Projekt Grekland 2.0. Del 7. 2018 Pithari Red från Afianes Wines på Ikaria.

2017 köpte jag 12 olika viner från Oinofilia i Köpenhamn. Det resulterade i 12 olika blogginlägg. Den intresserade hittar mina tankar här.

Vi har också startat i gång vårt projekt Grekiska viner 2.0. 

Det landade under vårvintern en kartong med tolv olika viner hemma hos Vintankar, som kommer att ingå i det projektet, men det kommer också att ingå andra viner köpta på SB eller annorstädes. 

Vad som är så spännande med vinerna från Oinofilia är att de ofta är gjorda på druvor vi inte visste att dom fanns. Än finns nyfikenheten kvar hos oss och strävan att smaka och lära sig nytt.

Kvällens vin kommer från producenten Afianes Wines på ön Ikaria. Geografiskt befinner vi oss strax väster om ön Samos i Egeiska havet. Här är det inte långt till det turkiska fastlandet. 

Det är ett litet familjeägt vineri, som startade 1997 av Nikos Afianes och hustrun Maria. Idag är deras båda barn, Konstantinos och Eftychia, involverade i verksamheten. 

Odlingsmetoderna bygger på en blandning av ett biodynamiskt tänk i kombination med organisk-biologiska principer. Dom odlar i huvudsak två lokala druvor Fokiano en blå druva och Begleri en grön druva med  lite rosa skiftningar i skalet

Det här vinet är gjord på druvan Fokiano.

Druvorna skördas för hand, pressas genom fottrampning, macereras och vinifieras i amphoror av lera. Ingen jäst tillsättes utan spontanjäsning är det som gäller. Ingen klarning eller filtrering. Det finns en strävan efter att skapa ett vin på det sätt som det gjordes på antikens dagar.

Detta är absolut första gången jag dricker ett vin på druvan Fokiano.

Färgen går i en mycket ljus rubinröd ton med några stråk av tegel. Det går färgmässigt att ta det för ett rosévin.

I doften noterar vi en del skogsbär, aningens vitpeppar, något lagerblad och lite grus- och stendamm. Frisk som en havsvind. Rätt så försiktig men ändå tydlig.

I munnen är det slankt och med en ungdomlig friskhet. Här finns likheter med både Etna Rosso-viner och Nebbioloviner. Ett lättsamt vin med en viss stramhet.

Det börjar med friska röda bär: tranbär, smultron, syrliga jordgubbar, aningens hallon och en liten touch av lingon. En finstämd kryddighet, där vitpeppar (precis som i doften) markerar sin närvaro samt en del provencalska örter. Steniga mineraler, violer och rosor samt aningens nypon. Syran är trevlig och ger vinet en bra friskhet. Tanninerna bjuder motstånd och biter lite försiktigt i munhålan. Eftersmaken är något längre än medel med återkommande röda bär, lagerblad, rosor och en hyfsad dos mineraler.

Det här är riktigt gott och har något exklusivt och exotiskt över sig.

Betyg 4++

Vi betalade 449 DKK för vår flaska

2008 Pignolo, Ronchi di Manzano

I veckan som gick plockade vi upp en överbliven flaska ur källaren. Jag köpte två flaskor av det här vinet för kanske fem år sedan och drack en av dessa i början på 2017. Mina tankar kan kan du läsa här.

Colli Orientali del Friuli ligger i det nordöstra hörnet av Italien, där det gränsar till Slovenien. Det är ett vindistrikt jag upptäckte i mitten på 2010-talet. Vintankar har vid två tillfällen besökt Köpenhamn för att ta del av utställare från Friulien (2014 och 2013). Det blev då uppenbart att i Friuli görs det massa spännande viner på lokala druvor.

Ronchi di Manzano grundades 1969. Sedan 1984 drivs det av Roberta Borghese, som tog över efter sina föräldrar. Idag gör hon detta tillsammans med sina båda döttrar. Vingården ligger på kullarna utanför den lilla byn Manzano, där det odlats vindruvor i århundraden. Idag förfogar dom över 55 ha vingårdar och har en årsproduktion av 200 000 flaskor.

Kvällens vin är uteslutande gjort på den lokala druvan Pignolo. Druvorna har växt på en vingård belägen på kullen Rosazzo på 200 meters höjd över havet. Druvorna skördades i oktober, då de var ordentligt mogna. Maceration med skalkontakt under 12 dagar. Knappt två år har vinet fått ligga till sig på barriquer innan det buteljerades.

Färgen går i en tät mörkröd-blålila nästan svart nyans.

En försiktig doft som börjar med lite läder och jord, men det står inte långt på innan de mörka bären tar över. Någon liten ton av eneträ, viol och lakrits.

I munnen finns en varm och mörk frukt. Det är de mörka bären vi först noterar. Här finns björnbär, blåbär, mörka körsbär, blåa plommon och aningens svarta vinbär. Lite örter och kryddor dyker upp så småningom. Tanninbettet är ordentligt. Syran trevlig. Eftersmaken är medellång och där får frukten och kryddorna sällskap av lakrits, aningens mörk choklad samt någon droppe espresso.

Ett matkrävande vin som jag hade hoppats skulle ha utvecklats mer än vad det gjort.

Betyg 4-

Det kostade 199 kr på Systembolaget då det begav sig.

Projekt Grekland 2.0. Del 6. 2019 Rousanne Nostos, Manousakis Winery

2017 köpte jag 12 olika viner från Oinofilia i Köpenhamn. Det resulterade i 12 olika blogginlägg. Den intresserade hittar mina tankar här.

Vi har också startat i gång vårt projekt Grekiska viner 2.0. 

Det landade under vårvintern en kartong med tolv olika viner hemma hos Vintankar, som kommer att ingå i det projektet, men det kommer också att ingå andra viner köpta på SB eller annorstädes. Det här blogginlägget handlar om ett grekiskt vin jag inhandlat på Systembolaget, som ingår i vinforumet finewines månadsprojekt "Låt oss dela en pava......."

Tidigare har jag skrivit om:

- 2019 Metagitnion, Sclavos

- 2012 Roditis Barrel Aged 3 Years

- 2016 Old Roots Xinomavro, Domaine Tatsis

- 2019 Xinomavro Young Vine, Thymiopoulos

- 2017 Xinomavro Nature, Thymiopoulos

Det här är ett vin från Manousakis Winery beläget vid byn Vatolakkos på den västra delen av Kreta. Några mil sydväst om Chania. Grundare är Ted Manousakis, som utvandrade som barn till USA, men återvände i vuxen ålder till sin hemby och drog igång vintillverkning. Det hela tog sin början 1984, då Ted konsulterade några franska odlarkändisar bl a Laurence Féraud från Pegau för att bestämma vilka platser och druvor han skulle satsa på. I början på 1990-talet började han plantera Rhone-druvor som de röda: Syrah, Mourvèdre, Grenache och den gröna druvan Rousanne. Ted bestämd också att dom från början skulle odla ekologiskt och följa organisk-biologiska odlingsmetoder. Idag äger dom 13 ha vingårdar belägna på 350-650 m ö h. Förutom Rhone-druvor odlar dom också några lokala varianter som Vidiano (grön), Romeiko (röd) och Xinomavro (röd). Dom tillverkar 12 olika cuvéer och det är den yngsta dottern Alexandra som har huvudansvaret för verksamheten idag. Hennes man Afshin Molavi lär vara från Uppsala utbildad vid Grythyttan.

Det här vinet är uteslutande gjort på druvan Rousanne, som vuxit på vingårdar belägna 320-600 m ö h.

Druvorna skördas för hand, pressas varsamt och druvmusten får spontanjäsa för att därefter få tillbringa 6-7 månader på franska ekfat (blandning av nya och gamla). Det görs drygt 10 000 flaskor av det här vinet.

Färgen går i en lite mörkare citrongul ton.

I doften hittar jag tropisk frukt, en del citrus, krusbär, aningens gula äpplen, lite örter, en god dos vanilj och aningens, aningens pinjeskog. Rätt så komplext och riktigt trevligt.

I munnen dyker det mesta upp från doften. Strukturen är lite fetare och nästan smörig. Syran är inte jättestor, men ändå tillräcklig för att jag ska uppleva det som friskt. Kanske känns vaniljen lite tydligare och visst är det uppenbart att det har legat på fat. Jag gillar verkligen det här vinet. Smakerna av mango, citrus, lite äpple, persika och aprikos tillsammans med örterna är klart läcker. I eftersmaken tillkommer aningens honung.

Betyg 4

Vinet finns i SB:s beställningssortiment och kostar 259 kr.

2018 Boissonneuse, Julien Brocard

Vi åt häromveckan en ljuvlig torskrygg med färskpotatis, lite pepparot och skirat smör. Ur källaren plockade jag upp en ung och stilig chablis. 

Producent är Julien Brocard. 

1973 gifte sig Jean-Marc med dottern till en vinmakare. Här startade hans vinintresse och den första vingården planterades i samband med sonens, Julien, födelse. Därefter har han med stor precision och alltid med naturen i första rummet byggt upp sin egendom, hektar för hektar. Idag omfattar egendomen 200 hektar. Vissa druvor köps fortfarande in för att kunna täcka egendomens behov.

Sedan 1999 är Julien Brocard, sonen i familjen, vingårdsansvarig. Hans stora intresse för biodynamiska odlingar har gjort att man sedan 2011 arbetar biodynamiskt i drygt 80 hektar av vingårdarna. Detta gör Brocard till den största ekologiska odlaren i Bourgogne.

Med etiketterna i serien ”Les 7 Lieux” har Julien Brocard haft som ambition att utveckla sju olika vingårdslägen som han arbetar helt biodynamiskt med. Det äldsta läget är Boissonneuse som Julien började bruka biodynamiskt redan 1997 när han klev in i familjeföretaget på allvar. Därefter har han identifierat sex andra lägen som han har velat arbeta lite annorlunda med. Samtliga sju viner vinifieras också på ett annat sätt än de flesta viner från Domaine Jean-Marc Brocard. De får ligga på stora ekliggare, s.k. foudres, vilket inte ger någon direkt karaktär till vinerna, däremot så ger det vinet en möjlighet att andas under lagringen. Det skapar ofta en lite rikare och fetare känsla hos vinet.

Källa: Johan Lidby Vinhandels hemsida.

Vingården Boissoneuse ligger i den södra delen av byn Préhy, någon mil sydväst om Auxerre. Den konverterades redan 1997 till biodynamisk odling. Det här vinet är så klart gjort på Chardonnay till 100%.

Vi noterar också att här dras ingen kork utan förslutningen är med skruvkapsyl.

Vinet jäser på foudres (stora ekliggare), där det sedan får ligga på sin jästfällning runt 14 månader innan det buteljeras. 

Vi möts av en frisk doft, där de gul/gröna äpplena till en början tar stor plats. Efterhand får dom sällskap med gula stenfrukter bl a persika, röd citrus, sommarblommor och inte minst en rejäl doft av grus, stendamm och krita.

I gommen är det torrt, men inte knastertorrt. Vinet har en härlig friskhet samtidigt som det finns en liten fetare ton. Precis som i doften känner vi först gul-gröna äpplen, men ganska omgående noterar vi örter, någon liten krydda (grönpeppar), tydliga inslag av citrus( både lime och mandariner) samt persika, nektariner och mango. Eftersmaken är lång och trevlig och där tillkommer små nyanser av honung, skolkrita, lite nötter och aningens sälta.

Det här föll oss väl i smaken. Det blir att fylla på lagret med ett par flaskor.

Betyg 4

Vinet kostar 299 kr i SB:s beställningssortiment.

Projekt Grekland 2.0. Del 5. 2017 Xinomavro Nature, Thymiopoulos

2017 köpte jag 12 olika viner från Oinofilia i Köpenhamn. Det resulterade i 12 olika blogginlägg. Den intresserade hittar mina tankar här.

Vi har också startat i gång vårt projekt Grekiska viner 2.0. Det landade under vårvintern en kartong med tolv olika viner. Det här blir den femte artikeln i den serien.

Tidigare har jag skrivit om:

- 2019 Metagitnion, Sclavos

- 2012 Roditis Barrel Aged 3 Years

- 2016 Old Roots Xinomavro, Domaine Tatsis

- 2019 Xinomavro Young Vine, Thymiopoulos

Familjen Thymiopoulos har ägt vingårdar i Naoussa sedan flera generationer tillbaks, men det är först på senare år som dom börjat producera vin under eget namn. Det startade när Apostolos Thymiopoulos återvände till sina hemtrakter efter avlagd examen vid Athens Universitet på Oenology-programmet i början på 2000-talet. Verksamheten drivs enligt organisk-biologiska metoder med inslag och tankar från den biodynamiska-läran. Därför används ingen konstgödsling, besprutning med syntetiska preparat mm. Hans tankar är att varje årgång ska få ge sin egna prägel åt vinet, därför så lite "intervenering" som möjligt i vinframställandet. En minimal tillsats av SO2 är i många fall ändå nödvändig.
Idag för förfogar man över 28 olika vingårdslägen med utgångspunkt från den ursprungliga vingården i Trifolos.

Detta är ett vin, som uteslutande är gjort på druvan Xinomavro som vuxit på vinstockar med en ålder +40 år. Druvorna har fått macerera i 18 dagar på både ståltank och 500-600 l stora ekfat. Endast naturlig jäst. Inga klarningsmedel, ingen filtrering och ingen tillsats av SO2. Vinet har fått ligga till sig i cirka sex månader på stora ekfat.

Färgen går i en nyans som påminner om granatäppeljuice.

Doften är initialt lite murrig, men inslag av jord, mossa, höstlöv och lera, men efterhand tar sig en bärsamling (både röda och mörka bär) fram. Det tillkommer en del örter och kryddor efterhand, men också daggvåt grusgång, aningens pinjeträd och unset vanilj. Även om det av ovan kanske inte låter så är doften lite ovanlig och "annorlunda" på ett angenämt sätt.

I munnen är det friskt, slankt och med aningens spritsighet. Det börjar med en fin bärfrukt. Körsbär, tranbär och hallon, men också en liten mörkare ton som får oss att tänka blåbär. En viss pepprighet noteras liksom örter, gröna oliver och unset steniga mineraler. Här finns en trevlig och lättillgänglig syrlighet. Tanninerna är så klart närvarande och nafsar behagligt i munhålan. Ett fräscht och väldigt gott vin. 

Betyg 4

Precis som jag skrev i ingressen är vinet köpt av Oinofilia i Köpenhamn. Vi betalade 199 DKK.

Paul Bara Rosé

 Vi bjöds på en riktigt fin sommardag i förra veckan. De första svenska jordgubbarna hade anlänt. De goda vännerna Stig och Anki var på besök för att hjälpa oss bygga "kålburar". Vi startade det hela med lite rosébubbel.

Paul Baras historia i champagne går tillbaks till 1600-talet, men då mer som jordbrukare och djuruppfödare. 1833 startar deras historia som vinodlare och 1929 börjar dom göra vin under eget namn. Idag äger dom 11 ha varav 9,5 ha är Pinot Noir. Samtliga vingårdar är klassade som Grand Cru och ligger i Bouzy förutom en liten (0,5 ha)  vingårdslott i Ambonnay. Årsproduktionen är 100 000 flaskor fördelade på: Brut Réserve, Rosé, Grand Millésime, Special Club, Special Club Rosé, två varianter av BlancdeNoir samt ett stilla rödvin. Sedan tidigt 80-tal är det Chantal (äldsta dottern till Paul Bara) som ansvar för verksamheten.

Den här champagnen görs på blandningen Pinot Noir (70%), Chardonnay(18%) och med en slatt(12%) av deras stilla röda vin. Hälften är vin från en specifik årgång och den andra hälften är s k reservvin. Vinet har fått ligga i fyra år på sin jästfällning. Det har fått en dosage på 8 g per liter.

Vår flaska degorgerades i januari 2018.

Det har nu gått nästan två år sedan jag senast drack den här flaskan. Vad jag tyckte då kan du läsa här. Och visst har den utvecklats något precis som jag förutspådde. Så mycket mer utveckling tror jag inte på.

Doften är präglad av röda bär, en viss brödighet och hyfsat mycket grusväg. I lite mindre omfattning noterar vi citrus och snäckskal. På det hela både en angenäm och trevlig doft.

I munnen återkommer de röda bären som smultron, lite hallon, ljusa körsbär och inte minst jordgubbar. En frisk syra från röda äpplen finns med oss hela tiden. I mindre omfattning men ändå tydligt kan vi känna röd citrus, kalkhaltiga mineraler, aningens bröd samt någon liten nötig ton. Eftersmaken är frisk och nästan törstsläckande med sitt tydliga inslag av blodgrape.

En god och ganska så lättdrucken champagne. Alldeles förträfflig i det ljuvliga försommarvädret. 

Betyg 4

Visst finns det roséchampagner som är elegantare, smakrikare och mer komplexa, men i sin prisklass cirka 350 kr finns det få som kan mäta sig med Paul Baras rosé. Min flaska är köpt av Franska Vinlistan.

Amarone 2009 från Le Ragose

Tidigare i våras lanserade importören Vino Conoscenza en låda med tre olika amarone från Le Ragose. Alla från året 2009. Det stundade också ett fotbolls-EM för herrarna, så ingen större tvekan från Vintankar. Vi slog till och kunde för någon månad sedan hämta ut det här trevliga paketet på vårt lokala Systembolag.

Le Ragose är en amaroneproducent som jag upptäckte 2012 vid en Köpenhamnsresa. I Sverige fanns ingen importör utan det blev att handla vinerna från Carlo Merolli, vilket funkade alldeles utmärkt.

På hösten 2015 fick Le Ragose en svensk importör Vino Conoscenza . Dom satte ihop en introduktionslåda, som jag så klart inhandlade och skrev ett långt blogginlägg om.

Le Ragose ligger i den östra delen av området Valpolicella Classico. Här köpte makarna Galli vingården Le Sassine år 1969. Vi är i den södra delen av kommunen Negrar. Le Ragose ligger på några kullar 250-400 m över havet. De ursprungliga 2,4 ha har nu blivit 19 ha med en årlig produktion om 150 000 flaskor. Sammanlagt finns det runt tolv viner i deras portfölj, däribland fyra amarone och två ripasso.

2009 Amarone Classico. 

Den första matchen i årets EM spelades i fredags mellan Italien och Turkiet. Vad kunde vara mer lämpligt än att dra korken ur Le Ragoses "vanliga" Amarone? Imponerande spel från Italien och en lika imponerande Amarone från Le Ragose. En helt perfekt start på det här EM:et!!

Vi valde att ta ett litet glas till kvällarnas matcher och därmed varade flaskan fyra kvällar och avslutades då Spanien och Sverige mötes.

Den första kvällen fick vinet tillbringa drygt två timmar i våra glas innan vi njöt av det. Vi använde en vacuum pump och lät vinet stå svalt mellan kvällarna. Det håller ihop riktigt bra. Vi märker ingen skillnad mellan första kvällen och den sista. Detta är en strålande Amarone! Allt annat än det svenska spelet.

Le Ragoses Amarone har druvmixen Corvina (50%), Corvinone (20%), Rondinella (20%) och resterande 10 procent en blandning av lokala druvor. Druvorna skördas i senare hälften av september och får sedan ligga och torka till månadsskiftet januari/februari. Jäsningsprocessen äger rum under 20-30 dagar på ståltankar. Vinet får sedan ligga till sig mellan fyra och fem år på fat av Slavonsk ek

Jag har tidigare skrivit om Le Ragoses Amarone från  årgångarna : 2002, 2003, 2004, 2005, 2006, 2007 och 2011.

Detta är en amarone i en lite slankare stil med en mycket bra friskhet och detta trots att det gått tolv år sedan druvorna skördades. Min bedömning är att vinet inte riktigt nått sin topp, men inte är så långt därifrån och kommer sedan hålla sig där i åtskilliga år. Ingen brådska för den som ligger på några flaskor från 2009.

Doften och smaken följs åt. Här finns en stor och väldigt läcker mörk frukt, där körsbären, björnbären, aningens svarta vinbär och blåa plommon bildar en charmant bas att stå på. Det fylls sedan på med lite örter och kryddor, kakao, någon torkad frukt (dock ej russin) och aningens, aningens steniga mineraler. Den trevliga syran och de behagfullt nafsande tanninerna bjuder på ett litet motstånd samtidigt som det ger vinet ryggrad och karaktär. Eftersmaken är formidabel med söta, mörka körsbär, katrinplommon och en härlig liten bitterhet från riktigt mörkchoklad och några körsbärskärnor.

Fantastisk god idag. Doft och smak sitter i väldigt länge. Tror, som jag skrev ovan, att någon ytterligare utveckling kan nog förväntas samtidigt som den kommer att hålla sig på den här höga nivån i många år till.

Betyg 4++

På SB kostar den 590 kr.

2017 Piede franco Ungrafted, Vino Rosso från Calabretta

I mitt nu ganska långvariga intresse för vin utgör viner från Sicilien ett ganska så nyligen tillkommet inslag. Det är egentligen under 2010-talet som jag fått upp ögonen för sicilianska viner. En av de första vinmakare som tog mig med storm var Calabretta. På Systembolaget fanns i början på 2010-talet inga viner från dom utan jag köpte mina viner i Danmark och från Carlo Merolli. Sedan en tid tillbaka importeras viner från Calabretta av Wine Trade till Sverige.

Jag har tidigare bloggat om några av Calabrettas viner. Klicka på resp länk så får du mina tankar:  Minella, Vino Bianco, Rosato Terre Siciliane, 2011 Capuccio, Nonna Concetta och Capuccio Terre Siciliane Rosso

Sedan fyra generationer har familjen Calabretta odlat vin på vulkanen Etnas sluttningar. Odlingarna uppgår idag till 8 hektar med till största delen gamla rankor med en snittålder på 70-80 år. Nästan hälften är på oympade stockar. Odlingarna är ekologiska och med en traditionell vinifiering. Man arbetar helt enkelt på det sätt man alltid gjort. Naturlig jäst, inga bekämpningsmedel, ingen filtrering och minimalt av svavel.  Jäsningen äger rum på öppna kar och lagringen sker på botti (stora fat av Slavonsk ek).
Calabretta har odlingar i många små lotter i de flesta stora vingårdar som Solicchiata, Passopiscario, Calderara m fl.

Vinet är gjort på nästan bara Nerello Mascalese. Vinrankorna planterades för drygt femton år sedan på ett speciellt vinfält, som är cirka 0,2 ha stort. Det är s k "selection Massale" dvs dom har plockat skott fån de äldsta och bästa vinstockarna och planterat direkt

Avstjälkning, fem dagars maceration, spontanjäsning i öppna träkar och lagras sedan runt 16 månader i stora äldre Botti samt på en del mindre ekfat. Ingen klarning och heller ingen filtrering. En ytterst liten tillsats av svavel 30 mg/liter. Det görs knappt 600 flaskor.

Ett ungt vin från förhållande vis unga vinrankor ger en färg som går i en rubinröd ton av lite ljusare nyanser..

Doften börjar med läder, jord och stall, men övergår rätt så snart i en fin samling röda bär. Här finns också en liten krutrök (lavajord), någon liten kryddighet och torkade rosor.

I munnen är det friskt med en viss stramhet och ganska så slankt. Här finns härliga röda bär (hallon, tranbär, körsbär), lite örter och kryddor samt en del steniga mineraler. Bra syra och tanniner som småbiter lite försiktigt i munhålan. Eftersmaken är medellång och de röda bären får nu sällskap av nypon, lite rosor och aningens lakrits.

Ett tusan så gott vin, där druvan Nerello Mascalese får glänsa.

Betyg 4

Vinet är köpt på SB och vi betalade 379 kr. Det finns endast några enstaka flaskor kvar bl a på Torpavallsgatan i Gbg.

2018 Mandorlo Dolcetto d´Alba, Elvio Cogno

Dolcetto är en druva som jag tycker är väldigt underskattad. Den ger kanske inte de mest komplexa vinerna, men ändå väldigt drickvänliga. Sällan något som behöver långlagras för att komma till sin rätt och därtill är den fantastisk till många rätter i det svenska köket.

Elvio Corgnos vingård ligger på toppen av kullen Bricco Ravera några mil söder om La Morra alldeles norr om den lilla byn Novello. Här förfogar familjen Cogno över 15 ha vingårdar. Familjen Cogno har i generationer arbetat med vinodlingar. Elvio beslöt att i början på 1950-talet göra en helhjärtad satsning på vintillverkning. Den första Barolo de buteljerade var årgång 1961. Årgång 1964 sattes även vingården ut. Brunate!!
Deras portfölj av viner omfattar 4 olika Barolo, en Barbaresco, en Langhe Nebbiolo, två Barbera, en Dolcetto samt en Nascetta.

Detta är ett vin gjort uteslutande på druvan Dolcetto, som kommer från ett 2,5 ha stort vinfält som planterades år 2000. Vinfältet ligger på en höjd av 380 m över havet och med en jordmån bestående av sand, lera och kalksten.

Druvorna skördades i september, avstjälkades och fick jäsa på ståltankar. Vinet fick sedan vila upp sig i cirka 6 månader på dessa ståltankar innan det buteljerades.

Så här skrev jag för knappt två år sedan
Ett mycket ungt vin. Ja kanske något för ungt åtminstone i min bok. Visserligen är Dolcetto väldigt ofta viner som ska drickas unga och omgående, men den här 2018 tror jag behöver 3-4 månader för att bjuda upp ordentligt. Den kommer då att bli ruggigt bra.

Nu har det ju gått lite längre tid än de där 3-4 månaderna jag skrev om ovan, men i sak var min förutsägelse riktigt. Det här är idag inget annat än en strålande Dolcetto. 

Doften kanske inte är så stor, men ändå tydlig på något vis med en inledning av läder och jord som övergår i en samling av mörka och röda bär. Små instick av örter och viol dyker upp efter ett tag.

Det är smaken vi faller pladask för. Friskt, slankt, lite stramt och med en delikat samling körsbär av både mörk och lite ljusare karaktär. Här finns en finstämd ton av diverse örter och steniga mineraler. Snärtiga men inte alltför påträngande tanniner och på det en behagfull syra. Tillsammans bildar dom vinets ryggrad. I den medellånga eftersmaken  känner vi körsbärskärnor, lite lagerblad och aningens violer.

Kanske inte så komplext. Mer rakt på sak. Fasligt gott i all sin enkelhet och som jag skrev i inledningen en otroligt bra medspelare till det svenska köket.

Betyg 4

Slutsålt på SB just nu, men var flink på tangenterna när det kommer åter. Det kommer jag att vara.

Gosset Grand Rosé och Nationaldagen.

Så kom då sommaren till de nordhalländska kustbyggderna. Nationaldagen bjöd på ett fantastisk väder med sol från en klarblå himmel. Så mycket nationaldagsfirande ägnar vi väl oss inte åt, men ett bra tillfälle att plocka fram en god roséchampagne är det.

Jag har i tidigare blogginlägg skrivit om producenten Gosset och några av deras olika champagner. Du som vill ha lite mer fakta om producenten klickar på vidstående länkar. Grande Réserve Brut, Blanc de Blancs och Brut Grand Rosé.

Dagens flaska inhandlades 2017, så den har fått runt fyra år i vår egna källare. Det är en årgångslös champagne, som om jag minns rätt görs på tre olika årgångar. Den exakta druvmixen varierar något från år till år, men i princip är det lika delar Chardonnay och Pinot Noir. Färgen kommer av att en skvätt (ca 7%) rött vin (PN) tillsatts.

Dosagen ligger på 8g/liter.

Färgen går i en vacker laxrosa nyans.

Doften börjar lite försiktig, men den tar sig efterhand och då kan vi notera en hel hoper röda bär och några nyskalade röda äpplen.. Här finns också en viss brödaktig ton, aningens röd citrus och ostronskal.

Smaken är frisk och ganska så fyllig. Det startar med en hel del röda bär, där vi främst noterar smultron, lite jordgubbar och hallon samt en liten touch av röda vinbär. Syran förknippar vi med syrliga röda äpplen och några röda citrusfrukter typ mandariner.

I eftersmaken finns en liten nätt brödighet, skolkrita, aningens nötter och ännu mera smultron.

Jag tycker den här har utvecklats fint och är helt på topp nu.

Flaskan köptes, som jag skrev ovan, 2017 på SB och priset var då en knapp femhundring. Jag har inga anteckningar om vare sig degorgeringsdatum eller vilka årgångar som ingår, men just att köpa Gosset Grand Rosé och låta dom få några år i den egna källaren har jag en bra erfarenhet av.

Betyg 5-

Digital Vinprovning med Roccolo Grassi

I lördagskväll var det dags för en vinprovning med Franceska och Marco Sartori från Roccolo Grassi. Egentligen skulle Marco kommit upp till Stockholm och haft en provning i mars 2020, men pandemin kom emellan. Få av oss kunde väl ana att pandemin skulle hålla ett järngrepp över världen under så här lång tid. Provningen flyttades ett antal gånger och landade till slut i att arrangören Club Amarone beslutade att genomföra den digitalt.

På plats ute på vinfältet i Mezzane di Sotto sitter Franceska och Marco. I Barcelona sitter Fredrik och styr upp provningen. Runt om i Sverige är vi drygt 60 uppkopplade enheter med kanske fyra personer vid varje enhet, som valt att vara på denna provning den första riktigt varma försommarkvällen detta kalla och regniga 2021. Att delta i provningen är gratis. Vinerna som provas har var och en införskaffat själva.

Roccolo Grassi är en av mina absoluta favoritproducenter. och har så varit sedan mitt allra första besök i april 2008. Det har blivit åtskilliga besök efter det. 

I maj 2015 var jag på en mycket minnesvärd provning med Franceska och Marco på restaurangen Enoteca Valpolicella. Du kan läsa om den här. Jag har också skrivit en artikel om en vertikalprovning av Roccolo Grassis Amarone 2001-2013 hemma hos Henrik Ungerth 2018.

Åter till kvällens provning. Vi provar tre av deras viner. Broia 2017, Valpolicella Superiore 2015 och Amarone 2016.

2017 Broia.

Det här är ett vin som Marco laborerat lite med. Stora-små ekfat? Gamla eller nya? Delar eller allt på ekfat. Tiden? Malolaktisk jäsning?

Årgång 2017 är Marco mycket nöjd med och så är tanken att Broia ska göras i fortsättningen. 50% av musten jäser på 3-4 år gamla ekfat som är 22 hl stora. Den andra hälften jäser på betongfat. Druvan är 100% Garganega som vuxit på 25 år gamla vinstockar på vinfältet som ligger alldeles intill gården. Avstjälkning, 12 månader på jästfällningen och malolaktisk jäsning för att få fram de smaker och den struktur Marco vill ha på vinet.

Den uppmärksamme noterar att det numera står Broia istället för La Broia. Vinfältets egentliga namn är Broia men Marcos far liksom de äldre i byn lade till ett La, men i och med årgång 2017 är ordningen återställde.

Färgen går i en halmgul nyans med någon djupare gul ton ut åt kanterna.

I doften hittar vi lite citrus, något gult äpplen, vita sommarblommor och en god portion mineraler som jag förknippar med krossad sten, skolkrita och snäckskal.

I munnen får vi ett frisk vin. Torrt så klart men inte knastertorrt. Gott om frukt i form av gul/gröna äpplen, lite citrus och några gula stenfrukter (plommon, persika, aprikos). Här finns en rätt så stor mineralitet med stenar och kalk. En tydlig örtighet. En trevlig och bra syra ger friskhet och struktur. Eftersmaken är präglad av mineraliteten och subtila toner av persika och aprikoser med en örtig twist.

Ett välgjort och mycket gott vin.

Betyg 4-

Vinet finns i beställningssortimentet med nr 76252 och kostar 211 kr

2015 Valpolicella Superiore.

Druvblandningen är ungefär den samma i deras superiore, amarone och recioto dvs 60% Corvina, 15% Corvinone, 20% Rondinella och 5% Croatina. Druvorna kommer från ett vinfält beläget 200-250 m ö h. Jordmån: Marken består av vulkanisk-, basalt- och kalksten.

Superioren görs på lika delar torkade och fräscha druvor. De druvor som torkats har gjort det i ca tjugo dagar. Vinet har sedan fått ligga runt 20 månader på en blandning av barriquer och lite större ekfat innan det buteljerats.

Ett alldeles underbart vin. Fortfarande med en viss ungdomlighet i frukten och inne i en väldigt bra drickfas nu, som säkert varar i åtskilliga år.

Doften är rätt så stor och börjar med läder och lite piptobak för att övergå till en härlig mörk frukt med en vital friskhet. Vi noterar lite örter och kryddor, en viss floral ton och aningens krossade flintastenar.. Helt ljuvlig att sniffa på.

I munnen är det den mörka och friska frukten som dominerar. Här finns mörka körsbär, lite hallon, björnbär och aningens tranbär. Lite örter och kryddor (vitpeppar) piffar upp anrättningen. En fin syra och lättsamma tanniner visar sin närvaro och ger vinet en trevlig ryggrad. Eftersmaken är lång med läckra, mörka körsbär, någon torkad frukt, mörk choklad och körsbärskärnor samt en touch av mineraler från den lite vulkaniska jordmånen.

Ett alldeles enastående vin. Här finns både kraft och elegans som imponerar.

Betyg 4+

Vinet finns i SB:s bställningssortiment med nr 73504 och kostar 358 kr.

2016 Amarone

Den här amaronen görs på druvblandningen Corvina (60%), Corvinone (15%), Rondinella (20%) samt Croatina (5%). Druvorna kommer från en vingårdslott på 4 ha beläget 200-250 m ö h på bergsidorna ovan Mezzane di Sotto.  Vinstockarna har en ålder på över 40 år.

Druvorna får efter att de skördats ligga och torka. Det stora Konsortiet i Valpolicella bestämmer varje enskilt år när druvorna först får pressas. Det brukar bli en torkningsperiod på ca 90 dagar. Marco pressar sina torkade druvor så tidigt det bara tillåts från Konsortiet. Det är friskheten han vill åt. Jäsningen äger rum på ståltankar. De har efter vinifieringen fått ligga till sig i 26 månader på 225-liters ekfat, varav hälften varit nya och den andra hälften använts två gånger tidigare. Slutligen ytterligare 18 månader på flaska innan det släpps ut på marknaden.

Just för årgång 2016 har en liten andel av vinet fått ligga på lite större ekfat istället för att 100% legat på barriquer.

En alldeles purung amarone, som nyligen släppts ut på marknaden. Årgång 2016 har en något slankare framtoning, men med bibehållen koncentration i frukten och med samma elegans över vinet. Marco är väldigt nöjd med den här årgången. Det är just balansen mellan intensiteten i frukten, syran, alkoholen mm som gör 2016 till en stor årgång. Den kan närmast jämföras med årgångarna 2006 och 2001.

Vi möts av en stor och frisk doft, där de mörka bären dominerar. Visst finns det en stor intensitet i den komplexa fruktdoften, men den blir aldrig påträngande utan istället ytterst elegant. Lite örter och kryddor, aningens torkad frukt och en subtil stenig mineralitet lyfter den mot höjderna.

Allt det vi känner i doften kommer tillbaks då vi smakar på vinet. En helt sagolik smak av mörka, söta körsbär, mogna björnbär, lite hallon och något sv vinbär. Finstämda örter och kryddor, där den lilla touchen av svartpeppar  bara är så läcker. Eftersmaken är formidabel med mera mörka bär, en liten bitterhet från riktigt mörk kvalitetschoklad och så några körbärskärnor på det.

Betyg 5-

Helt fantastisk redan nu, men det är en amarone som kommer att utvecklas fint de närmaste åren. En solklar 5:a och kanske ett +-tecken därbakom om något år. Ge den två/tre år i källaren och jag är övertygad att du kommer få en magisk vinupplevelse. Problemet är att hålla fingrarna borta, då den redan nu är så här fantastisk god efter ett par timmars luftning. På SB har den best nr 72172 och kostar 846 kr. Slutsåld just för stunden, men den kommer säkert in igen.

Avslutningsvis ett stort tack till Franceska och Marco för att ni förgyllde vår lördagskväll genom att berätta för oss om era viner. Även Fredrik och Club Amarone ska ha ett stort tack för genomförandet.