2012 Guidalberto

Vi vinnördar tycker så klart det är roligt att följa ett vins utveckling. Detta vare sig det gäller vad som händer under en kväll eller under flera år. Åren har gått och vi har alla fått våra favoriter. Många av oss läser vad andra tycker och tänker. Vi har mer förtroende för vissa skribenter, bloggare, instagrammare, vänner eller whatever än andra. Så blir det ett köp. Gärna ett par flaskor, där någon ska öppnas tidigt för att en ska bilda sig en uppfattning om "läget". Några flaskor sparas för framtiden. Vi nyfikna har svårt att hålla tassarna borta och flaskorna hinner tar slut tidigare än vi tänkt oss. Vi upptäcker titt som tätt att "jag borde köpt fler".
Vi vill så klart gärna dricka det när det är som "bäst", men det där med "bäst" eller på topp är ju också individuellt. Gillar jag den ungdomliga frukten eller är det de komplexa mognadstonerna jag är ute efter? Vissa av oss fascineras ju av både ungdomlig frukt och komplexa mognadstoner.

Vart leder nu allt det här resonemanget? Ja det undrar nog jag också. Det landar dock i att jag i fredags hämtade upp en flaska från källaren inköpt 2014 för knappt 300 kr. En flaska kvar! När är det dags för den?

2012 Guidalberto.
Producent är Tenuta San Guido. Sassicaia är deras prestigevin och brukar ligga på dryga tusenlappen på "Bolaget". Lite väl häftigt för Vintankars plånbok, så vi får hålla tillgodo med deras andra vin "Guidalberto", som är runt 800 kr billigare. Just nu finns endast deras tredje vin Le Difese på SB, men det är ju inte alls samma sak.

Vinet är gjort på druvorna Cabernet Sauvignon 60% och Merlot 40%. Druvorna kommer från en 50 ha stor vingård kring Bolgheri i västra Toscana. Jäsning och skalmaceration sker i cirka två veckor på ståltankar. Vinet får sedan mogna runt 15 månader på huvudsakligen franska barriquer och en liten andel amerikanska ekfat om 225 l.

Jag har tidigare hyllat årgång 2009 av det här vinet, så visst finns det lite förväntningar:

Hustrun och jag tar en liten klunk i samband med att vi fixar till maten på fredagskvällen. Vi höjer båda våra ögonbryn. Oj det här var riktigt gott. Och bättre blir det efter en stund i glasen. Helt enkelt ett lysande vin, där de höga förväntningarna infrias med råge.

Doften är kanske inte jättestor, men väldigt tydlig med läder, tobak, nyvässad blyertspenna och regnvåt sommarjord, som startdofter. Efterhand tar den mörka frukten över med någon nätt örtig ton.
Smaken är lite större och börjar med en ljuvlig bärkompott på mörka körsbär, svarta vinbär, blåa plommon och lite blåbär. Tydligt inslag av örter och liten lätt kryddighet. Här finns också cederträ och tuggtobak. Lång eftersmak med mera mörka bär som nu sällskapar med lite lakrits och mörk choklad samt aningens kaffe. Ett vin som lämnat ungdomen bakom sig och på väg att bli vuxen, men ännu inte riktigt där.

Ett lysande gott vin. Så välbalanserat, smakrikt och harmoniskt. Bra friskhet och med tanniner som närvarar, krafsar runt i gommen och bjuder motstånd. 
En av årets bästa flaskor så här långt.
Visst har det mer att ge med ytterligare något år i ryggläge, fast inte så vansinnigt mycket. Ingen brådska för den som några flaskor i källaren. Vi har bara en och den tar vi någon gång nästa år.
Betyg 5-

Vi hade  stånkat korv någon vecka före jul. Vi brukar göra det tillsammans med några goda vänner. Vårt bidrag är gjort på vildsvinsfärs. För få inköpta fjälster gjorde att vi fick "korvsmet" över och på den gjorde vi köttfärslimpa som vi bakade i ugnen och frös in. Nu tog vi fram en sådan, ugnsbakade paprika, zucchini, skogschampinjoner och gul lök. Lät några skivor mild blåmögelost smälta på vildsvinsfärsen. Detta visade sig vara en klockren kombo.