är Barone Ricasoli. Brolio ligger i hjärtat av Toscana och Chianti i området runt Siena.
På 1100-talet fick familjen Ricasoli Castello di Brolio som gåva av den självstyrande staden Florens. Egendomen omfattar 1 200 hektar, varav 240 hektar är planterade med vin. Vinmakare är Carlo Ferrini.
Druvblandningen är 80% Sangiovese, 10% Merlot och 10% Cabernet Sauvignon.
Vinet har legat ett och ett halvt år på ekfat av varierande storlekar



Vi provade det här vinet för ett år sedan och gillade vad vi drack. Vinet håller ställningarna väldigt väl och inte så mycket har hänt under det här året.

Vinet har fått en timme i karaff innan vi häller upp i glasen. Vi möts av en doft som har röda bär och mörka plommon som främsta attribut. Lite mineraler och örter lokaliserar vi också. Slutligen finns där lite nyanser av fat i form av vanilj, kaffe och choklad. Ingen stor och pampig doft utan lite mer servil, men ändå tydlig.
Smaken har tydlig karaktär av mörka körsbär, plommon och örter. Trots sina åtta år finns det en friskhet i vinet som vi tillskriver den pigga syran. Gott om tanniner finns det, men de är mjuka och finstämda. Möjligen lite mer avrundade än i förra årets flaska. Eftersmaken är tämligen lång och där kommer det fram lite mörk choklad, lite toner av kaffe och vanilj.
Det här är ett förbaskat bra matvin.

 

 

Kvällens flaska har bodern köpt och den är signerad av baronen själv. 

Priset när det begav sig var 289 kr. Det finns på SB för 329 kr, men nu är det årgång 2008.

 

Betyg 4



2008 Pegasus Bay Pinot Noir

Det här vinet uppmärksammade Niklas J och Winepunk oss på under 2010. Vi handlade ett par flaskor av årgången 2007 och vad vi tyckte om den kan du läsa här.

I somras upptäckte vi att det fanns en ny årgång, 2008, tillgänglig på SB, dock bara för skåningar. Det blev åter dags att använda sig av sonen i Ängelholm, dit jag ville att min beställning skulle levereras.

2008 Pegasus Bay Pinot Noir.
Vi befinner oss i Waipara Valley. Vi är på den nordliga delen av Sydön ca 30 min bilkörning från Christchurch. På sin hemsida skriver dom så här: Pegasus Bay is an accredited member of the NZWG sustainable viticulture program and are firm believers of using natural methods to combat pests and diseases rather than the application of unnecessary pesticides and herbicides.

Vi möts av en trevlig och typisk pinotdoft. Vi känner dofterna av smultron, körsbär, en ört och pepparkombo. Runt allt ihop snurrar en jordig karaktär. Doften är inte riktigt lika omfamnande som 07:ans, om vi minns rätt. Detta sagt så kan vi ändå konstatera att det är en doft som vi dels gillar och dels får det att vattnas i gommen.
Det tar lite tid för vinet att öppna sig, men fullt ut gör det inte så den här kvällen. Trots detta är smakerna mycket tilltalande, så vi bestämmer omedelbart att vi måste göra en extra beställning och stoppa dessa i källaren ett par år. Brodern från Västerbottens kustland (som är på besök) vill haka på, när möjligheten nu gives tack vare vår son i Ängelholm. Hur var det då med smakerna?
Jo, trots att vinet är lite tillknäppt kan vi ändå lokalisera ett antal hänförande smaker. Den röda bär kombon smultron/ körsbär/ hallon/ jordgubbar är det första vi noterar. Örterna och den lite peppriga tonen slår strax därpå till på ett elegant sätt. Det här är gott!! Syran är tydlig och ger vinet en friskhet. Tanninerna finns där finkorniga, inte helt avslipade men ändå mjuka. Balansen mellan frukten, syran och tanninerna är nästintill komplett. Eftersmaken är lång och här tränger sig nya smaktoner fram: choklad, lakrits, rosor och en del ek. Eken stör oss inte det minsta utan den ger vinet snarare en ny dimension. De röda bären finns i eftersmaken på ett övervakande sätt, så att inga av de andra smakerna får chansen att dominera. Detta är hur läckert som helst.
Trots alla dessa positiva intryck så är jag övertygad att det här blir ännu bättre med något år i källaren.

Vinet kostar 329 kr. Mycket pengar, men du får något enastående gott och därmed är det värt varenda krona och lite mer för oss.

Betyg 5-

Amarone och vinerna från Valpolicella av Thomas Ilkjaer

Jag har under de senaste veckorna läst "Amarone och vinerna från Valpolicella".
Den här boken kom ut för något år sedan i Danmark. Nu har den kommit i svensk översättning (Lena Ilkjaer). Förlaget är Lind&CO. Jag köpte mitt exemplar på Bokus för 138 kr.

Det blev några timmars trevlig läsning. Boken är verkligen grundläggande och skriven på ett lättläst och intressant sätt.
Det hela börjar som sig bör med en historisk utblick: från Recioto till Amarone.
Det följer sedan en genomgång av det geografiska läget, klimatförhållandet och de olika förutsättningar som jordmånen ger.
Valpolicellas indelning i olika delområden med kartor och var de mest kända producenterna håller till tror jag många kommer att uppskatta, särskilt de som tänkt bila runt i området.

Corvina

Lite matnyttigt om valpolicellas druvor finns med i boken. Bilderna i boken är inte direkt flashiga, men däremot kompletterar dom texten på ett förtjänstfullt sätt.

Tonvikten i boken ligger så klart på amarone. Allt från odlandet, skördandet, torkningen och slutligen själva amroneframställningen. Olika amaronestilar behandlas på ett översiktligt sätt. Här saknar jag konkreta exempel. Det finns också en kortfattad, kanske för alltför kortfattad, genomgång av årgångarna på 2000-talet.
Vi hittar också en översikt om de övriga Valpolicellavinerna: recioto, ripasso och valpolicella.

Kapitlet om amarone och mat tycker jag är intressant och tar lite död på myten att amarone bara kan drickas med en bit parmesan som tilltugg.

Bokens sista hundra sidor är en genomgång av olika producenter. 53 st i Classicoområdet och dryga 20 utanför Valpolicella Classico. Naturligtvis är det många små producenter som inte kommit med. En del är mer utförligt beskrivna än andra, men allt är gjort på ett personligt sätt. Till varje producent finns en internetadress så den vetgirige kan forska vidare.

Min uppfattning är att den här boken har något att ge alla amaroneälskare, såväl nyförälskade som de som haft en långvarig relation till detta gudomliga vin. 138 kr för den här boken måste betraktas som ett fynd.


Lite längre fram i höst så kommer Henrik Ungerth med sin nya bok "Amarone-Mina Favoriter".
I väntan på den så läser jag boken "Vinet och miljön. Ekologiskt, biodynamiskt och naturligt" av Britt och Per Karlsson.
Jag återkommer senare i höst med mina tankar som den boken väcker.

Skördearbete och "Clos des Soutyères" Les Verrières 2006

Förra helgen bjöd på riktigt bra sommarväder. Vi ägnade helgdagarna åt att klippa gräs och skörda i grönsakslandet. Vi tog upp bl a kålrötter och sommarmorötter.

På lördagskvällen tog vi fram lite rester ur frysen (lammskivor) och fixade till lite potatisklyftor.
Det blev en sydfransos att skölja ner maten med.

"Clos des Soutyères"  2006, Les Verrières
Les Verrières de Montagnac är en egendom strax utanför Montpellier i södra Frankrike. Vinet är gjort på 70% syrah, 20% Grenache och 10% Carignan från vinrankor med en medelålder på 40 år.
Det har gått 18 månader sedan vi senast drack en flaska. Vad vi tyckte då kan du läsa här.

Doften är som vi minns den. Stor och kraftfull. Packad av frukt och bär. Ordentligt spetsad med sydfranska örter och en hel del toner av fat. Ett stänk av blod och järn noterar vi också. En mycket trevlig inledning med andra ord.
Smaken går i samma riktning som dofterna. Solmogna björnbär, lite svartavinbär och en hel del örter. Fortfarande är syran frisk, men vinet känns mjukare och mer inställsamt än vad jag minns det.
Visst, lite tanniner hittar vi, men de är sammetslena. Eftersmaken är fortfarande lång och där tar kryddorna mer plats på bekostnad av frukten. I svansen tillstöter mörk choklad, vanilj och lakrits.

Jag tycker att det hänt en del på det här året. Vinet känns betydligt mer moget. Tanninerna har blivit mjuka och lena och har inte samma bett som förra året. Allt är fortfarande välbalanserat, men jag undrar om vinet inte är bra nära sin topp just nu. Gott så det förslår i alla fall!
För vår del finns det ingen anledning att spara de återstående flaskorna någon längre tid. Dom kommer att gå åt i vinter.

Betyg 4+













Köpt på SB för 149 kr i augusti 2010.

DHL, Carlo Merolli och Le Ragose

Rubriken kanske låter lite kryptisk, men det är väldigt enkelt.
På måndag eftermiddag dök DHL upp med en låda från den danske vinhandlaren Carlo Merolli.
Handlar man på nätet är valutan MUK dvs DKK=SEK=NOK. En prissättning som fallit väl ut bland de svenske. Det verkar också som om alla svenska vinbloggare då och då gör inköp från just Carlo Merolli. Vi på Vintankar har inte gjort detta förrän nu. Vi har titt som tätt läst en del inlägg om Valpolicella producenten Le Ragose. Senast var det Patrik på Italienska Viner som skrev i positiva ordalag om Le Ragoses basvalpolicella. Thomas Ilkjaer skriver också i sin bok "Amarone och vinerna från Valpolicella" på ett intresseväckande sätt om Le Ragose.

Lådan, som via DHL, kom från Carlo Merolli innehöll en samling viner från Le Ragose.
4 amaroneviner från årgångarna 2002-2005. Ett par flaskor Valpolicella Classico (basvinet) samt Le Sassine en Valpolicella Superiore. Nu har vi underlag för att ordentligt bilda oss en egen uppfattning om Le Ragose. Vi har aldrig druckit någon amarone från året 2002, då de flesta producenter valde att avstå p g a de dåliga förutsättningar att få fram en acceptabel Amarone. Le Ragose gjorde en Amarone. Hur den blev får vi svaret på lite längre fram i höst när vi testar den.

Vi är naturligtvis tvungen att dra korken ur en flaska redan leveranskvällen. Det får bli basvalpolicellan.

Valpolicella Classico 2010 (Le Ragose)

Producenten Le Ragose ligger i den östra delen av området Valpolicella Classico. Här köpte makarna Galli vingården Le Sassine år 1969. Vi är i den södra delen av kommunen Negrar. Le Ragose ligger på några kullar 250-400 m över havet. De ursprungliga 2,4 ha har nu blivit till 19 ha med en årlig produktion om 150 000 flaskor.
Basvalpolicellan är gjord på 50% Corvina, 30% Rondinella, 20%  andra lokalt godkända druvor (forselina, negrara, pelara, barbera, oseleta, croatina och merlot).

I vanliga fall låter jag alltid mitt vin få vila någon vecka efter hemtransport. Idag blir det annorlunda, knappt tre timmar efter leverans drar vi korken och häller upp två glas.
Det doftar Valpolicella. Ungt och syrligt. De röda körsbären tar stor plats, men här finns lite mandlar och en lite rosig arom. Ett svagt stänk av örter känner vi också.
I gommen får vi ett vin som andas ungdom och en klunkbar lätthet. Friska körsbär, lite lingon och en svag ton av örter. Lättdrucket och okomplicerat. En del tanniner finns här som gör att det passar bra till pastarätter, pizza och smakrika sallader. Vi möts på slutet av en liten grön stjälkighet som vi inte är helt tillfreds med.
Från Thomas Ilkjaers bok har jag plockat upp uttrycket "semplice ma non banale" dvs enkel men inte banalt, vilket vi tycker stämmer bra in på det här vinet.

Utav de basvalpolicellor vi druckit det senaste året (ca 10 stycken) står Vivianis i en klass för sig.
Därefter kommer Marions, Begalis och Le Ragose. Jag rankar nog dessa tre som delad tvåa.
Gör man ett såpass bra basvin som Le Ragoses gjort, så blir vi mycket nyfikna på deras amarone.

Vinet är som framgår ovan köpt av Carlo Merolli för 80 kr + 20 kr (frakt).

Betyg 3+

Las Flors 2009

Jag verkar ständigt ligga efter med vinbloggandet. Vi har nu kommit till fredagens aktiviteter. Jag lever ju pensionärsliv just på fredagar, detta innebär en del tid vid datorn, förberedelser för veckans V75:a, trädgårdsarbete (vilket just nu är skördearbete) och veckohandling.
Den här fredagen var det lök, såväl gul som röd, som togs upp ur landet och hängdes på lagårdsdörren för torkning.

Las Flors 2009.
Vi befinner oss i Terrasses du Larzac i Languedoc.
Las Flors de la Pèira är gjort på druvorna Grenache (45%), Syrah (35%) och Mourvedre (20%).
Det lagras till största delen i nya och begagnade Demi-Muids som är stora Barriquer om 600 liter.

Ca fyra månader gick det innan jag var tvungen att stilla min nyfikenhet. Jag köpte det här i våras och hade tänkt testa av den första flaskan någon gång under 2013. Väl medveten om att det här är ungt egentligen för ungt, men jag kunde inte hålla tassarna borta.

Las Flors är ett av mina absoluta favoritviner alla kategorier. Jag skrev om 2006 i slutet på maj och för ett år sedan skrev jag om 2008. 2007:an drack jag senaste gången under hösten 2010 och då hade jag inte börjat blogga om viner. Både hustrun och jag blir lite smått hänförda var gång vi dricker Las Flors. Det är ju bara så gott!!

Kan årgång 2009 leva upp till detta?

Jag häller upp halva flaskan dryga två timmar innan det är dags för avsmakning.

Vi möts av en kraftfull doftstöt så fort vi sticker dit näsa. Här är det inte tal om något smygande eller försiktighet. Pang på rödbetan med härliga mogna, mörka körsbär, skogshallon, ordentligt med kryddor, en del lakrits och så lite choklad.  Allt packeterat i ett floralt omslag. Jisses vilken doft!!
Smaken är kraftfull. Den tar nästan andan av oss, trots att den känns lite knuten. Gommen fylls av en kompott av röda och mörka bär som spetsats med sydfranska kryddor en masse. Ok, en viss eldighet känns. Alkoholen är ju 14,5%. Inte helt integrerad i frukten men på god väg. Tanniner finns här en hel del. Inte ett dugg mesiga, men inte heller kantiga eller vresiga. Syran håller uppe vinet på ett rakt och framåtriktat sätt. Eftersmaken är vidunderlig: bär, örter som drar iväg åt pinjetoner. Här finns lakrits som är en blandning av sött och salt. En salig blommighet av syren/viol/rosor.
Det ligger i lager på lager och vi adderar: mörk choklad, kaffe och lite charkuterier på slutet. Visst känner vi en viss ton av fat, men den ligger som hinna bakom alla de andra aromerna.

Vinet finns i beställningssortimentet och kostar 299 kr. Kan ett vin för 299 kr vara ett fynd, ja då är Las Flors det. Jag vill t o m utnämna det till det bästa vinet under 300 kr , som du kan köpa på SB.

Betyg 5

Mitt Kök

I torsdags öppnade mässan "Mitt Kök" i Göteborg. Den går parallellt med "Hem&Villa".

Inträdet på 140 kr berättigar till entré till de båda mässorna. Mitt fokus låg helt och hållet på "Mitt Kök". Jag betalade ytterligare 80 kr för att få låna ett vinglas och erhålla fem dryckesbiljetter. Det fanns en hel del trevliga saker att prova så jag fick lägga ut 50 kr för att få ytterligare fem dryckes biljetter.



Det gavs möjlighet att prova öl, cider, whiskey och vin. Allt betalades med dryckesbiljetter köpta enligt ovan. Ibland räckte det med en kupong i andra fall blev betalning flera dryckesbiljetter. Jag var endast fokuserad på vinutbudet.  Jodå, det fanns även utställare av ost, kött, korvar mm.
Är man som jag född och uppväxt i Göteborg, så minns man "Dagens Hushåll". Provning av viner fanns inte på världskartan på den tiden, så något har hänt i landet Sverige.

Bland dryckesutställarna fanns så väl vanliga importörer som säljer sina produkter via Systembolaget som rena e-handlare. En del hade ett tämligen trist utbud, men det fanns andra med ett ganska så spännande sortiment.

Vinunic hade ett brett utbud av viner. Jag provade ett par av de röda. Ett vin som jag föll för var Barrua 2009. Ett vin från Sardinien.

Jag provade 2003:an förra året och blev då förtjust i det här vinet. Du kan läsa mina tankar här. Årgång 2009 känns väldigt ung, men här finns toner som jag direkt faller för. Smaken domineras av mörka körsbär, blåa plommon, kryddor och en jordig touch. Gott om tanniner. Ett par år i källaren och det blir kanon. Väl hemma försöker jag göra en beställning, men vinet går inte att hitta via Systembolagets sökfunktion. Jag mailar importören Vinunic och frågar efter vinet. Idag söndag har jag ännu inte fått svar.








Jag hade också en trevlig pratstund med xwine. En vinbutik på nätet. De har fått goda vitsord i en artikel i GP i somras, men också av Magnus Reutherdal.

Jag provar en bas Valpolicella från Fratelli Vogadori av årgången 2010. Druvorna är Corvina, Rondinella, Corvinone och lite Oseleta.
Trevlig doft av körsbär, blommor och peppar.
Smaken är frisk och med en trevlig syra. Röda körsbär och lite örter dominerar. Ett lätt vin som passar bra till enkla pastarätter och pizza. Servera det gärna lite svalt.
Ett lovande vin som gör det värt att testa deras amarone.




Den stora behållningen hos xwine var samtalet med Mathias Kahn. Han representerade producenten
HATT et SÖNER i Champagne. Vingården klassificeras som Premier Cru, täcker flera hektar av Mont-Aimé-marken och ligger i champagnebyn Bergères-les-Vertus i Côte des Blancs.

 

Jag provade alla tre. Rosén innehåller 10% Pinot Noir. De övriga är gjorda på enbart Chardonnay.

Jag började med deras Grande Cuvée Brut. En finstämd doft av sommaräng, päron och persika. Smaken är torr och frisk med en härlig mousse. Smaken domineras av citrus, persika och aprikos. Eftersmaken är lång och här framträder också en del mineraler. Gott!

Jag gick över till Grande Cuvée Rosé. Det doftar av röda bär (smultron och lite jordgubbar) och en fin ton av citrus. Smaken går i samma riktning. Väldigt uppfriskande. Torr och svalkande. Smaken har härliga röda bär i en kompott av citrus, persika och aprikos. Jag upprepar GOTT!!

 

Flaskan i mitten är deras prestige champagne (Le grand père) av årgången 2004. Tre dryckesbiljetter fick jag betala och så kunde jag testa ett glas. Det är klart att det känns ju med en gång att det här är något extra. Betydligt elegantare och mer komplext i såväl doft som smak. Lite grapefrukt, exotiska frukter och en härlig blommighet snirklar sig upp till näsa. I gommen får man smaker som ligger i lager på lager. Äpple, grapefrukt, aprikos, lite mineraler. Mmmmm!!

 

Det är klart jag gjorde en beställning!

 

Flaskorna finns också på Systembolaget. OBS mittenflaskan är deras toppcuvée och kostar 899 kr. Köper man från xwine en låda med de tre övriga (extra brut saknas på bilden) så går den på 999 kr.

Man sparar då ca 150 kr per trepack.



Bressan No 3

Ingvar (Billigt Vin) lät mig i våras smaka ett vin från Bressan. Det var en Pinot Grigio. Det blev kärlek vid första klunken och resulterade i en bloggpost.
I SB:s beställningssortiment finns en del viner från Bressan, men de säljs endast lokalt i Stockholm. Det finns dock en samling av viner från Bressan, som vi utanför huvudstaden kan får köpa: Natural Wine Collection Bressan (nr 71836). Lådan innehåller en flaska vardera av Bressan Pinot Grigio 06, Bressan Pinot Nero 06, Bressan Schioppettino 05, Bressan No 3 01 samt Bressan Pignol 00. Sagt och gjort, en beställning gjordes omgående
I somras firade vi min brors 60-årsdag med en liten vinprovning. Jag hade smugit med en Bressan Pignol 00 och vilken succé detta var. Du kan läsa om provningen här.

I veckan som varit har det blivit dags för test av nästa flaska.

Bressan No 3, 2001
Vi befinner oss geografiskt i det nordöstra hörnet av Italien. Inte så långt från gränsen till Slovenien.
Friuli-Venezia-Giulia, Venezia Giulia.
No 3 är en bladning av schioppettino, cabernet sauvignon och pinot noir.

Doften är lite blyg, men ändå tydlig. Cabernet sauvignon-dragen är de som tydligast märks. De svarta vinbären är markanta, men även andra mörka bär som björnbär lämnar sina avtryck. En ton av lakrits finns där.
I gommen är det här minsann inga blyga toner. Tydliga och härliga ingredienser retar våra smaklökar. De svarta vinbären från doften går igen i smaken, men nu kompletteras de av underbart friska röda bär. Det finns en behaglig och stor syra som gör det här över tio år gamla vinet friskt och ungt. En samling ljuvliga örter spetsar till intrycken. Tanniner är det gott om och de är mjuka, lena och runda i sin karaktär. Eftersmaken är lång och ljuvlig och där blandas röda bär, örter och lakrits i en lång utdragen avslutning.
Vi dricker det här under tre dagar och katten vet om det inte var ett strå vassare dag tre. Hur som helst ett fantastiskt gott vin.
Man kan inte annat än vara imponerad av Bressan. Tre viner av lådans fem har vi druckit och alla har varit sensationellt bra.

Betyg 4+

2007 Chateauneuf-du-Pape, Domaine de la Solitude

2007 Chateauneuf-du-Pape, Domaine de la Solitude.
Vi är på klassisk mark. Här har det gjorts vin i flera århundraden. Egendomen har på olika sätt haft knytningar till den katolska kyrkan.
Druvsamansättningen verkar vara 55% Grenache, 25% Syrah, 10% Mourvèdre och 10% Cinsault.

Vi låter vinet få en timme i våra glas innan vi sätter oss till bords.

Vi möts av en alldeles underbar doft: mörka körsbär, hallon, jordgubbar, ordentligt med provencalska kryddor, toner av violer och en härlig mörk chokladslinga. Det är den här härliga doften man vill ha. Doften är njutbar i sig själv samtidigt som den skickar signalen "du måste smaka också".
Vi är inte svårövertalade. Det blir en klunk ganska så omgående.
Vilka ljuvliga smaker vi nås av när vinet får virvla runt i gommen ett tag. Det finns en härlig mörk frukt känsla som är inlindad i tilltalande örter och kryddor från Provence. Detta räcker inte! Det är många nyanser vi möts av. Inte allt på en gång utan snarare i lager på lager. En sak i sänder.
Mörk choklad, violpastill, lakrits, solmogna björnbär, lavendel. Alkoholen ligger på höga 15,5%, men detta känns inte alls. De pigga, friska syrorna har integrerat alkoholen i frukten och balanserat alla smakerna på ett mycket förtjänstfullt sätt. Tanniner finns det en del av. Inte sammetslena, men ändå mjuka, finkorniga och inte ett dugg kantiga. De ger vinet den där härliga känslan som ett gott matvin ska ha.
Vi köpte den här flaskan på SB för 254 kr. Detta måste anses som ett fynd. Dessvärre är vinet slutsålt.


Betyg 4+

2010 Sauvignon Blanc, Block 3, Saint Clair

En bloggpost som blivit liggande är denna.
Vi käkade lite skaldjur för några veckor sedan. Vi öppnade då en flaska Sauvignon Blanc från Nya Zeeland. Vi drack en flaska för ett halvt år sedan och vad vi tyckte då kan du läsa här.

2010 Sauvignon Blanc, Block 3, Saint Clair
Det här vinet kommer från Marlborough’s Lower Wairau area, öster om Blenheim. Vi befinner oss längst norrut på sydön i Marlborough.

Doften är stark. Här är det fläder som gäller i första hand. En del nässlor och gott om krusbär hittar vi också. I bakgrunden finns lite exotiska frukter och citrus.
Smaken är kraftig, nästan så att vi tycker att det blir för mycket på en gång. Fläder, nässlor, krusbär och rabarber fullkomligt bombaderar gommen. Syran är frisk och hjälper till att balansera smakerna.
Efterhand lugnar vinet ner sig och fram sticker exotiska frukter, citrus, örter och mineraler. En ganska så lång eftersmak, där vi i svansen hittar lite snäckskal och trevliga örter.
Ett personligt vin, som sticker ut med sina kraftiga smaker. Hos oss går det hem. Vi kanske inte är lika översvallande som i vintras, men gott är det.
Vi betalade 129 kr på SB, när vi köpte det. Det är mycket vin för pengarna.

Betyg 4-

Marsannay Rosé

En av sommarens sista dagar så passade vi på att dricka en av de få roséviner vi har kvar.

2011 Marsannay Rosé.
Producent är Domaine Bruno Clair. Vi befinner oss i Marsannay i Cote de Nuits, Bourgogne. Vi är någon mil söder om Dijon. Har jag fattat saken rätt så har familjen Clair producerat en rosé på Pinot Noir sedan strax efter första världskrigets slut.

Winepunker provade detta för någon månad sedan och vad han tyckte kan du läsa här.

Det doftar av hallon och jordgubbar. Ett litet körsbärsinslag kan vi ana oss till. Rejäla och snygga kryddor gör att det har en annan ton än de roséer vi druckit tidigare. Här finns också lite svaga körsbärsaromer, rosor, lite citrus och aningens mineraler. Lite överraskad av kryddigheten blir vi, men på det hela en angenäm doft.
Smaken är frisk och samtidigt stram. Gott om röda bär i form av hallon, mogna jordgubbar, lingon och röda körsbär. Syran är frisk, pigg och gör vinet läskande. Det som överraskade oss i doften överaskar oss även i smaken. Kryddor. Rejält med kryddor. Vi har aldrig druckit en rosé med den här pepprigheten. I eftersmaken dyker det upp lite citrus i form av blodgrape.
Vi är inga stora rosédrickare, men vi har så sakteliga börjat vänja oss. För oss på Vintankar fyller den sin funktion på sommaren och just det här rosévinet gör vi tummen upp för.
Vi betalade 149 kr på SB, när vi köpte det.

Betyg 3+