Recioto, Roccolo Grassi

Bland dessertviner har vi på Vintankar en given favorit -  Recioto. Detta underbara vin från Valpolicella. Det söta, röda vinet Recioto var det fina vinet och dominerande vinet i Valpolicella fram till tiden runt andra världskriget. Vinet har druckits i området i över 2000 år!
Liksom Amarone görs Recioto helt på druvor som har torkat några månader. Druvsammansättningen är ungefär densamma vid både Recioto och Amarone. Druvorna till Recioto torkar dock längre och det är inte förrän i mars-april (normalt sett) som man börjar göra Recioto på torkade druvor. Vid Amarone torkar druvorna normalt till januari-februari. Vid tillverkningen av Recioto använder man en annan jästkultur och man låter vinet "jäsa ut". Man får då ett alkoholsvagare och sötare vin än vid amaronetillverkningen.
Vi åt en chokladefterätt och till detta drack vi en recioto från en av Valpolicellas främsta producenter. I vart fall när Vintankar bestämmer ordningen.

2007 Recioto, Roccolo Grassi.
Det görs ca 3 000 flaskor av det här godiset.

Druvblandningen är 60% Corvina, 15% Corvinone, 15% Rondinella och 10% Croatina. Här doftar det av körsbärssaft, mörk choklad och en liten fingerborg örter. Lägg därtill en svag ton av torkade plommon och en knivsudd vanilj, så är doftbilden komplett. I munnen får vi ett sött vin med en frisk, stilig syra. Syran är viktig för den gör att det här aldrig blir sötsliskigt utan känns friskt trots sin sötma. Smakerna domineras av de söta, mörka körsbären, den fina mörka chokladen och den lilla örtspetsen. Vi anar oss också till en del frusna hallon, kaffetoner och torkade plommon. Det finns också lite finlemmade, sammetslena tanniner. Eftersmaken är redigt lång. Oh, vad smarrigt det här är.

Vilken njutning det är att unna sig ett glas av den här recioton. Den var också helt perfekt till vår chokladdessert. En liten slatt blev kvar i flaskan och den tog vi fram efter tre dagar i  kylskåpet. Precis lika gott efter tre dagar som det var den dagen vi korkade upp flaskan. Ibland drar man sig kanske för att öppna en recioto, då man inte kommer att göra slut på innehållet första kvällen. Vi rekommenderar: korken på och in i kylskåpet. Det klarar sig säkert närmare en vecka, men vill du förgylla vardagen tar du en liten bit riktigt mörk choklad och några cl recioto och så har du satt guldkant på din tillvaro. Är du som vi en gottegris så är paradiset runt hörnet.

 

Betyg 5

 

Vi köpte våra flaskor vid ett besök på gården och betalade då 24 euro.

 



 

Amarone från 2005 Selezione Antonio Castagnedi

En av de mest prisvärda amaroneviner man kan köpa på Systembolaget är Amarone Selezione Antonio Castagnedi (nr 28002) från producenten Tenuta Sant Antonio. Vi på Vintankar tycker att detta är den bästa amaronen under 300 kr, som saluförs via Systembolaget.
I våras drack vi en 04:a och då skrev vi så här.
Vid varje ny årgång köper vi en sexpack och stoppar i källaren och har som vår "bruksamarone". Den kostar på Systembolaget 249 kr. Nu är det årgång 2009 som säljs. Vi adderar fem år till årtalet på flaskan innan vi dricker ut av den.

2005 Amarone Selezione Antonio Castagnedi
Producent är Tenuta Sant Antonio. Deras ägor ligger nordöst om Verona mellan Illasi och Mezzani.
Idag drivs vingården av fyra bröder. På systembolaget har dom en ripasso som många känner till "Monte Garbi". Deras prestigeamarone "Campo dei Gigli" är också en av våra favoriter, men den ligger på ca 500 kr.

Druvblandningen är 70% Corvina, 20% Rondinella, 5% Croatina och 5% Oseleta.
Dessa druvor kommer från ett område strax utanför byn Mezzane di Sotto. Vinstockarna är mellan 20 och 25 år gamla och växer på en höjd av 300 m över havet.
Vinet har legat två år på 500 l fat av fransk ek innan det tappats upp på flaska

När vi doftar möts vi av en härlig körsbärsfrukt, men här finns också lite katrinplommon, örter och mörk choklad. Doften är tydlig och ganska typisk för amarone. Den är det utan att vara övertydlig och alltför omfamnande.
I munnen återkommer de söta, mörka körsbären, men nu sällskapar de med katrinplommon, mörk choklad och några nypor av medelhavsörter. Det finns en bra och alert syra med ett litet inslag av tanniner. De senare är väldigt mjuka och tillmötesgående. Eftersmaken är redigt lång och där ansluter lite torkad frukt, mer fikon och dadlar än russin. Tonen av den mörka chokladen är påtaglig och lämnar en liten bitter ton. Det är precis så det ska vara. Visst det finns en smula fattoner, men de är vare sig kraftiga eller störande. På slutet kom då till slut en liten smak av sötlakrits.
Det här är strålande gott!!

Betyg 4+

Schubert Pinot Noir

Vi plockade fram en Pinot Noir  från Nya Zealand häromdagen, då vi hade en ugnsgrillad kyckling på bordet.

2009 Schubert Pinot Noir
Ett vin gjort på 100% Pinot Noir från Wairarapa Nya Zealand.
Jäsning och skalmaceration har skett på ståltankar i tre veckor, därefter har vinet legat på franska ekfat (225l) i ca 16 månader innan det buteljerades.

 

 

Färgen är ljust tegelröd. Helt transparent.

Det doftar av röd frukt/bär i form av hallon, jordgubbar och en del röda vinbär, men i bakgrunden finns ett lite mörkare anslag av multna höstlöv och kryddor.

Smaken är frisk med en pigg syra. De röda bären från doften går igen i smaken och nu har de kompletterats med lite körsbär. Vi känner rejäla tag av örter och svartpeppar. Eftersmaken är medellång och i den hittar vi en en del toner av fat, vanilj, choklad och ett rostat inslag. Pepprigheten i vinet är svår att värja sig emot och ju längre vinet är upphällt ju mer tar pepprigheten över på bekostnad av den röda frukten. En obalans vi inte är helt bekväma med.

Vi har en flaska kvar. Den ska få något år på sig, så får vi se vart vinet då tagit vägen. Det här är inget vi jagar vidare efter.

 

Betyg 3

 

Vi betalade 189 kr när vi i höstas köpte detta på Systembolaget. Det verkar finnas enstaka flaskor kvar på Systembolaget i Nordstan, Gbg.

Amarone della Valplolicella Latium, Campo Leone

Kvällen före nyårsafton plockade vi fram lite ost, tryffelsalami och parmaskinka. Vi drack till detta en amarone.

2005 Campo Leone, Latium Morini
Producenten heter Azienda Agricola Latium Moriní och håller till i de östra delarna av Valpolicella.
Någon mil söder om Mezzane di Sotto ligger deras vineri. Vi befinner oss i Valle D´Illasi, där mästaren Dal Forno håller till, men också några av våra egna favoriter som Roccolo Grassi och Marion.

Vinet görs på 70% corvina, corvinone, 20% rondinella samt 10% oseleta och croatine. Druvorna har torkats mellan 100 och 120 dagar.
Vinet har legat ca 30 månader på 350 liters ekfat och därefter åtta till tio månader på flaska innan det når ut till marknaden.

Vi häller upp vinet i våra glas och låter det få en timma i glaset innan vi slår oss ned för att äta av vår "plockmat". Vi möts av en stor och mäktigt doft, som omgående ockuperar rummet. Här finns torkad frukt, örter, mörk choklad och gott om fatindikatorer. Vi drack en 05:a för snart två år sedan och minns inte att doften var så här påträngande. Detta kan låta negativt, men vi gillar den här doften. Jag mer än hustrun. Smaken är stor och komplex. Hela gommen tar emot rejäla portioner av torkad frukt med inslag av russin. Här finns en hel del örter, mörk choklad och gott om körsbär. En mycket lång eftersmak som drar iväg mot portvinshållet med både vaniljsötma, russin och lite rostade undertoner, men framför allt en förförisk körbärsfrukt. En sammetslen dryck, som tack vare den friska syran och de skira, mjuka tanninerna inte går överstyr. En viss alkoholhetta finns här, men alkoholen ligger ju på 16,5 %.

Ett kontemplations vin, där egentligen endast den lagrade parmesanen var en medspelare. Men vilken medspelare!!

Vi amaronenördar hittar en fascination i ett sådant här vin, medan många andra tycker att det blir för mycket av allting

Vi betalade 299 kr när vi köpte det på SB. Just nu finns inget tillgängligt på vårt kära Bolag. Det finns det däremot för 309 kr på Vinupplevelser.

 

Betyg 4

 

Nyårsaftonens röda viner

Till nyårsaftonens supé hade vi tre röda viner, som gjorde vår mat sällskap. Tre sköna italienare.

Förrätten bestod av hemmagjord ravioli på skogssvamp(Karljohan och Blomkålssvamp)

Vi drack till detta en amarone.

2005 Vaio Amarone

Druvsammansättningen är 65% Corvina, 20% Rondinella och 15% Molinara.
Det doftar av mörka bär (körsbär och björnbär). Här finns också en liten kryddighet parad med vanilj och mörk choklad.
Vi smakar på vinet och känner en intensiv smak av torkad frukt. Mörka körsbär, hallon, björnbär och katrinplommon. Lite kryddor piffar upp smakintrycket och efterhand dyker choklad, mandelspån och kaffetoner upp. Eftersmaken är en utdragen historia där den intensiva frukten känns länge,länge.
Betyg 4+

Vår huvudrätt bestod av en trippel av oxfilé, rådjursfilé och lammfilé med rotsakskaka (hemma odlade förstås).
Första vinet ut till detta var en av mina absoluta favoriter, som jag bloggat om vid ett flertal tillfällen.

2003 Barbaresco Pajé, Roagna

Det här vinet forsätter att leverera. Varje gång vi dricker det blir vi lika glatt överraskade. Vi har skrivit om det tidigare och skriver därför inga ny noteringar utan hänvisar till detta och detta..                                                                          Betyg som tidigare 5

 

2007 Chianti Classico Riserva, Monsanto
Vi hade detta vin som andravin till huvudrätten. Det är gjort på druvorna 90% Sangiovese och
10% Canaiolo och Colorino. Vinet har legat 18 månader på begagnade barriquer innan det tappades på flaska.

Det doftar av körsbär, hallon och lite svarta vinbär. Lägg därtill lite örter, kryddor och mineraler. Kanske inte så elegant men ändå tilltalande
Smaken är fortfarande ung med frisk syra och tanniner som inte rundats av alltför mycket. Frukten dominerar med fina körsbär som spetsats med lite örter. Eftersmaken är medellång där frukten och örterna får sällskap med lite choklad och på slutet aningens lakrits. Allt är i en fin balans och smakerna harmoniserar väl med varandra.

Det är naturligtvis inte lätt att komma efter Roagnas Pajé, men vi tycker att Monsantos Riserva klarade detta riktigt hyggligt.

Betyg 4

Gran Clos, Priorat

Det var ett ett tag sedan vi drack ett vin från Priorat, det område i Spanien som bäst faller i Vintankars smak. Under mellandagarna var det så dags att ånyo ta upp Priorat tråden.

2005 Gran Clos.
Priorat är ett litet bergigt område i Katalonien, några mil sydväst om Barcelona. Den dominerande druvan är Garnacha dvs Grenache.
Gran Clos grundades år 1995. Till egendomen hör sammanlagt 32 hektar vingårdar, som är fördelade på olika platser i byn. Den nuvarande ägaren, John Hunt, köpte Gran Clos år 2003. Vinmakare är Josep Angel Mestre.
Producent är Cellers Fuentes som också gör det något billigare Finca el Puig (189 kr) medan Gran Clos går lös på 249 kr.




Vinet är gjort på druvorna Grenache 54%, Carignan 34% och Cabernet Sauvignon 12%. Druvorna till detta vin kommer runt byn Bellmunt del Priorat. Druvorna kommer främst från gamla bushvines från sluttningsvingårdarna men också yngre stockar (20-25 år gamla). Några av stockarna som växer i sluttningarna är mer än 100 år gamla.
Druvorna sorterades först en gång vid skörd, och sedan ännu en gång i vineriet. Jäsning och skalmaceration i cirka en månad. Vinet har varken klarats eller filtrerats före buteljering.
Vinet har legat ett år och fem månader på nya franska ekfat, varav 67 procent var från Allier och 33 procent från Tronçais.
Man odlar ekologiskt och vinet är organiskt, även om man inte gjort sig besväret att certifiera det.

 

Vi låter vinet få en timme i karaff innan vi häller uppdet.

Låt oss säga det med en gång. Det här är ett vin helt i Vintankars smak. Vi gillar doften med den mörka frukten: mörka körsbär, blåa plommon och aningens svarta vinbär. Lite rostade fat, örter och jordiga mineraler kommer efter hand.
Smaken går i samma riktning. Vi faller för den mörka frukten som i kombination med en balanserad syra och silkeslena tanniner gör vinet helt drickklart idag. En lång eftersmak där örter, choklad, kaffe och lakrits förgyller smakintrycken.
Att vinet har en alkoholhalt på 15,5 % hade vi aldrig kunnat förutsäga. Alkoholen är väldigt snyggt packeterad i frukten.
Någonstans har jag läst att det här skulle vara ett stramt vin. Vi känner inget av detta. Visst lite tanniner finns här, men de är ordentligt avrundade och sammetslena. Gott till maten, men också väldigt gott på egen hand.
Återigen imponeras vi av ett vin från Priorat.

Betyg 4+




Nyårsaftonens champagner

Dags för årets första blogginlägg på årets första dag. God fortsättning på det nya året förresten.
Det här inlägget handlar lite kortfattat om de champagner, som vi tillsammans med sex av våra vänner drack igår kväll.

2004 Bernard Hatté et Fils Special Club Grand Cru Brut

Det här var ett varuprov jag fick i oktober. Hade jag gjort årslistor hade detta blivit årets varuprov.
Jag skrev ett lyriskt inlägg som du kan läsa här.
Jag gjorde sedan en beställning för egen del och på nyårsaftonen fick våra vänner ta del av den här drycken.
Den levererade precis på samma sätt som då vi testade den i oktober. Detta är i vårt tycke en av de bästa i sin prisklass (dryga 300 kr).

Färgen är gyllengul med en dragning åt en pommacton.
Vi möts av en förförisk doft av äpplen(röda/gula). Doften är stark med tydlig frukt, lite mineraler och en fin brödighet. Smaken är fyllig och de röd-gula äpplena från doften går igen i smaken. Här finns en del mineraler som påminner om snäckskal. Frisk och torr syra, men inte för torr. Eftersmaken är lång, där äpplena dominerar ännu en gång. I eftersmaken kommer ytterligare toner av mineraler. Vi noterar också en liten sirlig ton av kryddor och avslutningsvis en liten läcker touch av grapefrukt.
Förvånansvärd elegant och komplex för sitt pris. Alla är överens om att detta är kvällens champagne.
Betyg 4+

 
2000 Millesime Brut,  Palmer & Co

Vi känner en tydlig doft av gula äpplen. Här finns inslag av rostat bröd och lite citrus, som för tankarna till blodapelsin. Lite mineraler finns det också, men det är precis så att vi kan ana oss till dom.
Smaken: En frisk smak där de gula äpplena dominerar. Citrusen är lite tydligare än i doften. Vi noterar en viss brödighet och nötter på slutet. Mineralerna dyker upp i eftersmaken tillsammans med ett litet inslag av tropisk frukt.

Även denna champagne är god, men den har inte samma klass som Bernhard Hatté. Den är i och för sig femtiolappen billigare.

Betyg 4



2002 Grand Millésime Baron-Fuenté
Den här drack vi till tolvslaget. I vår mening den enklaste, men för den sakens skull inte dålig på något sätt.

Det doftar av äpplen och lite citrus. Här finns också svaga markörer av rostat bröd och en del nötter. Doften är frisk och nästan lite upppigande.
Smaken är torr, men där finns en frisk aptitretande sötma gömd i drycken. Vi noterar en lätt brödighet, friska citrustoner och tydliga gula äpplen. Eftersmaken är lite kort.

Perfekt till tolvslaget. Okomplicerat och lättdrucket. Nu ska det skålas och inte analyseras.

Betyg 4-








Vi återkommer de närmaste dagarna med de röda vinerna som ackompanjerade vår middag.