2012 Pur Mesnil, Franck Bonville

Det har varit några verkligt heta dagar. Vintankar har med stigande ålder blivit allt mindre förtjust i detta med temperaturer över 30 grader. Det goda är förstås att havsvattnet är över 20 grader varmt, så åtskilliga bad blir det. De ljumna och sammetslena sommarkvällarna när tempen ligger runt 20 grader finns ju på plussidan. Kvällar som gjorda för att dricka bubbel, så när sonen med sambo besökte oss i helgen inledde vi med en champagne som vi drack någon av dagarna före julafton.

Franck Bonville har sin huvudsakliga verksamhet runt byn Avize. Dom äger 77 vingårdslotter i Grand Cru-byarna Avize (15 ha), Cramant, Oger och Le Mesnil-sur-Oger. Enligt deras hemsida gör dom fem olika cuvéer på uteslutande Chardonnay samt en roséchampagne som innehåller 12% Pinot Noir från ett vinfält i Ambonnay.
Det hela tog sin början då 1900-talet var ungt. Alfred Bonville började köpa upp mark som han bedömde som lovande. Tillsammans med sonen Franck köpte dom 1937 den gården i Avize som blivit deras centrum. På 1970-talet blev det Francks son Gilles som förde firman framåt. Nu är det fjärde generationen vinmakare som genom Olivier Bonville bär huvudansvaret.

Förra sommaren släppte dom tre cuvéer från 2012, som kom från olika Grand Cru-fält i tre byar i Côte des Blancs. Varje champagne fick namn efter den by där vinfälten hör hemma: pur Mesnil, pur Avize och pur Oger. Goda vänner till oss rekommenderade "pur Mesnil" om en nödvändigtvis måste välja en.

Druvan är Chardonnay till 100%. Pur Mesnil är gjord på druvstockar som är runt 40 år gamla och som vuxit på fyra olika vinfält: Le Tilleul (0,5 ha), Les Hauttes (0,2 ha), Les Zailleux (0,17 ha) och Les Mussettes (0,17 ha). Vinfälten är belägna på en höjd av 300 m över havet. Jordmånen är vit kalksten.
Den har fått mogna i fem år på sin jästfällning och degorgerades i april 2018. Dosagen är 2g/l.

En härligt frisk och torr champagne. Detta känns särskilt viktigt en sommarkväll som denna.
I doften känner vi gröna äpplen, citrus, någon gul stenfrukt, massor av regnvåta stenar och snäckskal. Alldeles på slutet någon försiktig ton av mariekex.

I gommen är det en skön friskhet, en viss krämighet i strukturen och en trevlig mousse. De gröna äpplena tillsammans med citrusen återkommer i från doften. Kanske att äpplena inte känns lika krispiga som tidigare utan lite gula toner smugit sig in. Persika och gula plommon blir allt tydligare i mellanpartiet liksom kritan och steniga mineraler. Medellång eftersmak där vi också känner lite blommor och en ljuvlig grapefrukt. Elegansen går före kraften.
En väldigt trevlig och bra champagne, som vi håller högt. Vi tycker kanske inte att betyget är 5:a som vi satte i julas.
Betyg 4+
Vår flaska är privatimporterad och då betalade vi 475 kr. På SB är priset 649 kr.

2015 La Rosina Barbera d´Alba, Erbaluna

Barbera är en väldigt underskattad druva, i mitt tycke. Så användbar till många maträtter, men också väldigt god på egen hand. I våras drack vi La Rosina från Erbaluna. Fantastiskt gott! Jag klottrade ner några noter på ett papper som blev liggande på det minst sagt röriga skrivbordet. Hittade lappen. Kunde tyda den och nu blir det ett blogginlägg.

Azienda Agricola Erbaluna ligger precis i utkanten av byn La Morra någon mil sydväst om Alba i Piemonte. Här har det bedrivits vinodling i en väldigt massa år, men sedan 1958 har dom gjort vin under eget namn. Idag bedrivs en småskalig ekocertifierad (organisk/biologisk) vinproduktion. Runt 15 ha vinmarker förfogar dom över.
Jag hade nöjet att träffa Andrea och Monica Oberto från Erbaluna i dec 2017 vid ett besök i Köpenhamn. Du kan läsa om det här.

Deras barbera La Rosina har fått jäsa på ståltankar. Endast naturlig jäst. Det får sedan ligga till sig i sex till åtta månader på ekfat av olika storlekar allt från 500 l till 30 hl.

En hyfsat stor doft där blåa plommon, mogna körsbär och en del kryddor dominerar.

I munnen är det fasligt gott och väldigt lättillgängligt. Mogna körsbär, blåa plommon, några hallon och så en grabbnäve kryddor. Härlig syra och snälla tanniner. I eftersmaken en liten sötma. Charmigt, lättdrucket och framförallt väldigt gott.
Betyg 4
Vår flaska är inköpt i Köpenhamn hos Cibi e Vini för 130 DKK. På "Bolaget" finns årgång 2014 för 199 kr.

2014 Ciallabianco från Ronchi di Cialla

I slutet på förra året skrev jag en hyllningsartikel om två viner från Ronchi di Cialla. nämligen deras Schioppetino och deras Ciallabianco. Under våren och sommaren har det blivit några tillfällen då jag druckit deras Ciallabianco från året 2014. Det varma vädret har så klart gjort sitt  för att suget efter friska vita viner ska vara stort. Häromdagen öppnade vi den sista flaskan. En snabb titt på Systembolagets hemsida visade att den fortfarande gick att beställa, så då gjorde vi det. I skrivande stund står det att det finns 17 flaskor i webblagret. Stark rekommendation från vår sida på detta läckra vinet för 249 kr.

Du som vill veta mer om den här producenten från Friuli i nordöstra Italien kan läsa vad jag skrev då.

Ciallabianco är gjort på blandningen Ribolla Gialla (60%), Verduzzo (30%) och Picolit (10%). Druvorna kommer från vinstockar som är runt 30 år gamla. Jäsningen ägde rum på ekfat. Vinet har också fått mogna runt ett år på  ekfat, därefter mellan 6 - 12 månader på flaska innan det släpps ut på marknaden. Det görs runt 24 000 flaskor.

Färgen går i en gyllengul ton med lite skira gröngula stråk ut mot kanterna.
Doften är präglad av gula stenfrukter, lite örter, en tydlig floral ton, hyfsat mycket stenkross och nygrusad trädgårdsgång, lite honung, mandlar och aningens, aningens vanilj.
I munnen slås vi av hur vansinnigt gott det här är med sin underbara friskhet. Vi slås av den totala balansen mellan syra och aromatiska inslag. Vi kan känna persika, aprikoser, gula päron, sommaräpplen, vita blommor, en hel del örter liksom steniga mineraler samt rostade hasselnötter. I den långa eftersmaken tillkommer aningens honung, unset vanilj, lite grapefruktbeska och ännu mera gula stenfrukter.
Betyg 4++

Producenten är certifierad för biodiversity och det låter ju bra!!

Bordeaux-blandningar från Italien, Frankrike och Spanien

Gårdagens inlägg handlade om champagne. Idag blir det några noter om de tre viner vi provade innan vi började äta. Tre viner från tre länder, där den gemensamma nämnaren är bordeauxdruvor.

2012 Le Serre Nuove
Bolgheri är en liten by i den västra delen av Toscana endast några mil från Medelhavet. I vinkretsar har det blivit känt för att det är där dom gör viner på franska druvor eller bordeauxblandningar om en så vill, som går under namnet supertoscaner. Här görs de båda ikonvinerna Ornellaia och Sassicaia.

Ikväll är det den prestigefyllda producenten Tenuta dell´Ornellaias andra vin vi smakar. Druvmixen varierar något från år till år. Druvblandningen 2012 är 52% merlot, 28% cabernet sauvignon, 12% petit verdot och 8% cabernet franc. Druvorna vinifieras var för sig och får ligga i cirka 12 månader på barriquer av fransk ek (25% nya och 75% gamla). Därefter blandas vinet och får ligga ytterligare tre månader på dessa barriquer innan vinet buteljeras.

Detta har blivit en favorit bland supertoscanerna. Vi har tidigare hyllat 2007, 2009, 2010 och 2011. Den här kvällen är det årgång 2012 vi dricker.

Lite återhållsam i doften, men visst kan vi notera en samling mörka bär, lite läder och regnvåt jord, aningens örter och kryddor samt en svag ton av viol och unset nymalda espresso bönor.
Det är i gommen som vinet imponerar. Trots sina sju år är känslan att det är ett hyfsat ungt vin vi dricker, där alla smaker inte ännu blivit fullt utvecklade.Trevlig syra ger en bra friskhet samtidigt finns här en viss stramhet från hyggligt väluppfostrade tanniner. Redan nu är det dock fasligt gott. Här finns mörka bär där främst de mörka körsbären tillsammans med mörkare skogsbär och blåa plommon ger vinet karaktär. Här finns en fin örtighet och en del kryddor främst svartpeppar. Ganska så lång eftersmak med mera frukt men även mörk choklad, några droppar espressokaffe och unset cederträ. Redigt gott redan nu men med tiden kommer det att bli lysande.
Betyg 4+
Inköpt på "Bolaget" för 399 kr. Värt varenda krona må jag säga.


2009 Chateau Franc-Maillet
Egendomen, som idag heter Franc-Maillet, har¨sitt ursprung från tiden efter första världskriget då J-B Arpin köpte vingårdslägen runt om i Pomerol. Egendomarna i Pomerol omfattar idag 10 ha som är planterade med 80% Merlot och 20% Cabernet Franc. Producenten äger idag också vingårdar i Saint Emilion.

Det här vinet är gjort på Merlot 80% och Cabernet Franc 20% från vinstockar som är runt 35 år gamla. Vinet har legat runt 14 månader på franska ekfat, varav 70% nya.

Doften signalerar ett ganska så moget vin med hygglig komplexitet och bra friskhet. Cederträ, blyertspenna, jord och läder, som bärs upp av en trevlig frukt med mörka bär i centrum: bl a  svartavinbärsblad, skogsbär och blåa plommon. Ingen påträngande doft, men ändå distinkt och tydlig
I munnen återkommer den mörka frukten tämligen omedelbart med samma intryck som från doften. Jämfört med tidigare gånger jag druckit det här så har fruktsmaken en större komplexitet och ett större djup. Ungdomligheten är lämnad därhän och istället finns det en del mognadstoner fast fortfarande med en bra fräschhet. Tanninerna har rundats av rejält utan att för den skull göra vinet mesigt. Vi kan också känna lite örter och kryddor. I den medellånga eftersmaken finns förutom frukten lite viol och aningens kakao.
Riktigt gott har det blivit.
Betyg 4
Vi köpte den här flaskan (vår sista) från Franska Vinlistan 2012 och priset var 329 kr.


2016 Embruix, Celler Vall Llach

Celler Vall Llachgrundades på det tidiga 90-talet av barndomsvännerna Enric Costa och den välkände katalanske sångaren Lluis Llach. Första vinet var årgång 1998 och kom ut på marknaden år 2000. Ingen av dom dricker alkohol, men skälet att starta verksamheten är tanken på en levande landsbygd. Odling av druvor och framställning av vin är  det enda som går att tillverka här.
Årsproduktionen ligger på 120 000 flaskor.

Du som vill veta mer om den här producenten kan kan läsa mina tankar efter att jag besökte vingården på hösten 2017.

Det här vinet görs på druvmixen Grenache (30%), Merlot (27%), Carignan (20%), Syrah (18%) och Cabernet Sauvignon (5%). Druvorna kommer från vinstockar som är upp till 30 år gamla och vuxit på olika vingårdslägen som dom själva äger.
Jäsningen äger rum på ståltankar. Vinet får sedan ligga kvar med skal och allt i ytterligare 12 dagar innan det tappas över på begagnade ekfat av storleken  225 l till 400 l, där det får tillbringa runt ett år innan det buteljeras.
Någon egentlig bordeauxblandning är väl inte det här vinet, då endast drygt 30 procent är druvor som förknippas med viner från Bordeaux. Merlot finns ju i det här vinet liksom i de två övriga vi provade den här kvällen

Ett ungt vin och utan tvekan är det kvällens yngsta vin, vilket märks om inte annat i den mycket ungdomliga frukten.

I doften liter läder, jord, kryddor men framförallt en jungfrulig frukt mestadels är det mörka bär.

I gommen känns det ungt med en fin syra och lite smånafsande tanniner. Den fina och unga frukten är det som bär vinet. Här finns mörka körsbär, lite blåbär, några skogshallon och aningens björnbär. Vi noterar en viss kryddighet, där svartpeppar är det som drar till sig vår uppmärksamhet. I den medellånga eftersmaken återkommer de mörka bären fast nu i sällskap av lite sötlakrits.
På det hela ett trevligt vin som nog ska drickas de närmaste tre/fyra åren. Jag tror inte på  någon långlagring.
Betyg 4
Vinet är köpt 2017 då vi besökte vingården. Vi betalade 19 euro inkl frakt och så tillkommer svensk alkoholskatt med cirka 20 kr

Louis Roederer Rosé 2012 vs Gosset Brut Grand Rosé

I förra veckan samlades delar av mitt gamla vinprovargäng. Det hela startade i mitten på 1970-talet då vi jobbade på Volvo LV. En fredag i månaden provade vi vin. Allt protokollfördes. Gerry, som utvandrat till Irland, var på besök på Västkusten och då försitter vi inte chansen att få till en reunion. Det blir Gerry, LM och undertecknad och så våra bättre hälfter så klart. Den här gången samlades vi hos JC Vintankar. Vad är bättre att starta en solig och varm sommardag med än lite rosébubbel.

Louis Roederer
Ett av de får stora champagnehusen som fortfarande är familjeägt är Louis Roederer. Även om anorna går tillbaks in på 1700-talet så är det egentligen från 1833, då Louis Roederer ärvde egendomen, som räknas som startdatumen för det här ärevördiga familjeföretaget. 7 generationer senare är det Frédéric Rouzaud som bär huvudansvaret. Runt 80% av druvorna kommer från egenägda vingårdar och resterande från långtidskontrakterade vinodlare.
Dom gör gör två olika årgångslösa champagner varav en är torr och en är söt (demi-sec). Tre årgångschampagner varav en blandning på runt PN (70%) och Chardonnay (30%), en rosé och en Blanc de Blanc. Dom gör dessutom prestigechampagner under namnet Cristal. Faktiskt hela fyra varianter två rosé och två "vanliga" samt även en Brut Nature dvs utan dosage och på Chardonnay (1/3) och resten Pinot Noir och Pinot Meunier.

Louis Roederer Rosé 2012
Den är gjord på en blandning av Pinot Noir (63%) och Chardonnay (37%), som vuxit på vinfältet Cumières strax nordväst om Épernay. Efter pressning har pinotdruvorna fått ligga tillsammans med skalen och lakats ur under 5 - 8 dagar. Runt 24% har fått ligga en kortare tid på ekfat resten på stålfat. Den får också ligga på sin jästfällning i minst fyra år. Längst ner i texten om den här champagne finns lite mer exakta data för just den här flaskan.

I doften en hel del röda bär, lite florala toner, nygrusad trädgårdsgång, aningens torkade aprikoser, lite gulröda äpplen och citrus samt någon försiktig kolaton som påminner oss om att en viss del legat på ekfat.
Fast det är när vi smakar på den som vi inser den här champagnens storhet. Frisk, fräsch, komplex och samtidigt ytterst elegant. Det börjar med en fin samling röda bär med söta smultron och jordgubbar i centrum, men även några hallon och röda vinbär noteras. Strax därpå lite röd citrus (mandariner), en härlig röd-äpplig syra som följs upp av både steniga mineraler och krita. En lång eftersmak med ett ljuvligt avslut av blodgrape.

Genom att gå in på deras hemsida och ange koden längst ner till höger får jag uppgiften att den är från året 2012 och buteljerades 2013 och att degorgeringen ägde rum under 2018 och dosagen var 8g/l. Där finns också en del annan värdefull information som jag använt mig i texten ovan.

En gudomlig champagne. Jag dristar mig till att säga att just den här flaskan är förmodligen den bästa roséchampagne jag druckit. Du som ligger på några flaskor behöver inte ha bråttom. Även om den är magisk redan nu, så kan den nog utvecklas något lite till. Fast jag kommer ha svårt att hålla tassarna borta från de jag har kvar.
Betyg 5
Under vintern har årgången på SB övergått till 2013. Den har jag inte smakat. Ibland händer det att den föregående årgången kan dröja sig kvar i någon butik. Stöter du på en 2012:a så är rådet KÖP. 599 kr betalade jag.


Gosset Brut Grand Rosé
En årgångslös champagne som jag under lång tid hållit som min favorit bland roséchampagner. Numer rankar jag den som nummer tre. Roederer 2012 toppar knappt för Paul Déthune

Jag har i tidigare blogginlägg skrivit om producenten Gosset och deras olika champagner. Du som vill ha lite mer fakta om producenten klickar på vidstående länkar. Grande Réserve Brut, Blanc de Blancs och Brut Grand Rosé

Den här flaskan inhandlades 2016, så den har fått runt tre år i vår egna källare. Det är en årgångslös champagne, som om jag minns rätt görs på tre olika årgångar. Den exakta druvmixen varierar något från år till år, men i princip är det lika delar Chardonnay och Pinot Noir. Färgen kommer av att en skvätt (ca 7%) rött vin (PN) tillsatts.

Inledningsvis är doften väldigt försiktig, men tar sig ju längre tid den får i glaset. Vi känner en del röda bär, en viss brödig ton, lite snäckskal, röd citrus och tydliga röda äpplen.
I munnen är det en mycket frisk ton av röda bär (främst smultron och jordgubbar) som dominerar med en touch av röda vinbär. Här finns också lite mariekex, tydliga röda äpplen och aningens blodapelsin. Eftersmaken är medellång och här dyker en liten bitterhet från blodgrape upp, men också små försiktiga nyanser av gula stenfrukter som bl a persika.
Visst är det en bra roséchampagne, men bleknar något i jämförelse med Roederers variant.
Betyg 4+
På SB kostar den 499 kr.

Fyra röda viner: Emporda, Barolo, Amarone och Montsant

Vi provade några viner i lördagskväll. I det strålande sommarvädret satt vi utomhus och njöt av god mat, goda viner och härliga samtal. Prova vin utomhus är så klart inte det optimala, men en kväll som i lördags så blev det först vi solens nedgång och när myggorna började sina attacker som en har lust att gå inomhus.

Fyra väldigt goda viner, som också gav ett något spretigt resultat i vilket som var kvällens vin. Tre röstade på MontSant-vinet Tros Negre, 2 höll Amarone som det bästa, två andra kunde inte bestämma sig mellan Barolon och Amaronen och själv satte jag 2006 Pajana från Domenico Clerico som etta knappt före  Monte Santoccios Amarone. Alla var vi överens om att IO inte riktigt var i paritet med de andra vinerna, även om det på intet sätt var ett dåligt vin. De andra var ju bara så bra. Det skall också sägas att IO också kostade runt en tredjedel av de andra kostade.

IO 2013 Masia Serra

Vi har ett vin från distriktet Emporda. Geografiskt befinner vi oss i Spaniens nordöstra hörn alldeles i närheten av Costa Brava-kusten.

Vinet är gjort på druvorna Merlot (70%), Röd Grenache (15%), Cabernet Franc (10%) samt Cabernet Sauvignon (5%). Merlot och Cabernet Franc planterades år 2000. Vinet har fått ligga till sig i ett år på lätt rostade fat av Fransk ek. Knappt 8 000 flaskor görs av det här vinet.

I doften hittar jag mörka bär, lite läder, en tydlig ton av svartavinbärsblad, stendamm och någon liten blommighet.
Smaken är hyfsat fyllig och med en stor mängd solvarm frukt. Här finns också en del rökta charkuterier och lite örter och kryddor som signalerar medelhavsområdet. Bra syra och stadiga tanniner, som idag har rundats av jämfört med hur det var för tre år sedan. Den gröna paprikan i eftersmaken är så gott som bortblåst.
Ett trevligt vin, som gjort för lite stadiga köttbitar. Jämfört med kvällens övriga viner saknas lite elegans och komplexitet.

Betyg 4
181 kr kostade det på SB, då jag köpte det.

2006 Pajana, Domenico Clerico

Ett litet familjeföretag och som så många andra odlade dom druvor som såldes till det lokala kooperativet. Egendomen är belägen i Monforte d´Alba. 1977 när Domenico Clerico tog över efter fadern ägde dom 4 ha, men med ett nogsamt arbete med att välja ut speciella vingårdslägen växte dom. Idag omfattar verksamheten 21 ha och har vingårdslotter i Bussia, Ginestra, Pajana och Mosconi. 110 000 flaskor produceras fördelade på fem olika Barolo, en Dolcetto, en Barbera samt en Langhe Nebbiolo och en Langhe Rosso. Organisk-biologiska odlingsmetoder tillämpas.

Druvorna kommer från deras vingårdslott i Pajana. Vinet har fått en uppfostran på cirka två år på barriquer av fransk ek.

Färgen går i en tegelröd ton.

En mycket tilltalande doft av rosor, nypon, röda bär, läder och stendamm.
I munnen är det alldeles bedårande. Vansinnigt gott helt enkelt med en underbar bärkompott av mestadels röda bär men med inslag av lite mörkare också. Här finns en liten kryddighet, hyfsat med blommor främst rosor och violer, några nypon, steniga mineraler och aningens anis.

Vinet har trots sina tretton år fortfarande en ordentlig syra. Tanninerna biter på det där behagfulla sättet som bara en barolo kan göra då det lämnat ungdomens tuffhet bakom sig.
Vinet känns som om det nyss har öppnat upp sig ochdärmed har det många goda år framför sig. Dessvärre var detta min enda flaska.
Betyg 5-

Inköpt på SB för bra många år sedan för 499 kr

2011 Amarone Monte Santoccio

En av alla dessa suveränt trevliga små amaroneproducenter vi träffat. Så här skrev vi om vårt besök 2015. 

Den här amaronen är gjord på druvmixen Corvina (40%), Corvinone (30%), Rondinella (25%) och Molinara (5%). I mångt och mycket en klassisk blandning. Druvorna har så klart handplockats och sedan fått ligga och torka i dryga tre månader. Pressning, maceration och jäsningsproceduren tar nästan en månad. Vinet har fått mogna på stora ekfat s k tonneaux i cirka trettio månader.

Årgång 2011 är i en alldeles enastående fas just nu. Bakom sig ligger det ungdomliga och ännu har den inte fått alltför många mognads drag. Friskheten är där och alla de typiska amaroneattributen med mörk frukt, lite örter och kryddor, någon torkad frukt (dock ej så mycket russin), mörk choklad, några droppar espresso är på plats. Alkoholen väl integrerad med frukten. Tanninerna finns där och bjuder på ett härligt motstånd. Visserligen försiktigt, men mer än vad jag väntat mig. Tror aldrig jag smakat en Monte Santoccio Amarone som varit bättre.
Betyg 5-

Köpt på plats för 28 euro för några år sedan. Dryga femhundringen på SB.

2013 Tros Negre

Ett vin från Montsant och producenten Portal del Priorat. Huvudpersonen bakom är Alfredo Arribas. Ett möte med producenten på hösten 2017 kan du läsa om här.

Vinet är till hundra procent gjort på druvan Grenache, som kommer från vinstockar som är mer än hundra år gamla. Ja några t o m från tiden före phylloxeria-utbrottet. Vinet har fått mogna i ett år på franska ekfat.

Ett alldeles underbart vin, där den mörka frukten   dominerar doftintrycken, visserligen med några inspel från lite ljusare bär. Här finns också aningens viol,medelhavsörter, lite lätt rostade fat samt en hel del grus och stendamm.

I munnen startar det med massor av solvarm grenachefrukt. Vi noterar också en hel del örter och kryddor, grus och stendamm. Lång i eftersmaken med mera frukt, mörk choklad och lite rosor.
Betyg 4+

Vinet är inhandlat direkt från producenten och vi betalde runt 38 euro.

Pol Roger 1996. Rosé och Vintage Brut samt Sir Winston Churchill 2008

I lördags hade vi en kusinträff. Alla bitar var på plats. Härligt sommarväder, vilket gjorde att några av oss promenerade ner till klipporna och tog sig ett dopp. Kusin A var under många år väldigt aktiv i Munskänkarna, men vinintresset gick från nörderi till mer balanserat. Kvarglömda i en garderob fanns två kartonger Pol Roger från 1996, vilket vi övriga ödmjukt tackade för.

1849 startade Pol Roger sin verksamhet i mycket blygsam skala i byn Ay några kilometer öster om Epernay. Två år senare flyttar dom verksamheten till Epernay. Idag 170 år senare har dom vuxit till en av ikonerna i champagnevärlden. Mycket tack vare en tidig satsning på export till England. Företaget är fortfarande familjeägt. Tillverkningen på årsbasis ligger runt 1,5-2 miljoner flaskor. Dom äger själva 90 ha, vilket täcker runt 55% av druvbehovet. Resten täcks upp genom långa kontrakt med odlare dom samarbetat med i decennier.I deras portfölj finns tre Non-vintages cuvéer (Brut, Extra Brutm Demi-sec), tre årgångschampagner (Brut, Blanc de blancs, Rosé) och så deras prestigechampagne Sir Winston Churchill.

1996 Vintage Brut (Extra cuvée de reserve)
Detta blir den tredje flaskan av denna urläckra champagne som jag dricker under första halvåret 2018. Jo, det är kusin A som bidragit med alla tre. Varje gång förundras jag över den bibehållna friskhet som denna väldigt mogna champagne har.

60% Pinot Noir och 40% Chardonnay. Åtta år på sin jästfällning innan degorgering..
Alla tre flaskor jag druckit den här våren har varit rent av magiska. Det jag skrev i januari gäller fortfarande.
Läs mina tankar här.
Betyg 5-

1996 Brut Rosé Vintage.
Den är gjord på 60% Pinot Noir och 40% Chardonnay. Precis som Brut Vintage.  Den andra jäsningen äger så klart rum på flaskan och då tillsätts socker och jäst samt 15%  stilla Pinot Noir vin.

Färgen går i en djup och mörk bärnstenston.
Trots sina 23 år virvlar det upp en mängd mycket små bubblor från glasets botten.

Doften är väldigt tydlig med massor av röda citrusfrukter: mandariner, blodapelsin, blodgrape. Rosor, violer  och nypon noteras liksom jordgubbskräm med inslag av svartvinbärssylt samt lite nygrusad landsväg.

Fast det är ändå vid första klunken som vi verkligen höjer på ögonbrynen. Frisk och vansinnigt god. Det finns någon liten annorlunda (i positiv bemärkelse) smakton som jag inte riktigt kan sätta ord på. Väldigt komplex och visst vimlar det av övermogna röda bär främst jordgubbar men även lite hallon och några enstaka smultron. Lite  skön röd citrus. Äpplen av någon röd sort, men också med någon liten bokig ton. Mineraler av sten, grus, krita och snäckskal. Ännu mera frukt främst tropiska frukter typ mango, ananas, papaya men också lite gula stenfrukter (persika, aprikoser).

Otroligt god med bra syra och friskhet i all den mycket mogna frukten. En ynnest att få dricka!

Betyg 5

2008 Sir Winston Churchill

Ett legendariskt år och en legendarisk champagne. I mitten på maj samlades ett gäng vinnördar, tillhörande finewines.se Göteborgsavdelning, på Barsac. God mat, goda viner och trevliga människor gjorde den här söndagseftermiddagen till en formidabel upplevelse. Vi var några stycken som var nyfikna på i vilken fas den här champagnen befann sig. Svaret blev väldigt tillgänglig och makalöst god.

Så klart kommer den att utvecklas de kommande åren, men redan nu levererar den en enastående vinupplevelse. Några korta noter grundade på det glaset jag drack.

Doften är komplex med gula äpplen, rostat bröd, lite nötter, apelsinskal och någon diskret floral ton.

Smaken är ganska så kraftig, mycket komplex och faktiskt redan nu hyfsat tillgänglig. Visst är det en ordentlig syra, men backas upp av frukt, nötter och rostat bröd så att den redan nu levererar stordåd. Gul-gröna äpplen, citrus, massor av mineraler, rostade mandlar, lite hasselnötter med krämig nougat, lite mjölkchoklad, gula stenfrukter och med en skön grapefrukt i avslutet.

En stor champagne redan nu och visst kommer den att växa till något alldeles remarkabelt för den som har karaktär att låta den vila i några år.

Betyg 5-

Årgång 2011 och 2017 av Marsanne Tahbilk.

I mitten av juni återknöt jag bekantskapen med Marsanne Tahbilk. Ett vin som mer eller mindre var Vintankars vita husvin under 2000-talets första decennium. Och visst var det ett kärt återseende. Det resulterade så klart i ett blogginlägg, som du kan läsa här. Det resulterade också i att vi la en beställning på några fler flaskor från året 2017. Jag upptäckte då att det  också fanns några flaskor av årgång 2011 i ett par olika Systembolagsbutiker. Någon beställning via SB:s hemsida var inte möjlig, men ett samtal till "min lokala" SB-butik och de fixade så att det kom ett par flaskor till Kållered från mörkaste Småland. Och detta utan extra kostnad. Verkligen bra service!!!

Förra helgen öppnade vi de två årgångarna. Två så olika viner. Riktigt goda båda två. Var och en på sitt sätt.

Tahbilk ligger i Central Victoria ( Nagambie Lakes Region) ca 10 mil norr om Melbourne. Redan  på 1860-talet planterades de första Marsanne stockarna, fast ingen av dessa finns kvar. De man nu tar druvorna ifrån är som äldst från 1927. Vinet är till 100% Marsanne. Jäsningen sker under kontrollerad temperatur i tankar av rostfritt stål. Därefter får vinet vila ett par månader innan det stabiliseras och buteljeras. Sedan en tid tillbaks används endast skruvkork. Skälet är helt enkelt att dom tröttnade på att få "korkade" viner. Runt 20% av varje årgång sparas för att så småningom släppas som en Museum-variant, som 2011 gjorde tidigare i våras.

Årgång 2017
Ungt, friskt, smakrikt och väldigt gott. För en mer omfattande recension se inlägget från juni i år.

Årgång 2011
Färgen går i en djup guldgul ton med några bärnstensartade nyanser. Redan här noterar vi en stor skillnad mot den ljusa gul-gröna nyansen på 2017.

Doften av citrus och äpplen är nertonad till förmån för framförallt kaprifol och honung och mer komplex ton av exotiska frukter. Under ytan finns en del stendamm.

Vi smakar och kan konstatera att visst har vinet fortfarande en bra friskhet, men syran är något reducerad. De exotiska frukterna mango, papaya, ananas, passionsfrukt, honungsmelon m fl har en djupare och tydligare smak. Tonen av honung finns inte bara i eftersmaken hos 2011 utan dyker upp efter att de exotiska frukterna klingat av. Inslaget av blommor är också väsentligt mer påtagligt. Strukturen känns också lite smörig nästan krämig i 2011. Aningens lerskiffer kan vi känna en antydan av i eftersmaken.
Spännande att se denna förändring. Riktigt gott!!
Vilken en föredrar är så klart en fråga om tycke och smak. Själv föredrar jag båda.
Betyg 4
Priset på SB var 149 kr.

Wien, vin och lite kultur

I slutet på juni tillbringade vi en vecka i Österrike. Två inlägg så här långt har det blivit. Det första handlade om det söta vinet Ruster Ausbruch och inlägg nr två om vinproducenten Eric Giefing. Det tredje och sista inlägget blir några rader och bilder om kulturaktiviteter, vin, caféer och restauranger.

Vi åt en stadig frukost på hotellet i Rust. Ställde in GPS:en på Wien. Åkte ut till flygplatsen och lämnade vår hyrbil och tog taxi till vårt hotell Pension Lerner. Väldigt centralt beläget vid Judenplatz och med gång avstånd till det mesta.

Stefanzdomen. Hett utanför. Lite svalare därinne.

Vi hade det hett i Wien. Temperaturen låg på dagarna mellan 33 och 35 grader. På nätterna gick det ner till 25 grader. Det blev att söka skugga på luftkonditionerade caféer och museer.
Vi tog oss tämligen omgående till ett av Wiens berömda caféer.

Vi intog en lättare lunch på Demel. Vi kunde från vårt bord se hur det tillverkades bakverk.

Brundlmayer Brut Rosé.

Vi drack till våra laxsnittar ett alldeles underbart bubblande rosévin. Brundelmayer håller till i Langenlois i vindistriktet Kamptal i regionen Niederöstrerich. Vi befinner oss nordväst om Wien endast några mil från den tjeckiska gränsen.

Idag drivs verksamheten av Willi Brundlmayer och hans hustru  Edwige. 60 ha vinmarker förfogar dom över. Mest kända har dom blivit för sin Riesling (6 cuvéer) och Gruner Veltiner (9 cuvéer), men här finns också viner på Chardonnay och Gelber Muskateller samt röda viner på druvorna Zweigelt (3 cuvéer), St Laurent, Pinot Noir, Merlot m fl. Både söta viner och mousserande viner finns i deras portfölj.

Det här vinet är gjort på en blandning av Pinot Noir, Zweigelt och St Laurent. Druvorna är noga utvalda från några olika kalkhaltiga vingårdslägen. Skörden äger rum mellan senare hälften i september och första veckan i oktober. Varje druvsort vinifieras var för sig. En andra jäsning sker på flaskan, där det får ligga i 18 till 24 månader innan jästen avlägsnas (degorgering).

Det här är en alldeles enastående rosé-variant av bubbel som inte står långt efter många roséchampagner. Dessvärre finns den inte på SB, så du som reser utrikes får rådet att hålla utkik efter den. Runt 25 euro flaskan kostar vinet hos producenten.

Både doft och smak har en härlig friskhet. Här finns en livgivande och läcker mousse. Ljusröda körsbär, jordgubbar, smultron och några hallon bildar en bas som efterhand fylls på med citrus, nybakat bröd, skolkrita, stendamm, mariekex, några gula stenfrukter och i avslutet ett inslag av blodgrape.

Vi bodde som jag skrev i inledningen i närheten av Judenplatz och här vimlar det av små trevliga restauranger. En av kvällsmåltiderna åt vi på den lilla trevliga kvarterskrogen  "zum finsteren Stern". Trevlig och personlig service med ett lite vegetariskt stuk på maträtterna. Vi drack där det här vinet.

2016 Grau- und Weissburgunder, Ried Spiegel,  Brundlmayer

Ett vin gjort på Grauburgunder (Pinot Gris) och Weissburgunder (Pinot Blanc) som vuxit på vingården Langenloiser Spiegel belägen på 260 m ö h. Druvorna skördades i början på oktober. Den exakta mixen har jag inte kunnat utröna, men något i doft och smak får mig att tro att andelen Grauburgunder är störst. Jäsningen ägde rum på 300 liters fat av österrikisk ek. Vinet har fått ligga tills sig på 2 500 liters fat. Viss del på stålfat och en annan del på ekfat i cirka 10 månader.

Ett smakrikt vin med en elegant touch. Lite smörigt i sin struktur. I doften hittar vi gula stenfrukter, gråpäron, muscovadosocker, kritdamm och aningens grusgång. Någon diskret ton av honung och exotiska frukter tycker vi oss ana. I munnen känns det friskt trots den lite smöriga strukturen. Gula plommon, aprikoser, vit persika, gråpäron, nyanser av citrusfrukter, lite florala toner samt lite örter. Riktigt gott.

Så klart fick det bli wienerschnitzel en av kvällarna. Inga små gröna ärtor eller sardeller (ansjovis) som tillbehör. Däremot en kopp lingon, en persiljekvist och en citronklyfta. Inga små saker dom serverar. Den här åt vi på "Brezl Gwölb". Även detta en kvarterskrog vid en av tvärgatorna till Judenplatz.

Vi hade ju närmare 35 grader på dagarna och runt 25 på kvällarna. Det gäller då att kyla sitt rödvin, vilket krogarna gjorde mer än gärna.

2016 Blaufränkisch Rusterberg, Weingut Ernst Triebaumer.

Ett vin gjort på den lokala druvan Blaufränkisch från en producent som håller till i Rust. Ett familjeföretag som redan i slutet på 1600-talet slog sig ner i Rust. Idag är hela familjen inblandad i vinodlingar, biodlingar, djurskötsel (frigående får och grisar) mm. Solpaneler, ekologiska odlingar, cirkulär ekonomi är annat som präglar deras livsstil.

Det här vinet är uteslutande gjort på druvan Blaufränkisch. Färgen är väldigt mörk. Den går i en blålila ton. I doften noterar vi mörka bär, läder, kryddor och grusig bilväg.

I munnen startar det med en massiv mörkblå frukt i form av blåbär, svarta vinbär, björnbär samt redigt mörka körsbär. Här finns en tydlig kryddighet, där främst svartpeppar kan kännas. Vi noterar även nyanser av mörk choklad, körsbärskärnor och mineraler (krita och sten). Alert syra och stadiga tanniner. Vi gillar det här.

Vi hade som sagt några heta dagar. 35 grader i en storstad är lite väl mycket av det goda. Det gäller då att söka skugga. Cafeer och museer är bra alternativ.

Det blev så klart ett besök på Café Sacher

Ett besök på museet Albertina kan varmt rekommenderas. Två utställningar väl värda ett besök hade dom.

Från Monet till Picasso. Jag blir aldrig trött på att skåda dessa magiska konstverk.

Ett antal fina målningar av Sean Scully. Mycket sevärda!!

Ett annat museum jag varmt vill rekommendera är Hundertwasser och då ska du absolut ta dig ett kvarter bort till det kommunala bostadshuset Hundertwasser house.

Lite historia om Mozart kan ju också vara på sin plats

Eric Giefing en producent i Rust att hålla ögonen på.

Dagens blogginlägg blir det andra från vår vecka i Österrike. Det första handlade om det söta vinet Ruster Ausbruck och du kan läsa det här.
Vi bodde i utkanten av Rust på Pension Drahteselböck. Ett litet trivsamt hotell som vi varmt kan rekommendera. Vi hade runt 5-10 minuters promenad intill centrum. Restaurangerna var hyggliga, men ingen som stack ut som exceptionellt bra.

Vi dricker på våra resor så lokala viner det nu bara går. I Rust är det där inga problem. Det finns gott om vinproducenter.



En av de producenter vars viner vi blev smått förälskade i var Eric Giefing. Ursprungligen drev han en restaurang, som fick ett gourmet-ryckte på det sena 80-talet. I slutet på 90-talet sadlade han och hustrun om. Köpte en vingård med anor från 1500-talet och odlar numera 14 ha. De äldsta röda vinstockarna är dryga 50 år.

Här provar vi hans Blanc de Noirs (2015)

2015 Blanc de Noirs. 
Den är gjord på Pinot Noir (100%). Druvorna kommer från vinstockar som är runt 50 år gamla. Jäsning på ståltank. Andra jäsning på flaska. Degorgering i mars 2018.
Frisk i smaken. I centrum står jordgubbar och smultron. Lite röda syrliga äpplen noteras samt både steniga och kalkhaltiga mineraler. Den kostar knappt 20 euro. God, uppfriskande och svalkande.

2018 Pink Syrah Rosé

Ett trevligt och smakrikt rosévin gjort på druvan Syrah. Avstjälkning. Varsam pressning. Någon timmas skalkontakt. Jäsning på ståltank, där det får ligga till sig i fyra veckor innan buteljering.
Inget stort vin, men fasligt trevligt till den lunch med kantareller och pasta som jag åt. Medelfylligt. Bra syra utan att bli alltför närgången. Solmogen frukt. Äpplen, körsbär, persika, lite sommarblommor och med en viss sälta i avslutet.



2018 Furmint Ried Riegelband

Här har vi ett vin gjort på druvan Furmint. Druvorna kommer från vingården Rieglband. Skörd i början på oktober av väl mogna druvor. Avstjälkning. Jäsning på ståltank, där det får vila upp sig i fyra veckor innan buteljering.
Ett friskt och smakrikt vin. Gul-gröna äpplen, citrus, stendamm, snäckskal, gula stenfrukter och inte minst örter/kryddor. I eftersmaken någon liten nötighet.
Gott, uppfriskande och törstsläckande.



2015 Zweigelt Reserve
Ett vin gjort på den inhemska druvan Zweigelt som vuxit på vingården Umriss. Avstjälkning. Knappt två år på barriquer av ek.
Zweigelt är en korsning av druvorna St Laurent och Blaufränkisch framtagen 1922 av dr Zweigelt. Den har blivit den mest odlade blå druvan i Österrike.
Färgen är väldigt mörk. Nästan blålila.
Ingen jättestor doft precis. Ändå noterar vi tydliga mörka bär, svartpeppar, järnfilspån, lite örter och aningens vanilj.
I munnen känns det runt och mjukt med små nätta tanniner. Bra finstämd syra. Blåbär, några slånbär, skogshallon, kryddor och örter samt toner från fatlagringen.
Det här blev ett resans favoritviner.

2015 Guter Roter Blaufränkisch
Ett vin gjort på enbart den österrikiska druvan Blaufränkisch, där druvorna kommer från vingårdsläget Bandkräftn. Cirka 18 månader på barriquer av ek.
Färgen är mycket mörk i en blålila ton.
Det doftar av örter, kryddpeppar aningens jord och en gedigen samling mörka bär. Lägg därtill lite nygrusad trädgårdsgång. Allt i en balanserad och i ett icke alltför högt tonläge.
Smaken är kraftigare än vad doften signalerar. Massor av mörka bär med några inslag av skogshallon, som tillsammans med kryddigheten bildar en slags bottenplatta. Lägg till örter, mineraler, blåa plommon och aningens fat så blir smakbilden komplett. Tannierna är stadigare och aningens mer bitande än hos Zweigelt, men ändå inte alltför närgångna. Balanserad syra. Ett riktigt bra vin.

2015 Ried Umriss, St Laurent
Druvan anses vara en frösådd variant av Pinot Noir. Den är mycket populär och vanlig i Centraleuropa. Den är t ex Tjeckiens största druva och Österrikes tredje mest odlade blåa druva. Den anses ha fått sitt namn efter den helige Laurents, som har namnsdag 10 augusti, vilket normalt är den dagen då druvorna börjar ändra färg.
Ett vin gjort som till hundra procent är gjort på druvan St Laurent, som vuxit på ganska så unga vinrankor (runt 7 år gamla) på vingårdslotten Umriss. Avstjälkning. Jäst på ståltankar. Vinet har tillbringat runt två år på stora ekfat innan det buteljerats.

Färgen är betydligt ljusare än de två andra vinerna. Det går i en grantäppelröd ton.
I doft och smak kan vi spåra drag som får oss att förstå det genetiska släktskapet med Pinot Noir.
I doften hittar vi framförallt mörka och röda bär samt en del kryddor. Någonstans i bakgrunden finns det lite blommor och anis.
I munnen är det bären och kryddorna som utgör vinets ryggrad. Det börjar med lite mörkare bär i form av hallon, körsbär, blåbär för att efterhand övergå i lite ljusare bär som drar åt jordgubbar och lingon. Det finns en fin kryddighet. Balanserad syra. Väluppfostrade tanniner.
Visst är det enkelt och okomplicerat, men också fin fruktighet, lite törstsläckande och lättillgängligt.