Ingvar på bloggen Billigt Vin har skrivit ett mycket intressant inlägg om ett besök hos producenten Eugenio Rosi.
Det här är deras toppvin. Ekologisk odling har dom tillämpat i ett decennium eller drygt så. Vi befinner oss i Trentino i Vallagarina-området, någon mil nordost om Gardasjön.
Vinet är gjort på Cabernet Franc till 100%. Det görs alltid på en blandning från tre olika årgångar. Den här flaskan är gjord på årgångarna 2009-2010-2011
En hyfsat stor och mycket trevlig doft möts vi av. Mer lätt än tung och rätt så frisk. Gott om mörka bär speciellt sv vinbär, men det finns också lite blyerts, cederträ och aningens vanilj.
I gommen är det en massiv attack av mörka bär: sv vinbär, blåbär och körsbär. Lite örter och plommon i mellanpartiet och sedan en avslutning med mer mörk frukt, aningen lakrits och unset vanilj. Vinet har en underbar friskhet och det är nog syrornas förtjänst, som i sin tur beror på vinets nordliga ursprung. Tanninerna är rejäla, men samtidigt förvånansvärt medgörliga, vilket sammantaget gör det här vinet lättdrucket.
Gott, fruktigt och matvänligt. Det träffar mitt i Vintankarhjärtat.
Betyg 4++
Priset 285 DKK hos Cibi e Vini i Köpenhamn
Det här är en en pärla och jag har fyllt på med senare årgångar.
torsdag 20 augusti 2015
tisdag 18 augusti 2015
Mousserat från Tasmanien - Arras Brut Elite
Vi har läst en del positivt om ett mousserat vin från Tasmanien, så vid ett besök hos Systembolaget plockade vi med oss en flaska. Det skall väl sägas med en gång att efter ha druckit Paul Dethunes BdN, som jag skrev om igår, så är det klasskillnader.
Producent är House of Arras. Deras verksamhet är förlagd till Tasmanien, ön ni vet som ligger söder om Melbourne, Australien.
Druvorna till det här vinet kommer från deras vingårdar i Derwent och Huon Valley, som ligger på den södra delen av Tasmanien. Här råder ett ganska kylslaget klimat.
Vinet är gjort på 57% Pinot Noir och 43% Chardonnay.
Druvorna från de olika vingårdarna får jäsa var för sig på ståltankar, därefter blandas druvjuicen och tappas på flaska där en andra jäsning äger rum. Vinet får sedan vila på jästfällningen i fyra år innan den tas bort (degorgeras).
Doften är frisk med citrus, mariekex, lite gröna äpplen och aningens nougat. I bakgrunden anas något som påminner om snäckskal.
Smaken är torr och frisk med en livaktig och bra syra. Citrusen, mariekexen och de gröna äpplena känner vi igen från doften, men här finns också lite litchifrukt, mandel och en droppe honung.
Visst är det här gott, även om det saknar både det djup, komplexitet och elegans som man finner i bra champagner.
Det här inget annat än ett försök att göra en kopia. Inte alls ett oävet försök. Jag skulle dock önska mig lite mer egen karaktär och charm, något som utmärker det för att vara ett mousserande vin från Tasmanien.
Betyg 3+
Priset är 149 kr på Systembolaget. Det verkar finnas några flaskor runt om i landet.
Producent är House of Arras. Deras verksamhet är förlagd till Tasmanien, ön ni vet som ligger söder om Melbourne, Australien.
Druvorna till det här vinet kommer från deras vingårdar i Derwent och Huon Valley, som ligger på den södra delen av Tasmanien. Här råder ett ganska kylslaget klimat.
Vinet är gjort på 57% Pinot Noir och 43% Chardonnay.
Druvorna från de olika vingårdarna får jäsa var för sig på ståltankar, därefter blandas druvjuicen och tappas på flaska där en andra jäsning äger rum. Vinet får sedan vila på jästfällningen i fyra år innan den tas bort (degorgeras).
Doften är frisk med citrus, mariekex, lite gröna äpplen och aningens nougat. I bakgrunden anas något som påminner om snäckskal.
Smaken är torr och frisk med en livaktig och bra syra. Citrusen, mariekexen och de gröna äpplena känner vi igen från doften, men här finns också lite litchifrukt, mandel och en droppe honung.
Visst är det här gott, även om det saknar både det djup, komplexitet och elegans som man finner i bra champagner.
Det här inget annat än ett försök att göra en kopia. Inte alls ett oävet försök. Jag skulle dock önska mig lite mer egen karaktär och charm, något som utmärker det för att vara ett mousserande vin från Tasmanien.
Betyg 3+
Priset är 149 kr på Systembolaget. Det verkar finnas några flaskor runt om i landet.
måndag 17 augusti 2015
Paul Dethune Blanc de Noir i ett fantastiskt skick!
Båda barnen hemma. Brorssonen med sambo är nere över helgen. Vi grillar tonfisk och marulk.
Augusti visar upp sig från sin allra bästa sida. Vi firar med en flaska champagne från en av våra favoritproducenter.
Jodå, visst var det så att vi cyklade förbi deras anläggning vid infarten till byn Ambonnay tidigare i somras. Elvis på bloggen Champagne och Mat har gjort en mycket trevlig presentation av Paul Dethune. Du kan läsa det här.
Den här flaskan är degorgerad i januari 2012. Den är något alldeles enastående bra just nu. Det är vår sista flaskan med det degorgeringsdatumet. De andra flaskorna i källaren är degorgerade i januari 2013 resp 2014.
Färgen har en gyllengul ton med lite röd-gula stråk.
Vi möts av en trevlig doft av röda bär, lite mineraler, och nybakat bröd. I bakrunden lite vanilj. Ingen stor och kraftig doft, ändå tydlig.
Det är smaken som vi går i gång på. Den här sedan senast (2013) fått vissa mognadstoner och känns mer gräddig och krämig. Ändå är den frisk, vilket är syrans förtjänst. Det första vi tar till oss är de röda bären (hallon/smultron). Strax därpå röda äpplen och lite blodapelsin. Här finns också en del mineraler och några knivsuddar kryddor. Lång eftersmak med någon lite touch från eklagringen. Och där i slutet finns något som påminner om kanderade mörka bär doppade i honung.
Ja det här är förbaskat gott. En helt underbar champagne.
Betyg 5-
Vi köpte vår flaska för ett par år sedan av Franska Vinlistan för 325 kr. Ett synnerligen bra pris. Vi borde köpt fler. Det är bara att hoppas att de flaskor vi köpt med senare degorgeringsdatum utvecklas på ett likadant sätt.
Utav Paul Déthunes nio champagnevarianter är det just Blanc de Noir som finns på Systembolaget. Priset är 465 kr.
Augusti visar upp sig från sin allra bästa sida. Vi firar med en flaska champagne från en av våra favoritproducenter.
Jodå, visst var det så att vi cyklade förbi deras anläggning vid infarten till byn Ambonnay tidigare i somras. Elvis på bloggen Champagne och Mat har gjort en mycket trevlig presentation av Paul Dethune. Du kan läsa det här.
Den här flaskan är degorgerad i januari 2012. Den är något alldeles enastående bra just nu. Det är vår sista flaskan med det degorgeringsdatumet. De andra flaskorna i källaren är degorgerade i januari 2013 resp 2014.
Färgen har en gyllengul ton med lite röd-gula stråk.
Vi möts av en trevlig doft av röda bär, lite mineraler, och nybakat bröd. I bakrunden lite vanilj. Ingen stor och kraftig doft, ändå tydlig.
Det är smaken som vi går i gång på. Den här sedan senast (2013) fått vissa mognadstoner och känns mer gräddig och krämig. Ändå är den frisk, vilket är syrans förtjänst. Det första vi tar till oss är de röda bären (hallon/smultron). Strax därpå röda äpplen och lite blodapelsin. Här finns också en del mineraler och några knivsuddar kryddor. Lång eftersmak med någon lite touch från eklagringen. Och där i slutet finns något som påminner om kanderade mörka bär doppade i honung.
Ja det här är förbaskat gott. En helt underbar champagne.
Betyg 5-
Vi köpte vår flaska för ett par år sedan av Franska Vinlistan för 325 kr. Ett synnerligen bra pris. Vi borde köpt fler. Det är bara att hoppas att de flaskor vi köpt med senare degorgeringsdatum utvecklas på ett likadant sätt.
Utav Paul Déthunes nio champagnevarianter är det just Blanc de Noir som finns på Systembolaget. Priset är 465 kr.
söndag 16 augusti 2015
Sommardagar=Proseccodagar=Casa Belfi Colfondo
Förra veckan bjöd på ett underbart sommarväder. Jag var dessvärre tvungen att åka upp till Mölndal och sätta mig framför datorn och skyffla siffror. Jag kunde dock sluta lite tidigare på eftermiddagarna och därmed hinna med ett bad från "mina" klippor.
Dessvärre finns det människor som inte orka ta med sig allt hem och därmed överlåter dom skräphanteringen till andra.
Något betydligt trevligare var den dryck vi drack på den sena eftermiddagen. Den här alldeles underbara Proseccon släpptes för dryga veckan sedan på Systembolaget. Sist jag kollade, så verkade det finnas flaskor kvar. 109 kr är ju också ett sympatiskt pris.
En dryck gjord för att avnjutas varma eftermiddagar/kvällar.
Producent är Albino Armani. Familjen har odlat vin i regionen Trentino sedan 1600-talet. Idag äger man vingårdar i Friuli, Valpolicella, Veneto och Trentino. På importörens hemsida hittar du lite mer information.
Det senaste tillskottet är en vingård någon mil norr om Treviso i byn San Polo di Piave. Här drivs vingården enligt organisk-biologiska metoder under den unge oenologen Maurizio Donadi.
CasaBelfi gör s k naturviner. Ingen klarning eller filtrering av vinet. Naturliga jästsvampar. Inget svavel tillsätts.
Vinet är till 100% gjort på druvan Glera.
Druvorna pressades och skalen skiljdes bort direkt. Efter jäsningen har vinet fått vila i ca sex månader på ståltankar. En andra kolsyregivande jäsning ägde rum på buteljen. Vinet har varken klarnats eller filtreras och är därför lite "grumligt" d v s den naturliga jästfällningen finns kvar.
Ingen risk för korkskada här. Vi öppnar flaskan helt enkelt med vanlig kapsylöppnare.
Färgen är ljusgul och inte helt klar. Små fina bubblor strömmar upp mot ytan.
Prosecco är en dryck, som man inte ska analysera sönder. Den ska drickas och avnjutas för just vad den är: okomplicerad, lättdrucken, svalkande och förbaskad god. Allra bäst gör den sig, tycker jag, som aperitif innan grillningen eller som eftermiddagsdrycken en varm sommardag. Just en sådan dag hade vi i fredags. En Proseccodag!
Men man är ju inte bloggare för inte, så några få korta kommentarer om doft och smak blir det trots allt.
En diskret doft av aprikos, äpple, lite citrus och vita sommarblommor.
I munnen är det en frisk smak med gröna äpplen, citrus och en del mineraler. Ett visst inslag av aprikos, persika och aningens honung.
Så lätttdrucket och svalkande. Helt perfekt denna underbara sommardag. Alkoholhalten endast 10,5%
Betyg 4-
Något betydligt trevligare var den dryck vi drack på den sena eftermiddagen. Den här alldeles underbara Proseccon släpptes för dryga veckan sedan på Systembolaget. Sist jag kollade, så verkade det finnas flaskor kvar. 109 kr är ju också ett sympatiskt pris.
En dryck gjord för att avnjutas varma eftermiddagar/kvällar.
Producent är Albino Armani. Familjen har odlat vin i regionen Trentino sedan 1600-talet. Idag äger man vingårdar i Friuli, Valpolicella, Veneto och Trentino. På importörens hemsida hittar du lite mer information.
Det senaste tillskottet är en vingård någon mil norr om Treviso i byn San Polo di Piave. Här drivs vingården enligt organisk-biologiska metoder under den unge oenologen Maurizio Donadi.
CasaBelfi gör s k naturviner. Ingen klarning eller filtrering av vinet. Naturliga jästsvampar. Inget svavel tillsätts.
Druvorna pressades och skalen skiljdes bort direkt. Efter jäsningen har vinet fått vila i ca sex månader på ståltankar. En andra kolsyregivande jäsning ägde rum på buteljen. Vinet har varken klarnats eller filtreras och är därför lite "grumligt" d v s den naturliga jästfällningen finns kvar.
Ingen risk för korkskada här. Vi öppnar flaskan helt enkelt med vanlig kapsylöppnare.
Färgen är ljusgul och inte helt klar. Små fina bubblor strömmar upp mot ytan.
Prosecco är en dryck, som man inte ska analysera sönder. Den ska drickas och avnjutas för just vad den är: okomplicerad, lättdrucken, svalkande och förbaskad god. Allra bäst gör den sig, tycker jag, som aperitif innan grillningen eller som eftermiddagsdrycken en varm sommardag. Just en sådan dag hade vi i fredags. En Proseccodag!
Men man är ju inte bloggare för inte, så några få korta kommentarer om doft och smak blir det trots allt.
En diskret doft av aprikos, äpple, lite citrus och vita sommarblommor.
I munnen är det en frisk smak med gröna äpplen, citrus och en del mineraler. Ett visst inslag av aprikos, persika och aningens honung.
Så lätttdrucket och svalkande. Helt perfekt denna underbara sommardag. Alkoholhalten endast 10,5%
Betyg 4-
Den som vill veta mer om Prosecco klickar på den här länken, där Ingvar på Billigt Vin gjort en utmärkt artikelserie om Prosecco.
lördag 15 augusti 2015
2009 Chiassobuio Toscana Rosso IGT
Dottern är hemma på besök den här veckan. Till en av veckans middagar plockade jag fram en flaska rött inhandlat hos Cibi e Vini i Köpenhamn vid ett av vårens besök.
Producentens namn är Tunia. Du hittar dom några mil söder om Florence, någon mil öster om Siena, inte långt från byn Arezzo. 2008 tog Francesca, Chiara och Andrea över den här vingården (15 ha) med vinrankor mestadels planterade på 1970-talet. Dom började genast att ställa om till organisk/biologiska odlingsmetoder. Dom producerar idag: ett vitt vin, två röda viner, ett Vino Santo, en Grappa samt olivolja.
Chiassobuio är gjort på Sangiovese till 90% och resterande 10% är lika delar Colorino och och Canaiolo. Just Sangiovese druvorna kommer från vinstockar som planterade på det tidiga 1970-talet.
Macerationen äger rum i ca 20 dagar. Naturlig jäst användes. 70% av vinet får jäsa på ståltankar och resten på fat av Slavonsk ek.
Vinet får ligga till sig i ca ett år på ståltankar(60%) och 23 hl ekfat (slavonsk ek). Slutligen får vinet vila på flaska i drygt ett år innan det ska ut på marknaden.
Det doftar av körsbär, örter och nypon. Lite läder och aningens blommor. Inte alls kraftfull, mer försiktig och diskret. Känns lovande.
I munnen är det körsbären som dominerar. Visst, lite andra röda bär, örter, blommor och nypon finns där i bakgrunden, men körsbär med en lätt syrlighet går i täten. Tanninerna är alerta och biter så där trevligt som de ska göra. Eftersmaken har en lätt bitterhet som får mig att tänka på krossade körsbärskärnor.
Betyg 4-
155 DKK betalade vi för det här riktigt goda vinet, som gör sig allra bäst till mat.
Producentens namn är Tunia. Du hittar dom några mil söder om Florence, någon mil öster om Siena, inte långt från byn Arezzo. 2008 tog Francesca, Chiara och Andrea över den här vingården (15 ha) med vinrankor mestadels planterade på 1970-talet. Dom började genast att ställa om till organisk/biologiska odlingsmetoder. Dom producerar idag: ett vitt vin, två röda viner, ett Vino Santo, en Grappa samt olivolja.
Chiassobuio är gjort på Sangiovese till 90% och resterande 10% är lika delar Colorino och och Canaiolo. Just Sangiovese druvorna kommer från vinstockar som planterade på det tidiga 1970-talet.
Macerationen äger rum i ca 20 dagar. Naturlig jäst användes. 70% av vinet får jäsa på ståltankar och resten på fat av Slavonsk ek.
Vinet får ligga till sig i ca ett år på ståltankar(60%) och 23 hl ekfat (slavonsk ek). Slutligen får vinet vila på flaska i drygt ett år innan det ska ut på marknaden.
Det doftar av körsbär, örter och nypon. Lite läder och aningens blommor. Inte alls kraftfull, mer försiktig och diskret. Känns lovande.
I munnen är det körsbären som dominerar. Visst, lite andra röda bär, örter, blommor och nypon finns där i bakgrunden, men körsbär med en lätt syrlighet går i täten. Tanninerna är alerta och biter så där trevligt som de ska göra. Eftersmaken har en lätt bitterhet som får mig att tänka på krossade körsbärskärnor.
Betyg 4-
155 DKK betalade vi för det här riktigt goda vinet, som gör sig allra bäst till mat.
torsdag 13 augusti 2015
Brunello, entrecote och egen skörd.
I fredags blev det en riktig grillkväll. Vi hade haft en mycket fin sommardag. Naturligtvis hade det blivit ett dopp i havet. Friskt så klart, men också riktigt njutbart!!
På kvällen grillade vi en entrocote köpt i Konsum Frillesås. Vi kan där hitta kött från lokala producenter som Tjolöholm. Vi talar närodlat och fantastiskt kött. Från de egna odlingarna hade vi skördat grönsaker , som vi wokade.
Ni som läser den här bloggen vet att Vintankar är en amaronenörd med ett stort hjärta i Valpolicella. Inspiration hämtar jag från Club Amarone och Amaroneguiden.
Det ska villigt erkännas att Vintankar dricker en hel del annat. På senare år är det viner främst från Italien som dominerat. Jag menar verkligen från hela Italien dvs Piemonte och Friuli i norr till Sicilien i söder.
Jag läser, precis som så många andra vinnördar diverse bloggar, där jag hittar intressanta viner.
Jag har i dryga fem år varit medlem (det är gratis) i forumet Finewines. Så aktiv har jag inte varit utan mest hängt där och kikat på trender, läst inlägg mm. Det finns bl a en del riktigt trevliga artiklar om boende, producenter, restauranger m m i Champagne.
Sedan en tid tillbaks finns en kul och trevlig företeelse (tråd) med namnet "Låt oss dela en pava över nätet". En gång i månaden väljer en av forumets medlemmar ett vin som de intresserade ska tycka till om och betygsätta. Det är ju alltid intressant att läsa vad andra tycker. Augusti månads vin är en Brunello di Montalcino. Årgång 2010 från Fattoria dei Barbi.
Vi befinner oss några mil söder om Siena, där ligger byn Montalcino. Det är runt den här byn som det magnefika vinet Brunello di Montalcino produceras. Druvan är en speciell klon av Sangiovesedruvan.
Fattoria dei Barbi ligger någon km söder om själva byn Montalcino. Ägarfamiljen Colombini har funnits i och runt Montalcino sedan sent 1300-tal. Den nuvarande egendomen har en vinhistoria som sträcker sig tillbaks till 1800-talet. Idag förfogar dom över vingårdar i Montalcino, Scansano och Chianti. Årsproduktionen ligger på dryga 800 000 flaskor. Flagskeppet är deras "Blue Label".
Druvan är Sangiovese till 100%.
Vinet har till en början fått ligga några månader på en blandning av små och stora ektunnor ( 2,25 - 20 hl). Vinet får därefter ligga i två år på ekfat (30hl) av Slavonsk ek. Slutligen får vinet tillbringa fyra månader på flaska innan det släpps ut på marknaden.
Vi möts av en doft där körsbären dominerar i sällskap med lite torkad frukt, örter, plommon, läder och aningens tobak.
Rätt trevlig start!
I munnen känns vinet förvånansvärt moget, mjukt och ändå slankt på något vis. Körsbären återkommer, men nu i sällskap av lite rödare bär som hallon. Det finns en god portion örter/kryddor. Syran är alert utan att bli ansträngande. Tanninerna tar för sig, men på ett civiliserat sätt. Trodde nog de skulle vara lite mer tuffa än så här.
Hyfsad lång eftersmak med mera frukt, örter och en lakritsrem på slutet. Inslaget av fat känns, men är riktigt bra insprängt med övriga smaker.
Jag gillar det här vinet. Ett bra vin till grillade köttbitar. Visst finns det Brunellos som är bättre, men dom har också en högre prislapp. Ska jag vara petig så är det en Brunello i mainstreamfåran. Den egna charmen kan jag sakna något.
Betyg 4
Priset på "Bolaget är 279 kr. Det verkar finnas en hel del flaskor runt om i landet.
Detta var mitt första månadens vin i "Låt oss dela en pava över nätet", men definitivt inte den sista.
På kvällen grillade vi en entrocote köpt i Konsum Frillesås. Vi kan där hitta kött från lokala producenter som Tjolöholm. Vi talar närodlat och fantastiskt kött. Från de egna odlingarna hade vi skördat grönsaker , som vi wokade.
Ni som läser den här bloggen vet att Vintankar är en amaronenörd med ett stort hjärta i Valpolicella. Inspiration hämtar jag från Club Amarone och Amaroneguiden.
Det ska villigt erkännas att Vintankar dricker en hel del annat. På senare år är det viner främst från Italien som dominerat. Jag menar verkligen från hela Italien dvs Piemonte och Friuli i norr till Sicilien i söder.
Jag läser, precis som så många andra vinnördar diverse bloggar, där jag hittar intressanta viner.
Jag har i dryga fem år varit medlem (det är gratis) i forumet Finewines. Så aktiv har jag inte varit utan mest hängt där och kikat på trender, läst inlägg mm. Det finns bl a en del riktigt trevliga artiklar om boende, producenter, restauranger m m i Champagne.
Sedan en tid tillbaks finns en kul och trevlig företeelse (tråd) med namnet "Låt oss dela en pava över nätet". En gång i månaden väljer en av forumets medlemmar ett vin som de intresserade ska tycka till om och betygsätta. Det är ju alltid intressant att läsa vad andra tycker. Augusti månads vin är en Brunello di Montalcino. Årgång 2010 från Fattoria dei Barbi.
Vi befinner oss några mil söder om Siena, där ligger byn Montalcino. Det är runt den här byn som det magnefika vinet Brunello di Montalcino produceras. Druvan är en speciell klon av Sangiovesedruvan.
Fattoria dei Barbi ligger någon km söder om själva byn Montalcino. Ägarfamiljen Colombini har funnits i och runt Montalcino sedan sent 1300-tal. Den nuvarande egendomen har en vinhistoria som sträcker sig tillbaks till 1800-talet. Idag förfogar dom över vingårdar i Montalcino, Scansano och Chianti. Årsproduktionen ligger på dryga 800 000 flaskor. Flagskeppet är deras "Blue Label".
Druvan är Sangiovese till 100%.
Vinet har till en början fått ligga några månader på en blandning av små och stora ektunnor ( 2,25 - 20 hl). Vinet får därefter ligga i två år på ekfat (30hl) av Slavonsk ek. Slutligen får vinet tillbringa fyra månader på flaska innan det släpps ut på marknaden.
Vi möts av en doft där körsbären dominerar i sällskap med lite torkad frukt, örter, plommon, läder och aningens tobak.
Rätt trevlig start!
I munnen känns vinet förvånansvärt moget, mjukt och ändå slankt på något vis. Körsbären återkommer, men nu i sällskap av lite rödare bär som hallon. Det finns en god portion örter/kryddor. Syran är alert utan att bli ansträngande. Tanninerna tar för sig, men på ett civiliserat sätt. Trodde nog de skulle vara lite mer tuffa än så här.
Hyfsad lång eftersmak med mera frukt, örter och en lakritsrem på slutet. Inslaget av fat känns, men är riktigt bra insprängt med övriga smaker.
Jag gillar det här vinet. Ett bra vin till grillade köttbitar. Visst finns det Brunellos som är bättre, men dom har också en högre prislapp. Ska jag vara petig så är det en Brunello i mainstreamfåran. Den egna charmen kan jag sakna något.
Betyg 4
Priset på "Bolaget är 279 kr. Det verkar finnas en hel del flaskor runt om i landet.
Detta var mitt första månadens vin i "Låt oss dela en pava över nätet", men definitivt inte den sista.
tisdag 11 augusti 2015
Graham Beck Blanc de Blancs Brut 2010
Graham Beck är en producent från Sydafrika. Vinföretaget bildades 1983, då kolmagnaten Graham Beck köpte Madeba Farm utanför Staden Robertson i Western Cape
Hans mousserande vin serverades på Nelson Mandelas installationsceremoni 1994.
Källa: Prime Wine Group hemsida.
Du som vill veta mer klickar på länken ovan.
Vinet är gjort på enbart Chardonnaydruvor, som skördats i januari ( vi är ju på södra halvklotet). Endast must från första pressningen används. Hälften av musten jäses på ståltankar och den andra hälften på 205 l ekfat. Musten blandas därefter och en andra jäsning sker på flaskan. Efter tre år avlägsnas jästfällningen (degorgering) och en dosage (sockertillsats) genomförs för att balansera vinet.
Vi möts av en doft med en lätt brödighet, gula äpplen och lite citrus.
Ett torrt och samtidigt mycket friskt mousserande vin. I munnen återkommer de gula äpplena och citrusfrukten från doften. Brödigheten liknar mer mariekex. Ganska gott om mineraler särskilt i eftersmaken. I mellanpartiet känner vi lite päron, nektariner och annan gul frukt.
Hyfsat lång eftersmak, där mineralerna med en viss sälta känns tydligt och även lite nötter. Alldeles i avslutet noterar vi något av en frisk grapefrukt, som ger ett litet bittert avslut.
Det är utan tvekan så att Graham Beck sneglat på Champagne och försökt göra en kopia. Och visst har han lyckats ganska bra. Det finns absolut stora likheter, även om jag tycker att den kanske inte har den tyngden, komplexiteten och balansen som en bra champagne har.
Det vore intressant att jämföra den här mot en standard champagne. Ett sådant försök ska naturligtvis göras helt blint.
Hur som helst så är det här ett klart intressant och välsmakande mousserat vin. 139 kr som det kostar på Systembolaget är ju också ett bra pris.
Betyg 4-
Drick det här som aperitif eller till enkla skaldjursrätter.
Hans mousserande vin serverades på Nelson Mandelas installationsceremoni 1994.
Källa: Prime Wine Group hemsida.
Du som vill veta mer klickar på länken ovan.
Vinet är gjort på enbart Chardonnaydruvor, som skördats i januari ( vi är ju på södra halvklotet). Endast must från första pressningen används. Hälften av musten jäses på ståltankar och den andra hälften på 205 l ekfat. Musten blandas därefter och en andra jäsning sker på flaskan. Efter tre år avlägsnas jästfällningen (degorgering) och en dosage (sockertillsats) genomförs för att balansera vinet.
Vi möts av en doft med en lätt brödighet, gula äpplen och lite citrus.
Ett torrt och samtidigt mycket friskt mousserande vin. I munnen återkommer de gula äpplena och citrusfrukten från doften. Brödigheten liknar mer mariekex. Ganska gott om mineraler särskilt i eftersmaken. I mellanpartiet känner vi lite päron, nektariner och annan gul frukt.
Hyfsat lång eftersmak, där mineralerna med en viss sälta känns tydligt och även lite nötter. Alldeles i avslutet noterar vi något av en frisk grapefrukt, som ger ett litet bittert avslut.
Det är utan tvekan så att Graham Beck sneglat på Champagne och försökt göra en kopia. Och visst har han lyckats ganska bra. Det finns absolut stora likheter, även om jag tycker att den kanske inte har den tyngden, komplexiteten och balansen som en bra champagne har.
Det vore intressant att jämföra den här mot en standard champagne. Ett sådant försök ska naturligtvis göras helt blint.
Hur som helst så är det här ett klart intressant och välsmakande mousserat vin. 139 kr som det kostar på Systembolaget är ju också ett bra pris.
Betyg 4-
Drick det här som aperitif eller till enkla skaldjursrätter.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)