2018 Mandorlo Dolcetto d´Alba, Elvio Cogno

Dolcetto är en druva som jag tycker är väldigt underskattad. Den ger kanske inte de mest komplexa vinerna, men ändå väldigt drickvänliga. Sällan något som behöver långlagras för att komma till sin rätt och därtill är den fantastisk till många rätter i det svenska köket.

Elvio Corgnos vingård ligger på toppen av kullen Bricco Ravera några mil söder om La Morra alldeles norr om den lilla byn Novello. Här förfogar familjen Cogno över 15 ha vingårdar. Familjen Cogno har i generationer arbetat med vinodlingar. Elvio beslöt att i början på 1950-talet göra en helhjärtad satsning på vintillverkning. Den första Barolo de buteljerade var årgång 1961. Årgång 1964 sattes även vingården ut. Brunate!!
Deras portfölj av viner omfattar 4 olika Barolo, en Barbaresco, en Langhe Nebbiolo, två Barbera, en Dolcetto samt en Nascetta.

Detta är ett vin gjort uteslutande på druvan Dolcetto, som kommer från ett 2,5 ha stort vinfält som planterades år 2000. Vinfältet ligger på en höjd av 380 m över havet och med en jordmån bestående av sand, lera och kalksten.

Druvorna skördades i september, avstjälkades och fick jäsa på ståltankar. Vinet fick sedan vila upp sig i cirka 6 månader på dessa ståltankar innan det buteljerades.

Så här skrev jag för knappt två år sedan
Ett mycket ungt vin. Ja kanske något för ungt åtminstone i min bok. Visserligen är Dolcetto väldigt ofta viner som ska drickas unga och omgående, men den här 2018 tror jag behöver 3-4 månader för att bjuda upp ordentligt. Den kommer då att bli ruggigt bra.

Nu har det ju gått lite längre tid än de där 3-4 månaderna jag skrev om ovan, men i sak var min förutsägelse riktigt. Det här är idag inget annat än en strålande Dolcetto. 

Doften kanske inte är så stor, men ändå tydlig på något vis med en inledning av läder och jord som övergår i en samling av mörka och röda bär. Små instick av örter och viol dyker upp efter ett tag.

Det är smaken vi faller pladask för. Friskt, slankt, lite stramt och med en delikat samling körsbär av både mörk och lite ljusare karaktär. Här finns en finstämd ton av diverse örter och steniga mineraler. Snärtiga men inte alltför påträngande tanniner och på det en behagfull syra. Tillsammans bildar dom vinets ryggrad. I den medellånga eftersmaken  känner vi körsbärskärnor, lite lagerblad och aningens violer.

Kanske inte så komplext. Mer rakt på sak. Fasligt gott i all sin enkelhet och som jag skrev i inledningen en otroligt bra medspelare till det svenska köket.

Betyg 4

Slutsålt på SB just nu, men var flink på tangenterna när det kommer åter. Det kommer jag att vara.