Las Flors (2006), Mas de Boislauzon (2012) och Pouilly-sur-Loire (2015)

Några ljuvliga vårdagar där temperaturen drar iväg mot 10 grader, vindstilla och sol, då kommer så klart en förkylning dragandes och sätter ner humöret. Bäst att titta i backspegeln och minnas lite av några godsaker vi druckit. Humöret blir genast bättre.

2006 Las Flors från La Pèira en Damaisèla
Jag har provat följande årgångar: 2006, 2007, 2008, 2009 och 2010. Samtliga årgångar har varit sagolikt bra. Nu är det dags att ta farväl av 2006:an.

Historien om La Pèira startade 2004 då kompositören och musikern Rob Dougan köpte 11,6 hektar i Terrassez du Larzac i Languedoc. Ambitionen var att skapa ett vin som kunde mäta sig med de största i världen. Detta skulle uppnås med minimala skördeuttag, gamla vinstockar, klassiska druvsorter, en vinmakare från Chateau Margaux, högsta möjliga standard på utrustning samt fullständig dedikering.

Druvblandningen i 06:an är 45% Grenache, 35% Syrah och 20% Mourvedre. Syrah och Mourvedre lagrades 24 månader i nya ekfat om 225 l,  medan Grenache i nya ekfat om 500 l.

Doften är stor och komplex och drar igång med den mörka frukten, som är både kraftig och riktigt intensiv. Örter och kryddor kommer strax därpå med samma kraft. Och så finns ju den där tonen av pinjeträd som får mig att minnas cykelturer i södra Frankrike. En kan dofta länge på det här vinet.
Smaken är komplex, stor och kraftig. Visst har det fått en del mognadstoner och visst har tanninerna rundats av, men syran ger fortfarande en bra friskhet och framförallt är det lika strålande gott.
Det är den generösa mörka frukten med mogna mörka körsbär, björnbär, skogsbär och några stänk svarta vinbär som omgående tar kommandot och som vi förälskat oss i, men för all del de läckra medelhavsörterna, touchen av pinjeträd och aningens svartpeppar står inte långt efter. Eftersmaken är riktigt lång och där kompletteras den mörka frukten och örterna med några smulor mörk choklad och aningens lakrits.
Betyg 5


2012 Chateauneuf-du-Pape Tradition, Mas de Boislauzon
Den här vingården drivs av syskonen Chaussy och är belägen i den norra delen av appellationen. Sedan 2012 är  vingården certifierad som "agriculture biologique".
Jag har tidigare provat 2007, 2009, 2010 och för två år sedan 2012.

Vinet är gjort på druvorna Grenache (70%) och lika delar Mourvèdre och Syrah. Hälften av vinet får ligga till sig på cementtankar och den andra hälften på stora ekfat runt 12 månader.

Doften är mer försiktig än vad jag minns och förväntar mig. Så klart finns här en mörk frukt och provencalska örter, men inte lika stor och kraftfull som minnet mitt säger. Inte oangenäm på något sätt utan helt enkelt inte lika full av kraft och nyanser som jag vant mig vid under åren.
Månne är det inne i en tunnel.

När den första klunken passerar munhålan blir det samma reflexioner som vid doftandet. Lite mer kraft och nyansrikare hade jag förväntat mig. Visst finns här en samling mörka bär, en hyfsad mängd örter, lite rått kött, grusiga mineraler, lakrits och aningens svartpeppar. En viss floral ton i bakgrunden likaså, men inte samma tydlighet. En får liksom leta efter ingredienserna. Syran och tanninerna är de förväntade. Frisk i framtoningen och med ett litet bett i gommen.
Ett riktigt hyfsat vin, som just nu låter mig ana att här finns en massa smaker än släpper dom fria.
Återigen kommer misstanken om ett tunnelbeteende. Ett par flaskor finns det kvar i källaren, men 2012:orna ska vila ett par år innan jag stiftar bekantskap med dom igen.
Betyg 4
Flaskan inköptes 2015 för runt 260 kr. Just nu verkar det inte finnas några flaskor på SB.
Jag ser att senaste årgången (2015) av deras prestigevin (Quet) kostar 699 kr. Årgång 2007 fick 100p av Parker och kostade på SB 399 kr. Sedan har det burit iväg mot skyarna!


2015 Pouilly-Sur-Loire
Jonathan Pabiot fick 2 hektar vingårdar av sin farfar 2005, som han direkt omvandlade till ekologisk/biodynamisk odling. Han hade innan dess hoppat av önologutbildningen, som han ansåg var undermålig med alltför stort fokus på teori och för lite på praktik, för att åka ner till Languedoc och arbeta hos Domaine Leon Barral i Faugeres. Från dessa 2 hektar (+1 extra hektar som han hyrde) producerade han sitt första vin 2006. Under tiden så lyckades han få sin pappa Didier Pabiot att omvandla sina vingårdar till ekologisk odling. Och 2011 så slog dom ihop de vingårdar som Jonathan fått av sin farfar med de vingårdar som pappa Didier ägde. I dagsläget består gården av 18 hektar certifierat ekologisk vinmark. Jonathan använder sig också av en hel del biodynamiska metoder, de flesta har han lärt sig av Didier Barral på Domaine Leon Barral. 
Källa Bristly Wine.

Pouilly-sur-Loire är en pytteliten appellation på endast 60 ha. Här är det druvan Chasselas som gäller. Det är tillåtet att blanda i en skvätt Sauvignon Blanc, men så gör inte Pabiot. Geografiskt befinner vi oss i de centrala delarna av Frankrike inte så långt från där floden Loire har sin källa.

Ett vin som till 100% är gjort på druvan Chasselas. Vinifierat på ståltank, där det också fått mogna några månader innan det buteljerades. Ett vin som ska drickas ungt och vår flaska, som legat ett par år i källaren, är precis på gränsen att börja tappa lite av den friska, rena frukten som är något av detta vinets adelsmärke.

I doften finns en försiktig ton av fläder, citrus, gräs och grusgång. I gommen återkommer citrusen och flädern nu förstärkt med krusbär, skolkrita och någon liten örtig ton. Friskheten finns där. Smakerna nertonade. Lättdrucken, men jag saknar charm och lite mer tydlighet i smakerna.

Betyg 3