tisdag 8 januari 2019

Senhöstens Amarone. Sju fantastiska viner.

Senhösten med matcher i Champions Legue, jul- och nyårsfirande har inneburit att vi druckit ett flertal amarone. De flesta av dessa är egentligen värda en egen bloggpost, men det hinns inte med. Istället kommer här några kortfattade noter om resp vin.

2009 Villa Monteleone.
Sedan snart två decennier tillbaks är seden hos oss att sent på kvällen dan före dopparedagen, så öppnar vi en flaska amarone. Villa Monteleone ska det vara. I år blev det 2009:a.
Den presterar som förväntat dvs riktigt bra. Visst finns här en del mognadstoner och visst är den helt på topp, men ingen oro den håller sig nog här i flera år till.
Betyg 4+


2006 Le Ragose
För dryga fem år sedan drog  Vino Conoscenza igång sin vinimport till Sverige. En av deras första producenter var Le Ragose. Det lanserades då en låda om sex viner från Le Ragose. Det fanns så klart en flaska från deras "vanliga" amarone med i boxen.
Detta är en amarone i en lättare stil och med en viss stramhet. Precis vad jag gillar. Fortfarande med en bra friskhet, typiska amrone smaker och klarar flera år till i källaren.
Betyg 4+

2013 Campo del Titari
En alldeles enastående amarone. Ni som följer bloggen vet att detta är en av mina absoluta favoriter om inte nummer ett. Visst är den ung och visst behöver den luftas ordentligt (2-3 timmar), men oj som den levererar. Stor doft med mörk frukt, läder, kryddor och torkad frukt. Smaken är kraftfull och samtidigt elegant och med en formidabel eftersmak. Kommer att utvecklas ytterligare, så ingen brådska. Den som har flera flaskor i källaren ska absolut testa en i närtid. Har du endast en fl, så avvakta något år för att maxa upplevelsen. Betyg 5-

2011 Roccolo Grassi
Roccolo Grassi finns ju på min Tio-i-topp-lista. Jag skrev förra året en artikel på Club Amarones hemsida om årgångarna 2001-2013
Det har gått 16 månader sedan jag senast drack den här årgången från RG. Fortfarande känns den ung, men visst har den utvecklas sedan dess. Inte samma purunga frukt. Nu lite djupare och fylligare, men samma elegans och friskhet och samtidigt mer utvecklade smaker. Den långa eftersmaken med lite kryddor, bitterljuv choklad, magisk mörk frukt och fjäderlätta tanniner är formidabel.  Det här är en strålande amarone, som jag tror kommer att fortsätta att utvecklas. Betyg 5-.

2006 Campo dei Gigli
Det har gått mer än tre år sedan vi senast den här årgången av Campo dei Gigli. En amarone fullpackad av massiv mörk frukt, torkade frukter och lite kryddor/örter. Magisk eftersmak med den lilla läckra bitterheten som hör till. Lite portvinstoner finns där, men inte överdrivet mycket.  En fantastisk amarone som är absolut på topp. Kommer nog inte utvecklas så mycket mer, men kommer nog hålla den här formen i ett par år till. Du som har den här i din ägo ska absolut testa en flaska under 2019. Det är en stor upplevelse.
Betyg 5-

2011 Masi Riserva Costasera
Costasera Riserva lanserades för första gången på SB 2008 med årgången 2003. Det var strax före jul och den har sedan dess haft en särskild plats i vårt amaronehjärta.
2011 känns fortfarande väldigt ung, så den behöver ordentligt med luft. Vi gav den runt tre timmar och oj vilken dryck det blev. Utvecklades hela kvällen. Lite blyg i början, men det tillkommer hela tiden nyanser i glasen. Så spännande att följa ett vin på det här sättet. Söta mörka körsbär blandas med plommon, björnbär och lite andra skogsbär, örter och kryddor samt torkad frukt. Bra friskhet och lite tanniner som bjuder det där härliga motståndet som vi älskar. Och så den långt utdragna eftersmaken. Ja jisses vilket vin det här är.
Betyg 5-

2007 Il Fornetto från Stefano Accordini.
Vi har sparat det bästa till sist. Den här drack vi under trettonhelgen. Helt på topp just nu. Kommer säkert hålla sig där i flera år till, men milde Moses som den smakar nu. Du som har någon flaska ska absolut öppna en under 2019 till ett väl valt tillfälle. Kanske lite svår till mat, men till diverse hårdostar och som prat- eller kontemplationsvin är den magisk.
Mäktig doft av mörk frukt, läder, jord, örter, kakao, lite torkad frukt, grus och någon liten försiktig blommighet. Komplext är bara förnamnet
Smaken går i samma riktning. Stor, maffig och samtidigt elegant. Och så avslutet med en eftersmak  med mera söta, mörka körsbär, torkad frukt, massor av mörk choklad, några droppar espresso och lite sötlakrits. 
Det är bara att bocka och buga. Superlativerna tar slut.
Betyg 5






Inga kommentarer:

Skicka en kommentar