Två viner från Cascina Tavijn. Båda från 2014 på druvorna Grignolino och Ruché.

Ni som följt bloggen länge vet att Vintankar inte bara är förälskad i Amarone och Valpolicella utan att vi också har en förkärlek för dessa lite udda druvor som en hittar lite runt om i Italien. En av dessa små producenter som vi hyllat med jämna mellanrum är Cascina Tavijn. Vi träffade kvinnan bakom vinerna, Nadia Verru, för lite mer än fem år sedan och hon gjorde ett outplånligt intryck på oss. Du kan läsa om det mötet här.
Familjen Verrua har fem hektar vinmarker, där de odlar barbera samt de lokala druvorna grignolino och ruché. De producerar cirka 20 000 flaskor per år. På Cascina Tavijn är odlingen ekologisk, vinerna spontanjäses, man svavlar minimalt och påverkar vinerna så lite som möjligt. Allt för att druvan och ursprunget ska få sätta sitt rätta uttryck. Detta leder också till att varje enskilt år återspeglar sig i vinet. Man kan också säga att här görs det mesta enligt gamla traditioner. Vingården ligger i den lilla byn Scurzolengo, någon mil nordost om Asti.

2014 Grignolino

Vinet är uteslutande gjort på druvan Grignolino, som kommer från den ett ha stora vinlotten Mezzena. Naturlig jäst. Jäsningen äger rum på stål- och cementtankar. Skalkontakt i dryga veckan. Vinet buteljeras på våren efter att druvorna skördats.
Det har blivit några Grignolino under årens gång. Vad jag tyckt om tidigare årgångar hittar du genom årtalslänkarna 2011, 2012 och 2014.

Färgen är ljust lingonröd och helt transparent.
I doften är det gott om rosor och röda bär, men också med ett tydligt inslag av kryddor, lite örter och skokrita samt lite snäckskal.
I munnen slås vi av friskheten och slankheten. Visst finns här tanniner som då vinet är ungt kan ta stadiga tag i gommen, men hos vår 2014 är tanninerna mer civiliserade och nöjer sig med att smånafsa. Hallon, tranbär, lingon och lite körsbär bildar en fruktbas, där sedan örter, kryddor, sten och kalkhaltiga mineraler så småningom  bildar en överbyggnad.
Detta är inte ett vin för djupa analyser och fina middagen utan ett vin som ska drickas i vardagens vedermödor.
Gott och törstsläckande med en fin frukt, ordentliga syror och läcker stramhet.
Betyg 4


2014 Ruché di Castagnole Monferrato
Vinet är gjort på den mycket lokala druvan Ruché, som odlas runt Monferrato och sex andra byar i Piemonte. Odlingsarealen uppgår till cirka 40 ha.

Spontanjäsning. Jäsning på ståltank, där vinet får ligga med skalen i dryga veckan. Vinet får sedan mogna i tolv månader i gamla ekfat. Buteljeras ofiltrerat.

Färgen går i en blålila ton.

I doften finns det massor av röda bär främst hallon, men också ett rejält floralt inslag främst violer och jasmin. Här finns också, i lite mindre mängder, järnfilspån (doften från metallslöjdsalen) och kamomill.

I munnen återkommer skogshallonen men förstärkta av såväl smultron som lite mörka skogsbär. Örter, blod (tänk det lilla skärsåret du stoppar med tungan) och så en ganska så lång eftersmak med en lite restsötma. Syran är rejäl. Tanninerna biter lite försiktigt.
Det finns en värme i frukt och örter samtidigt som jag upplever det hyfsat slankt.
Detta är ett vin som en antingen tar till sitt hjärta eller säger aldrig mer. Vintankar köper några flaskor varje år hos Cibi e Vini.
Betyg 4