2011 Mazuelo de Quinta Cruz

Nuförtiden blir det inte så ofta att vi dricker Rioja. Annat var det på 1980- och 1990-talet. Rioja var då för Vintankar och många andra svenskar favoritvinet nummer ett. Tiden gick och våra vin- och smakpreferenser förändrades, så att det under det senaste decenniet blivit ganska få Riojaviner. I maj 2016 var Mazuelo de Quinta Cruz månadens vin i projektet "Låt oss dela en pava över nätet" på forumet finewines.se. Det kändes som ett läge för oss att återknyta bekantskapen med Rioja.

Nu är det här ingen "vanlig" Rioja utan något så ovanligt (för att vara i Rioja), som ett vin gjort på druvan Mazuelo eller som den heter i Frankrike Carignan. Ett en-druve-vin. Vinet är framtaget i ett samarbete mellan Lars Torstenson och Miguel Merino. Vingården ligger i Briones i hjärtat av Rioja Alta.
Så här säger Lars om vinprojektet:
2011 är vår femte årgång, vi försökte 05 utan att buteljera resultatet, första årgången är istället 06, 2011 påminner en hel del om 06 i stilen, året som sticker ut mest är 08, ett år då vi medvetet drog mazuelon så långt vi kunde med resultatet massvis av syra och inledningsvis röda bär på ett vis som skrämde slag på många (ett vin som är riktigt läckert idag, om jag får tycka så själv; typiskt för bra carignan att vara sådär ogin i början). Ekfaten är inte bara franska och amerikanska utan också alltid ett litet inslag östeuropeisk ek, oftast slovensk ek men något år har den varit ungersk, detta gör vi för att jag gillar att smyga in fat som s a s går åt motsatt håll för att på så vis öka komplexiteten i vinet.

Visst har det hänt en del på de fyra år som gått sedan jag senast drack det här vinet. Det har mognat en hel del utan att för den skull vara ett fullmoget vin.

Doften drar ganska omgående igång med jord, blyertspenna och läder för att efter en liten stund släppa fram en riktigt mörk frukt. Här finns också små, små nypor av diverse kryddor, aningens rökta charkuterier och kakao.

I munnen känns det mjukare och rundare än för fyra år sedan. Fortfarande ger syran en bra friskhet. Tanninerna är mer avslipade och småkrafsar nu endast i gommen, men bjuder likväl ett behagfullt motstånd.
Här finns en god mängd mörka bär såsom blåbär, körsbär och björnbär. Aningens blåa plommon också. Några små nypor örter och kryddor bjuds vi på. 
Eftersmaken är av medellängd och här tillkommer lite mörk choklad, några droppar espresso samt aningens sötlakrits.

Ja jag tycker vinet har utvecklats på ett positivt sätt och i en riktning jag uppskattar. Om det finns ytterligare utveckling känns tveksamt. Det blir ett litet hack uppåt på betygsskalan.
Betyg 4-
Flaskan köptes på via SB för fyra år sedan och kostade då 185 kr. Nu är det årgång 2014 som gäller och priset har gått upp till 199 kr.