2016 Àgape, Valdibella

Vi har haft siktet inställt på Sicilien i början på juni. Hur det blir med det känns osäkert i dessa Corona-dagar. Det är bara att avvakta  och invänta utvecklingen. Under tiden utvecklar vi vårt kunnande om sicilianska viner.
Det Etna Rosso-vin som jag provat flest årgångar av är à Rina från Girolamo Rosso. Verkligen gott och har blivit för mig ett Benchmark.
 - 2015 à Rina
Tidigare i höstas provade jag också:
- 2017 de Aetna, Terra Constantino
I år har jag startat med
- 2013 San Lorenzo från Girolamo Russo
- 2016 Etna Rosso Benanti
- 2017 Etna Rosso, Tornatore

Vid vårt senaste Köpenhamnsbesök blev det så klart att vi tittade in hos Fabio och Mie på Cibi e Vini. Inget besök i Köpenhamn utan att vi avlägger ett besök hos dom. Hämtade upp några viner och ett av dessa viner var just från Sicilien och gjort på druvan Nerello Mascalese. Den är en av de äldsta druvsorterna på Sicilien och har sitt ursprung på Etnas sluttningar. Numera spridd över stora delar av Sicilien och den näst mest odlade blåa druvan efter Nero d´Avola.

På den nordvästra delen av Sicilien i området Camporeale bildade några odlare 1998 kooperativet Valdibella. Vi befinner oss då runt 50 km söder om Palermo. Dom odlar vin, mandlar och oliver. Allt görs enligt organisk-biologiska metoder. Det finns också en social tanke med projektet och det är att hjälpa ungdomar med problem. En av grundarna till kooperativet Luigi Montalbano säger: «My father was killed by the mafia. For me it was absolutely natural to adhere to «Addiopizzo», I had to set myself against those who wanted to destroy my family!» 
Även om kooperativet är relativt ungt så har det odlats vin här sedan mitten på 1600-talet. Titta gärna in på deras hemsida.

Vinet är gjort uteslutande på druvan Nerello Mascalese. Klasarna avstjälkas innan druvorna pressas. Naturlig jäst och spontanjäsning. Vinet tillbringar runt åtta månader på ståltankar innan det buteljeras. Ingen filtrering.  En minimal dos av svavel tillsätts

Färgen går i en ljusare rubinröd ton med tegelaktiga stråk ut mot glaskanten.
I doften hittar vi körsbär, lite kanderad frukt, massor av stendamm och grus, lite krossad flintasten och en diskret ton av violer. En sirlig och trevlig doft. I Etna Rosso-vinerna finns ofta en liten  ton av krut, som jag inte hittar i Àgape.

 I munnen är det slankt och friskt. Det dominerande smakintrycket är de röda bären: körsbär, tranbär, jordgubbar och några röda vinbär. Här finns också ett stort inslag av mineraler av stenig karaktär. Örter och kryddor  kompletterar smakintrycken. Bra syra. Stadiga tanniner som inte blir alltför påträngande, men ändå tillräckliga för att ge det där behagfulla motståndet som höjer intrycken. Eftersmaken är medellång och där tillkommer en liten blommighet av rosor och violer samt aningens nypon.

Vi gillar verkligen det här vinet. Inget stort vin, men ändå fasligt gott och så användbart till massor av svensk husmanskost.
Betyg 3++
Vi betalade 125 DKK hos Cibi e Vini.

2007 Refosco, Ronchi di Cialla

Social Distansering har ju blivit ett begrepp i och med Corona-krisen. Visst är det på det viset att även Vintankar med tanke på åldern (fyllde 70 förra året) tillhör de s k riskgrupperna. Lite svårt att ta till sig då jag i övrigt liksom den fem år yngre hustrun känner oss i prima form. Alla besök på gymmet i Fjärås har vi ställt in. Det blir cirkelträning i hemmet, långa promenader och när nu vädret i slutet på veckan bjöd på sol och +10 grader även cykelturer runt 20 km. Vi umgås med några vänner, men då utomhus på någon meters avstånd, besöker Coop i Frillesås på seniortiderna, men i övrigt är de flesta butiksbesök satt på vänt.
Vi hann precis innan eländet drog igång införskaffa en blandlåda med vin från Ronchi di Cialla och importören Kontextvin på Systembolaget. Sex olika viner på olika druvor ger dig chansen att bekanta dig med i mitt tycke intressanta, charmiga och inte minst goda viner på lokaladruvor: Ronchi di Cialla: 2016 Ciallabianco, 13% vol, 2017 Refosco, 12,5% vol, 2018 Ribolla Gialla, 12,5% vol, 2014 Pignolo, 13% vol, 2016 RiNera, 12,5% vol och 2014 Schioppettino di Cialla, 12,5% vol.
Priset ligger på 1 710 kr och beställningsnummer är 70246.

Friuli är ett litet vinområde i de nordöstra delarna i Italien. Ska vi vara mer exakta så är regionens namn Friuli Venezia Giulia. Jag upptäckte det och vinerna därifrån då jag följde vinbloggen Billigt Vin. Vid två tillfällen har jag tagit mig till Köpenhamn för att bekanta mig med några olika producenter från Friuli. Du kan läsa om dom äventyren här och här. Två av vintillverkarna hade redan importörer i Sverige, så några köp och blogginläg har det blivit. Jag har bloggat om Il Roncal, och RoncSoreli. Ingvar som drev bloggen Billigt Vin började importera vin under namnet Kontextvin. Två av vinerna som ingår i blandlådan Cialla Bianco och Schioppettino har jag testat i andra årgångar. Klickar du på länken får du mina tankar.

Inte så långt från den Slovenska gränsen, i kommunen Prepotto, ligger den här vingården. Det är knappt 20 km till Udine och 50 km till Medelhavet

1970 köpte Paolo och hustrun Dina Rapuzzi egendomen. Många vinbönder gjorde sig av med de inhemska gamla druvsorterna. Paolo och Dina gjorde precis tvärtom. Dom koncentrerade sin verksamhet runt lokala druvor främst Schioppettino, men även Ribolla Gialla, Verduzzo, Picolit, Friulano och Refosco dal Peduncolo Rosso. Ja det är faktiskt så att Paolo tillsammans med borgmästaren i Prepotto räddade Schioppettino genom att ta sticklingar från de 60 vinrankor de hittade i trakterna och nyplanterade 3 500 vinstockar.
Idag är det sönerna Pierpaolo och Ivan som för arvet vidare. Hela deras egendom är certifierad för biologisk mångfald.

2007 Refosco dal peduncolo rosso.
I vår vinkällare låg det kvar en flaska Refosco från 2007. Inte så ofta jag druckit vin på druvan Refosco. Det finns dock ett blogginlägg från 2012 där jag hyllade just en Refosco från 2007.

Druvorna till det här vinet kommer från ett 1,72 ha stort terrasserat vinfält beläget i Cialla-dalen i kommunen Prepotto alldeles intill den slovenska gränsen. Vinfältet ligger på en höjd av 150-165 m över havet. Druvorna växer på vinstockar som har en ålder på bortåt 50 år.
Macerationen varar dryga månaden. Endast naturlig och lokal jäst används. Vinet får mogna i 14-18 månader på franska ekfat (90%) och slavonska ekfat (10%). Det får dessutom efter buteljeringen ligga något år på flaska innan det anses moget för marknaden.

Färgen går i en mörk rubinröd ton med lite brunare reflexer.
I doften hittar vi mörk frukt, en del kryddor, lite cederträ samt aningens jord och mossa. Ju längre tid vinet får i glasen desto mer tar inslagen av den mörka frukten och finstämda kryddigheten över.
I munnen är det den varma, mörka frukten som dominerar. Vi hittar mörka körsbär, blåa plommon, björnbär och blåbär, men här finns också några små nypor av örter och kryddor. Lite mineraler av stenig karaktär kan vi också känna. Vinet har fortfarande en bra friskhet trots sina 13 år. Tanninerna har slipats av och är rätt så beskedliga, men visst bjuder dom fortfarande det där behagfulla motståndet. Jag minns dom som betydligt tuffare på den 2007:a jag drack för åtta år sedan. Eftersmaken är något längre än medel och bjuder på mera mörk frukt och kryddor, men här tillkommer någon ton av sötlakrits.

Vi sammanfattar detta som ett vin som är helt på topp och alldeles underbart gott just nu.
Betyg 4

Vi kommer att testa den här lådan under våren och kommer att återkomma med tankar om respektive vin.

2017 Albarino, Alma D Mar,2016 Le Rive, Suavia och 2017 Anas-Cetta, Cogno

Vi har den senaste tiden druckit tre vita viner som vi gillar. En Albarino, en Soave och ett från Langhe. Jag har samlat ihop mina tankar om dessa vinet i det här blogginlägget.

2017 Albarino, Alma D Mar, Bodegas Albamar
Bodegas Albamar drog igång sin vin verksamhet i början på 1980-talet, då familjen planterade druvan Albarino på de ärvda markerna. Vinerna såldes som bulk eller på flaska utan etikett i den egna butiken på gården. 2006 tog sonen Xurxo Alba över verksamheten. Han höjde ambitionsnivån rejält och började sälja vin under eget namn. Idag äger dom 3 ha vingårdar i Val do Salnes och så köper dom också en del druvor från kontrakterade vingårdar i Galicien. Utan att vara certifierade bedriver dom jordbruket efter ekologiska principer.
Vinområdet är Rias Baixas. Val do Salnes ligger endast några mil norr om gränsen till Portugal utmed Atlantkusten.

Vinet är till 100% gjort på druvan Albarino, som vuxit på vinstockar som har en snittålder på 38 år. Detta är ett vin där druvorna kommer från ett och samma vinfält Finca o Pereiro beläget ganska så nära Atlantkusten i Val do Salnes. Har jag förstått saken rätt så blir det ingen årgång 2018, då det fuktiga klimatet 2018 skapade en mögelattack så skörden gick förlorad.
Vinet har fått jäsa på ståltankar och har sedan fått mogna i cirka åtta månader på sin jästfällning i dessa ståltankar.

Färgen går i en ljusare halmgul ton.

Doften är mycket frisk med lite gula stenfrukter, gröna äpplen och aningens citrus, men framförallt är det de steniga mineralerna som slår emot en.  Stenkross, grusgång, krossad flinta sten med aningens krutrök.

I munnen återkommer de gula stenfrukterna med främst plommon och persika. Här finns också gula äpplen och lite citrus, men precis som i doften så är det den mineralstinna tonen som dominerar. I eftersmaken lite örter. Ganska så stramt och nästan lite krävande. Kanske inte riktigt min stil, men ändå finns det saker där som charmar mig.

Betyg 4-

Köpt på SB för 289 kr.



2016 Le Rive, Suavia
Familjen Tessari har bott och verkat i Soave sedan 1800-talet. Det var 1982 som föräldrarna drog igång en egen produktion av vin. Nu är det barnen, de tre systrarna, Meri, Valentina och Alessandra som ansvarar för verksamheten på den 12 ha stora vingården belägen på kullarna runt byn Fittà några km från Soave. Odlingen sker enligt organisk-biologiska metoder.

Ett vin gjort enbart på druvan Garganega. Druvorna har plockats då dom är lite lätt övermogna. 70% av druvorna får jäsa på ståltankar och resterande 30% på ekfat. Vinet får sedan mogna i cirka 15 månader på sina respektive fat, därefter blandas vinet och får mogna i ytterligare 15 månader på ståltankar.

Vad jag tyckt om tidigare årgångar kan du läsa genom att klicka på resp årtal 2011, 2013 och 2015.

En härligt stor doft med en bra friskhet, som domineras av tropiska frukter, citrus, örter och inte minst nygrusad trädgårdsgång och så aningens honung på sluttampen.

I munnen får vi ett vin packat med gula frukter såsom äpplen, persika, plommon, aprikoser och aningens passionsfrukt. Gott om mineraler i huvudsak sten och krita. En samling örter piffar upp anrättningen. Lång eftersmak där det tillkommer både honung och pinjeträ.

En väldigt bra intensitet i frukten. Det finns en nästan liten smörig struktur. Ett mjukt och runt vin (sammetslent), som är alldeles underbart just nu. Jag hade kanske önskat mig en lite större syra för att vara mer matvänligt, men på egen hand är det alldeles strålande.

Betyg 4

Priset på SB är 280 kr.






2017 Anas-Cetta, Elvio Cogno
Elvio Corgnos vingård ligger på toppen av kullen Bricco Ravera några mil söder om La Morra alldeles norr om den lilla byn Novello. Här förfogar familjen Cogno över 15 ha vingårdar. Familjen Cogno har i generationer arbetat med vinodlingar. Elvio beslöt att i början på 1950-talet göra en helhjärtad satsning på vintillverkning. Den första Barolo de buteljerade var årgång 1961. Årgång 1964 sattes även vingården ut. Brunate!!
Ett par generationer senare är det Nadia Cogno och Valter Fissore som står vid rodret.
De har sedan länge påbörjat ett arbete mot organisk/biologiska odlingsmetoder. Ingen konstgödsel, inga syntetiska bekämpningsmedel mm
Deras portfölj av viner omfattar 4 olika Barolo, en Barbaresco, en Langhe Nebbiolo, två Barbera, en Dolcetto samt en Nascetta.

Ett vin till hundra procent gjort på druvan Nascetta, som vuxit på en två ha stor vingård alldeles i utkanten av Novello belägen 350 m över havet. Vinrankorna är planterade på 1980-talet.
Jäsning på stålfat, tolv timmars skalkontakt och sedan 6 månaders vila på samma stålfat innan det buteljerats. Ytterligare tre månader på flaska innan det ansetts mogen för marknaden.

Ett kraftfullt vin med en bra friskhet och bra tryck i doft och smak.

Det doftar av citrus, örter, lite tropisk frukt, sommarblommor och aningens honung.

I munnen är det som kraften i vinet blir så påtaglig. Massor av gröna och gula äpplen, tydliga citrusinslag och en massiv ört- och mineralattack. I eftersmaken kommer finliret med gula stenfrukter, tropisk frukt och citrus samt aningens accaciahonung.

Detta är ett vin som kräver mat med ordentlig smak. Vi drack det till en ugnsbakad lax som var försedd med en rejäl omgång örter och kryddor. Helt perfekt matchning.
Betyg 4

På "Bolaget" finns det just nu endast tre viner gjorda på endast Nascetta. Vårt vin med nr 78019 kostar 289 kr.

2015 Corte Cariano, Brunelli och 2017 "Stefano" Valpolicella Superiore från Stefano Accordini

Hustrun och jag tillhör ju numera de s k riskgrupperna. Det där kan vara lite svårt att ta till sig, då vi själva tycker vi har bra fysisk status. Vi har lyssnat ordentligt på Folkhälsomyndigheten  och andra experter, talat med släkt som är läkare och förstått att vi nog ska ta det där med riskgrupp på allvar.  Vi har dragit ner på våra sociala kontakter ordentligt. Vi håller oss hemma. Promenerar och cyklar i det vackra vårvädret och försöker njuta av det fina vädret fullt medvetna att  ute i Europa är det katastrofläge. Sverige ligger några veckor efter så vi får nog fortsätta med att vara försiktiga. I princip är det bara Coop i Frillesås vi besöker på tider avsedda endast för de som ingår i riskgrupperna.

Under förra veckan korkade vi upp två viner från Valpolicella av det lite enklare slaget. Båda från producenter som vi håller väldigt högt. Ja faktiskt är det så att vi har båda dessa på vår Tio-i-topp -lista.
Jag vill också passa på och framföra en hälsning från Alberto Brunelli till alla som följer min blogg. Familjen har klarat sig bra och mår utmärkt. Visserligen mycket restriktioner runt arbetet på vingården, som dom följer till punkt och pricka. Butiken och Agriturismo är tillfälligt stängda, men det går utmärkt att beställa viner som dom skickar. Arbetet ute på vinfälten med säkerhetsavstånd är tillåtna, så att beskära vinrankorna går utmärkt.

2015 Corte Cariano, Brunelli
Ett vin som jag blev väldigt förtjust i första gången jag drack det, då var det årgång 2011. Jag har sedan dess köpt en kartong av varje ny årgång, som alla levererat trevliga vinupplevelser. Klicka på resp årtal så får du mina tankar om just den årgången :  2011 och 2012,  2013, 2014 och 2015 och 2016.

Brunelli är en vingård belägen i San Pietro in Cariano några mil väster om Verona. Du som vill veta mer om vingården kan läsa mina reportage om Brunelli från 2017, då jag skrev om vad som hände månad för månad på vingården. Brunelli Wines 2017

Corte Cariano består till 100% av Corvinadruvor som vuxit på deras vingårdar i San Pietro in Cariano och i Pedemonte. Druvorna får torka i ca 60 dagar. Skalkontakt de tio första dagarna av vinifieringen. Vinet får ligga till sig i ca ett år på 30 hl stora ekfat och därefter ytterligare fyra månader på flaska innan det släpps ut på marknaden.

Jag drack den här i somras och gjorde bedömningen att den var helt på topp. Jag trodde det var sista flaskan, men den här kvällens flaska hade blivit kvar. Jag tycker den tappat något lite av sin spänst i frukten, så mitt råd till dig som har några flaskor kvar av årgång 2015 blir att drick upp dom under året.

Doften domineras av de mörka körsbären, men här finns, fast i mindre utsträckning, lite skogsbär och någon försynt doft av blåa plommon. Några nypor örter och kryddor kan vi pricka av liksom diskreta nyanser från torkad frukt.
I munnen känns vinet mjukt och runt. De mörka körsbären liksom skogsbären återkommer i smaken. Fast jag tycker inte det är riktigt samma spänst och djup i frukten som jag känt tidigare gånger. Örterna och kryddorna är där som de ska vara. I eftersmaken kommer den torkade frukten fram liksom kakao och några droppar espresso.
Visst tusan är det här fortfarande gott även om frukten känns aningens på retur. Du som har någon 2015 kvar får rådet att dricka upp den under 2020.
Betyg 3++
På SB verkar årgång 2016 vara slutsåld. Priset ligger på 170 kr. Ett bra pris för ett bra vin. Jag köpte en kartong 2017 i höstas, då jag besökte Brunelli. Dags att dra korken ur den inom kort. Och då kommer det en ny rapport.


2017 Stefano Superiore, Stefano Accordini
Stefano Accordini har jag besökt ett flertal gånger. Ett par gånger tillsammans med Club amarone, men också på egen hand. Jag har alltid blivit väldigt vänligt bemött. Fått en rundvisning och en vinprovning. Nu är det drygt fyra år sedan det senaste besöket, vilket resulterade i det här blogginlägget. 

Deras Superiore är gjort på druvorna Corvina (80%), Rondinella (15%) och Molinara (5%). Då druvorna anses mogna handplockas dom, avstjälkas och pressas. Jäsning sker på ståltankar och varar omkring en vecka och hela tiden med skalkontakt. Vinet får sedan ligga till sig i 6 månader på ekfat innan det buteljeras, därefter ytterligare ett par månader på flaska innan det börjar säljas. Ett vin helt utan torkade druvor om jag förstått saken rätt.

Ett härligt stilrent och slankt vin, som just nu är fantastiskt gott i all sin enkelhet. Eller som dom säger i Valpolicella "Semplice ma non banale"
Doften är kanske inte så stor och komplex, men där finns det som en förväntar sig dvs de friska, fräscha, mörka körsbären. Lägg till någon liten ton av grus och en liten nypa örter så är nog bilden komplett.

I munnen får vi en härlig körsbärsjuice med en skön friskhet. Några stänk örter, steniga mineraler och unset torkade rosor. Här finns en härlig syra och lätta, behagfulla tanniner. På något sätt känns det väldigt "rent" och rakt på sak. Lättsamt. Törstsläckande. Trots sin enkelhet finns här en elegans signerad Stefano Accordini, men så var det här också hans favoritvin som intogs varje lunch.
Detta är ett "everyday wine", som passar till en massa enklare maträtter. Ett ungt vin som ska drickas ungt. Servera det svalt. Här behövs ingen ytterligare lagring utan mina flaskor kommer jag dricka upp de närmaste två åren.
Betyg 4-

Dessvärre finns Stefano Accordinis viner inte på SB. Jag betalade 11,5 euro flaskan inkl frakt. 20 kr i alkoholskatt till den svenska staten tillkommer.

Paul Bara på halvflaska:Grand Millésime Brut 2010, Brut Réserve och Grand Rosé Brut.

Under hösten gavs det en möjlighet att hos Franska Vinlistan köpa en 12-pack halvflaskor från producenten Paul Bara. Det var fyra flaskor vardera av Paul Baras Grand Millésime Brut  2010,  Brut Réserve och Grand Rosé Brut. Så vi slog till. 2 388 kr för 12  halvflaskor champagne av hög kvalitet känns helt OK. Franska Vinlistan har blivit lite av vår husleverantör av champagne. Dom är ju registrerade för distanshandel av alkohol hos Skatteverket, så dom ombesörjer att svensk moms och svensk alkoholskatt inbetalas. I Göteborgsområdet är det då bara att plocka upp beställda flaskor hos Best i Kallebäck. Kostnadsfritt! Vill du ha hemkört så kostar det dryga hundralappen.

De senaste dagarna har bjudit på ett fint vårväder. Hustrun och jag håller oss lite för oss själva i dessa Corona-dagar. Vi minimerar våra sociala kontakter. Långa promenader och även en tur på cykel i det soliga vädret har vi kunnat göra. På "Kyrkbänken" har vi njutit av de första flaskorna, så dags för en liten rapport.

Paul Baras historia i champagne går tillbaks till 1600-talet, men då mer som jordbrukare och djuruppfödare. 1833 startar deras historia som vinodlare och 1929 börjar dom göra vin under eget namn. Idag äger dom 11 ha varav 9,5 ha är Pinot Noir. Samtliga vingårdar är klassade som Grand Cru och ligger i Bouzy förutom en liten (0,5 ha)  vingårdslott i Ambonnay. Årsproduktionen är 100 000 flaskor fördelade på: Brut Réserve, Rosé, Grand Millésime, Special Club, Special Club Rosé, två varianter av BlancdeNoir samt ett stilla rödvin. Sedan tidigt 80-tal är det Chantal (äldsta dottern till Paul Bara) som ansvar för verksamheten.

2010 Grand Millésime Brut
Den här champagnen är gjord på mixen Pinot Noir (90%) och Chardonnay (10%). Det är en årgångschampagne där druvorna skördades 2010. När det buteljerades vet jag inte, men gissar att det kan ha ägt rum någon gång i början på 2011. Det har sedan legat på sin jästfällning fram till oktober 2018 då det degorgerades dvs knappt 8 år.

Färgen går i en halmgul ton.
Doften är mycket frisk och rätt så stor, men framförallt väldigt trevlig. Vi kan hitta mogna gröna äpplen, lite citrus, en del gula stenfrukter, lite rostat bröd, aningens honung, snäckskal, grus och unset rostade hasselnötter. En komplex doft med andra ord.
I munnen återkommer mycket av det doften signalerade. Jag tycker också att smakerna är väl utvecklade och fått ett fint djup. Smaken av äpplen går mer mot mogna, gula äpplen. Persika, gula plommon, aprikos och en touch av ananas kan vi också notera. Aningens röda bär i form av smultron, hallon och jordgubbar finns där. Kanske inte så tydliga, men ändå så att de kan anas. Rätt gott om mineraler, där vi särskilt noterar skolkrita och gråsten. Eftersmaken är hyfsat lång där citrusen blir lite mer tydlig liksom de gula stenfrukterna och så tillkommer några torkade sommarblommor, nötter och honung.

En frisk champagne med en fin syra, som redan är väldigt tillgänglig. Jag tycker att den är hyfsat mogen.
Hustrun och jag blev väldigt förtjusta i den och håller den som nummer ett bland dessa tre halvflaskor.
Betyg 4+









Reserve Brut
Detta är deras standardchampagne och den är gjord på Pinot Noir (80%) och Chardonnay (20%), som vuxit på vinrankor som har en genomsnittsålder på 35 år. 50% av vinet är årgångsvin och de andra 50% är s k reservvin. Jag har inte kunnat finna ut vilket som är basår, men koden på etiketten L124105 kanske betyder något. Hur som så degorgerades  den i maj 2019 och fick då en dosage på cirka 8g/liter

En frisk champagne som jag upplever som tämligen ung. Här kan nog finnas lite utveckling de närmaste åren, även om det inte är något jag långlagrar.
I doften känner vi gula äpplen, en tydlig citrus ton, gula stenfrukter, en god portion mineraler där sten och krita dominerar samt en lätt brödighet och aningens honung.
I gommen är det just friskheten med en härlig krispighet som vi riktigt hajar till vid. Visst är det en stor syra, men inte mer än att den känns frisk. Jag tycker att den är ganska så tillgänglig. Gula äpplen, citrus, gula plommon, persika, ananas, massor av kritiga mineraler och mariekex. Medellång eftersmak med aningens nougat och honung , som kompletterar de fina syrliga äpplena. Citrusen tar skepnaden av grapefrukt.

Visst tusan är det här gott!!
Betyg 4















Grand Rosé Brut
Den här champagnen görs på blandningen Pinot Noir (70%), Chardonnay(18%) och med en slatt(12%) av deras stilla röda vin. Hälften är vin från en specefik årgång och den andra hälften är s k reservvin.
Vinet har fått ligga i fyra år på sin jästfällning. Det har fått en dosage på 8 g per liter.

I doften finns det gott om röda bär, en lätt pepprig Pinot Noir ton, kritiga mineraler, aningens rostat bröd och frisk röd citrus.
I gommen är det en härlig frisk rödäpplig syra som vi först möter. Den kompletteras tämligen omgående av röda bär läs smultron, jordgubbar, ljusa syrliga körsbär och hallon. Här finns också mandariner, lite blodapelsin, mariekex, steniga och kalkiga mineraler. Eftersmaken är hyfsat lång och har det där härliga blodgrape-bettet som jag är särskilt förtjust i.

Där på kyrkbänken, efter långpromenaden, i solgasset, var det försmaken av en ljuvlig sommardag. Det är något med roséchampagner som skapar den där känslan.

Betyg 4

Amarone 2011. Del 9. 2011 Checco, Damoli

Coronaviruset håller ett stadigt grepp om världen. Här finns mycket att fundera på. Osäkerheten är gigantisk. Vi har ställt in diverse resor och aktiviteter. Avbokat en del. Flyttat fram andra. Vi kan liksom alla andra bara hoppas på att vi kan begränsa spridandet och effekterna. Så klart bidra med det vi kan göra på hemmaplan. Lyssna och följa rekommendationer från myndigheterna.
Vi har många vänner i Valpolicella. Försöker hålla kontakten med dom och hoppas att dom ska komma något så när helskinnade ur den här historien.


Vi har tidigare i år testat följande amarone:
- Brigaldara
- Il Fornetto
- Inferi från Brunelli
- Massimago
- Monte Santoccio
- Pieropan
- Roccolo Grassi
- Zenato

Årgång 2011 spåddes en lysande framtid, när de första producenterna släppte sina amaroneviner. En viss nedtoning har skett, men många amaroneexperter har gett årgången en fyra på en femgradig skala.Dom yttre förutsättningarna var mycket gynnsamma med bra väderförhållanden för att få druvor av högsta kvalitet. När så vädret var på vinböndernas sida under såväl skördetiden som under torkningsperioden var det inte så många som hade något att klaga på.
Damolis viner har gått under min radar tills för dryga året sedan, då den svenske importören  Vino Conoscenza hade med dom på en provning på restaurang/vinbaren Barrique. Vi föll pladask och konsterade att deras viner är fantastiska. Du som vill läsa om den provningen klickar på länken Damoli i Göteborg. Då var det årgång 2010 för Amarone, men nu gäller 2011. Så det får bli nästa flaska i vår stora genomgång av årgång 2011.

Damoli är ett familjeföretag som sedan 1600-talet drivit jordbruk och vinodlingar i Valpolicella.
Nu är det fadern Bruno som har ansvaret för odlingarna, sonen Daniele som är vinmakare och dottern Lara som ansvarar för marknadsföringen. Vingården ligger i Jago-området strax väster om Negrar, men dom har också ett vinfält i Mazzano norr om Negrar beläget på 400 meters höjd. 6 olika viner har dom i sin portfölj

Druvblandningen är Corvinone (45%), Corvina (30%) och Rondinella (25%). Druvorna skördas när de är riktigt mogna, ja nästan övermogna och får sedan ligga och torka i 100-120 dagar. Jäsningen sker på ståltankar under nästan en månads tid. Vinet får, beroende på årgång, ligga på små begagnade ekfat i 4-5 år innan de buteljeras.

Trots sina nio år är det här en en amarone, som jag faktiskt upplever som ung och med en potential att utvecklas en hel del till. I nuläget tycker jag den behöver ett par timmars luftning för att riktigt komma till sin rätt.
I doften hittar vi mörka körsbär, lite plommon, några björnbär, en hel del örter och kryddor, aningens läder och tobak samt lite, lite vanilj.

Smakerna är lite återhållsamma initialt, men efterhand kommer det mer och mer: söta, mörka körsbär, skogsbär, blåa plommon, örter, kryddor och lite torkad frukt. Bra friskhet. Tanniner som gör sitt jobb och bjuder trevligt motstånd på ett mer påtagligt sätt än vad jag minns i 2010.an. Eftersmaken är lång med mera söta, mörka körsbär, kryddor och torkad frukt. Nu får dom sällskap av bitterljuv mörk choklad, några droppar espresso och krossade körsbärskärnor.
Det här är en amarone i en stil jag uppskattar. Visst finns här mycket mörk frukt, men inte överdådigt. Och visst är det massor av smaker, men väldigt välbalanserade. I gommen ger det en känsla av värme och fyllighet. Jag tycker kanske att smakerna inte trots allt är fullt utvecklade och djupnat, vilket de med all säkerhet kommer att göra inom två till tre år. En amarone som med två/tre timmars luftning redan idag ger en stor upplevelse, men för den med god karaktär och som kan vänta runt två år ligger en magisk upplevelse på lut.
Betyg 4+
Priset på SB är 555 kr

Avslutningsvis en liten indelning av var vinet befinner sig enligt min mycket subjektiva bedömning.

1. Helt på topp. Blir inte bättre och bör drickas det närmaste året.
   - Pieropan, Massimago

2. Helt på topp. Kommer inte utvecklas så mycket mer, men håller nog i många år.
   - Brigaldara, Campo Inferi, Monte Santoccio

3. Bra nära toppen, men kommer att utvecklas ytterligare.
  - Checco, Damoli, Il Fornetto, Roccolo Grassi, Zenato

2013 Laccento Ruché, Montalbera och Shiraz, Luddite

Den gångna helgen var det dags att ta farväl av två viner som vi tidigare hyllat. En italienare och en sydafrikan.

2013 Laccento Ruché, Montalbera
Producent är Società Agricola Montalbera. Vingården ligger någon mil nordost om Asti i byn Castagnole Monferrato i Piemonte. Huset producerar 12 olika viner varav tre på druvan Ruché di Castagnole Monferrato. 

Husets prestigevin, som heter Ruché Laccento, produceras på gårdens bästa fält i perfekt söderläge 280 meter över havet. 5% av druvorna genomgår en appassimento. 80% av druvorna skördas när de anses ha uppnått en perfekt mognad och 20% skördas sent och därmed lite övermogna. Vinet har fått tillbringa ett år på ståltank innan det buteljerades.
Jag har tidigare skrivit om årgång 2011, kvällens vin årgång 2013 och årgång 2016. Det har nu gått drygt fyra år sedan vi senast drack 2013, så visst är vi nyfikna på hur den utvecklats.

Färgen har börjat anta en liten mer tegelrödare nyans, dock fortfarande helt transparent.
Doften är inte lika intensiv som vi minns den. Visst domineras den fortfarande av hallon, rosor och  stendamm, men något mer nertonad nu.
Smaken är fortfarande frisk och slank. Tanninerna rätt mycket nedtonade även om de alltjämt bjuder ett försiktigt motstånd. Vinet är nog precis över toppen, då jag inte upplever samma stuns i frukten som för ett par år sedan, men visst kan vi notera en stor drös hallon, en del jordgubbar och röda vinbär. Örter och kryddor kan också noteras.

I den medellånga eftersmaken får frukten sällskap med en del örter, lite sötlakrits, steniga mineraler, aningens choklad samt diskreta rosor och violer.
Betyg 4-
Jag gillar ju druvan Ruché och jag brukar hylla Montalberas Laccento-variant. Den här kvällen är vi mer ljumna. Mestadels har vi nog oss själva att skylla, då den blivit kvarglömd i källaren något år för länge.
På SB är det den fem år yngre (2018) som gäller till priset av 240 kr. Det blir att köpa ett par flaskor och så dricker vi upp dom senast 2023.


2012 Shiraz, Luddite
Vi hade förmånen att för knappt två år sedan träffa vinmakarna bakom Luddite Niels och Penny på en provning i regi vinbaren Barrique i Göteborg. Vi charmades fullständigt av dessa två två fantastiska människor.

Niels Verburg och Penny Meyer möttes 1985 på Elsenburg Agricultural College. Efter avslutad examen var de ett par vars önskan var att få göra vin tillsammans. Det var hårda tider i Sydafrika så dom flyttade till Europa, där dom jobbade och förkovrade sig inom vintillverkning. Det blev även något i år i Chile, Nya Zeeland och Australien innan dom 1995 återvände till Sydafrika. Det blev närmare åtta år hos vinproducenten Beaumont i Bot River innan dom öppnade eget. Dom köpte en gård (17 ha) alldeles utanför Bot River.  Deras motto är "Passion går före teknik".
Geografiskt befinner vi oss runt 10 mil sydost om Kapstaden i regionen Western Cape. Ett område som är hårt drabbat av torka. Vinrankorna tvingas söka sig långt ner i marken för att få tillgång till vatten. Druvorna blir små och med väldig koncentrerad frukt.
Dom producerar fyra olika viner. Två röda och två vita. Mer om vinerna hittar du på mitt blogginlägg eller på deras hemsida.

v

Det var med detta vin som deras vinmakarhistoria startade. 2000 var deras första årgång och just druvan Shiraz är Niels stora passion.
Druvorna kommer så klart från de egna odlingarna i Bot River. Den karga jorden och det torra klimatet ger mycket små druvor, men i gengäld druvor med en väldans koncentration. Dom skördas så klart för hand och delas in i två batcher nya resp gamla vinstockar, men eftersom 2012 gav en liten skörd så blandades de båda direkt efter att de pressats. Efter jäsningen fick musten ligga på sin jästfällning i nästan en månad. Slutligen fick vinet mogna i nästan två år på ekfat (95% fransk ek och 5% ungersk). 25% av ekfaten var nya resten var 2:a, 3:e och 4:e gången använda.

Ett underbart vi i ett perfekt drickfönster, men vi börjar med doften. Här hittar vi läder, mörk frukt, en hel del örter och kryddor, våta järnrör, lite jord, aningens kakao och slutligen unset björnklister ( ni minns den där burken från lågstadiet).
I munnen är det ganska så intensiva och kraftiga smaker med mörka bär i förarsätet: körsbär, björnbär, blåbär, hallon och blåa plommon. Här finns också gott om örter och kryddor, där särskilt svartpeppar noteras. Fin syra och behagfullt smånafsande tanniner. Eftersmaken är något längre än medel och där återkommer den härliga mörka bärkompotten tillsammans med kryddor, mörk choklad, lite sötlakrits, några droppar espresso samt några steniga mineraler och blodigt kött.
Riktigt gott!!
Betyg 4+
2012 är slutsåld på "Bolaget". Nu är det 2014 som gäller för 399 kr. Jag kan inget om årgångar i Sydafrika, så jag utgår från att den är OK och fyller på mitt lager med ett par flaskor.

2017 Orgion, Sclavos Winery och 2012 Chianti Classico Riserva, Bucciarelli

Till fredagens vildsvinsstek plockade vi fram ett vin från Grekland och ett vin från Toscana. Två riktigt bra viner visade det sig.

2017 Orgion, Sclavos Winery

Familjen har varit involverad med vinmakning sedan 1919 på Kefalonia. 1986 blev dom certifierade som organisk-biologiska odlingar. Evriviadis Sclavos tog sin agronomexamen 1996 och övertog strax  därefter familjens verksamhet. Omedelbart började han ställa om till Biodynamiska odlingsprinciper. Geografiskt befinner vi oss i den joniska övärlden på ön Kefalonia i byn Lixouri. Han har satsat på lokala druvor såsom Robola, Mavrodaphne, Tsaoisi, Vostilidi m fl.

Orgion 2014 är gjort på druvan Mavrodaphne  till 100 %., som vuxit på vinstockar som är närmare hundra år gamla. Vinet har fått ligga till sig runt ett år på begagnade fat såväl 2:a, 3:e och 4:e gångs använda ekfat. 
Druvan Mavrodaphne har ofta använts för att göra dessertviner. Just nu finns det inget vin på "Bolaget" gjort på den här druvan. Vi lite äldre minns kanske parkbänksdrickan "Morbror David". Det var ju så svårt att uttala druvans namn. Ett starkvin som var sött och gav mest alkohol per krona. Vi talar om 1960- och 1970-talet.

Orgion är något helt annat. Sclavos lär vara först med att göra ett torrt vin på Mavrodaphne. Och det ska vi vara tacksamma för. Orgion är nämligen ett fantastiskt gott rödvin. Smakrikt utan att gå till överdrift. Årgång 2014 hyllade jag här.

En fin rubinröd färg med en del tegelstens nyanser här och var.
En komplex doft, som startar med läder och jord för att tämligen snart övergå i mörk frukt och kryddor. Det dyker också upp små nyanser av rått kött, svart te, torkad frukt, unset vanilj och en skir blommighet. En spännande och tilltalande doft, som väcker vår nyfikenhet på hur det smakar.

I smaken är det mycket vi känner igen från doften. De mörka bären (blåbär, körsbär, björnbär), den fina lilla kryddigheten, svart te, blodigt kött och steniga mineraler. I den medellånga, komplexa eftersmaken dyker det upp torkade fikonen med en pikant liten sötma, unset vanilj och viol samt aningens mörk choklad. Syran ger vinet en bra friskhet och tanninerna är behagfullt avrundade och rätt så mjuka, men bjuder ändå ett fint motstånd.
Det här är precis lika gott som vi minns det.
Betyg 4+
Vinet är köpt av Oinofilia i Danmark för 259 DKK. Så klart fyller vi på vårt lager vid första bästa tillfälle.



2012 Chianti Classico Riserva, Bucciarelli
Familjen Bucciarelli har sedan slutet på 1800-talet ägt och brukat jorden på gården Antico Podere Casanova. Det startade med Gaetano, fortsatte med sonen Dino och sedan har det rullat på. Idag är det fadern Ezio och sonen Massimo som bär ansvaret. Totalt äger dom 20 ha varav vinodlingarna omfattar 7 ha. De övriga 13 ha är jordbruksmark. Vinodlingarna drivs enligt organisk-biologiska odlingsprinciper. Vingården är certifierad. Dom har även ett Agriturismo. Vinportföljen består av följande viner: Chianti Classico, Chianti Classico Riserva, ett IGT-vin Gandino (familjens stolthet) samt ett vitt och ett rosato.

Druvan är så klart Sangiovese till ett hundra procent. Endast de bästa druvorna används. Vinet har fått mogna i 30-36 månader på barriquer av ek innan det buteljerades.
Jag drack årgång 2011 av det här vinet för en månad sedan och var grymt imponerad av den. Hur står sig årgång 2012 kan en undra?
Doften startar med läder, tobak och våt jord, men övergår rätt raskt i en fin körsbärsfrukt med tydliga balsamico-inslag. Lagerblad,  lavendel och mynta och lite andra örter finns där i bakgrunden.
Smaken börjar med syrliga körsbär. En samling röda bär finns i bakgrunden. En nätt liten örtsamling samsas med järnhaltiga mineraler, rått kött och balsamico. Syran är rätt så stor och tanninerna stadiga med ett fast grepp i munhålan. I den medellånga eftersmaken får körsbärsfrukten sällskap av lakrits, aningens viol och steniga mineraler. Smakerna har inte riktigt samma komplexitet och djup som i 2011:an. Tanninerna är också mer närgångna.

En härligt traditionell Chianti  av toppklass blir mitt samlade omdöme. Idag når den inte riktigt fram till årgång 2011, som kändes mer drickmogen. 2012:an är inte riktigt där, även om den är en bra bit på väg. Den kommer med all säkerhet att nå samma höjder som 2011. Mina kvarvarande flaskor får nog något år eller två i källaren innan jag drar korken nästa gång.

Betyg 4

Inköpt via Fanwine för 257 kr.

2012 Chateauneuf-du-Pape, Benedetti och 2008 Coma Vella, Mas d´en Gil

Vi hade ett par goda vänner på besök förra helgen. Vi bjöd på några lammvariationer tillsammans med en hederlig gammal potatisgratäng. Det fick bli ett vin från Chateauneuf-du-Pape och ett vin från Priorat som fick utgöra matsällskap. Ingen oäven kombination visade det sig.

2012 Chateauneuf-du-Pape, Benedetti
Ett gott och trevligt vin med begynnande mognadstoner. Känslan är att det här inte ska lagras så många år till. I min bok är det alldeles perfekt just nu och min återstående flaska kommer att drickas upp under 2020-2021.

Ägaren Christian Benedetti's farfar Nicolas imigrerade från Italien 1930 och gifte sig med dottern till en vinodlare i Chateauneuf-du-Pape. Efter att ha slutfört vinskoleutbildning hjälper även Christians son Nicolas till med vinbruket. Domainen äger 3 hektar mark i Chateauneuf du Pape och ca 9 hektar i Côte du Rhône. Man tillverkar idag 3 sorters Chateauneuf du Pape, 2 röda och 1 vit samt 3 sorters Côte du Rhône. En del av vinrankorna är mycket gamla, mer än 100 år – planterade just efter Phylloxeran, Odlingen har brukats ekologiskt sedan 1997 och blev certifierad AB “Agriculture Biologic” år 2000.

Källa: Importörens hemsida

Druvblandningen är Grenache (75%), Syrah (15%), Mourvedre (5%) och Cinsault (5%). Jäsningen äger rum i cementtankar först kallt sedan varmt ca 4-5 veckor. Efter vintern när kylan gjort vinet klarare tappas det på ståltank ca 1 år och normalt sett börjar den malolaktiska jäsningen på våren året därpå i ektunnor ( barrique 225 L).

I doften hittar vi mörka bär, lite örter och kryddor samt någon aningens kakao. En inbjudande och ganska trevlig doft.

I munnen känns det som ett vin med tydliga mognadstoner. Tanninerna har rundats av och vi upplever vinet som förvånansvärt mjukt. En finstämd syra skänker vinet en nödvändig friskhet.  Vi kan noterar mörka bär främst körsbär, men även några björnbär. En tydlig ton av provencalska örter finns det och även en liten kryddighet. Eftersmaken är av medellångt snitt där förutom frukten och örterna vi även får någon torkad frukt, aningens mörk choklad, sötlakrits och några droppar espresso.

Det här vinet är nog så nära sin topp det kan vara. Jag tror inte det kommer att utvecklas något ytterligare. Ett helt OK vin, men något stort vin blev väl aldrig det här. Jag hade nog lite högre förväntningar vid inköpet.
Inköpt på SB en gång för 316 kr.

Betyg 4






2008 Coma Vella, Mas d´en Gil
Producent är Mas d´en Gils med en mer än 300-årig historia i kommunen Bellmunt del Priorat. 1998 köptes den av familjen Rovira Carbonell, som nu bedriver vinframställning i fjärde generationen. Odlingarna sker efter biodynamiska principer.

Coma Vella är gjort på druvorna Grenache (ett par olika kloner), Carignan och Syrah. Så klart är det endast egna druvor som använts. Vinet har fått åldras i dryga året på franska ekfat samt ytterligare närmare två år på flaska innan det är moget för marknaden.

I doften noteras mörka bär, blåa plommon, en del örter och kryddor samt någon diskret ton av vanilj och viol.

I munnen återkommer de mörka bären i forma av mogna körsbär och björnbär, lite blåbär och några blåa plommon. Gott om örter och en mer finstämd ton av kryddor. Syran är fortfarande vital trots sina tolv år. Tanninerna är ganska så avrundade, men bjuder ändå på ett läckert och bra motstånd.
I eftersmaken tillkommer mineraler av en stenig karaktär, lite lakrits och aningens espressokaffe.
Ett moget vin som nog inte har så mycket mer utveckling i sig. Vår sista flaska är det. En trevlig bekantskap har det varit om än inte stor.
Betyg 4
Vi köpte det här på SB 2017 för knappt en trehundring.