2014 SantoccioRosso, Rosso Veronese IGT

Det finns väldigt många små producenter av vin i Valpolicella. De allra flesta gör bra viner och bjuder på sig själva på ett charmigt sätt. En av de allra minsta är Monte Santoccio. Vintankar har kommit att uppskatta alla deras viner. Tillsammans med Clubamarone besökte vi dom förra våren. Det blev en oförglömlig eftermiddag. Jag har skrivit om det här.
Ett av deras viner som vi fallit för är Santoccio Rosso. Vi skrev om årgång 2011 här. Vi fick hem (privatimport) en låda med sex flaskor av årgång 2014 för ett par veckor sedan. Det är med andra ord hög tid att se vad den går för.

Druvblandningen är Corvina (40%), Corvinone(30%) samt 10 procent vardera av Merlot, Cabernet Sauvignon och Cabernet Franc. Druvorna har fått torka i nästan tre månader. Vinet har fått ligga till sig i nästan två år på barriquer av fransk ek. Det här kan aldrig bli en amarone för:
1. Rondinella ingår inte
2. Andelen druvor som inte betraktas som Valpolicelladruvor överstiger 25 %. Istälet blir det ett IGT-vin (Indicazione Geografica Tipica)

Visst finns här en hel del som påminner om en amarone. Framförallt i doften: mörka körsbär, blåa plommon, lite torkad frukt, en del fat och några små nypor örter. Doftmässigt så är det de torkade druvorna Corvina och Corvinone som dominerar.

I munnen så är det amaronedragen som till en början ger sig tillkänna. Mörk solvarm frukt: körsbär, björnbär, lite svarta vinbär. Vi noterar den torkade frukten och det trevliga örtinslaget. Tanninerna är tydligare, mer distinkta och smånafsar på ett sätt som de inte gör hos en amarone. Vinet har en bra friskhet. Eftersmaken något längre än medel. Här finns inslag från fatlagringen med mörk choklad och lite espresso, örter och mer mörk frukt.
Det ger oss precis samma positiva vibbar som för två år sedan, då vi drack det första gången. Det är helt enkelt riktigt gott och klarar av, genom sin ryggrad av tanniner och finstämd syra, en rejäl köttbit från grillen.

Betyg 4

Vinet är privatimporterat. Vi fick betala 160 kr + svensk alkoholskatt. I beställningssortimentet finns årgång 2013 till 279 kr.

Fyra Sicilianska druvor

Brodern och svägerskan har sen semester, så i söndags ankom dom Ölmanäs. Traditionsenligt är det Vintankar som står för välkomstmiddagen med tillhörande vinprovning.
Förrätten blev en slags dolmar med svamp och couscous inlindade i mangoldblad. Vi grillade lamm med potatissallad och lite grönt från landet. Avslutningen blev enklast möjliga. Jordgubbar och glass.

Kvällens vin blev från Sicilien. En provning av fyra olika druvor. Vintankar hade valt fyra endruviga viner: Nero D´Avola, Frappato, Nerello Capuccio samt Nerello Mascalese.

Visst blev det succé. Fyra helt fantastiska viner, där 2008 Nonna Concetta gick segrande ur den hårda striden som kvällens toppvin.

2008 Nonna Concetta
Jag drack det här vinet för första gången i februari. Jag föll pladask för det. Det vete katten om det inte är ännu bättre idag. Alla satte vi det som nr 1.
Nonna Concetta är gjord på Nerello Mascalese till 100%, som vuxit på en vingård nära Passopisciaro på dryga 700 m över havet. Det gjordes knappt 1 000 flaskor av det här vinet.

Det har inte hänt så mycket sedan februari (tack och lov), så vill du läsa hela recensionen så klickar du här.
Nu sammanfattar: Härliga röda bär, kryddor, örter, etna-mineraler och ljuvlig syra samt smånafsande tanniner. Här finns vissa likheter med Barolo.
Betyg 5-

2011 Sicilia Rosso
Vinet är till 100% gjort på Nerello Capuccio. Vi drack vinet i mars och gjorde då en presentation som du kan läsa här.
Intrycken från det tillfället kvarstår.
Vi sammanfattar det som lättdrucket och gott. Lite enklare än Nonna Concetta. Mörk frukt, örter/kryddor, etnamineraler, fin syra och charmiga tanniner.
Betyg 4+

Ingen provning av sicilianska viner utan Occhipintis Frappato.
Detta var vår sista flaska av årgång 2010. I vår källare finns 2011,2012,2013,2014 så inget att sörja.
Vinet har fortfarande samma fina friskhet. Tanninerna har däremot rundats av rejält t o m så mycket att flera av dom andra tyckte vinet kändes lite slankare och tunnare än de två föregående vinerna.
Hos Vintankar har det sin särskilda plats i hjärtat. Idag är det friskheten, klunkbarheten och den törstsläckande känslan som tar över. Massor av röda bär, kryddor, finstämd blommighet och lite mineraler. Gott!
Betyg 4+

2013 Siccagno
Det blir första gången vi dricker det här vinet. Vinet är gjort på druvan Nero D´Avola som kommer från vinstockar som är runt 35 år gamla. Vinet har fått spontjäsa. 30 dagars maceration. Det har fått ligga till sig i 22 månader på 25 hl stora fat av slavonsk ek. Ofiltrerat.
Jag sticker ut hakan direkt och påstår att det här är det bästa vin på druvan Neron D´Avola som jag druckit.

I doften: mörk frukt, höstlöv, örter och aningens rökiga mineraler. Trevligt!

I munnen har det inte samma kraft som de två första vinerna. En fin bärkompott på körsbär, vinbär, hallon och blåa plommon. Lite örter, mineraler av rökigt slag och någon lite touch av lakrits i avslutet.  Finstämd syra och tanniner av det mer snälla hållet. Eftersmaken är medellång.
Betyg 4+

De två första vinerna är köpta av Carlo Merolli. Vi betalade 140 kr för Nonna Concetta och 185 kr för Sicilia Rosso. Occhipintis viner är köpta av Cibi e Vini. Frappato kostade 240 DKK medans Siccagno gick lös på 225 DKK.

2014 Ruché från Cascina Tavijn

Vi har skrivit om henne tidigare. Vi gör det igen och med all säkerhet är det inte sista gången.
Jag menar, Nadia Verrua är en vinmakerska vi är djupt imponerad av. Hennes viner: Barbera, Grignolino och Ruché köper vi varje årgång av. I Sverige finns inte hennes viner. Men hos Cibi e Vini i Köpenhamn där finns dom. Det är också där vi köper våra flaskor.
Du som vill kan läsa om vårt möte med Nadia Verrua för ett par år sedan. Du gör det här.

Jag har tidigare skrivit om årgångarna 2010, 2012 och 2013. Nu är det alltså dags för 2014.
Druvan Ruché odlas i Piemonte. Runt Monferrato och sex andra byar. Totala ytan för Ruché-odling är cirka 40 ha.

Det ska sägas med en gång att årgång 2014 tar oss med storm. Drickglädje, klunkbarhet och törstsläckande är adjektiv som på ett lättsamt sätt beskriver vad det handlar om.
Det vete katten om 2014 inte är den bästa årgången vi smakat.
Här finns mosade hallon i doft och smak. Ibland kan det bli för mycket geléhallon eller syntetiska toner, men inte här. Inte i årgång 2014. Bärsmaken kompletteras med röda vinbär och solmogna, nästan övermogna, björnbär. Några nypor av delikata örter, söta smultron och järnhaltiga mineraler märker vi främst i eftersmaken. Och så den där sköna blombuketten av violer, vildrosor och jasmin.
Genomgående finns den rättframma syran som får oss att tänka på röda äpplen och röda vinbär. Här finns friskheten och den törstsläckande känslan.
Tanninerna är distinkta och ger både charm och karaktär åt vinet. Visst smånafsar dom i gommen på det där behagfulla sättet.

Betyg 4+

Minns jag rätt så betalade jag runt 125 DKK för det här vinet. Svårt att hitta ett charmigare vin för den slanten.

2015 Rosato La Molinara från Le Salette

I torsdags fick vi till slut en riktigt fin sommardag. Det klarnade upp vid lunchtid. Solen kom fram och plötsligt visade termometern på 25 grader. Det blev en ljuvlig kväll med en svag bris och fin solnedgång. Med andra ord en perfekt kväll för lite rosévin. Vi valde ett vin vi aldrig druckit tidigare.

Le Salette har en lång historia i Valpolicella. Den nuvarande ägaren/vinmakaren Franco Scamperle är fjärde generationen. Han övertog familjegården i början på 1980-talet. Du hittar den i centrala Fumane. Idag äger man runt 20 ha vinmarker spridda lite här och där i Valpolicella Classico bl a Conca d´Oro i Sant´Ambrogio, Monte Masua i San Floriano och runt Fumane Cà Carnocchio, I Progni och Cà Melchiori.

I deras portfölj ingår en Valpolicella Calssico, en Ripasso, tre amarone och där Pergole Vece är deras prestigeamarone, två recioto, en passito bianco, ett rosévin på 100% Molinara samt IGT-vinet Ca´Carnocchio.

Vinet är gjort enbart på druvan Molinara. En druva som under lång tid var obligatorisk i Amaronevinerna. Sedan ett par år behöver den inte ingå, vilket gjort att väldigt många producenter tagit bort den helt och ersatt den med Oseleta eller annan lokal druva.

La Molinara har fått ligga drygt tre månader på ståltankar innan det buteljerats.

Färgen går i en mörk hallonröd ton. Väsentligt mycket mörkare än de flesta andra roséviner som vi stött på.

Doften är väldigt diskret, när vi plockar fram vinet ur kylskåpet. I takt med att tempen stiger kan vi ana oss till körsbär, hallon och smultron. En försiktig sommarblommighet i bakgrunden.

I munnen är det friskt med en bra syra, men utan att kännas det minsta vasst. Här finns röda bär: körsbär, smultron, lite hallon och röda vinbär.  Någon lite ört och tydliga steniga mineraler. Det finns en fyllighet, som gör att det drar mer mot rödvin är mot rosé. I eftersmaken får vi lite blodapelsin.
Ett annorlunda rosévin, men i en stil som vi gillar. Friskt och törstsläckande. Vi började med ett glas ute i solskenet. Fortsatte med ett glas till vår Ceasarsallad. Vinet funkade alldeles utmärkt såväl i sin ensamhet som till maten.
Detta var vår första flaska. Vi kommer att fylla på med några flaskor för att ha till de soliga och varma eftermiddagar/kvällar vi har framför oss.

Betyg 3+

Vinet finns i beställningssortimentet och kostar 155 kr.

2011 Le Sassine. En Ripasso från Le Ragose.

Le Ragose är en producent jag håller högt. Det är faktiskt så att jag gillar allt från deras vanliga Valpolicella till deras prestige Amarone. Det har nu gått nästan fyra år sedan jag skrev mitt första blogginlägg om Le Ragose, då fanns deras viner inte på det svenska Systembolaget utan man var hänvisad till danska importörer. I mitt fall var det Carlo Merolli, som jag köpte vinerna av. Sedan i höstas finns dom på Systembolaget med tre olika viner. Detta tack vare den nystartade importören Vino Conoscenza. I samband med introduktionen i Sverige fanns det också en låda med sex olika viner att prova. Vintankar var så klar på bettet och införskaffade en låda. Strålande viner!
Min recension hittar du här. Du hittar mina tankar om deras Ripasso Sassine årgång 2010 där.
Jag drack årgång 2007 för snart fyra år sedan och den föll mig verkligen i smaken.

Det svenska regelverket gör att vinerna blir dyrare här än i t ex Danmark. I förra veckan när jag ändå hade vägarna förbi Carlo Merolli så blev det ett köp av diverse godsaker från Le Ragose, mestadels sådant som den svenske importören ännu inte tagit in. De senaste årgången av Ripasson Le Sassine fick också slinka med. På senare tid har det inte blivit särdeles många Ripasso i Vintankarhemmet. Skälet är helt enkelt att de flesta är ganska karaktärslösa i sin strävan att vara "Amarone-light". Undantag finns. Le Ragosre är ett sådant.

Enligt Thomas Ilkjaer är det här vinet navet i deras vinproduktion. Vinet har sedan 1978 gjorts enligt ripassometoden. Druvbasen är 50% Corvina, 20% Corvinone, 20% Rondinella samt en allsköns blandning av druvor som forselina, negrara, pelara, barbera, oseleta, croatina och merlot.
Vinet har fått mogna i ett år på ståltank, sex månader på 50 hl fat av slavonsk ek samt ett år på flaska innan det släpps ut på marknaden. Det är inte särskilt lång tid det fått på ekfat och förmodligen är det detta som gör att vinet blir mindre amarone-lik och istället får en egen karaktär. Något som Vintankar uppskattar.

I doften är det mörka körsbär, lite svarta vinbär, läder, våt jord och piptobak vi noterar.

I munnen känns vinet betydligt lättare än många andra ripassoviner. Här finns också en tydligare syra och även mer  distinkta tanniner, som ger vinet mer stramhet och ryggrad.
Den mörka frukten, främst körsbär och skogsbär, tar rejäl plats. En fin liten örtsamling och lite, lite torkad frukt (inga russin mer fikon, dadlar) anar vi oss till. I eftersmaken är den mörka frukten tydlig och samspelar bra med  en finstämd bitterhet från mörk choklad och krossade körsbärskärnor.

Detta är en Ripasso som återigen presterar på ett sätt som jag verkligen gillar. Ett riktigt bra matvin!

Betyg 4

Betalar man vinerna från Sverige och sedan åker och hämtar dom så tillämpas MyntUnionKronor dvs DKK=NOK=SEK. Skickas vinerna till Sverige tillkommer frakt och alkoholskatt.
Jag betalade 125 MUK. Nu verkar det vara årgång 2012 som gäller.
På "Bolaget" är priset 259 kr för årgång 2010.

Två 2012:or. Barbera från Piemonte och Sangiovese-blandning från Carmignano

Våra goda vänner A och E besökte oss förra fredagen. Vi  grilladevlamm. Jag hade plockat upp två viner ur källaren. Det var en Barbera och ett vin från en lite mindre känd del av Toscana. Båda vinerna gjorde sig alldeles utmärkt till den valda maten.

Carmignano DOCG är ett litet (100 ha) rätt okänt vinområde i Toscana. Beläget dryga milen nordväst om Florens. Du hittar mer om distriktet här.
Kvinnan bakom det här vinet, Rosella Bencini Tes på egendomen Fattoria di Bacchereto, lär vara en mycket egensinnig dam. Biodynamiska odlingsprinciper tillämpar hon.

Vinet är gjort på druvorna Sangiovese 75%, Cabernet Sauvignon 15% samt Canaiolo Nero 10%. Vinet har fått spendera drygt ett år på stora ekfat.

Vinet är ett utmärkt grillvin med både en bra syra och distinkta tanniner. Vi provar det före maten och upplever det då betydligt stramare än vad vi tyckte i Florens i våras, då vi drack det för första gången. Det räcker att vi börjat smaka på förrätten, en sorts dolmar på cous-cous och Karl-Johan svamp, så förändras bilden. Vinet blir betydligt gästvänligare och nu tycker vi det fått en viss rundhet.
Vi känner en tydlig mörk frukt, i första hand körsbär, svarta vinbär och blåa plommon. Eftersmaken är något längre än medel med tydliga örter och steniga mineraler.
Gott!
Betyg 4
Vi köpte vinet på en vinbar i Florens för 30 euro.

Vingården Fratelli Revello i La Morra, Piemonte, drivs idag av bröderna Carlo och Lorenzo Revello. Under 50-talet ägdes marken av byns församling S. Martino di La Morra medan verksamheten hyrdes ut till farfar Revello med söner. Till en början såldes druvorna av till större producenter och först 1967 gjordes den första egna produktionen. Tidigt 90-tal tog Carlo och Lorenzo över driften från sin far och farbror. Sedan dess har de arbetat hårt med att minska skördeuttag såväl som experimenterat med nya tillvägagångssätt, allt för att skapa dagens komplexa och välgjorda viner. 
Källa Xwines hemsida

Vi har ett vin som är gjort på druvan Barbera till 100%. Vinstockarna är runt 20 år gamla. Det har fått ligga till sig i ca 10 månader på ståltankar. Inga ekfat är således inblandade.

En hyfsat stor doft med mörk frukt, lite örter och viol.
I munnen är det en härlig frukt- och bärkompott som vi först av allt noterar. Här finns mörka körsbär, blåbär, slånbär och blåa plommon. Några ordentliga nypor örter och kalkiga mineraler. Syran är bra och små nätta tanniner ger en lättsam stramhet. Eftersmaken är av medellång karaktär.
En god och mycket trevlig Barbera.

Betyg 4

Vi köpte vår flaska från näthandlaren Xwine. Vår flaska kostade, om jag minns rätt 135 kr,

Gosset Grand Rosé

I fredags när V och A besökte oss, så startade vi kvällen med ett glas rosébubbel ute i solskenet. Jag hade valt min absoluta favorit. Det har blivit så att alla roséchampagner jag dricker jämförs Gossets. Ännu har inget nått ända fram, men det är klart att för Gossets Rosé får man punga ut 500 kr för och då ska det så klart vara extremt bra.
Jag har under våren druckit två andra roséchampagner som jag verkligen gillar. Inte riktigt Gosset-klass, men jag kan rekommendera dem. Damien Hugot Roséchampagne ligger på ca 400 kr och är inte så långt ifrån. I dagsläget får man privatimportera den. Marc Hebrart Brut Rosé går lös på 286 kr och den finns i beställningssortimentet.

Du som vill veta lite mer om Gosset i allmänhet och Grand Réserve Rosé i synnerhet  kan läsa vad jag skrev för några år sedan.

Även den här kvällen levererar den här champagnen på ett strålande sätt.
Vi nås av en frisk och ljuvlig doft av smultron, jordgubbar röda äpplen och lite kalkhaltiga mineraler. Trevligt intro!

I gommen är det en frisk, smakrik och elegant dryck vi får ta del av. Precis som i doften är det första vi noterar smultron, jordgubbar och friska skogshallon. En fin, ordentlig syra (inte alls skarp) som för tankarna till röda äpplen (Cox Orange) och röda vinbär kan vi också notera. Det tillkommer efterhand mariekex och mineraler. I avslutet den där trevliga lilla bitterheten från blodgrape.

Betyg 5-

Kvällens champagne inhandlades för någon månad sedan på SB för 499 kr. Riktigt god idag, men min erfarenhet har visat att får den här roséchampagnen ett par år i källaren så tillkommer mognadstoner i form av nougat, rundhet och en liten krämigare struktur utan att friskheten reduceras.