torsdag 5 december 2024

2021 Dolcetto, Elio Sandri

Vi fortsätter med vårt miniprojekt att titta lite närmare på viner gjorda på druvan Dolcetto. Detta är en druva som främst odlas i Piemonte. Den mognar tidigt och trivs därför bäst i lite svalare norrlägen. Jag kan tycka att den kommit lite i skymundan för Barbera och inte minst Nebbiolo. Jag vill därför uppmärksamma den lite mer, då jag tycker den är väldigt underskattad. Den är också ett väldigt bra vin till många rätter som vi betecknar som husmanskost.

Så här skriver Vinguidens Sofia Ander: 
Som vanligt tvista de lärde om druvans härkomst. Men troligtvis har den sitt ursprung i Monferrato, ett bergigt område i sydöstra Piemonte. Här kan druvan även skylta med flera DOCG-appellationer som Dogliani, Ovada och Diano d’Alba. DOC-status har den i Alba, Asti och Acqui. Det kan dolcetto också vara lika stolt över. Vinerna från framför allt Dogliani är i regel mer kraftfulla och täta än i de nämnda distrikten ovan.

Hittils har vi provat: 

Nu har det blivit dags för en Dolcetto som blev en ögonöppnare för mig för kanske ett decennium sedan.

Producent är Cascina Disa, bakom den står idag Elio Sandri . Vi befinner oss i utkanten av Monforte d´Alba i Perno-området. Det här är historisk mark, här har det gjorts vin i flera sekler. På 1400-talet låg här ett kloster som bl a ägnade sig åt vinframställning.
1965 köptes egendomen av Elios pappa, sedan 2000 är det Elio som ansvarar för verksamheten. Vingården är på ca 7 ha. Han arbetar med stora gamla ekfat, en naturlig jäsningsprocess, bekämpningsmedel är bannlysta istället slås gräset mellan rankorna två ggr per år. Det är m a o bra nära det vi kallar organisk odling. Han är inte intresserad av att få verksamheten certifierad.
Idag gör han en Barbera, en Dolcetto, en Langhe Nebbiolo, en Langhe Rosso och en Barolo (Riserva).

Druvorna till Dolcetto planterades 1977. Vinifieringen har ägt rum på ståltankar.

Vinet öppnar upp med toner av läder, jord och aningens höstlöv, men det står inte långt på innan doften av körsbär och nypon tränger sig på. Efterhand tillkommer lite örter och kryddor, men även ett inslag av rosor. Sist men inte minst finns här också spår av både krita och våta stenar.

I munnen är det ett hyfsat slankt vin med viss stramhet. Smaken av bär dominerar med körsbär, hallon, plommon, tranbär och några syrliga jordgubbar som främsta markörer. Precis som med doften så tillkommer, några små nypor örter och kryddor samt nypon.

Här finns en trevlig och bra syra. Tanninerna är på plats och nafsar på ett tilltalande sätt i munhålan. Eftersmaken är medellång och med en liten bitterhet som får oss att tänka på körsbärskärnor och espresso.

Ja det här är strålande gott. En stark kandidat att utnämnas till årets Dolcetto.
Betyg 4+
Jag betalade 199 kr när jag köpte det här i höstas på SB. Just nu verkar det vara slutsålt. Jag har druckit åtskilliga årgångar av detta och varje årgång har varit fantastisk, så det är bara att invänta när årgång 2022 lanseras.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar