Tre riktigt bra Brunello di Montalcino: Ugolforte, Fonterenza och Caprili

Det slumpade sig så att jag inom loppet av en vecka drack tre olika Brunello di Montalcino-viner. Två från 2004 och en från 2007. Alla tre riktigt trevliga. Visst kan en dricka dom unga på den ungdomliga frukten, men med lite ålder slipas tanninerna av, smakerna djupnar och komplexiteten stiger. Hur som så var det tre riktigt bra viner.

2004  Ugolforte, Tenuta San Giorgio
Först ut var   Ugolforte från Tenuta San Giorgio. Företaget grundades 1982 av Guido Folonari. Det är beläget i den sydöstra delen av Montalcino alldeles i närheten av klostret Sant Antimo i Castelnuovo dell´Abate. Vingården ligger på toppen av en ås cirka 400 m ö h. Dom ingår sedan 2017 i gruppen Collemassari.

Vinet har fått jäsa på ståltank för att sedan få vila i ett år på franska ekfat, varav 50% varit nya och 50% 1-2 år gamla. Vinet har därefter fått ligga i två år på stora fat s k botties av slovensk ek. Slutligen ett år på flaska innan det ansetts mogen för marknaden.

Jag köpte ett par flaskor 2010 av just årgången 2004. Jag betalade 369 kr på SB. Den här flaskan blev bortglömd och upptäcktes i vintras, då jag inventerade vinkällaren. Visst är det en trevlig överraskning!!
I oktober 2011 skrev jag ett blogginlägg om vinet. När jag läser blogginlägget nu dryga åtta år senare, så var nog tanken att det inte skulle sparas så här länge. Det är inte utan spänning vi tar oss an vinet.

Visst har det övervintrat på ett hyfsat sätt. Tanninerna har slipats ner till att i det närmaste vara silkeslena. Frukten har så klart mognat och djupnat, men ändå bevarat en härlig fräschör.
I doften lite läder, rätt mycket körsbär, en del örter och någon liten ton av nypon och lakrits.
I munnen dominerar körsbär av ett syrligt slag, lite mörka skogsbär, örter, kryddor, någon liten ton av kakao och mandelmassa.
Betyg 4




2004 Brunello di Montalcino Riserva Fonterenza
Även det här vinet kommer från de sydöstra delarna av Montalcino. Familjen köpte den här vingården 1975, men det var först 1997 som familjen bosatte sig på gården. Ganska omgående började dom plantera vinrankor. Nu drivs den av tvillingsystrarna Francesca och Margerita Padovani i enlighet med biodynamiska principer. 2004 släppte dom sin första Brunello di Montalcino och det är alltså den som jag hade förmånen att få smaka förra söndagen.
Jag besökte restaurangen Barsac i Göteborg förra söndagen tillsammans med 14 andra nördar för att frossa i god mat och gott vin. Det var då som jag fick smaka det här vinet. Vad andra tyckt om det eventet kan du läsa här.

Druvorna till det här vinet kommer från den 1,6 ha stora vingårdslotten Vigna del Bosco. 90 dagars maceration. Naturlig jäst. Vinet får jäsa på 17,5 hl stora fat av slavonsk ek. Det lagras i närmare fyra år på 20 och 23 hl stora ekfat. Ingen filtrering.

Samma årgång som Ugolforte, men ett helt annat vin. Här lever tanninerna i allra högsta grad. De inte bara smånafsar i gommen utan det tas rejäla tag, men aldrig så att det går till överdrift och blir ansträngande.
Vinet är inne i en bra drickfas med begynnande mognadstoner.
I doften känns läder, jord och stall, men framförallt en härlig körsbärsfrukt.
I munnen är det friskt och de lite syrliga körsbären dominerar även här. Trots sin ålder är det spänst i syran och med aktiva tanniner. Här finns en del örter och kryddor, lite lakrits och ännu mera frukt.
Betyg 4+


2007 Caprili
Familjen Bartolommei köpte i mitten på 1960-talet egendomen Caprili i Montalcino i sydvästra Toscana. De planterade omgående sangiovese grosso av klon brunello. 1978 kom deras första Brunello di Montalcino. Idag omfattar verksamheten 58 ha varav 15,5 är planterade med vinrankor. 14,5 ha av dessa är Sangiovese Grosso, som används för att producera Brunello di Montalcino och Rosso di Montalcino. Den återstående hektaren är planterade med några gröna druvor. Dom gör också en riserva samt två vita viner.

Spontanjäsning på ståltankar som pågår under max tre veckor. 36 månaders lagring på stora fat av slavonsk ek och därefter fyra månader på flaska innan det börjar säljas.
Det har gått lite drygt sex år sedan jag senast drack en Caprili 2007:a. Vad jag tyckte då kan du läsa här.

Vinet har övervintrat väl. Smakerna har djupnat. Tanninerna rundats av rejält, men bjuder ett behagfullt motstånd. Syran är fortfarande alert. Ett vin helt på topp. Bättre blir det inte, men duger väldigt långt i nuvarande form.

Ja ska inte säga att det är en stor doft, men tydlig är den. Och angenäm. Här finns lite läder och jord alldeles i början, men tämligen snart tar de lite syrliga körsbären över förstärkta med en laddning skogsbär. Örter, kryddor, lite nypon och kakao kan noteras i ett litet diskret inspel.

Vid den första klunken blir den första reflexionen "katten vad det här var gott". Vi dricker det med några vänner som har lite svårt för tanninstinna viner, så de mjuka tanninerna är precis vad som faller dom på läppen. Med detta sagt så är det absolut inte ett mesigt vin utan tanninerna, mjuka och fina, finns där med sitt behagfulla lilla motstånd.
Körsbärsfrukten är det dominerande inslaget.  Det är en nyansrik körsbärsfrukt. Lite syrlig och samtidigt med varmare undertoner. Precis som i doften finns här en samling mörkare skogsbär. Komplexiteten ökar genom en fin ört- och kryddsamling. Syran är så där härligt pigg trots sina tolv år. Eftersmaken är något längre än medel och med stor komplexitet. Förutom frukten, örterna och kryddorna kommer det lakrits, mörk choklad, några droppar espresso, unset vanilj samt någon ton av viol.
Himla gott alltså!!
Betyg 4++