2007 Brunello di Montalcino, Caprili

Den Brunello di Montalcini som föll mig mest i smaken under Gambero Rossodagen i Köpenhamn var Caprili av årgång 2007. Den första mars släpptes just den Brunellon på det svenska Systembolaget. Vi var var på Öland men hade vår bärbara dator med oss. Några knapptryckningar och ordern var lagd. I onsdags hämtade jag ut våra tre flaskor och i lördags drog vi korken ur den första flaskan. Den fick göra sällskap till lördagsmaten:  
Sjömansbiff. Vi har lagat den här rätten så många gånger så något recept följer vi inte, men i stort stämmer den överens med den bifogade länken. Vi lägger ett lager med ost överst så vi får en knaprig välsmakande yta.

2007 Brunello di Montalcino, Caprili.
Familjen Bartolommei köpte i mitten på 1960-talet egendomen Caprili i Montalcino i södra Toscana. De planterade omgående sangiovese grosso av klon brunello. 1978 kom deras första Brunello di Montalcino.
I deras sortiment ingår även en Rosso di Montalcino liksom en riserva.
Just den här brunellon har legat tre år på stora slovonska ekfat. Därefter ytterligare fyra månader på flaska innan det släpps ut på marknaden.

Vi följde det här vinet under tre dagar. Doften hade mattats något dag tre, men det vete katten om inte vinet smakmässigt var bäst dag tre. Och då var vinet kolossalt gott redan dag ett, men vi tar det från början.
Vi möts omgående av en tydlig men skir doft av körsbär, lite skogshallon, en del örter och läder. I den bakre regionen cirkulerar lite blomdoft och aningens fat. Vi finner inte faten (choklad, kaffe, vanilj) särskilt störande, då de endast andas av sin närvaro utan att breda ut sig. Trots vad jag skrivit så är dofttonen lite mörkare till sin karaktär
Smaken är stram, slank och ungdomlig. Gott om körsbär och örter. Den är varmt omfamnande med en mörk fruktighet. Syran är pigg. Inte alls vass eller störande. Gott om tanniner som greppar tag i gommen på ett behagfullt sätt. Tanninerna känns aningens kantiga första dagen och därmed växer vinet när det ackompanjeras av mat. Och vipps har tanninerna blivit mycket mer medgörliga. Tilläggas ska att dag tre är tanninerna helt lena och mjuka, då blir vinet underbart på egen hand. Eftersmaken är hyggligt lång och där dyker det upp choklad, en violpastill, aningens vanilj och så lite sötlakrits.
Vi gillar verkligen det här vinet och på det sättet det utvecklades. Dag ett var det perfekt till maten. Dag tre lysande på egen hand.
Vinet kommer med all säkerhet att utvecklas väl de kommande åren.

I skrivande stund finns det en hel del flaskor kvar i Stockholm och Malmö. Priset 269 kr känns som ett mycket bra pris för ett mycket gott vin.

Betyg 4+

Brigante Pinot Nero

Jag köpte för några veckor sedan tre årgångar av Cascina Cuccos Barolo Cerrati från den danske vinhandlaren Carlo Merolli. Jag passade samtidigt på att få med lite andra viner. Jag rådgjorde med BV-Ingvar och då blev det bl a  en flaska Pinot Nero.

2006 Brigante Pinot Nero Langhe Rosso DOC Cascina Baricchi
Vi befinner oss i Piemonte. Gården ligger på Langhekullarna i närheten av byn Neviglie  inte så långt från Barbaresco. Vi befinner oss ca 5 mil sydost om Turin.
Druvan är till 100% Pinot Noir. Vinet har fått två år på franska ekfat "allier", endast en liten andel nya fat, därefter ytterligare två år på flaska innan det når marknaden.

Färgen är brunröd, med viss möda kan vi säga transparent.
Det doftar av körsbär, lite tunn arom av skogshallon och en hel del örter. Vi anar också lite smultron och en del florala inslag(nyponros och violer). Vi följer vinet hela fredagskvällen och tar sista slatten på lördgaskvällen. Doftmässigt håller vinet ihop bra. Dag två är örterna tydligare och det har tillkommit nyanser av farin, kola och rostat kaffe. Vi gillar doften, framförallt första dagen. Vi känner inte så mycket likheter med andra pinotviner vi druckit.
Smaken domineras av syrliga körsbär, lite lingon och några nypor kryddor. Lite mer röd frukt i form av hallon och jordgubbar finns där, dock på ett varligt och försiktigt sätt. Gott om kryddor och örter känner vi. Det tar en liten stund, men så dyker där upp en trevlig lakritsrem. Syran är frisk utan att vara särskilt vass. Små finlemmade tanniner tar ett litet behaglig grepp i gommen. Eftersmaken är medellång och där blir lakritsen mer tydlig, men får samsas med körsbärskärnor och en del fat ingredienser: farinsocker, rostat kaffe och choklad.

Vinet förändras smakmässigt marginellt under de två dagar vi njuter av vinet, möjligen blir kryddor/örter och lakrits mer framträdande dag två. Tanninerna är  än mer mjuka den andra dagen.

Vinet funkade bra till vår enkla pastarätt på fredagskvällen och var kanske än mer tilltalande på egen hand.

Ett enkelt och trevligt vardagsvin, som inte har så många likheter med andra pinot-noir-viner vi druckit. Med detta sagt så lämnar vinet oss med en behaglig känsla och vi är glada att vi har ytterligare en flaska. Detta är enligt oss inget lagringsvin, så ett lämpligt tillfälle fram i sommar......

Priset är 124 MUK dvs lika mycket oavsett svenska, danska eller norska kronor, som du betalar med.

Betyg 4-

Avslutningsvis ber jag dig käre läsare att titta på den översta bilden. Den lilla figuren i mitten på vinetiketten väckte mycket trevliga minnen hos mig.

Vem tycker du att figuren liknar? Vilken bokassociation får du?

Det först rätta svaret kan påräkna ett glas vin på någon av Göteborgs vinbarer, då vederbörande besöker Gbg.

Roccolo Grassi Superiore

Till förra veckans CL-matcher nöjde vi oss med en Superiore, men inte vilken som helst. Det blev en från Roccolo Grassi. I vårt tycke en av de fem bästa producenterna i Valpolicella.

2007 Valpolicella Superiore, Roccolo Grassi.
Vi har skrivit en del om Roccolo Grasso och de sympatiska ägarna syskonen Marco och Franceska Sartori bl a vid ett  besök våren 2011.

Druvblandningen är den samma som i deras amarone och recioto dvs 60% Corvina, 15% Corvinone och 20% Rondinella och 5% Croatina.

Det doftar av mörka, söta körsbär, lite torkad frukt och en hel del örter. En svag ton av mocca uppenbarar sig på slutet.
Det här är supergott och bra mycket bättre än många av de billiga amaroneviner som finns på SB. Vi förstår varför vi hävdat att denna superiore endast överträffas av Quintarellis.
Vi var rent lyriska när vi drack den här i somras. Det har inte hänt så mycket sedan dess dvs den är precis lika fantastisk nu som då.
De söta mörka körsbären från doften går igen i smaken. Mörka plommon och torkad frukt ansluter tidigt i smakpaletten. Lägg därtill lite örter och mörk choklad så är bilden nästintill klar. Pigg syra, sammetslena tanniner och en redigt lång eftersmak gör det här vinet bra till maten och strålande på egen hand.
Vi har några flaskor kvar i källaren (tack o lov). En i halvåret blir nog lagom även om vår uppfattning är att vinet säkert klarar flera år i källaren.

Vi betalade 20 euro när vi köpte våra flaskor på gården våren 2011.

Betyg 4+

Sauvignon Blanc och Montepulciano

Förra lördagen var vi hemma hos vännerna P och N. Det vankas alltid god mat hemma hos dom. I lördags började vi med en laxtartar och ett glas vitt.

2011 Les fumées blanches
Domaines Francois Lurton grundades 1996, först som ett samarbete mellan bröderna Jacques och Francois Lurton, uppvuxna i en av de mest framstående vinfamiljerna i Bordeaux. Fadern André Lurton, välkänd vinprofil med ett flertal Bordeauxslott i sin ägo, har varit en ledstjärna och mentor för de båda sönerna sedan tidig ålder. 1988 startade de sin egen konsultverksamhet med "flying winemaking" som en specialitet och var involverade i vinprojekt hos producenter bland annat i Argentina, Australien, Chile och Frankrike.
Sedan 2007 äger Francois Lurton företaget ensam och producerar tillsammans med sina medarbetare vin i fyra länder under egen etikett; Frankrike, Spanien, Argentina och Chile. Fram tills år 2012 producerades även vin i Portugal men den vingården är nu såld. Smakmässigt täcks hela skalan från friskt, franskt vitt som storsäljaren "Les Fumées Blanches" (silvermedalj i Wine Nordic Winechallenge 2008) som ständigt får högsta betyg av vinskribenterna, till mustigt rött argentinskt som Bodega Piedra Negra Malbec Reserve i Systembolagets sortiment.
 Källa: The wineagencys hemsida

Druvan är till 100% Sauvignon Blanc.
Druvskalen macereras med musten i 8-12 timmar innan de pressas. Därefter flyttades musten över till rostfria ståltankar där den kylstabiliserades vid 8-10°C i ett par dagar innan alkoholjäsningen startar. Efter att jäsningen avslutats lagras vinet i ett par veckor tillsammans med sin jästfällning.
Färgen är blekgul med en svag grön nyans.
Här både doftar och smakar det Sauvignon Blanc. I doften känner vi fläder, nässlor, gräs, lite päron och svaga citrustoner. En finstämd doft utan att vara alltför aromatisk.
Smaken är torr och frisk. Citrus, svarta vinbärsblad, lite fläder, gröna äpplen och på slutet lite krusbär.
Ett enkelt och rättframt vin utan alltför mycket krusiduller.
Betyg 3

Vinet finns i SB.s standard sortiment och kostar 75 kr.

Vi fortsatte med en spagetti carbonara med ett litet lyxigare stuk. Pastan var så klart hemmagjord och så där god att när du tagit sista tuggan inser du att nu blev det lite för mycket. Rött från Italien så klart.
2009 Vigneto Valle Reale Montepulciano d´Abruzzo
Producent är Valle Reale. Vi befinner oss i vinregionen Abruzzerna, som ligger på Italiens östra kust, mot Adriatiska havet, mellan regionerna Marche och Puglia. Familjen Pizzolos vingård Valle Reale ligger i en dalgång, högt upp i Lagabergen, vilket skiljer dem från huvuddelen av vingårdarna i Abruzzerna. Jordmånen är mager och klimatet hårt med kalla vintrar och heta somrar. Temperaturskillnaden är stor mellan dag och natt. Det ger en lång mognadssäsong med druvor som har både arom och koncentration när de slutligen skördas i början av november. Här trivs Montepulcianodruvan, som ursprungligen kommer från just den här trakten.
Valle Reales vinstockar har en snittålder på 30 år och hela skörden görs för hand.
Källa: The wineagencys hemsida
  

Vinet har legat 12 månader på franska ekfat innan det buteljerades.
Det doftar av körsbär, en hel del örter i en liten jordig stil. Vi känner en del fat, men inte alltför framträdande. Aningens läder dyker upp på slutet.
I  munnen får vi ett vin med mörk frukt. Vi känner körsbär, björnbär och blåbär. Lite tanniner finns det, men de är alldeles lena och mjuka. Eftersmaken är mellanlång och här känner vi mörka plommon, en del örter, mörk choklad och en del fat. Lite frisk syra finns i mellanpartiet.
Ett bra matvin som satt som en smäck till pastan. OK, visst kan det saknas lite elegans och komplexitet, men för det här priset är det en plusvariant.

Vi dricker väldigt sällan viner på druvan Montepulciano. Det känns som det börjar bli dags att utforska den mer.

Vinet finns i SB:s standardsortiment och kostar 89 kr.

Betyg 3+

Nya Zeeländsk Pinot från Clos Henri.

Vi stannade kvar ytterligare en dag på Öland efter vår formidabla middag på Halltorps Gästgiveri. Öland visade upp sig från sin bästa sida. Flera plusgrader och soligt. Vi inhandlade några lammytterfiléer från Runstens Gård för att ha till kvällens måltid. Eftermiddagen tillbringade vi hos hustruns bror. Fikade, pratade, såg på Herrstafetten på skidor och hade trevligt i allmänhet.

Hustrun och hennes syster tillagade lammfiléerna och serverade dom med en potatisgratäng. Vi hade med oss en Pinot Noir från Nya Zeeland.

2009 Pinot Noir, Clos Henri.
Producent är Clos Henri i Marlborough, Nya Zeeland. 
Henri Bourgeois, välkänd profil från byn Chavignol i appellationen Sancerre, köpte på nittiotalet 90 hektar mark runt en flodbädd i det nyzeeländska Marlborough-distriktet och där har han låtit bygga upp en helt ny egendom från grunden. De odlar i huvudsak Pinot Noir och Sauvignon Blanc.

Färgen är helt transparent.
Det doftar av hallon, lite jordgubbar, en del örter och lite våt jord. Vi sniffar lite till och hittar efter ett tag nypon, röda vinbär och aningens läder. Den här doften gillar vi.
I gommen får vi ett slankt vin, ja nästan lite tunt. Mogna hallon och jordgubbar, några försiktiga nypor örter. Syran är pigg och drar mot lingonhållet med inslag av röda vinbär. Eftersmaken är lite kort och där dyker en liten ton av vanilj upp. Snällt och lättdrucket. Inget fel i det, men lite mer karaktär hade suttit bra.
Våra förväntningar var stora på det här vinet och det lever inte riktigt upp till dessa. Det här är absolut inte något dåligt vin, men för de 239 kr vi betalade hade vi förväntat oss lite mer.

Betyg 4-

Karaffer kan se ut på olika sätt. Av systern fick vi reda på att inom vården associerar man till något annat än vinkaraff. Själv tycker jag den är både originell och läcker.











Vår flaska är köpt via SB och deras beställningssortiment för 239 kr. Det verkar av SB:s hemsida endast finnas årgång 2008 och den kostar 269 kr.

Givry 1er Cru "La Grande Berge", Domaine Mouton

Det är inte så ofta som det dricks Bourgogne i Vintankarhemmet, men i förra veckan var det dags. Vi har inte lärt oss att uppskatta dessa viner, utan vi har ofta föredragit Pinot Noir från Nya Zeeland. Den här gången blev vi positivt överraskade.

2007 Givry 1er Cru "La Grande Berge".
Producent är Domaine Mouton. Dom har 12 ha vingårdar i Givry och Givry 1er Cru. Vingården, La Grande Berge, är bara på 1 hektar. Vinstockarna är mellan 25 och 58 år gamla.
Vinet har legat på franska ekfat i 8 månader varav 40 procent nya. 

Vi nås av en trevlig, liten försiktig doft, som snirklar sig upp till våra luktorgan. Den ljusa frukten i form av hallon, smultron och jordgubbar är vår första tanke. Efterhand så nås vi också av lite örter, trevliga fat och daggvåt jord. Det är så här vi vill känna PN-doften dvs inte alltför omslutande utan mer sirligt tilltalande.
I gommen får vi ett vin som känns väldigt drickmoget. Vinet är rätt så slankt. De röda bären från doften återkommer i smaken med toner av hallon och jordgubbar. Hyggligt med örter noterar vi. En fin syra som skänker såväl friskhet som fräschhet och för tankarna åt lingonhållet. En del fat finns det som påminner oss om fatlagringen, men den har mestadels omfamnats av frukten och blir därmed inte alls störande. Eftersmaken är tämligen lång och där samsas bären, örterna/kryddorna med kaffe och chokladen
Oj, vad det här påminner om Nya Zeeländska  pinotnoirviner.
Vi gillar verkligen det här vinet. Lättdrucket är det, men har ändå en bra egen karaktär. Med detta sagt så finns det ändå en tanke i vårt bakhuvud att vinmakaren sneglat på PN-viner från Nya Zeeland och försökt göra något publikvänligt utan att ge alltför mycket avkall på de egna ambitionerna.

Det är snart tre år sedan vi inhandlade den här flaskan på SB för 189 kr. Kanske inte ett fynd, men ett förbaskat bra pris på ett riktigt gott vin.

Betyg 4

Allegrini på Halltorps Gästgiveri

Hustrun och jag satte oss i bilen på torsdag fm och åkte upp till Göteborg. Vi satte oss på tåget med färdriktning mot Kalmar. Väl framme i Kalmar blev det buss till Halltorps Gästgiveri på Öland. Totalt en restid på fem och en halv timma. Visst hade det gått fortare med bil, men vi har med åren blivit försiktigare med lång bilkörning på vinterhala vägar.
Vad kan föranleda denna resa en vanlig torsdag i slutet på februari? Hustrun har två syskon boendes på Öland, så viss betydelse har nog detta. Vår huvudanledning (kanske snarare min) är att det är en "Winemakers dinner" med Marilisa Allegrini på Halltorps Gästgiveri.

Marilisa Allegrini

Allegrini är ett familjeföretag baserat i Fumane. Dom är en av de större producenterna i Valpolicella med en produktion om ca 900 000 flaskor. Idag drivs företaget av syskonen Franco (vinmakare) och Marilisa (försäljningsansvarig) samt deras avlidne brors dotter Silvia (PR). 
De mest kända vingårdarna i Valpolicella finns på kullen La Grola, dels vingården med samma namn som kullen, dels den högt rankade vingården La Poja på högplatån högst upp på kullen.

2001 valde Allegrini att göra en satsning i Toscana. De har köpt egendomen Poggio al Tesoro i Bolgheri. Dom är därmed grannar med storheter som Sassicaia och Ornellaia.  Allegrini har valt att satsa på druvorna Cabernet Sauvignon, Carbernet Franc, Merlot och Petit Verdot. Det finns också lite Syrah planterat samt den gröna druva Vermentino.
2007 köpte dom vineriet San Polo i Montalcino, där dom tillverkar en Rosso di Montalcino.

I Valpolicella är dom en storspelare, men i Toscana är dom en ganska liten producent.
Marilisa berättade också att Sverige är Allegrinis näst största exportmarknad efter USA.

Den här gången låg allt fokus på Toscana. Vi på Vintankar är, som läsare av denna blogg vet, välbekanta med Allegrinis viner i Valpolicella, men vi är helt utan kunskap när det gäller deras satsning i Toscana.
Kvällen började med lite mingel kl 18.

Vi bjöds på ett lättdrucket vitt vin på druvan Vermentino och lite Viognier.
Bolgarello 2011. Kostar 75 kr på SB. I vårt tycke ett lite tunt vin. Drickvänligt, klunkbart men ingen egen karaktär. Vi står över.

Vi serverade en liten kopp zucchinisoppa. En läcker och mycket trevligt "tilltugg" till vinet. En lovande inledning på maten.















Det var sedan dags för en "sittning". Vi fortsatte med ytterligare ett vitt vin på druvan Vermentino .

2011 Solosole.
Vinet är gjort på 100% Vermentino(klon från Korsika).
Ett vin med betydligt mer karaktär.
Friskt, krispigt, lite småkryddigt vin. I doften finns en liten blommighet parad med tropisk frukt och acaciahonung. I munnen känner vi aprikoser, kryddor (ingefära?), citrus och en svag ton av honung.
Det här får tummen upp. Det här kan vi tänka oss att köpa. Det kostar 119 kr på SB.







Vi serverades en tallrik med lite plockmat till det här vita vinet.

Salami, mortadella, skinka, kapris, paprika, aubergine, kronärtskocka och inte minst en mjukost spetsad med öländsk tryffel. Suveränt smakfullt.








Det var nu dags för test av två röda viner.

2010 Mediterra.
Det här vinet är gjort på 40% Syrah, 30% vardera av Cabernet Sauvignon och Cabernet Franc.
Ett tämligen tanninstint vin. Gommen och tungan känns ganska omedelbart som ett läskpapper. Det doftar av mörka bär, lite kryddor, lakrits och fat. De kraftiga riviga tanninerna kopplar omedelbart ett grepp, men bortom detta känner vi mörka körsbär, kryddor, choklad och fat.
Inget att dricka på egen hand. Jag ser också att flera i lokalen rynkar lite på näsan. Tilläggas skall att bilden förändras väsentligt till maten, då tanninerna blir mer överkomliga. Idag känns vinet inte fullt i balans. Det är utan tvekan så att vinet behöver ett par år i källaren för att komma till sin rätt. Det finns så många andra bra viner, så vi väljer att stå över.
Pris på SB 139 kr.

2010 Rosso di Montalcino
San Polo ligger söder om staden Montalcino, nära byn Sant’Antimo. På 450 meters höjd över havet, i sluttningarna ner mot Sant’Antimo-dalen, finns San Polos vingårdar. Egendomen har de senaste åren rustats upp – bland annat har ett nytt, toppmodernt vineri färdigställts lagom till skörden 2006.

Vinet är till 100% gjort på druvan Sangiovese Grosso.
Jäsning har skett 18-20 dagar i rostfria ståltankar. Vinet har lagrats i 12 månader på medium rostade franska ekbariiquer från Allier.
Trevlig doft av solmogna björnbär, mörka körsbär och aningens vanilj. I gommen känner vi återigen de mörka bären, lite örter och en del toner av vanilj. Även det här vinet har en hel del tanniner, men här är de mer beskedliga. Visst biter dom hyggligt i munnen, men på ett mer tilltalande sätt än hos Mediterra. Eftersmaken är ganska så lång med en trevlig mörk frukt, örterna blir mer påtagliga och går hand i hand med choklad och aningens vanilj.
Vinet känns elegantare än Mediterra. Till maten lyfter även det här vinet. 
Vinet finns i Restaurangsortimentet och kostar 129 kr.

Vi serverades en alldeles underbar Osso Bucco på lammlägg. 

Vi ger den här rätten högsta betyg.














Vi servades efter detta några små bitar parmesan och ytterligare ett rött vin.

2008 Sondraia
Vi återvänder till Bolgheri och Poggio al Tesoro.
Det här vinet är gjort på 65% Cabernet Sauvignon, 25% Merlot och 10% Cabernet Franc. Druvorna har fått jäsa i 10 dagar tillsammans med skalen i rostfria ståltankar. Därefter förflyttades vinet för lagring och malolaktisk jäsning på ekfat under en månad, sedan har vinet lagrats i 18 månade på ekfat från Allier. Hälften nya och den andra hälften andra års fat.
Vi möts av en härlig doft av mörka bär, svarta vinbär, plommon och några rejäla nypor kryddor. Vi anar oss till en svag ton av rostade fat. I det här sammanhanget känns den här nyansen bara trevlig.
I munnen dyker de svarta vinbären och de mörkblå viktoriaplommonen upp med en gång. Smaken är den mest komplexa av de tre röda vi fick smaka. Det ligger lite av lager på lager av de mörka bären, örter, tobak och choklad. Gott om tanniner finns det, men här är de rejält avrundade och ger ett litet småbehagligt bett i gommen. Eftersmaken är lång och fylld av mörk frukt, örter och toner av fat.
I vår bok är det här utan tvekan kvällens bästa röda vin. Vi kommer nog att köpa på oss ett par tre flaskor.
Det kostar 279 kr på SB och av SB:s hemsida att döma verkar det finnas ströflaskor väl spridda över landet.

Vinmiddagen avslutades med en dessert på pannacotta, vit choklad, biscotti, hallonsås och limoncellogelé..

En producent med rötterna i Valpolicella avslutar naturligtvis måltiden med ett glas Recioto till desserten.
2010 Recioto Corte Giara
Vinet är gjort på 70% Corvina Veronese och 30% Rondinella. Dessa har torkats mellan 4-5 månader innan jäsningsprocessen drog igång. Vinet har fått 14 månader på eekfa innan det buteljerades.
En ung, kanske väl ung, recioto, med dofter av torkad frukt, aningens russin, choklad och en del örter.
Smaken är fylld av torkad frukt med en viss russinton. Visst är det här sött, men det finns en frisk syra som gör att vinet upplevs mindre sött. Lite finlemmade örter, söta mörka körsbär, mörk choklad och aningens vanilj kan vi också notera.
Det känns aningen ungt med smaker som inte  är helt utvecklade.
Vinet är helt OK, men inte lika elegant och komplext som våra favoriter från Villa Monteleone och Roccolo Grassi.



Vi ska försöka sammanfatta den här kvällen. 
En intressant vinprovning med för oss idel nya viner. Dessa håller genomgående en helt OK klass. Våra favoriter från kvällen är dels det vita Solosole och dels det röda Sondraia. I Valpolicella är Allegrini en storspelare med två fantastiska viner dvs deras Amarone och La Poja. Dom har där bortemot 150 års erfarenhet av vintillverkning. Dom har också varit föregångare och förebilder för andra vinmakare. I Toscana är dom relativt nya. Efter dryga tio år är deras viner lovande, men når inte den klassen dom når med sina toppviner i Valpolicella. Det syns oss vara en lovande början och det ska bli intressant att följa Allegrinis Toscanaprojekt.

Maten på Halltorps Gästgiveri ger vi högsta betyg. Mycket lokala råvaror, intressanta kombinationer och fantastiskt välsmakande. Därtill en trevlig presentation. Vi kan varmt rekommendera den här krogen. Enbart den gör Öland värt ett besök.

Vi riktar ett stort tack till Köksmästaren Jörgen Rasmussen och hans personal som serverade oss denna delikata måltid.