Året 2014. En summering.

2014 går mot sitt slut och därmed avslutas också det fjärde året som vinbloggare. 816 inlägg har det blivit.
Så här i slutet på året är det vanligt att försöka summera det gångna året och att göra listor över vad som varit bäst alt sämst. Vintankar har tidigare år inte gjort sådant, men nu känner vi oss mogna för en summering på vårt vis.
Vanligtvis skriver vi endast om sådant vi uppskattar. Vi gör det av skälet att vi inte vill energi på sådant som inte fallit oss i smaken. Vi kommer att fortsätta på det viset, men gör ett enda  undantag på denna listan. Vi börjar med undantaget

Sämst i Vinsverige.
Prissättning av viner på restauranger. Pålägg på mellan 300 - 400 kr är i vår bok absurt. Dessvärre är det vad vi mestadels råkar utför då vi besöker restauranger i Sverige.

Vi känner till ett lysande undantag.
Det är Borgagården i Västerbottens fjälltrakter med ett pålägg på 150-200 kr.
Vi har skrivit om vårt besök här.











Årets restaurangupplevelse
På hustruns 60-årsdag besökte vi San Sebastian och Arzak. Vi har aldrig tidigare i våra liv haft en liknande matupplevelse. Tveksamt om vi kommer att få uppleva något liknande igen. Hela familjen blir lika salig så fort vi börjar prata om den där kvällen.
Du läser hela berättelsen här.

Årets Vingårdsbesök.

En fantastisk förmiddag fick vi ihop med Alberto på Brunelli.
Jag har skrivit om besöket på Amaroneguidens hemsida.













Årets Vinprovning

För en amaronenörd som Vintankar, så blev provningen av Masis fem amaronevarianter i Stockholm den absoluta höjdpunkten. Vi provade årgångarna 1997, 2000 samt de senaste årgångarna.
Hela berättelsen hittar du här.



Årets Sortimentsprovning

I mars ordnade Viva Group bestående av:  Giertz Vinimport, Wine Market, Chris Wine, Wine Team och Mero Wine
Speciellt gladde det att får prova åtta årgångar ( mellan 1971-2000) av Moulin Touchais. Allt skildrades i fyra blogginlägg med start här.









Årets nyhet ur ett Göteborgskt perspektiv.
Vinnare i den här kategorin blir Göteborgs Vinhus och Barrique.Du kan läsa om det här.
Ett särskilt hedersomnänande till den lilla importören Smaken av Piemonte. Jag testade under sommaren ett flertal av deras viner. Det finns mycket gott att botanisera bland där.

Årets Amarone

Här blir det dött lopp mellan

Quintarelli 2004





och

Brunellis Campo del Titari 2009


















Därmed önskar Vintankar alla läsare, producenter, importörer m fl

2008 Amarone della Valpolicella Monte Santoccio

Jag påbörjade det här blogginlägget för ett par dagar sedan. Det kom en massa saker emellan, som gjorde att bloggandet låg nere. Så här på årets sista dag blir det färdigställt.

Jag drack den här amaronen i maj 2013. Hur jag upplevde den då och lite om producenten hittar du här.

Vi nås av en doft där körsbär, torkad frukt och mörka plommon utgör de huvudsakliga intrycken.Och så toppas allt med aningens balsamico. Inte den där gigantiska doften som tar andan ur en, utan en mer sofistikerad och elegant doft. Visst tusan är den stor och på många sätt amaronetypisk.

I gommen får vi en amarone som är både elegant och komplex. Körsbären, björnbären och de mörka plommonen är de som dominerar smaken. Ok, lite torkad frukt finns det och då i form av fikon och dadlar. Inte alls så mycket russin som i många andra amarone. En fin frisk syra, mjuka tanniner och lite krossade körsbärskärnor, de senare ger vinet en angenäm litet bittert inslag och en oemotståndlig charm. Eftersmaken är lång. Riktigt lång. Mörka bär, katrinplommon och ljuvlig mörk choklad utgör ett helt suveränt avslut.
Alkoholen är nu helt integrerad med frukten, vilket den inte var i maj 2013. Den här amaronen blir bara bättre och bättre, dessvärre har jag bara en flaska kvar.

Betyg 4++

I Beställningssortimentet är det årgång 2009 som gäller till 553 kr.

1991 Vintage Port, Dow´s

Port tillhörde en gång i tiden de viner jag uppskattade allra mest. I slutet på 70-talet och tidigt 80-tal hade vi en gång om året vinprovningar, numera smått legendariska, i mitt vinprovargäng. Tiderna förändrades liksom smakpreferenserna. Visst kan jag fortfarande uppskatta ett glas gott portvin, men konsumtionen minskade drastiskt för tio/femton år sedan. Nu gör vi slut på 1-2 flaskor om året. I källaren ligger det väl runt tjugotalet flaskor och har man nått en ålder av 65 år, så behöver man inte köpa mer portvin.
Efter att ha druckit några glas av den här porten, så förstår jag mycket väl varför jag var så entusiastisk till port en gång i tiden. Hustrun är lite mer sval. Jag har några grannar, som jag vet uppskattar port och när dom tittade förbi på julaftonen så var dryckesvalet givet.

Det är alltid lika spännande att öppna en flaska port med lite ålder.

Till slut avlöpte det hela väl. En noggrann dekantering krävdes.

Förra julen drack vi en port från 1980 från det här Portvinshuset. Jag skrev då så här om producenten:
Det här portvinshusets historia går tillbaka till 1798, då Bruno da Silva, en portugisisk handelsman från Oporto slog sig ner i London och importerade vin från sitt gamla hemland. Gifte sig sedermera med en engelska. Hela historien hittar du här.

På Systembolagets hemsida finns en kort recension av olika årgångar. Om 1991 har dom skrivit så här:
Betyg: 4 
En mycket bra årgång, där de flesta producenter valde att göra vintage port. En regnig vinter följdes av en fin vår och en tidig sommar som var het och torr. I september föll lagom med regn.

Nu över till själva vinet:

Färgen går i en lysande rubinröd nyans.

Doften är kraftfull och packad med torkad frukt i form av russin och dadlar. Här finns en trevlig ton av alkohol, inte den där stickiga varianten utan mer läcker "frukt i alkohol". En hel del mörka bär kan vi notera liksom en lätt läderaktig ton.

I gommen får vi ett kraftfullt men ändå lätt och elegant vin. Visst känns alkoholen, men det ska den göra i portvin. Här vimlar det av läckra toner av mörka bär, blåa plommon och torkad frukt. Men det finns mera: romrussin, vanilj, kanel, choklad och lite örter. Allt är mycket väl sammansatt. Eftersmaken är riktigt lång. En delikat sötma svävar runt smakintrycken.
Elegans och komplexitet sammanfattar det hela.

Betyg 4++

Jag inhandlade det här portvinet 2002 på Systembolaget. Priset låg på 299 kr. Sett till den här trevliga upplevelsen så var det ett riktigt hyggligt pris.

2009 Amarone från Villa Monteleone

En tradition som vi på Vintankar har är att dricka lite amarone sent på kvällen den 23 december. Allt julstöket är avklarat, granen klädd, alla julklapparna inslagna och vi slår oss ner och pustar ut. Vi lyssnar på Håkan Hagegård och Oscar Fredriks Gosskör. Amaronedags för hustrun och mig. Lite hårdost. All stress rinner av oss och julefriden börjar inta våra sinnen.

De senaste decenniet har det faktiskt varit amarone från samma producent. Villa Monteleone.

Lägg till bildtext

Lucia och Villa Monteleone har en särskild plats i Vintankarhjärtat. Vi har varit där åtskilliga gånger. Ibland med Clubamarone och ett par gånger på egen hand. Nu senast i sommar.
Vi har druckit ett par olika årgångar tidigare som vi skrivit om. Du kan läsa om årgång 2001 här, 2003 här, 2004 här, 2005 här, 2006 här, 2007 här och VM Raimondi (svenska ekfat) 2008 här.

Vi drack av 09:an hos Lucia i somras, men nu gör vi ett rejälare test.

I doften hittar vi mörka körsbär, en del torkad frukt, några örter och en del fat. Här finns ocksåen lite dovare ton, som är så typisk VM och som vi kommit att uppskatta så mycket.
En lätt anstrykning av alkohol finns där någonstans, som indikerar ett ungt vin.

I gommen får vi ett vin med en härlig mörk frukt. I första hand är det de söta, mörka körsbären vi noterar, men vi anar oss till lite andra mörka bär och blå plommon. Här finns en del torkad frukt, lite örter och en del kakao. Det finns en förträfflig syra som skänker vinet en stor friskhet och som också gör att vinet känns mycket ungt ungt. Tanniner? Jodå, visst finns dom, fast redan nu mjuka och lena.
Eftersmaken är så typisk på amaronevis d v s lång och utdragen med massor av mörk frukt, torkad frukt, mörk choklad och lite toner av fat.
Alkoholen är för tillfället mycket tydlig. Inte så att den sticker eller har en hetta, mer att frukten känns som den legat ett tag i alkohol och dragit till sig ut av den.
Trots att vi luftat vinet i 3-4 timmar vill alla smakerna inte släppa loss fullt ut. Det här vinet är ungt och kommer garanterat bli bättre med ytterligare två/tre år i källaren.
Den här sista invändningen till trots är det här ett vin vi kan njuta av redan idag, men då vi vet hur det även kan utvecklas, så kommer resterande flaskor att få ligga till sig några år.
Det verkar som om 2009:an ännu inte nått den svenska marknaden, men när den väl gör det så rekommenderar jag verkligen ett köp och stoppa sedan undan flaskorna ett par år. Jag kan garantera en stor vinupplevelse när du sedan tar fram dom.
Betyget idag blir lite snålt, men om det utvecklas som jag tror så kommer 5:an vara nådd om några år.

Betyg 4

Nu är det 2008:an som finns på "Bolaget" för 562 kr. Även den är ett gott köp.

Merry Christmas everybody!!

Jag har plockat fram tre viner ur källaren som ska få förgylla julen för oss.

Ingen överraskas väl att två av dessa är Amarone.
I sinom tid kommer dessa också att bloggas.

Men tills dess




l

2012 Le Vieux Donjon, Chateauneuf-du-Pape

De tre senaste inläggen har handlat om olika amaroneviner. Det är utan tvekan så att Amarone har en särskild plats i Vintankarhjärtat. Nu är det också så att jag blivit ombedd att hjälpa till med att hålla "Topplistan" på Amaroneguiden uppdaterad. Ett erbjudande som jag självklart antagit och då blir det test av en del nysläppta amaroneviner, som egentligen borde ha något år till i ryggläge, men då är dom slutsålda på "Bolaget" och inte så intressanta för "Topplistan".

Häromkvällen förflyttade vi oss till södra Rhonedalen, närmare bestämt till Chateauneuf-du-Pape som kanske är det område i Frankrike, vars viner vi uppskattar mest. Det här vinet fanns med i decembersläppet och det är dessutom en av de Ch9dP-viner vi verkligen uppskattar.
Vad vi tyckte om årgång 2009 hittar du här och vad vi skrev om 2010 ser du här. Årgång 2011 har vi av någon outgrundlig anledning missat att köpa, så när 2012:an kom för ett par veckor sedan så hängde vi på tangenterna.

Vinodlingarna ligger i området runt Cabrieres och Mont Redon, medans vinkällarna ligger mellan Chateauneuf du Pape och Courthezon. En av de ytterst få producenter i Chateauneuf-du-Pape som bara producerar ett enda rött vin. Allt druvmaterial som anses tillräckligt bra används. Resten ratas och säljs till någon negociant. Druvmixen är 75% Grenache, 10% Syrah, 10% Mourvedre och 5% Cinsault.
Lite mer info om producenten hittar du på importörens d v s hemsida.

Vi luftar vinet ganska rejält innan vi börjar dricka av det. Ändå upplever vi vinet lite slutet. Det vill liksom inte riktigt släppa loss. Vi kan riktigt ana oss till alla de läckerheter som vinet har att erbjuda. Det är som om det vill ge oss en föraning om vad som komma skall, samtidigt som vinet säger "hit men inte längre idag". Och visst är det ungt, kanske till och med ett barnarov. Trots dessa reservationer faller vi för Le Vieux Donjon 2012 redan idag. Vi kan bara undra vart det ska sluta, förmodligen högst upp på Ch9dP-berget.

I doften anar vi oss till en del mörka skogsbär såsom björnbär och hallon. Här finns lite svaga toner av blå plommon och en del provencalska örter. Lägg därtill en läcker doftstöt från en pinjeträdsskog.

I munnen är vinet lite småstramt och väldigt ungt, inte minst känns frukten väldigt ungdomlig. Ändå noterar vi smaken av solvarm mörk frukt, plommon, örter, lite mineraler, en pikant liten blodsmak och så en lakritspastill i slutet. Syran gör vinet friskt. Rejäla tanniner som biter, egentligen känner vi inte tanninerna något särdeles då vinet gör oss sällskap till maten. Det är i den skvätten vi dricker efter avslutad måltid som vi gör reflexionen "tusan vad mycket tanniner".

Vi har ganska stora förväntningar på det här vinet för framtiden. Vi har tre flaskor kvar och nästa 2012:a ska vi dra korken ur 2016.
På tur står ett återbesök hos 2009:an. Speciellt efter att ha läst vad  Winepunker skrev för dryga två månader sedan.

Dagens betyg på årgång 2012 blir:

Betyg 4

Priset hos SB är 349 kr. Det verkar finnas lite flaskor här och var i landet. 349 kr är naturligtvis mycket pengar, men det här är ett riktigt bra vin och för den som har en bra karaktär vågar jag utlova något extra om två/tre år.

2007 Podere Cariano, Amarone della Valpolicella från Bertarole.

Häromveckan gick den sista flaskan av den här Amaronen. Det är dryga året sedan vi senast smakade den, vilket du kan läsa om här.

Detta är en enklare variant av Le Bertaroles amaroneviner. Druvorna kommer från vingårdar på "låglandet". Druvsammansättningen är samma som i deras ordinarie d v s 30% Corvina, 40% Corvinone, 20% Rondinella samt 5% vardera av Dindarella och Croatina. Druvorna har fått torka i knappt tre månader. Macerationen äger rum emellan 90-100 dagar och då tillsammans med skalen. 30 månader på Slavonska ekfat och 4-5 månader på ståltankar.


Vi nås av en trevlig doft av mörka körsbär, en hel del katrinplommon, lite torkad frukt och örter. Vi är vana vid att hitta ett lite dovare inslag av höstlöv, läder och kompostjord i Bertaroles vanliga Amarone, men av detta kan vi inte finna ett spår.
I gommen framträder en bärkompott av mörka körsbär, hallon och björnbär. Trevlig torkad frukt av främst fikon men även en knivsudd russin finns där liksom en del örter. Bra syra och lena tanniner ger vinet en viss ryggrad. Eftersmaken är lång på amaronevis med mera torkad frukt och en ordentlig portion mörk choklad.
Egentligen är alla ingredienserna där för att det det ska bli en storartad amarone, men det blir inte mer än en ordinär sådan. Det är inte riktigt samma tryck i frukten. Elegansen och komplexiteten är tunnare och mera utslätad. Ändå är den helt OK, men vi föredrar  deras "vanliga" amarone. Prisskillnaden var 8 euro 2011 och då blir valet enkelt.

Betyg 3+

Amarone från Pieropan

I december släpptes en amarone, som jag inte druckit tidigare. Jag har hört en del gott om tidigare årgångar, så det fick bli ett köp. En allmän tendens är att många producenter släpper sin amaroneviner allt yngre. Det här är en 2011:a. Jag har som tumregel att en amarone ska vara minst fem år gammal, så det är med en viss skepticism vi drar korken ur den här flaskan.

Pieropan är mest känd som en producent av det vita vinet Soave. Det var också där de startade sin verksamhet i slutet på 1800-talet. 1999 köpte familjen en  egendom i östra Valpolicella i närheten av Illasi. 2006 kom så den första årgången av deras amarone. Från och med årgången 2011 är deras amarone biodynamiskt certifierad.

2011 Amarone della Valpolicella, Pieropan

Vinet är gjort på druvorna Corvina/Corvinone 75%,  Rondinella och Croatina svarar för 10% vardera samt en slatt gamla, lokala, traditionella Valpolicelladruvor. Druvorna kommer från en vingård som är belägen på kullarna ( 500 m ö h) med namner Cellore d´Illasi. Druvorna ligger på torkning i dryga tre månader. Vinet får en uppfostran på 225 l och 500 l ekfat i 24-30 månader.

Vi följer vinet under tre dagar. Första dagen häller vi upp två glas som får stå i ca två timmar innan vi börjar att avnjuta det. Vi sätter på korken och låter vinet stå svalt tills dagen därpå. Vi häller upp två glas dag två, men nu får vinet stå någon halvtimma innan vi dricker det. Samma procedur dag tre.

Redan första dagen överraskar vinet oss. Det finns en ungdomlig friskhet och charm, som vi inte stöter på så ofta hos amaroneviner. Det är lättsamt, men ändå packad med alla de amaroneattribut vi uppskattar så innerligt.

Doften är frisk, lättsam, ungdomlig med tydliga drag av körsbär, lite torkad frukt, plommon, aningens örter, läder och en del kakao.
Den första dagen är doften lite svag men ändå tydlig. Dag två är doften starkare och tydligare. Det är främst den torkade frukten som blir mer framträdande. Tonen av russin har blivit markant. Hela tiden känns doften fräsch och ungdomlig.

Smaken följer samma mönster. Första dagen är det de härliga mörka, söta körsbären som dominerar, kompletterad med en lätt örtighet, torkad frukt och aningens kakao. En frisk och pigg syra. Fjäderlätta tanniner. Lång eftersmak med kirschiga körsbär i alkohol, körsbärskärnor, aningens russin och mörk choklad. Visst känns alkoholen, men den gör det på ett charmigt sätt, inte alls någon stickig alkohol.
Dag två är smakerna mer utvecklade samtidigt som det framträder mer nyanser, men hela tiden med ungdomlig fräschör. Den torkade frukten tar mer plats. Det har tillkommit mörka skogsbär och plommon. I eftersmaken finns nu också lite nötter, lagerblad, krossade körsbärskärnor och mörk choklad.
Vi faller för den här charmiga amaronen. Idag är det de ungdomliga dragen parad med friskhet som gör vinet så läckert. Visst kan vi önska oss mer elegans och mer djup. Det ska bli spännande att följa den här amaronen. Nästa flaska öppnar jag om ett eller två år.

Betyg 4

Priset på Systembolaget är 349 kr. Den är absolut köpvärd. Idag dricker vi den för sin ungdomliga frukt, men jag tror också att den kan utvecklas till något stort. Det verkar finnas en hel del flaskor spridda över vårt land.

Amarone från Vogadori

Jag skrev på sensommaren ett blogginlägg om "Näthandlaren" Xwine.se. i allmänhet och om deras Valpolicellaproducent Vogadori i synnerhet. Du kan läsa om det här. Jag provade då Vogadoris enkla Valpolicellavin och deras Ripasso.

Det har nu blivit dags att testa deras Amarone. Den är gjord på druvorna Corvina, Rondinella, Molinara och Oseleta. Druvorna får torka i nästan fyra månader innan de pressas. Fermentationen äger rum under 12 dagar i ståltankar. Vinet får sedan ligga till sig runt 30 månader på nya franska ekfat. Slutligen får vinet ca sex månader på buteljen innan det är redo för marknaden.

Vi provar vinet under två dagar. Det utvecklas hela tiden och är i vårt tycke bäst dag två, då smakerna blir mer framträdande. Vår slutsats är att den här amaronen skulle nog må bra av något år till i källaren. Så kommer också att bli fallet med den flaskan vi har kvar. Den som vill dricka vinet idag rekommenderar vi att hälla över flaskan på karaff och sedan låta karaffen stå i minst två timmar innan det hälls upp det i glasen.

Vi häller upp två glas på söndagskvällen. Vi låter dessa stå två timmar i väntan på att det ska bli dags för oss att äta lite kvällsvard.

Doften är mycket återhållsam. Det är först lite senare på kvällen som vi förnimmer en svag doft av körsbär, torkad frukt, läder och aningens tobak. Dag två är doften lite mer tydlig, men den blir aldrig riktigt stor, tung och omfamnande. Det är de mörka körsbären och den torkade frukten som framförallt blivit mer påtaglig. Dag två tillkommer också en del kaffe och kakao.

Smaken följer samma mönster. Det är dag två som smakerna är tydligast och mest utvecklade. Det känns att vinet har mer att ge bara det får något år eller två på sig. Smaken har en hel del typiska amaroneattribut, ändå känns vinet lite annorlunda än de flesta andra amarone jag smakat. Visst, här finns de söta, mörka körsbären, lite torkad frukt, en liten lätt örtighet och en hel del fat. Faten känns framförallt i den långa eftersmaken.
Vinet känns friskt och lite lättare än många andra amarone, Detta tack vare en behagfull syra. Tanninerna är också mer närvarande och gör att det bjuds lite motstånd.

Betyg 3++

Priset är 1 554 kr för en låda om sex flaskor, vilket gör 254 kr per flaska.
Det finns en blandlåda för 1 079 kr, där ingår det två amarone, två ripasso och två Valpolicella Classico. Bra viner prissatta till rimliga priser!

Koka. Ett besök på Årets Krog.

 
I lördags på själva Luciadagen träffade vi vännerna B och K. Det har blivit en tradition (runt 15 år) att träffas på Konstmuséet i Göteborg en lördagseftermiddag i december och att avsluta kvällen på någon av Göteborgs bättre krogar.

Ljusshow på Konstmuséets fasad.

Den här kvällen var det KOKA utnämnd till Årets Krog. Vi tog deras femrättersmeny med tillhörande vinpaket.  Vi bjöds på ett spännande matäventyr.

Första rätten ut var Råräkor, krasse och grönkål.
Räkorna ger maten en fin sälta som bryts på ett trevligt sätt mot grönkålen och den kolsyreisade krassen.
Lite annorlunda och god, men inget vi gör vågen åt.

Till första rätten fick vi ett vitt vin från Anjou i Loirdalen.
2013 Chateau de Passavant.
Vingården ligger i den södra delen av området Anjou.
Ett vin "Biologique på druvan Chenin Blanc (100%).
Ett ungt och fruktigt vin. Bra syra och ganska friskt, men som ändå är ganska snällt. Lite trevliga mineraler och i avslutet.

Rätt nummer två är  ett stort steg upp mot den första. Nu får vi en fin krabba smaksatt med lite purjolök. Det hela täcks av en sås på ångad ägggula som är trevlig smaksatt av lite äppelsyra.
Riktigt god!

2011 Grauburgunder Ihringer Winkelber, Dr Heger.
Vi serveras en grauburgunder till krabban. I Frankrike heter druvan Pinot Gris och i Italien blir det Pino Grigio.
Vi befinner oss i Baden i södra Tyskland.
En rätt så aromatisk doft möter oss. Tydlig utan att bli övertydlig.
Smaken är frisk och välbalanserad med gula äpplen och annan gul frukt, kryddor och en lätt touch av honung i avslutet.
Mycket trevlig.

En magisk rätt. Vi blev alla fyra alldeles mållösa. Så in i bänken gott. Ostronskivling, gräddfil, potatisstomp och på toppen friterade potatisskal med en lätt rökning.

Vi serverades till detta ett glas Bourgogne från 2009.
15-20 månader på ekfat har det här vinet fått
Doften är rätt så återhållsam, men en trevlig ton av röda bär och lite kryddor kan vi notera.
I gommen återkommer de röda bären i form av jordgubbar och hallon. Här finns lite kryddor/örter och ett trevligt inslag av ek. Syran är frisk utan att ta kommandot. Tanninerna är fjäderlätta. På det hela taget en trevlig och god  Bourgogne.

Kvällens fjärde rätt är en grissida, med rödbetskräm, brysselkål, rosenkvitt och krossade valnötter. Här serveras brysselkålen som skal för skal. Klart läckert. Grissidan är väldigt välsmakande. Ni förstår själva att detta var en höjdarrätt.

Vi serveras ett vin från Langhe i Piemonte.
Det här är ett vin gjort på Barbera till 70 %, Nebbiolo 25% och en slatt Bonarda Piemontese. Den sista är en helt okänd druva för mig.
En behaglig doft av bär, läder och tobak noterar vi.
Smaken domineras av körsbär, plommon, kryddor och färska fikon. Här finns en trevlig syra och lätta, behagfulla tanniner.
Kanske inget stort vin, men en perfekt matchning till vår mat.

En frisk dessert med glass, en skorpa av hasselnötter och cikoria och med frusen havtorns strössel på toppen.
En fin, frisk sötma med en cikoria som bryter av det hela. Spännande och välbalanserat.

Vi får en Beerenausles på druvan Pinot Blanc från 2012.
Producenten Sepp Moser är certifierad som biodynamisk odlare.
Naturligtvis sött, men med en stor friskhet. Tropiska frukter och ett lätt avslut av honung.



Vi sammanfattar det här som en mycket trevlig matupplevelse med en del nytänkande och lite utmanande kombinationer.
Vår femrättersmeny kostade 680 kr, vilket får anses som mycket prisvärt.
En trevlig och mycket bra service fick vi också.
Vi kan verkligen rekommendera KOKA.

Egenkärnat smör med gott bröd.

Egen besticklåda till varje gäst.

Egenodlat, rester ur frysen och Barbaresco.

Projektet rensa frysen inför julen fortsätter. Vi hittade en ask med ett par lammfilébitar. Dessa fick bli vår huvudrätt i fredags. Vi råstekte potatis och palsternackor, tog fram gula och gröna bönor ur frysen. Lite tryffelpesto fanns det kvar i kylen. Ganska snabbt hade hustrun fixat till en måltid av det bättre slaget.

Min uppgift den här kvällen inskränkte sig till att välja vin. Det blev en flaska Barbaresco inhandlad på Cibi e Vini i Köpenhamn. Vid senaste besöket nappade jag på ett tilbud att köpa sex olika viner från Punset för 798 DKK. Den första flaskan vi öppnade var ett vitt vin på druvan Arneis, som jag skrev om här. Nu dags för flaska nr 2.

2004 Campo Quadro, Barbaresco, Punset

Producent är Punset. Namnet lär härröra från ett gammalt ord som på dialekt betöd "Bella collina o punta", som fritt översatt betyder vacker kulle eller punkt. Här förfogar dom över ca 20 ha vinodlingar. Deras Barbarescoviner kommer från vingårdarna San Cristoforo, San Cristoforo "Campo Quardo och Basarin.
Vintillverkningen bedrivs efter organisk/biologiska metoder och detta påbörjades redan 1987. Idag är det Marina Marcarino som bär ansvaret.
Vingården ligger på kullarna som blickar ner mot den gamla byn Neive, någon mil nordost om Alba i Piemonte.
Du som vill veta mer om kvinnan bakom den här vingården klickar på den här länken.

2004 Barbaresco Campo Quadro. 
Här är det endast Nebbiolo som ingår och som kommer från den 1 ha stora vingårdslotten "Campo Quadro". Vinet får, beroende på årgång, tillbringa mellan 15-24 månader på tunnor av fransk ek.

Färgen är mörkare än vad vi är vana vid. Lite mörkvioletta stråk här och där.

Till en början är det doften av ljusare körsbär, jord och läder som dominerar. Efter någon timme i glasen kommer det också fram röda vinbär, hö, rosor, violer och en lätt animalisk ton. Trots sina tio år utstrålar doften ungdomlighet. Och att det kommer att utvecklas under de kommande åren är jag säker på!

I munnen får vi ett friskt, slankt och småstramt vin. Till maten känner vi inte mycket av tanninerna, men skvätten som är kvar i glasen, som vi avnjuter framför TV:n, ger ett helt annat besked. Det biter då till ganska rejält i tungan och gommen, men inte på något vulgärt sätt ut mer aristokratiskt elegant.
Vi hittar smaken av röda bär, kryddor/örter, blommor och någon rökt charkuterivara(?). Allt är packeterat på både ett elegant och välbalanserat sätt.
Syran är påtaglig men blir aldrig ansträngande. Eftersmaken är lång och komplex.

Vi blir riktigt imponerade. Ändå är vinet bara i sin linda och kommer att utvecklas väl under de kommande fem åren, för att sedan ligga kvar på den höga nivån i många år!

Det här vill vi ha mer av!

Betyg 4++

Cibi e Vini vill ha 295 DKK för den här Barbarescon. Det är så klar mycket pengar för en flaska vin, men jämför man vad du får betala för en flaska halvhyggligt vin på din lokala krog, så blir det här ett fynd!

Ros, löjrom och champagne

Under fredagen matades vi på Västkusten om storm- och orkanvarningar. Alexander skulle vara på ingång. Här i Nordhalland blev det inte så farligt. Egentligen inte värre än en vanlig höststorm och knappt det. Runt husknutarna kan vi fortfarande hitta blommande rosor. Passar bra så här tredje advent!

Det är en ros utsprungen.........

Hustrun och jag håller på att sortera ut rester ur frysen. På fredagsmorgonen hittade vi en liten burk med löjrom. Det fick bli starten på den här fredagskvällen. Ur källaren plockade jag fram en halvpanna champagne.

Gosset Excellence Brut.
Jag är väldigt förtjust i Gossets champagner. Speciellt deras rosé. Jag har skrivit om den tidigare bl a här.

Nu är det dags för deras enklaste champagne eller instegschampagne om man så vill. Den är gjord på 36% Chardonnay, 45% Pinot Noir och 19% Pinot Meunier.
Den har legat tre år på jästfällningen. Det är den enda av Gossets cuvéer som genomgått malolaktisk jäsning.

Färgen har en nyans som går i guldgult.

Direkt efter vi hällt upp två glas känner vi en brödigt doft. Bröd på jäsning inflikar hustrun. Efterhand tränger sig andra dofter fram såsom citrus, gröna äpplen, mineraler, snäckskal och vita blommor. Riktigt trevligt!

I munnen får vi en torr, frisk och nästan krispig champagne.
Den uttrålar en oförstörd ungdomlighet.
Citrus och äpplen dominerar till en början, för att efterhand fyllas på med aprikoser, persikor, mariekex och kritiga mineraler. En livlig och pigg syra, men också en gräddig mousse.
Eftersmaken är hyfsat lång med lite grapefrukt i avslutet.

Detta är vår första flaska av NV Brut Excellance. Det smakade mera, även om den inte har samma elegans och komplexitet som de andra Gosset Cuvéerna vi smakat.

Vi var lite extra nyfikna på den här cuvéen, då två välrenommerade Champagneexperter uttalat sig väldigt olika.
Per Bill i Dina Viner rankar den som nummer ett bland "Bolagets" årgångslösa champagner, medan Elvis på sin blogg Champagne och mat ger omdömet "Köp inte".

Vi på Vintankar har uppfattningen att det har var gott. Vi tycker att det är en riktigt hyfsad matchampagne, som även funkar som aperitif. Visst har vi druckit flera andra champagner som är både elegantare, komplexare och kanske mer prisvärda, men fredagen innan tredje advent 2014 förgyllde den vår afton.

Betyg 4-

Halvflaskan kostar 189 kr på "Bolaget" och helflaskan ligger på 299 kr.

2011 Amarone della Valpolicella, Tommasi

Gruppspelet i Champions League avslutades den här veckan. Vintankar lät en av Systembolagets storsäljare få utgöra sällskap. Det har också råkat falla sig så att det blev premiär för vår del av den här amaronen.
Producentens fullständiga namn är Tommasi Viticoltori, som startades 1902 med 10 ha vinmarker i Pedemonte, en liten by några mil väster om Verona i Classico området. Idag är det fjärde generationen som driver verksamheten och som nu omfattar över 135 ha vinodlingar i Venetien. Förutom Valpolicellavinerna görs det Soave, Bardolino, Lugana och Custoza-viner. Verksamheten har även expanderat till andra delar av Italien bl a Toscana och Apulien. Idag äger man över 300 ha vinodlingar runt om i Italien. Årsproduktionen överstiger 1 miljon flaskor.

Den här amaronen är gjord på druvorna Corvina 50%, Rondinella 30%, Corvinone 15% och Oseleta 5%. Druvorna har fått torka i ca fyra/ fem månader. Vinet har fått ligga runt tre år på stora ekfat (35hl) av slavonsk ek. Slutligen får vinet vila upp sig ett år på flaska innan det är redo för marknaden.

Färgen är ganska tät och går i en mörk röd nyans.

Doften utmärks av tydliga körsbär, torkad frukt (inte så mycket russin), lite kryddor(peppar), tobak och en del fat. Första dagen noterar vi en lätt alkoholton, som på andra dagen vädrats bort.

Det här är en amarone i en lite lättare stil. Beror det på att den är ung? Inget jag kan svara på idag, då detta är min första Tommasiamarone, men jag upptäckte en 05:a i källaren, som vi får korka upp under julhelgen.

Smaken har de typiska amaroneingredienserna söta, mörka körsbär, torkad frukt, lite örter/kryddor och en del kakao. Det finns en pigg och bra syra. Fjäderlätta tanniner som bjuder ett trevligt motstånd.
Alkoholen är på 15%, vilket i amaronesammanhang inte är mycket, men det finns idag en tydlig alkoholton.
Eftersmaken är hyggligt lång, där den torkade frukten blir mer framträdande tillsammans med en sympatisk fruktsötma och med en mörk chokladbit i avslutet.
Fatinslagen är ännu inte helt integrerade med frukten.
Vinet är ungt och mår säkert bra av något år i källaren, även om det är fullt njutbart idag.

På Systembolaget kostar den här amaronen 285 kr. Varunr 22350.

Betyg 4-