Cykla i Champagne dag 1

Förra tisdagen steg hustrun och jag upp 04.30. Sonen plockades upp i Göteborg och så tog vi morgonflyget till Paris.
Dottern anslöt med tåg från Bryssel och på tisdag em anlände vi med tåg till Epernay. Dottern fyllde trettio i våras och hade önskat sig en cykeltur i Champagne som present, vilket Vintankar inte hade svårt att att uppfylla.

Vi ägnade tisdagseftermiddagen åt lite rundvandring i staden, provade lite champagne och besökte den välkända butiken "Madame Salvatori".
På en av barerna gjorde vi en test av vidstående viner. Rosén och BlancdeBlancs var inte så märkvärdiga men ändå helt OK.  Millésimé 2006 var en klar klar vinnare i det här lilla testet. Riktigt god faktiskt.

Kvällens middag åts på Bistron "Le 7". Vi hade ganska höga förväntningar när vi gick hit, då vi på flera ställen läst mycket positivt om dom. Vi blev lite besvikna. Maten var helt Ok, men inte så mycket mer än så. Inget riktigt engagemang hos personalen.

Champagnen som vi hade både som aperitif och till förrätten gillade vi. 100% Chardonnay från två årgångar.  Den har lagrats i minst 36 månader. Frisk med en fin frukt och kritiga mineraler.

Kvällen avslutades på hotellet med lite kortspel och en halvflaska rosé. En mycket trevlig bekantskap. Den här dricker jag gärna igen. Det finns smultron, lite jordgubbar, finfina mineraler och en del mariekex i såväl doft som smak. Avslutet med en dos blodgrape var riktigt läcker.
På "Bolaget" kostar halvflaskan 290 kr, vi betalade 25 euro hos "Madame Salvatori".

Dottern hade dragit på sig ett ryggskott, som gjorde att de första två dagarna reste hon och modern med bil medans sonen och jag cyklade.

Första dagens cykeletapp på 43 km hade sträckningen Epernay-Damery-Chatillon-Sur-Marne-Port a Binson-Festigny-La-Chapelle-Monthodon och etappmålet Baulne-en-Brie.

Utsikt från bergsbyn Chatillon-sur-Marne.
Urban II står staty

Fram till Chatillon-sur-Marne kantades vägen av den ena vingården efter den andra. Inte så många namn som jag kände igen precis.

Resten av etappen gick genom mer traditionella jordbrukstrakter, där vägen kantades av diverse grödor.
Utbudet av matställen i de byar vi passerade var obefintligt, så vatten och några chokladbitar fick utgöra lunch.

Sonen och jag var ganska möra när vi närmade oss etappmålet i Baulne-en-Brie.
Vi övernattade på Auberge de l´Omois. Ett enkelt ställe. Rent och snyggt. Mat serverades vid åttatiden på kvällen.

En mycket sen lunch inköpt på närmaste Supermarket. Det blev bröd, skinka, lite ostar tillsammans med en mycket enkel roséchampagne, som tämligen omgående fick oss på gott humör.
Just då smakade den här roséchampagnen från grannbyn Monthurel alldeles förträffligt. Jag är inte säker på att det skulle bli samma omdöme i en annan situation.

Lite senare på kvällen, som aperitif innan  kvällsmaten, fick vi den här champagnen. Frisk med trevliga toner av citrus, gula äpplen, mineraler och rostat bröd.
Visserligen enkel, men ändå med egen charm. Priset hos odlaren ligger runt 13 euro. Jag dricker det här gärna igen. Det duger alldeles utmärkt som vardagsvin.

Ett enkelt rödvin till kvällsvarden från ett kooperativ i Provence.
Grenache, Syrah, Mourvèdre och Carignan är druvorna som använts.
Det gjorde sig hyggligt till maten. Å andra sidan är det inget jag går i affärer och letar efter.

2013 Les Lauzeraies Tavel

En dag i början på den gångna veckan steg temperaturen upp till dryga 20 grader. Jag kom hem på eftermiddagen och det vart lite gräsklippning.En svalkande rosé fick utgöra sällskap i pausen av allt gräsklippande.
OBS det är årgång 2013 som kom förra året som jag dricker. Nu har den nya 2014 kommit till priset av 109 kr.

Den är gjord på Genache (48%) och Cinsault (32).De övriga 20 procenten består av små andelar: Grenache Blanc, Clairette, Carignan, Mourvèdre, Syrah, Bourboulenc samt Picpoul.
Ett mycket friskt rosévin, där vi hittar hallon, körsbär, röda vinbär, granatäpplen och en hel del örter. Lite småstramt och en törstsläckande eftersmak.
 Detta är inget blaskigt rosévin utan har en hel del karaktär och lämpar sig väl till grillad fisk och lite matigare sallader.

Betyg 3

Valiniere 2010, Domaine Leon Barrel

Tidigare i vintras drack vi syskonvinet "Jadis". Vi belv rejält förtjusta i det och skrev en hyllning här.
Domaine Leon Barral
Geografiskt befinner vi oss i den lilla byn Lenthéric i Faugères i Languedoc. Familjen Barrals vinhistoria går tillbaks till mitten på 1700-talet. Idag förfogar man över 27 ha vinmarker, där vinstockarna har en medelålder på nästan 50 år. Den som vill veta lite mer om Domaine Leon Barral kan läsa om ett ett besök Finare Vinare gjorde där 2008 och ett annat besök 2010. Av detta framgår att mycket av odlingsprinciperna stämmer överens med det som svenska FOBO (Föreningen Organisk Biologisk Odling) förordar.

Till "Valinière" är druvmixen ca 80% Mourvèdre (ca 20 år gamla vinstockar) och 20% Syrah (30+ år gamla vinstockar). Vinet får vila upp sig i ca två år på barriquer (varav 10% är nya).

Vi dricker var sitt glas dag ett resp dag två. En liten slatt blir kvar i flaskan och drickes dag fem.
Doften är försiktig nästan blyg till en början. Den tar sig dock och dag två och dag fem bjuder den på  mörka bär, lite violer, en del kryddor och något lite av rått kött.

Dag ett kändes vinet något knutet och att det var något stort på gång kändes tydligt. Dag två släpper allt det där och vinet blommar ut på ett närmast magiskt sätt. Dag fem är intrycken att det är aningens, aningens på retur, men ändå hur gott som helst.
I munnen är det ett friskt vin med en härlig frukt av blå plommon, svarta vinbär och mörka körsbär. En fantastisk vital syra och tanniner som speciellt dag två och fem är ytterst civiliserade.
En hygglig dos av örter och kryddor. Lite steniga och järnhaltiga mineraler i mellanpartiet. En lång eftersmak där fina balanserade inslag av fat dyker upp. Så harmoniskt. Så välbalanserat. Och så in i bänken gott.
2013 fick jag betala 349 kr på "Bolaget" för den här flaskan. Värd varenda krona!!

Betyg 5-

Svensk Amarone Raimondi 2009, Villa Monteleone.

Naturligtvis görs det ingen amarone i Sverige.
Det finns ett gäng amaronenördar som 2005 bildade Clubamarone. Sällskapet är öppet för alla och medlemskapet är gratis. Vi på Vintankar anslöt oss 2006.
De allra nördigaste betalar en årsavgift på 1 500 kr för ett Guldmedlemskap. Med medlemsskapet följer en del förmåner bl a bra rabatter hos en del amaroneproducenter samt en specialversion av Villa Monteleones amarone.

Jag har tidigare testat årgång 2008, vilket du kan läsa om här.
Vill du veta mer om producenten Villa Monteleone så har jag skrivit om dom här.
Årgång nr två i detta projekt är 2009:an.
Det svenska ekfatet tillverkades i Sverige av tunnbindaren Thorslundskagge under 2010. I november 2010 anlände det till Villa Montelone och Lucia tappade då över 225 liter Amarone (som fram till dess legat på det första svenska ekfatet som användes till årgång 2008) till det nyanlända svenska ekfatet. Vinet lagras därefter på den nya svenska eken i ca 16 månader fram till försommaren 2012 då buteljering skedde. Därefter lagras viner 12 månader på butelj innan flaskorna är redo att transporteras upp till Sverige och därefter distribueras till respektive guldmedlem i Club Amarone under hösten 2013.

Det är alltså samma druvmix som i VM:s vanliga amarone. Den enda skillnaden är att det legat på fat av svensk ek enligt ovan.
Vad jag tyckte om den vanliga 09:an hittar du här.

Druvorna som använts är Corvina, Corvinone och Rondinella.

Det doftar av mörka körsbär, lite torkad frukt, örter och fatislaget är påtagligt. Det känns på doften att det är ett ungt vin. En liten lätt ton av alkohol finns det fortfarande. Inte direkt störande, men ändå där.

Munnen fylls av ett vin med en härlig mörk frukt: körsbär, björnbär, blåa plommon. En del torkad frukt, kakao och örter. En bra syra styr upp upp vinet och tillsammans med de små nätta tanninerna blir det här riktigt bra. Eftersmaken är så där lång på amaronevis, där körsbären, den torkade frukten och den bitterljuva chokladen fullständigt dominerar munhålan. Inslaget av fat är betydligt större i "Svenskamaronen" än i VM:s vanliga.
Alkoholen känns, men inte så där stickig utan mer i form av att frukten legat en tid i alkohol.
Vinet är ungt idag, fult njutbart och alkoholen kommer att integreras med frukt allt eftersom. Vi tror på en bra utveckling för det här vinet.

Betyg 4

Två av Brunellis doldisar. Corte Carianum vs Ferve

Läsare av den här bloggen vet att en av mina favoritproducenter i Valpolicella är Brunelli Wine.
Deras två toppamarone överträffar det mesta inte bara i amaroneväg utan i vinväg överhuvudtaget.
Du kan läsa om mitt besök här med Club Amarone tidigare i våras.
Vi beställde så klart en hel del och dessa flaskor går vi och väntar på, men två viner fick vi hem på annat sätt.

Corte Cariano är ett vin jag upptäckte förra sommaren. Nu testar vi såväl årgång 2011 som 2012.

Vinet består till 100% av Corvinadruvor som vuxit på deras vingårdar i San Pietro in Cariano och i Pedemonte. Druvorna får torka i ca 30 dagar. Skalkontakt de tio första dagarna av vinifieringen. Vinet får ligga till sig i ca ett år på 30 hl stora ekfat och därefter ytterligare fyra månader på flaska innan det släpps ut på marknaden.

Vi börjar med att testa årgång 2011.
I doften finns det mörk frukt: körsbär, lite sv vinbär och björnbär. En lätt kryddighet från faten noterar vi också.
I gommen är det mjukt och runt. Syran ger friskhet och tanninerna är välbehagligt avrundade. Massor av mörka körsbär, en del örter och varsamma inslag av fat.
Fortfarande friskt, men inte samma friskhet som förra året. Eftersmaken är hyfsat lång och den mörka frukten dominerar.
Betyg 3+
9 euro kostar vinet.

Påminner så klart mycket om 2011:an, kanske något friskare i framtoningen. Även denna årgång upplevs rund och mjuk, även om tanninerna känns något mer distinkta. Samma härliga mörka frukt, kryddor/örter och trivsamma fatinslag.
Vi gillar det här skarpt.
Betyg 3++

Det här är Brunellis billigaste vin.
Det ingår i deras allra senast projekt att utifrån Valpolicellas huvuddruva Corvina skapa ett vin med moderat alkoholhalt, fruktigt, prisvärt och tänkt att användas till den vardagliga maten.

Priset är 5 euro. Jag fick med mig en flaska hem förra året och jag gillade vad jag drack.
I år fyllde jag på med ett par flaskor.
Det är alltid lika intressant att se vad en vinmakare med ambitioner gör med sina billigaste viner. Det är bara att konstatera att Brunelli är noga med varje vin dom gör. Återigen kan jag sätta ett stort plustecken för det här friska, lättdruckna och trevliga vinet.

Druvan är Corvina till 100%, dessa kommer från den egna vingården i San Pietro in Cariano. Druvorna får jäsa tillsammans med skalen i ca sju dagar. Vinet får sedan vila upp sig i ett par månader på stålfat innan det buteljeras.
Det blir ett vin som känns rent på något sätt och med en härlig frisk, syrlig körbärssmak, lite röda vinbär och aningens björnbär.
Alkoholhalten landar på 12 procent. Lättsamma taniner. Väldigt lättdrucket, fast med en egen charm och karaktär.

Jag gillar det här.
Priset 5 euro är ju inget annat än ett veritabelt fynd!
Jag noterar igen att mina smakpreferenser när det gäller Valpolicellaviner går åt antingen de här lätta, lite syrliga vinerna eller till de mer karismatiska Amaronevinerna.

Betyg 3++

Frappato från Santa Tresa

Det här är ett vin som jag fått som varuprov. Ekologisk odlare och en spännande druva gjorde att jag tackade ja.
Producent är Feudo di Santa Tresa och på deras 50 ha stora vingård har det odlas och producerats vin sedan sent 1600-tal. De nuvarande ägarna tog över gården 2002 och nu bedrivs all odling enligt organisk/biologiska principer. All marknadsföring och försäljning sker via The Wine People.

"We take a completely holistic approach to everything we do in order to ensure that we preserve the natural environment, giving something back where ever we can, and planning  for the long-term.  For the last few years we have been renovating the original estate buildings, re-using the stone and wood found in the tumble-down buildings, and in so-doing not only re-create the ancient buildings as truly as possible, but greatly reduce waste.  We use no plastic at all on the estate and produce our own electricity using a large solar panel – there is plenty of sunshine to harness!  We work with nature, respecting the local environment and planning for long-term sustainability."
Ovanstående är hämtat från deras hemsida, där du hittar mycket mer läsvärt.

Santa Tresa gör sju olika viner. Två vita viner dels Rina Ianca på druvorna Grillo och Viognier och dels Fiano(lokal druva). De fem röda är: Frappato, Cerasuolo di Vittoria (Frappato och Nero d´Avola), Nivuro (Nero d´Avola och Cabernet Sauvignon) CS håller på att fasas ut och ersätts av Perricone, en för mig helt okänd druva samt Insieme (Nero d´Avola) utan sulfittillsats och Avulisi (Nero d´Avola).
På Systembolaget finns Frappato och Cerasuolo di Vittoria samt två specialdesignade viner för den svenska marknaden Capoccia white och red.

Frappato är en druva som framför allt odlas på Sicilien och då runt Vittoria, ganska långt söderut på ön. Även i Apulien lär den odlas i mindre omfattning. Det är en druva med tunt skal, vilket kräver en hel del arbete i vingården och en varsam hantering vid skörd. När vinrankorna blommar sker en gallring för att säkerställa att de kvarvarande druvorna får tillräcklig plats och tillräckligt med sol för att mogna fullt ut.

Min egna erfarenhet av just druvan Frappato är ytterst begränsad. Drottningen av Frappato, Arianna Occhipinti, gör ett magiskt vin och som jag bloggat om ett flertal gånger bl a här. Det vinet kostar runt 200 DKK. Santa Tresas vin kostar 81 kr hos "Bolaget", så låt oss inte jämföra dessa viner.

Vinet är gjort på druvan Frappato till 100%.
Vinet har fått tre månader på cementtank innan det buteljerades.

Färgen är ljusröd. Helt transparent.
Doften är fylld av röda bär, lite örter, pinjeträ och en del mineraler.
Smaken är slank, bärig, kryddig och mycket frisk. Här finns ett tydligt inslag av smultron, jordgubbar, blåbär och körsbär. En bärblandning som balanseras av fina örter, lite kryddor och en hel del mineraler. En ordentlig syra som drar iväg åt roséhållet, väluppfostrade tanniner och en syrlig eftersmak med ett kryddigt avslut. En liten, liten sötma kan skönjas i avslutet.
Något kritiskt? Kanske lite inställsamt och mycket lättdrucket. Fast det senare är väl egentligen en komplimang.

Det här vinet är som gjort för sommarkvällar, lättare luncher och stekt fisk. Jag dricker det här mycket hellre än de flesta roséviner. Alla dagar i veckan.

Betyg 3+

Trabucchi 2006

Trabucchi d´Illasi ligger i de östra delarna av Valpolicella, som namnet avslöjar i den lilla byn Illasi. Dom är en av får odlare som är certifierade som organiska odlare. Dom producerar runt 100 000 flaskor vin varav 20 000 flaskor amarone på de 22 ha dom äger.
Druvblandningen består av Corvina, Corvinone, Rondinella och Osoleta.

Jag har endast druckit årgång 2006 av Trabucchis amarone. Jag köpte sex flaskor och har druckit en om året med start 2012. Vad jag tyckt dom olika åren kan du följa här: 2012, 2013 och 2014.

Doften känns igen sedan tidigare gånger. Vi möts av en intensiv och mäktig doft av körsbär och torkad frukt. I bakgrunden lite örter och en lätt blommighet. Det är så här jag minns vinet från tidigare gånger. Ett riktigt doftvin!

I munnen är det ett kraftfullt vin med en stor fruktkoncentration vi får ta del av. Så där omedelbart är det de söta mörka körsbären och den torkade frukten som vi noterar. Så småningom tillkommer lite skogsbär, blåa plommon, örter och kakao. Eftersmaken är lång. Ja riktigt lång med ett stort inslag av torkad frukt, mera mörk choklad, söt lakrits och en del vanilj. Precis som vid tidigare tillfällen finns en bra syra som gör att det här inte går överstyr och blir till en sliskig sylt. De sammetslena tanninerna gör förstås också sitt till att hålla vinet på rätt köl.
Den här amaronen gör sig bäst som kontemplationsvin eller till en fotbollsmatch där en lagrad parmesan är tillbehör. Och under dom omständigheterna är det riktigt, riktigt bra.
Tidigare års betyg kvarstår. Så mycket mer utveckling tror jag inte på. Å andra sidan behövs inte det heller, när det är så gott som det är nu. Den här nivån lär det också hålla i flera år till.
Betyg 4+

Först Vinprovning sedan CL-final!

För en vecka sedan anlände brodern med svägerska för deras fem veckor långa semester här på Västkusten. Traditionen bjuder att Vintankar fixar en vinprovning. Något vi mer än gärna gör.

När jag drar korken ur den här flaskan så skvätter det till.
Korken luktar möglig jordkällare. Orden som väller ur min mun sättes inte på pränt. Systembolaget återbetalar 179 kr några dagar senare.

I doften finns en väldig tydlig pinot-noir-doft.. Den går bara inte att missa, men det ingår även en annan druva i det här läckra vinet. Inte riktigt lika lätt att hitta, men efter lite dividerande så kommer dom fram till Cabernet Sauvignon.
Spätburgunder till två tredjedelar och resten CS. Röda bär och kryddor är väldigt tydliga.
I munnen är frukten väsentligt mörkare, mer av sv vinbär men även lite blåa plommon. I eftersmaken dyker det upp en del inslag av fat.
Riktigt gott.
Betyg 4
359 kr är priset på "Bolaget".

En gammal goding i repris. Ett vin från Languedoc, som börjat få en del mognadstoner.
Druvsamansättningen är 45% syrah, 38% mourvèdre, 12% carignan och 5% grenache.
Doften är stor och här vimlar det av solmogna mörka bär och sydfranska vilda örter. Lite lätta fat och något litet sött i avslutningen.
Hela munnen fylls av en kraftig mörk frukt och grabbnävar av örter. Frukten känns mjuk och solvarm. Eftersmaken är riktigt lång och precis som i doften finns där en sötma som för tankarna till fikon. Tanninerna är alldeles sammetslena. Syran är fortfarande hyggligt frisk, vilket ger vinet en sån underbar balans.
Betyg 4
Slutsålt hos Systembolaget.

Den här Sforzaton visade upp sig från sin bästa sida.
Vinet är gjort på 100 %  Nebbiolodruvor som efter skörden fått torkat fram till januari. Det betyder att på så sätt blir vinet Valtellina-dalens amaronevin.
Valtellina är en liten by i alperna i norra Lombardiet. Byn har runt tio vinproducenter.
Det här vinet fick tre glas i den Italienska Vinbibeln "Gambero Rosso" 2009.

Vi noterar begynnande mognadstoner, men
fortfarande finns det en härlig friskhet i vinet.
I doften hittar vi en hel del ljusare bär: hallon, smultron, körsbär. Här finns också en fin kryddighet och en lättsam, skir blommighet
I munnen möts vi av en stor, bärig, lite syrlig och samtidigt lätt kryddig dryck. Syran är fortfarande vital och tanninerna har blivit rejält mjuka, men ändå så pass alerta att dom känns.
Eftersmaken är lång och i den hittar vi lite torkad frukt, choklad och ett lättsamt inslag av sötlakrits.
Riktigt förbaskat GOTT!
Albareda är slutsålt på "Bolaget". Nästa laddning som når det svenska Systembolaget ska jag ta del av!
Tre andra Sforzato hittar du här.
Betyg 4+




Kvällen avslutades med att vi allihop bänkade oss framför TV:n och såg Champions League-finalen.
Det var en fantastisk fotbollsmatch. Vanligtvis brukar just finalerna bli något slag antiklimax, men inte den här gången. Barcelona har ju under den här våren spelat något alldeles sagolikt och gjorde så den här kvällen också. Juventus bjöd verkligen upp. Inget feglir där precis.

Vi hade till detta valt ett vin helt i klass med matchen. Verkligen ett Finalvin.
Du som vill veta mer om producenten hittar mina intryck från senaste besöket här.

Il Fornetto är ett himmelskt vin. Jag har tidigare skrivit om årgångarna 2004 och 2007. Nu är det alltså dags att se vad 2006:an går för. Jag hällde upp vinet på karaff tre timmar innan det var dags att slå oss ner framför TV:n och se fotbollsmatchen.
Vi möts av en härlig nästan magisk amaronedoft. Här finns mörka körsbär, torkad frukt, lite kryddor och aningens söt tobak. Det är en kraftig och intensiv doft som tar sig fram mot våra luktorgan. Det är precis så här man vill att doften ska vara på ett amaronevin.
I gommen får vi ett vin som blandar kraft och elegans på ett remarkabelt sätt. De söta mörka körsbären, de solmogna björnbären, den lilla fikontouchen, de lättsamma örterna och den ljuvligt lite bittra mörka chokladen dansar runt i gommen på ett sätt som gör att jag bitvis tappar jag fokus på fotbollen.
Det här är ju bara så gott. Och då har jag ändå inte kommit till eftersmaken som är gigantisk lång. Här återkommer körsbären, chokladen, fikonen men nu tillsammans med lite lakrits.
En riktigt, riktigt bra amarone.
07:an som jag provade hos Accordini för snart en månad sedan är lite lättare och lite större elegans medan 06:an är kraftigare och lite tyngre. Ja det är faktiskt så att årgång 2006 har en större lagringspotential.
Betyget är en solklart 5. 

Det är faktiskt så att inget av Accordinis viner är för tillfället tillgängliga hos Systembolaget, vilket måste bli ett underbetyg till såväl "Bolaget" som importörer. Vinmonopolet i Norge säljer årgång 2007 för 650 NOK.

90-årskalas. Piggvar och champagne.

Min moster fyllde 90 år för någon vecka sedan. Det var vi naturligtvis något värt att fira. Det är ju också så att det är på den lilla gården där hon växte upp, som jag bor och min bror har sitt sommarhus. Vi hämtade henne i Göteborg och körde de fem milen söderut till det stället som är vårt ursprung.

Det blev ugnsbakad piggvar. Brorsonen Per var den som hade ansvar för tillagningen av fisken och den blev helt perfekt tillagad. Fisk och skaldjur var ju basfödan för min mamma och hennes syskon under hela deras uppväxt. Den maten var ju gratis. Det var ju bara att ta båten ut på havet och plocka upp maten. Dessvärre har fiskargenerna inte gått vidare till mig och min bror, så vi får köpa fisken istället.

90-års kalas med piggvar då är det ju bara en dryck som gäller.
Jag skrev för ett par år sedan om årgång 2002 av den här champagnen. Jag skrev då också lite om producenten. Du hittar detta här.
Druvblandningen är: Pinot Noir, Chardonnay och Pinot Meunier, där de två förstnämnda dominerar. Den exakta mixen varierar från årgång till årgång. Till en Millesime används bara druvor från Grand Cru och Premier Cru lägen i Montagne de Reims.

Doften är fortfarande frisk, även om vi kan börja ana oss till vissa mognadstoner. Röda äpplen av ett litet sötare slag är det första vi noterar, sedan tillkommer en del mineraler, lite snäckskal och aningens rostat bröd.

I gommen är det en frisk och torr champagne. Inte så våldsamt komplex, mer rak, enkel, lättdrucken och förbaskat god. Det vi noterar är gula äpplen, lite citrus och gula plommon. I eftersmaken hittar vi en del steniga mineraler.

Vi betalade 274 kr på "Bolaget", då vi köpte den. Nu är det 2008 som gäller och den har blivit en femma dyrare.

Betyg 4

Sydtiroler Lagrein 2010, Stefan Vaja

Det är inte så ofta, som Vintankar dricker vin gjorda på druvan Lagrein. Det finns fyra bloggposter där jag skrivit något om den druvan. Tre utav dessa handlar om vin jag druckit på någon provning. En bloggpost är om en flaska inhandlad hos Cibi e Vini. Vad jag tyckte om den  hittar du här.
Söker man på Systembolagets hemsida på druvan Lagrein, så dyker sex viner upp, varav två är australienska. Något styvmoderligt behandlad kan jag tycka.

Druvan Lagrein är en blå druva, som har sitt ursprung i Sydtyrolen. Enligt Wikipedia är den kommen från Teroldego och besläktad med Syrah och Pinot Nero.
Producenten Stefan Vaja med gårdsnamnet Glassierhof,  har sin lilla vingård (3.2 ha) någon mil söder om Bolzano. I nio generationer har familjen bedrivit verksamhet här. Idag drivs den enligt Organisk/biologiska principer. Dom odlar framförallt Lagrein, Chardonnay och Pinot Blanc.

Doften är pigg och frisk och innehåller mycket bär. Det finns en fin liten ton av violer i bakgrunden.

I munnen får vi ett vin som har en stor friskhet med ett stort inslag av mörka bär: körsbär, björnbär och lite hallon. Här finns en lätt samling mineraler, fisk syra och mjuka tanniner. Eftersmaken är hyfsat lång och i den finns en lätt touch av körsbärskärnor som lämnar en trevlig liten bitterhet.

Kanske inget stort vin, men ändå väldigt gott.
Slankt, drickvänligt och en bra frukt blir vårt slutomdöme.
Det här dricker jag gärna igen. Det finns inga fler flaskor i källaren, så vi sätter upp det på listan över vad som ska inhandlas vid nästa Köpenhamnsbesök.
Priset 139 DKK är också positivt.

Betyg 4-

Domaine Roger Perrin 2008

Importör är Tryffelsvinet och på deras hemsida står det bl a följande om det här vinet

Vinet görs på 7 olika druvor ( Grenache, syrah, mourvèdre, cinsault, clairette, counoise och vaccarese, som handplockas och vinifieras var och en för sig. Efter ca 1 år gör dom sin assemblage och därefter lagras 20 % av vinet i nya Franska ekfat och resten i cementtankar.

Visserligen används sju druvor, men Grenache dominerar med sina dryga 70%.

Doften är stor och fylld av sommarvarma bär såsom körsbär,plommon (blåa), hallon och björnbär. Örtinslaget är påtagligt och i bakgrunden finns en viss liten rökighet.

I munnen återkommer de solmogna bären tillsammans med åtskilliga örter/kryddor: lagerblad, sv peppar, lavendel och lite pinje. En bra syra ger vinet friskhet. Tanninerna har slipats av och bjuder visserligen ett lättare motstånd, men måste ändå sägas vara hyggligt mjuka.
Eftersmaken är medellång med lite lakrits och finstämda toner från faten.

Ett gott vin och för att var en Ch9dP även hyggligt prissatt. Idag är det årgång 2011 som bjuds på "Bolaget" till ett pris av 219 kr.

Jag dricker det här gärna igen, samtidigt är det inget vin jag springer benen av mig efter.

Betyg 4-

Gott och blandat

Det har nu gått snart fyra veckor sedan hemkomsten från Valpolicella. Bloggandet har mest handlat om producenter vi mötte där nere. Vi har naturligtvis konsumerat lite vin sedan hemkomsten. Nedan följer några korta reflexioner om ett par av dessa.

Dottern var hemma på ett kort besök i samband med sitt firande av 30-årsdagen. Ur källaren plockade jag upp vår favorit bland rosébubblet.

Druvblandningen är Chardonnay 58%, Pinot Noir 35% och Pinot Meunier 7%.

Det är alltid en blandning av tre årgångar som ingår.

Här finns en härlig friskhet parad med fina röda bär (smultron/jordgubbar), röda äpplen och några stänk mineraler.
Så underbart gott!!
Betyg 5-

Lite italienskt mousserande hann vi med. Dotterns italienske pojkvän var ju på besök!
Vinet är gjort på  75% Chardonnay, 15% Pinot Nero och 10% Pinot Bianco .
Smaken är torr och har en stor friskhet. Vi känner röda äpplen, blodgrape, lite mandlar och en del röda bär.
Visst är det här gott, men når inte till dom riktiga champagnerna.
Betyg 4

Det här är en chablis, som blivit lite av vår huschablis. Jag hr tidigare skrivit om årgång 2006, 2008 och 2010. Vi testar årgång 2010 igen och även nu med samma goda resultat.
Lite mognadstoner har börjat smyga sig in, men fortfarande känns vinet mycket friskt. Citrus, äpplen, mineraler och aningens tropisk frukt är det som dominerar.
Betyg 4

La Montagne 2009 är den här producentens vita vin. De flaskor jag köpte går åt med en väldan fart. Så in i bänken gott. Jag har skrivit lite mer utförligt om vinet här.

Två Nya Zeeländska Sauvignon Blanc-viner passerade revy, på dotterns trettioårskalas.
Väldigt aromatiska och typiska med sin fläder, nässlor, gräs och svartavinbärsblad i såväl doft som smak.
Funkade hyfsat till de fisktacos som serverades.
Betyg 3

Men fisktacosen!!!
Milde Moses va goda dom var!
Tack Kristoffer på Mi Taquito för helt suverän mat!

Betyg 5

Det här urvalet öl gjorde sig nog bättre till den mexikanska maten.

Mina favoriter blev Poppels IPA och Mikkellers Kärlek.

Barolo & Friends i Köpenhamn.

I början på maj fick jag en möjlighet att delta på ett arrangemang i Köpenhamn. Jag påbörjade ett blogginlägg, men så bar det av till Valpolicella. Väl hemkommen därifrån var jag tvungen att skriva av mig mina intryck om de producenter jag mötte där.
Jag har nu fått tid att färdigställa mina intryck från Köpenhamnsäventyret.
Jag möttes av ett ganska varmt, soligt och vårlikt Köpenhamn. Anledningen till resan var att något som går under namnet Barolo&Friends ägde  rum under 8-10 maj.

Förmiddagen började med et seminarium om Barbera.

Det första passet på fredagen fram till kl 15 var förbehållet "Professionals". Dit även en svensk bloggare tydligen räknas. Lagom med folk gjorde att det gick att komma till tals med producenterna.
Evenemanget ägde rum i en av lokalerna på "Börsen".

Den danske vinjournalisten Thomas Ilkjaer höll ett engagerat och intressant föredrag om druvan Barbera.

Det ingick också sju Barberor som skulle testas. De första två hade endast tillbringat tid på ståltankar medans de andra fem hade tillbringat någon tid på ekfat.

Det var väl ingen som fick mig att ställa mig upp och göra vågen, men heller ingen som var direkt dålig.

Utav de två stålfatslagrade var det Sant´Anna dei Bricchetti som jag föredrog. Den var lite stramare och med mer egen karaktär. Smaken kändes väldigt ren med en en fin frukt med dragning åt lingon och tranbär.

Av de fem som tillbringat lite tid på ekfat var det två som stack ut lite extra. Det var dels La Court 2012 från Michele Chiarlo och dels Trevigne 2012 från Domenico Clerico.

Ägardottern Elisa visade upp sex olika viner för producenten Drocco Luigi. Deras Dolcetto "Pontepietra" 2011, var något av mässans Dolcetto. Priset i Italien ligger på 4 euro.
Även deras Barolo Riserva 2006 var riktigt bra med en fin nebbiolofrukt, mineraler och med distinkta tanniner, som ändå var samarbetsvilliga.

En Grignolino kunde jag hitta. Den var från producenten Angelini i Ozzano Monferrato. Druvorna kommer från vingårdsläget "Arbian". Endast druvan Grignolino har använts. Det har för en kort tid fått jäsa tillsammans med druvskalen på ståltankar. Tre månader på flaska och så ut på marknaden.
Torkade rosor, svartpeppar och en hel del röda bär känner vi. Samtidigt är det ett slankt, friskt och lättdrucket vin. En bra sommardryck med andra ord. Jag dricker det här gärna igen.

Paolo från Montalbera presenterade tre viner som alla tilltalade mig.
Montalbera är ju en lite större producent med en historia som startade i det tidiga 1900-talet. Idag förfogar dom över mer än 100 ha vinmarker. Den huvudsakliga verksamheten ligger i Castagnole Monferrato. Speciellt stora är dom på sina viner gjorda på druvan Ruché.

Laccento är deras prestige Ruché. 5% av druvorna genomgår en appassimento och övriga 95% skördas sent, dvs något övermogna. 
Resultatet blir ett fruktintensivt vin (röda bär), fin blommighet och en elegant syra.
Lequilibrio är deras Barbera. Gjord på väl mogna barberadruvor. Dryga året på ekfat. Vi möts av mörka bär, blå plommon och aningens örter. Snälla tanniner och en trevlig syra gör denna 2012:a drickmogen redan idag.

Levoluzione 2009 är en Barolo på nebbiolodruvor från Castiglione Falletto (Cannubi kullen). Nästan tre år på stora ekfat har det fått. Vinet är ungt, men drickmoget idag. Även om det nog kommer att utvecklas en del de närmaste åren. En av de bästa Barolovinerna den här dagen.
Jag gillar det här vinet och hoppas att den svenske importören tar in det.

Två hyggligt trevliga Barberor












Conterno Fantino visade upp en Langhe Nebbiolo och en Barbera. Båda väldigt unga. Barberan var den av dom som tilltalade mig

Två Barolo visades också upp. I mitt tycke alldeles för unga. Syran och tanninerna hugger i gommen, men bakom ligger en trevlig frukt, örter och lite rosor och väntar på förlösning.

Baccà-Azienda Agricola Federico Ghilino-Monforte d’Alba

En ny producent som 2003 flyttade till Langa. Dom började med att arrendera mark och har efterhand köpt några vingårdslägen. Idag förfogar dom över 9,5 ha mark varav 5 ha är vingårdar i Monforte d´Alba - Località Ornati. Fyra viner finns i portfäljen.

Barbera 2012 har fått 10 månader på stålfat och två månader på ekfat innan det buteljerades.
Liten trevlig syra med smånätta tanniner. Välbalanserad mörk frukt, örter, mineraler och en liten blommighet.
Nurin 2013 är gjord på en blandning av Dolcetto och Barbera. Vinet har fått ligga till sig i tolv månader på stålfat.
Fin fruktighet, mjuka tanniner, hyfsad syra. Ett enkelt matvin, som är helt OK.

Nebbiolo dÁlba 2012. Vinet har legat 12 månader på stora fat av slavonsk ek. Fin bärkompott, en del örter/kryddor, lite blommor och bra syra. Tanninerna biter, men på ett civiliserat sätt.

Barolo 2010. Druvorna jäste tillsammans med skalen i 15 dagar. Vinet har fått 30 månader på stor fat av slavonsk ek.
Vinet känns fortfarande ungt och är väldigt friskt.
En hel del röda bär, lite plommon, blommor och hyfsat med örter/kryddor. En ordentlig syra tillsammans med distinkta tanniner som hugger i gommen, gör att vinet kräver mat. Ungt idag och mår säkert bra av något år i ryggläge.

l

l