Champagnedagen: 2013 Blanc de Blancs Extra Brut, Franck Bonville

Champagnedagen infaller tredje fredagen i oktober. Det var vad som dök upp i mitt internetflöde i förra veckan. Så klart tog vi tillfället i akt att öppna en flaska champagne. Idag (tisdag 25 okt) nås jag av en nyhetsflash att det är Internationella Champagnedagen den fjärde fredagen i oktober dvs nu på fredag. Det blir att dra korken ur en flaska även då. Jag har vänner som påstår att varje dag är en Champagnens dag och visst har jag en viss förståelse för detta.

Franck Bonville har sin huvudsakliga verksamhet runt byn Avize. Dom äger 77 vingårdslotter i Grand Cru-byarna Avize (15 ha), Cramant, Oger och Le Mesnil-sur-Oger. Enligt deras hemsida gör dom fem olika cuvéer på uteslutande Chardonnay samt en roséchampagne som innehåller 12% Pinot Noir från ett vinfält i Ambonnay.
Det hela tog sin början då 1900-talet var ungt. Alfred Bonville började köpa upp mark som han bedömde som lovande. Tillsammans med sonen Franck köpte dom 1937 den gården i Avize som blivit deras centrum. På 1970-talet blev det Francks son Gilles som förde firman framåt. Nu är det fjärde generationen vinmakare som genom Olivier Bonville bär huvudansvaret.

Jag tidigare provat:

- 2012 Blanc de Blancs

- 2012 Pur Mesnil

- 2014 2014 Pur Mesnil

- Prestige Grand Cru Blanc de Blancs

2013 Blanc de Blancs Extra Brut, Franck Bonville

Den här champagnen är gjord på enbart druvan Chardonnay, som vuxit på 40 år gamla vinstockar på deras vinfält i Avize. Den har fått ligga dryga sex år på sin jästfällning innan den degorgerades i juli 2020 med en dosage på 2,5 g/liter. En extra Brut med andra ord.

Det har gått närmare två år sedan jag senast drack den, så lite spänd på vad som hänt är jag allt.

Såväl färgmässigt som doftmässigt har det inte hänt så mycket.

Färgen går i en ljusgul nyans med några skira ljusgröna stråk här och var.

I doften är det precis som tidigare gröna äpplen, citrus, grus och stenkross samt några gula stenfrukter som  dominerar. 

När vi smakar på den noterar vi att här har det hänt en del. Inte jättemycket, men några steg mot en mer mogen champagne har den tagit utan att för den skull betraktas som en riktigt mogen champagne. Den känns lite krämigare. Smakarna har djupnat något.

Fortfarande har den en härlig friskhet. Komplexiteten känns lite mer tydlig. Det börjar med gröna äpplen, citrus och steniga mineraler. Efterhand fylls det på med persika, gula plommon, aprikoser och lite mariekex. Syran är distinkt, men blir aldrig påstridig. Moussen är mer påtaglig och krämigheten något tydligare. I den långa och trevliga eftersmaken noterar vi en del gråpäron, skolkrita, ostronskal och lite grapefrukt. 

Det här är gott! Riktigt förbaskat gott!

Betyg 4++