Vintankar träffar Kontextvin

Det har gått några år sedan jag första gången träffade Ingvar. Det var ett möte två bloggare (JC:s Vintankar och Billigt Vin) emellan. Vi har vid ett par tillfällen besökt diverse vin-event i Köpenhamn. Vintankar har också vid några tillfällen fått chansen att vara med på vinprovningar i Ängelholm och inte minst var det Ingvar som gjorde att jag upptäckte Cibi e Vini i Köpenhamn.

Ursäkta det dåliga fotot.

Nu har Ingvar startat eget under namnet Kontextvin. Klicka på namnet och du kommer till Facebook-sidan. Under hösten har Kontextvin besökt diverse städer i vårt avlånga land och presenterat sina viner. Den 23 november var det dags för Göteborg. Självklart gjorde vi oss lediga för att få ett samtal med Ingvar och samtidigt prova en del av sortimentet.

Ingvar är ju en av Sveriges främsta, om inte den främste, kännare av viner från Friuli. Naturligtvis finns viner därifrån representerade i Kontextvins portfölj. Jag lyfter särskilt fram producenten Ronchi di Cialla, som vi hittar i Cialla-dalen, där det odlats vinrankor sedan urminnes tider. Vi befinner oss inte långt från Slovenien.

1998 och 2014 Cialla Bianco
Jag provade två årgångar med åtskilliga år emellan sig. Det som slår mig mest av allt är att ett vin med nästan 20 år på nacken har kunnat behålla en sådan friskhet.
Druvsammansättningen är lite olika mellan åren, men håller ungefär de här proportionerna Ribolla Gialla (60%), Verduzzo Friulano (30%) och Picolit (10%).
Vinet har fått jäsa på ekfat och sedan mogna på dessa i knappt ett år. Det får sedan ligga ytterligare 6-12 månader på flaska innan det anses moget för marknaden.
Ett aromatiskt vin med en doft av citrus, gula äpplen, päron, gula plommon, lite vanilj och persika.
I munnen känns det friskt, fylligt och väldigt fräscht. Citrusen liksom den gula frukten från doften kommer tillbaks nu förstärkt med lite kryddor
Årgång 1998 har ett något fylligare uttryck med så klart mer mogen frukt och smaker som djupnat, men ändå otroligt friskt.


Två viner som verkligen stack ut var dessa två röda viner. Jag undrar om inte den här Schioppettinon är den bästa jag druckit på just den druvan

2012 Schioppettino di Cialla

Druvan är så klart Schioppettino till 100%. Vinet har fått mogna 14-18 månader på ekfat samt närmare tre år på flaska innan det anses moget för marknaden.

Ett alldeles underbart vin med med mörka bär såsom körsbär och björnbär i såväl doft som smak.. Den typiska tonen av vitpeppar är där. Någon ton av violer. Här finns tanniner som biter, men aldrig att det blir för mycket. En förförisk frisk syra och en lång eftersmak. Fantastiskt gott redan nu, men kommer säkert att utvecklas ytterligare och hålla i många år till.

Den här vill jag bara ha!!

2015 Ribolla Nera

Detta är deras instegsvin och även det gjort på Schioppettino till 100%. Det får jäsa på ståltankar och sedan får det ligga till sig i 12-18 månader på barriquer samt slutligen ett år på flaska.
Ett slankare vin, men med samma friskhet. Vi känner körsbär, hallon och björnbär. Bra syra med en viss liten lingon knorr. Trevliga småbitande tanniner. Pepprigheten finns där, men inte lika påtaglig som i det tidigare vinet.
Ett riktigt bra matvin!

2015 Mongarda
Vi befinner oss geografiskt någon mil rakt österut från Valdobbiadene.
En Col Fondo av mycket hög klass. Glera är druvan. Ingen dosage socker. Flaskjäst.
Friskt och läckert med gröna äpplen, lite citrus och en del kryddor. Någon liten ton av päron. Törstsläckande, charmigt och oefterhärmligt gott!

2016 Menti Roncaie Sui Lieviti
Här är druvan Garganega till 100%. Naturlig jäst. Jäsning på ståltankar. Andra jäsning på flaska. Helt utan tillsatser. Eko-odlingar med biodynamiskt tänk.
Producenten Giovanni Menti hittar du några mil öster om Verona i byn Gambellara.
Ett lättsamt bubbel med hög klunkabilitet. Endast 11%.
Gula stenfrukter, gula äpplen, brioche och en liten fin ton av nyjäst bröd.
Det här vinet har karaktär och är ett vin gjort för sommardagar. Så oändligt mycket charmigare än de flesta roséviner som förmedlas av SB.

2016 Balos från Crocizia
Vi förflyttar oss till Emilia Romagna. Några mil söder om Parma, där hittar vi producenten Crocizia. Ett ekologiskt tänkande genomsyrar hela deras vinproduktion.
Balos är ett pärlande (frizzante) vin på druvan Pinot Nero. En natt med skalkontakt. Jäsning på ståltankar. En andra jäsning på flaskan. Ett friskt vin med fina röda bär, mineraler, regnvåt jord och någon liten örtighet. Stor och fin syra och faktiskt lite finstämda tanniner. Annorlunda och väldigt gott. Perfekt till diverse kycklingrätter och sallader.

2016 Besiosa från Crocizia
Här ett ypperligt exemplar på ett sk "orange-vin". Till och med en skeptiker som Vintankar faller pladask för det här vinet.
Druvan är Malvasia. 10 dagars maceration med skalkontakt. Jäsning på ståltankar. Mousserande eller frizzante om man så vill.
Friskt, läskande och törstsläckande. Aprikoser, grapefrukt, steniga mineraler och väldigt gott.

2016 Bardolino Chiaretto
Vi förflyttar oss upp till den östra kanten av Gardasjön, där vi hittar producenten Monte dei Roari. Ekologisk produktion.
Ett strålande rosévin med karaktär. Det är gjort på druvorna Corvina och Rondinella och en liten slatt Molinara.

Lättdrucket, svalkande och oerhört charmigt. Gjort för ljumma sommarkvällar, men klarar sig bra även vintertid till lite lättare kycklingrätter.

2015 Pinot Grigio Ramato
Ännu ett vin från Bardolino och producenten Monte dei Roari, fast nu gjort på druvan Pinot Grigio och där musten haft en kortare tid tillsammans med skalen.
Fruktigt, lite örter och kryddor, gott om mineraler och grapefrukt i avslutet. Mycket gott!

2016 Libeccio 225.
Åter till Emilia Romagna och producenten Denny Bini. Geografiskt befinner vi oss alldeles i utkanten av Reggio Emilia
En Lambrusco med lite fräs i. Vintankar har inte druckit särdeles många Lambrusco, men här vaknar intresset.

2015 Vitovska
Åter till Friuli. Den här gången producenten Skerk och druvan Vitovska. Ett härligt vitt vin kanske inte så kraftigt mer åt det eleganta hållet.
I doft och smak känns aprikoser, citrus av det röda slaget, te, lite kryddor och mineraler med en viss sälta.
Väl värt att undersöka lite noggrannare.

För tillfället går vinerna endast att köpas av restauranger, men jag vet att Ingvar jobbar på en lösning även för privatkunder. Det finns åtskilliga av ovanstående viner som jag gärna skulle ha i min källare
Kolla Facebook-sidan eller kontakta på ingvar@kontextvin.com

2009 Amarone della Valpolicella, Brigaldara

Den här amaronen drack vi för ett tag sedan. Ryktena har gott att årgång 2009 mognar snabbare än vad man trott från början. Vi plockar fram vår sista Amarone Classico 2009 från Brigaldara. Visst är den fullmogen, men ännu inte över toppen.
Dom gör tre Amarone: Amarone Classico, Case Vecie och en Riserva. För lite drygt tre år sedan var jag med om en provning i regi Henrik Ungerth och Barrique Wine Bar här i Göteborg, där vi provade deras tre amarone. Du kan läsa om detta här.

Från importörens (Winemarket Nordic) hemsida är följande hämtat:

I den lilla byn San Floriano i Maranodalen ligger Brigaldara. Tillsammans med Negrar, Fumane, San Pietro in Cariano och Sant’Ambrogio utgör Marano en av de fem berömda dalarna i Classico-omådet. Brigaldara är en av de tolv familjerna i sammanslutningen “Famiglie dell’Amarone d’Arte” som arbetar för att bevara kvaliteten i amaroneproduktionen i regionen. Redan 1260 omnämns Brigaldara i rullorna och alltsedan 1929 äger familjen Cesari egendomen. Men det var inte förrän 1979 som Brigaldara började producera vin under eget namn. Runt San Floriano växer gårdens druvor på cirka 200 meters höjd. I den vingård som kallas Case Vecie, och som producerar det exklusiva Amaronevinet med samma namn, sträcker sig odlingen upp till 450 meter.

Classicon är deras basamarone. Den är gjord på 50% Corvinone, 20% Corvina, 20% Rondinella och 10% diverse tillåtna druvor. Druvorna har fått torka i ca 4 månader.
Vinet har fått ett år på barriquer och två år på 25 hl ekfat.

I doften känns de typiska amaronemarkörerna av mörka körsbär, torkad frukt (lite russin, fikon, dadlar), några örter och unset vanilj.

I munnen blir det tydligt att den här amaronen är så nära toppen den kan vara, så mycket mer utveckling tror vi inte på.
Munhålan fylls av mogna, söta, mörka körsbär och ordentligt med torkade frukter såsom russin, dadlar, fikon samt en fin liten örtsamling. Syran är alltjämt vital och ger vinet en nödvändig friskhet. Tanninerna har blivit rejält avrundade och känns nu väldigt mjuka och lena, dock bjuder de ännu ett litet försiktigt motstånd. Eftersmaken är lång kanske inte riktigt med samma stuns som tidigare, men fortfarande tilltalande med mörk choklad, lite sötlakrits, katrinplommon och espressokaffe.
Alkoholen är hela 17% och fullt ut omfångad av frukten.

Betyg 4

Du som har några 09:or hemma får rådet att öppna någon under juldagarna och stämma av läget mot dina egna smaklökar.

På Systembolaget är det årgång 2013 som gäller till priset 299 kr

Cotes du Jura vs Chianti vs Montepulciano d´Abruzzo

I början av december hade vi några av våra goda vänner på middag. Tre av kvällens viner utmärkte sig lite extra. Jag tog några snabba noter och nu har tiden medgivit att få till ett blogginlägg om dessa.

2008 Cotes du Jura

Domaine Rolet är ett familjeföretag med rötterna i 1940-talet. Idag förfogar dom över 63 ha vinmarker spridda över de bästa områdena i Arbois och Cotes du Jura. Dom är därmed en av de största producenterna i Jura. Drygt häften av arealen är planterade med de gröna druvorna Chardonnay (34%) och Savagnin (21%). Den andra hälften är odlad med de blå druvorna Poulsard (21%), Trousseau (10%) och Pinot Noir (13%).

Kvällens vin är till hundra procent gjort på druvan Savagnin. Det har fått ligga fem år på ekfat och fått den där karaktäristiska sherrytonen i såväl doft som smak.

I doften känner vi oxiderade äpplen, gula äpplen, nötter, stendamm och rostat bröd.

Smaken har en läcker ton av sherry. En bra friskhet. Några mandlar, gula äpplen, några gula stenfrukter och någon liten citrusfrukt. Eftersmaken är lång med bokna äpplen, en liten sälta bland mineralerna samt lite torkade frukter av typen aprikoser.

Ett spännande och lite annorlunda vin. Vi gör tummen upp.
Betyg 4

2006 Il Poggio, Castello Monsanto
Vi drack det här tidigare i höstas och utnämnde det till årets bästa Chianti. Precis lika bra ikväll.
Vi hänvisar till vad vi skrev i oktober, vilket du kan läsa här.
Betyget kvarstår: 5-
Vinet i årgång 2006 är nu slutsålt. Årgång 2012 finns i beställningssortimentet till priset 459 kr, vilket är 80 kr dyrare än vad vi köpte 06:an för.

2010 Montepulciano d´Abruzzo, Praesidium
Praesidium är ett familjeägt vinföretag, som grundades 1988 av Enzo Pasquale och hustrun Lucia. Idag arbetar också deras båda barn i företaget. Vingårdarna (5 ha) ligger på de västra kullarna i Peligna-dalen på en höjd av 400 m över havet, nära staden Prezza. Det är också här som druvan Montepulciano d´Abruzzo har ansetts ha sitt ursprung.
Dom tillämpar organisk/biologiska odlingsmetoder. Vinet är gjort på druvan Montepulciano d´Abruzzo till 100%. Vinstockarna har en ålder av 25 år. 

Vinet får spontanjäsa (druvor med skal) på ståltankar. Macerationen äger rum i 12 dagar.
Vinet får sedan ligga och mogna i två år på dessa ståltankar. Därefter förs vinet över på fat av fransk och slavonsk ek, där det får ligga till sig i ytterligare två år. Slutligen får vinet vila i sex månader på flaska innan det ska ut på marknaden.

En finstämd och försiktig doft med en härlig bärkompott (både röda och mörka bär) möter oss omgående. Vi noterar även en del läder, jord och tobak.

I munnen känns vinet hyfsat slankt och lite småstramt. Initialt är det röda bär såsom syrliga körsbär, skogshallon, lingon och tranbär som attackerar smaklökarna. Så småningom kommer även lite mörkare bär främst blåbär. Syran är precis som vi minns den dvs ordentligt vital. Tanninerna distinkta och biter och nafsar i gommen, men blir aldrig alltför närgångna. Eftersmaken något längre än medel, där tillstöter en fin liten kryddighet.

Betyg 4

Vinet är köpt hos Cibi e Vini i Köpenhamn. Nu verkar det slutsålt, men jag vill minnas att vi betalade runt 170 DKK. På Systembolaget finns det inte.

2013 Barbaresco, BelColle

Vi fick för några veckor sedan ett varuprov från importören  Malchamax.  En Barbareso. Så klart vart vi nyfikna, då vi gillar viner från Piemonte och inte minst viner på druvan Nebbiolo. Förra helgen drog vi korken och se det var ett riktigt hyfsat vin.

1976 drog bröderna Franco och Carlo  Pontiglione och Giuseppe Priola igång sitt vinmakande. Strax utanför den lilla staden Verduno någon mil norr om La Morra hittar du deras vineri och vinkällare. Vingårdarna finns dels runt själva staden Verduno och dels några mil längre norrut i Barbaresco-området. Detta gör att dom tillverkar både Barolo-viner och Barbaresco-viner liksom röda viner på druvorna Barbera och Dolcetto samt Langhe Nebbiolo och Nebbiolo d´Alba. På den vita sidan gör dom druvrena-viner på Arneis, Favorita, Chardonnay och Moscato.
Från och med augusti 2015 ingår dom i familjeföretaget Bosio Family Estate.

Detta är den enklare av de två Barbaresco-viner som dom tillverkar. 100 % Nebbiolo så klart, där druvorna kommer från vingårdar runt städerna Treiso och Barbaresco.
Jäsningen har ägt rum på ståltankar. Vinet har fått mogna runt två år på fat. År 1 har det legat på barriquer (225 l) av fransk ek och sedan ett andra år på barriquer (fortfarande 225 liters) av kastanj.

Det ska sägas med en gång att det här är ett ungt vin, som mår bra av någon timmars luftning för att komma till sin rätt.

Gör en så blir det en riktigt trevlig vinupplevelse.

I doften hittar vi en hel drös röda bär, lite våt jord, läder, finmalda kryddor samt en bukett bestående av violer och rosor.
I munnen finns en ungdomlig, röd, primär frukt, där körsbären, några hallon, lingon och tranbär dominerar. Inte fullt utvecklad, men ändå tillräckligt för att vara njutbart. Här finns toner av vitpeppar, timjan, unset menthol och någon liten violpastill. Vinet har en hyfsat stor stor syra och stadiga tanniner. Visst biter de senare i gommen, men det blir aldrig alltför närgånget eller besvärande.
Eftersmaken är av medellängd, där får vi lite mer av de röda bären, violer och en inslag från fatlagringen.
En riktigt hyfsad Barbaresco, som vi tror kommer utvecklas bra de närmaste åren.
Betyg 4-
Priset på Systembolaget är 355 kr.

2009 Selezione Antonio Castagnedi från Tenuta Sant Antonio

I förra veckan drack vi den sista flaskan av årgång 2009 av den här amaronen. Under ganska många år höll vi Selezione Antonio Castagnedi (SAC) som en av de allra bästa amarone på Systembolaget i prisklassen under 300 kr. Vi tycker dom släppt sina Amarone-viner allt tidigare och att de senare årgångarna inte riktigt levt upp till våra förväntningar. Detta är vår sista flaska av årgång 2009. Vi drack den i början på året och en viss besvikelse infann sig. Du kan läsa här om mina tankar.
Vad vi tyckt om tidigare årgångar kan du läsa genom att klicka på resp årtal  2007, 2006, 2005 och 2004

Producent är Tenuta Sant Antonio. Deras ägor ligger nordost om Verona mellan Illasi och Mezzani. Idag drivs vingården av fyra bröder. Deras prestige Amarone Campo dei Gigli tillhör en av våra favoriter.

Druvblandningen är 70% Corvina, 20% Rondinella, 5% Croatina och 5% Oseleta.
Dessa druvor kommer från ett område strax utanför byn Mezzane di Sotto. Vinstockarna är mellan 25 och 30 år gamla och växer på en höjd av 300 m över havet.
Vinet har legat två år på 500 l fat av fransk ek innan det tappats upp på flaska

I doften hittar vi mörk frukt, lite örter, aningens läder, några torkade frukter såsom fikon samt några små doser kakao.
Här finns inte den stora omfamnande doften utan den känns mer återhållsam.

I munnen tar de så amaronetypiska söta , mörka körsbären kommandot, tätt följt av lite örter, kakao, torkad frukt och några katrinplommon. Syran är helt OK med en en bra friskhet. Tanninerna har blivit rejält avrundade och känns väldigt mjuka och lena. Eftersmaken är något kortare än vad jag önskar och förväntar mig av en bra amarone.
SAC har passerat sitt toppläge. Den håller fortfarande ihop ganska hyggligt, men visst har en del av intensiteten i frukten tunnats ut och vissa nyanser försvunnit.

Betyg 3+

Du som har några 2009.or kvar får rådet att dricka några av dem under julhelgen.

Grekiska viner del 11: 2011 Old Roots Xinomavro från Tatsis

Tidigt i våras köpte vi tolv olika viner från den danska importören  Oinofilia. Vi har tidigare skrivit om tio av dessa:
- 2014 Angels Heart Negoska Rosé
- Economou Estate Crete 2013 Assyrtiko 
- 2014 Xinomavro Nature
- Economou Estate 1999 Sitia
- 2014 Orgion, Sclavos Winery
- Retsina från Tetramythos
- 2015 Assyrtiko de Mylos, Hatzidakis
- 2015 Aidani, Hatzidakis
- 2013 Gi&Uranos (Earth&Sky) Thymiopoulos
- 2014 Metagitnion, Scalvos Winery

Det har nu blivit dags för den näst sista flaskan av de inköpta vinerna. Att skriva om alltså. För sanningen att säga så drack vi det för någon månad sedan.

Tatsis Winery hittar vi i Goumenissa, Makedonien, Grekland.  Det är ett familjeföretag där pappa Christos och sönerna Periclis och Stegios driver verksamheten. Det hela tog dock sin början då Christos farfar förvärvade egendomen och började producera vin. 1998 började dom med ekologisk odling för att 2002 helt gå över till odling enligt biodynamiska principer. Idag omfattar egendomen 13 ha vingårdar. I huvudsak odlar dom de inhemska röda druvorna Xinomavro och Negoska, men även Roditis, Alepou, Malagousia, samt de röda internationella druvorna Cabernet Sauvignon, Merlot och Cinsault.

Vinet är gjort till hundra procent på den inhemska druvan Xinomavro, som vuxit på vinstockar som är dryga 60 år gamla. Naturlig jäsning på ståltankar, ett år på ekfat, ingen filtrering. Vi låter vinet få en timma på karaff innan vi serverar det.

Doften är stor, nästan intensiv av framförallt mörk frukt, örter, kryddor, lite violer, stendamm och en försiktig ton av fänkål. Inspirerande och väldigt tilltalande.

Smaken går lite i samma stil. Här finns en bra friskhet och en stor generös mörk frukt: körsbär, björnbär, några blåbär  samt lite kärvare slånbär. En stor och fin kryddighet. Steniga mineraler. Bra syra. Distinkta tanniner som balanseras ypperligt av den mörka frukten. Eftersmaken är något längre än medel. Så klart är den härliga frukten med oss liksom kryddigheten, men nu också lite kakao, lakrits, violer och rosor. Trots komplexiteten så är det ändå den mörka frukten som hela tiden finns i centrum.
Ett riktigt bra vin, som vi tar till våra hjärtan.

Betyg 4+

Vi betalade 210 DKK för det. Tyvärr verkar Tatsis inte ha någon svensk importör, så det blir att beställa från  Oinofilia. 
Det funkade alldeles utmärkt i våras, så efter jul lägger vi en ny order.

2006 Campo Leòn från Latium Morini. Vilken Amarone!!

Häromdagen var det dags för vår sista flaska av den här gamla godingen.
Campo Leon från Latium Morini är en av våra favoriter. Ja, den här amaronen är en av de absolut bästa i prisläget runt 300 kr. 

Producent är Azienda Agricola Latium Moriní som håller till i de östra delarna av Valpolicella. Någon mil söder om Mezzane di Sotto ligger deras vineri. Vi befinner oss i Valle D´Illasi, där mästaren Dal Forno håller till, men också några av våra egna favoriter som Roccolo Grassi och Marion.
Vi har genom åren druckit ett flertal årgångar. Du kan läsa om dom här: 2005, 2006, 2009, 2010 och 2011.

Vinet görs på 70% corvina, corvinone, 20% rondinella samt 10% oseleta och croatine. Druvorna har torkats mellan 100 och 120 dagar.
Vinet har legat ca 30 månader på 350 liters ekfat och därefter åtta till tio månader på flaska innan det når ut till marknaden.

Doften är stor, rätt så kraftig och ändå elegant. Mörka bär, torkad (fikon, dadlar, russin), några nypor örter, lite hemkola och unset vanilj.Det här kan man dofta på länge, länge.....

I munnen kan vi omedelbart känna den mörka frukten. Det börjar med söta, mörka körsbär fortsätter med lite skogshallon, blåa plommon och avslutas med solmogna björnbär. Inslaget av torkad frukt är stort med tydliga toner av russin utan att det blir för mycket. Så fint balanserat.

Ett knippe örter, någon liten nyans svartpeppar, några små korn av kakao, vanilj och kaffe. Syran är fortfarande där och skänker friskhet. Tanninerna alldeles mjuka och lena. Här finns en formidabel eftersmak med söta, mörka, körsbär, solmogna björnbär, fikon, lite russin, mörk bitterljuv choklad, några krossade körsbärskärnor och en elegant ton av sötlakrits. Riktigt lång och läcker eftersmak.

På baksidesetiketten står det 16,5%. Ingen tillstymmelse till alkohol kan vi notera.
En Amarone helt på topp. Det känns alltid bra att få ta den sista flaskan när vinet är på topp.

Betyg 5-

Vår flaska kostade någon tia under trehundringen, då vi inhandlade den för flera år sedan. Idag är det årgång 2012 som gäller på "Bolaget" till priset av 304 kr.