Vi har under maj njutit av ett par amarone med lite ålder. Båda producenterna tillhör våra absoluta favoriter. Vi har också besökt båda två, även om det är några år sedan. Casa dei Bepi fick också bli vinet som sällskapade med oss under CL-fotbollen.
2008 Roccolo Grassi.
Roccolo Grassi håller till i den östra delen av Valpolicella i Mazzane di Sotto. I deras portfölj finns förutom Amarone även två Superiore, en Recioto, ett Soave-vin La Broia samt en Recioto di Soave.
Den här amaronen görs på druvblandningen Corvina (60%), Corvinone (15%), Rondinella (20%) samt Croatina (5%). Druvorna kommer från en vingårdslott på 4 ha och där vinstockarna har en ålder på över 40 år. Druvorna torkas i dryga 90 dagar innan de pressas. Jäsningen äger rum på ståltankar. De har efter vinifieringen fått ligga till sig i 26 månader på 225-liters ekfat, varav hälften varit nya och den andra hälften använts två gånger tidigare. Slutligen ytterligare två år på flaska innan det släpps ut på marknaden.
En helt fantastisk amarone, som trots att vi anser den fullmogen har en härlig friskhet och bra vitalitet.
I doften noterar vi mogna bär, örter, lite kryddor, torkad frukt, kakao och aningens sötlakrits.
I gommen återkommer de mogna bären i form av solmogna björnbär, söta mörka körsbär, hallon, blåa plommon och aningens svartavinbär. Några små nypor örter och kryddor, där vi särskilt noterar lagerblad och svartpeppar. En fin syra skänker alltjämt en härlig friskhet. Tanninerna är alldeles sammetslena. Eftersmaken är formidabel med torkad frukt, mörk choklad, någon droppe espresso, några körsbärskärnor och på detta den underbara lite söta mörka frukten.
Galet gott!!
Betyg 5-
Det bar sig inte bättre än att förra lördagen var det final i herrarnas Champions League. Vid dessa tillfällen är det bara en dryck som gäller. Amarone!!
2007 Casa dei Bepi från Viviani.
Vivianis vingård hittar du högst upp i Negrardalen i byn Mazzano. Är vädret bra kan du se ända bort till Gardasjön. Dom äger 4 ha och gör 6 olika cuvéer varav två amarone. Dagen till ära är det deras prestigeamarone vi njuter av.
Färgen går i en rubinröd nyans och har med åldern (19 år) fått en några stråk av tegelnyanser.
Doften är stor och lång, men kanske inte lika intensiv som när vinet var ungt. Viviani har i och för sig alltid prioriterat elegans framför kraft.
Vi möts av mogna nästan lite söta mörka körsbär, solmogna björnbär, skogshallon och lite blåa plommon. Här finns en del örter och kryddor samt lite torkad frukt och aningens rosor.
Smaken domineras av den mörka frukten med mörka, söta körsbär, solmogna björnbär och blåa plommon. En mogen och härlig smak. Efterhand tillkommer örter, kryddor, torkad frukt (katrinplommon) och aningens eucalyptos. Tanninerna är alldeles sammetslena och syran ger vinet en härlig friskhet trots sin ålder.
Eftersmaken är lång och utsökt med sin lilla bitterhet från riktigt mörk choklad, körsbärskärnor och någon droppe espresso. Den mogna frukten är med oss hela tiden. Lite extra torkade frukter finns även i eftersmaken.
Betyg 5
En helt underbar mogen Amarone. Så mycket ytterligare utveckling tror jag inte på. Den kan dock kanske hålla sig här i ett par år till. Detta var min sista flaska och hade jag haft ytterligare flaskor skulle jag druckit dom inom en femårspeiod.




Inga kommentarer:
Skicka en kommentar