3 gånger Marion: Cabernet Sauvignon, Teroldego och Amarone

Marion är en producent i de östra delarna av Valpolicella. Vid vårt första besök på våren 2011 med Club Amarone blev vi rejält imponerade av deras Superiore och så klart Amaronen. Givetvis finns dom med på min Tio-i-Topp-lista över Amaroneproducenter.

Vi provade härförleden tre av deras viner. Så klart är det deras Amarone som sticker ut som ett världsklassvin, men med tiden har vi alltmer kommit att uppskatta deras Teroldego och Cabernet Sauvignon.

2013 Cabernet Sauvignon.
Vinet är till hundra procent gjort på druvan Cabernet Sauvignon. Druvorna kommer från ett vinfält som nyplanterades 1989 dvs för snart trettio år sedan. Hälften av druvorna skördas under andra halvan i september. Dessa druvor genomgår en 30-40 dagar lång appassimento (torkning). Den andra hälften skördas några veckor senare och är då nästan övermogna. Dom två delarna vinifieras var för sig. Vinet får ligga till sig i trettio månader på 350-liters slavonska ekfat innan det blandas.

Ett riktigt bra vin till mustiga köttgrytor eller en saftig biff.
I doften finns det en hel del mörka bär, men också våt jord, svamprens, läder och kryddor.
I munnen är det till en  början de fina bären vi känner: björnbär, hallon, blåbär, några svarta vinbär och lite slånbär. Efterhand kommer det fram en del örter, blåa plommon, choklad, kaffe och unset vanilj. En bra och pigg syra finns det, som tillsammans med de lite nafsande tanninerna bygger upp en ordentlig ryggrad hos vinet.

Eftersmaken är något längre än medel. Det börjar med mörka bär som via örter och kryddor avslutas med en söt lakritsrem.

Strålande gott idag, men kommer att utvecklas fint de närmaste tre/fyra åren.
Betyg 4
På SB kostar det 320 kr. Dessvärre är det rapporterat som slutsålt.

2013 Teroldego
Ett vin gjort på hundra procent Teroldego. Detta är en druva som framförallt odlas i Trentino/Alto-Adige/Sydtirolen och där Elisabet Foradori, ibland kallad drottningen av Teroldego, särskilt är känd för sina viner på druvan Teroldego.
Minns jag rätt så ska Marions druvor vara från en klon av Foradoris druvor. Jag tror också att Marion är den enda producenten i Valpolicella som gör ett vin på endast Teroldego-druvor.

En del av de skördade druvorna får torka i trettio månader innan de pressas. Den andra delen pressas direkt efter skörd. Vinifieringen sker således var för sig. Musten blandas och får sedan ligga i trettio månader på små ekfat.

En hyfsat stor doft av mörka bär strömmar mot oss, då vi småsniffar på vinet. Här finns en del örter, kaffe, kakao, finstämda ekfats toner, kompostjord och aningens viol.
En komplex och trevlig doft.

I munnen är et den komplexa och rätt så kraftiga smaken av mörka bär, som vi först noterar. Här finns mörka körsbär, blåbär, björnbär, svarta vinbär och blåa plommon. En tydlig smak av örter och kryddor kan vi också känna.

 Syran är tämligen stor och ger vinet en bra friskhet, som tillsammans med tanniner, som biter lite mer än försiktigt i munhålan, gör detta till en bra samspelare med diverse köttiga maträtter.

Eftersmaken är något längre än medel. Den komplexa mörka frukten får här sällskap av espressokaffe, mörk choklad, steniga mineraler och finmalda örter.

Ett tusan så gott vin.
Betyg 4

Teroldego är en intressant druva, dessvärre finns idag endast två viner på denna druva hos SB. Båda i beställningssortimentet. Någonstans har jag läst att Foradoris Teroldego kommer att dyka upp hos SB i februari. Så håll utkik på nylanseringar.

2012 Amarone.
Den är gjord på blandningen Corvinone (45%), Corvina (25%), Rondinella (20%) och resterande 10% på diverse andra druvsorter bl a Croatina. Druvorna har torkats i dryga tre månader varpå de pressas. Jäsningen äger rum under 40-50 dagar och därefter tappas vinet upp 225-liters fat av slavonsk ek, där det får ligga till sig i runt tre år.
Årgång 2012 rankas ju inte som en av de allra bästa amaroneårgångarna, men jag tycker Marion ändå fått till det riktigt bra.

Det här är fortfarande en ganska ung amarone, men jag tycker den lämnat det riktigt ungdomliga stadiet och övergått till att få lite mognafstoner.
I doften hittar vi en tydlig ton av körsbär med en någon ljusare framtoning än vad vi annars vant oss vid. Något litet inslag av skogssvamp finns det också samt en liten förförisk ton av torkade rosor och lavendel. Riktigt angenämt att bara sniffa på vinet.

I munnen är det en intensiv smak av framförallt söta mörka körsbär som vi kan känna. Det tillkommer efterhand även en del andra mörka bär såsom björnbär, blåbär, sv vinbär och lite plommon samt några ljusare toner av bär, som vi inte riktigt kan sätta namnet på. Vi känner en tydlig smak av torkad frukt med en mycket försiktig russinton. Lite svartpeppar och aningens kanel ger vinet en spännande dimension. Syran är lite mer återhållsam, men ändå tillräcklig för att skänka friskhet. Små nätta tanniner bjuder på lite motstånd i munhålan.

Eftersmaken är riktigt lång med ännu mera mörk frukt, torkad frukt och örter, men där dyker också upp toner av espresso, mörk choklad, körsbärskärnor och lite lakrits.

Fantastiskt gott. Det mesta i smakväg har nog kommit fram utan att ha övergått i fullmognad. Känslan är att 2012:an kommer att mogna lite snabbare än andra årgångar. Du som har flaskor av den här årgången ska nog testa en för att stämma av mot dina egna smaklökar.

Betyg 4++

På SB är det årgång 2013 som gäller. Den är rapporterad som slutsåld, men håll utkik i fall det kommer in några extra flaskor.

2011 Amarone från Accordini

Accordini är en av de Amaroneproducenter som vi verkligen gillar. Det var också en av de producenter som det var ganska enkelt att plocka in på min Tio-i-Topp-lista. Vi har besökt dom både på egen hand och med Club Amarone och det har alltid blivit stunder att minnas.

Dom gör två olika amarone. Il Fornetto, som är deras prestigeamarone och så Acinatico som är deras standardamarone. Jag har tidigare skrivit om  årgång 2005 och om årgång 2008

Ikväll är det deras amarone Acinatico från 2011, som får göra oss sällskap.

Den är gjord på 75% Corvina, 20% Rondinella och 5% Molinar. Druvorna har fått torka i ca fyra månader. Vinet har fått ligga till sig i ca två år på nya barriquer av fransk ek.

En alldeles underbar Amarone, som ännu inte riktigt nått sin topp. Vi förväntar oss ytterligare utveckling, även om den redan nu är helt underbar.

I doften känns de så typiska mörka körsbären, som tillsammans med örter, lite torkad frukt, sv vinbär och toner från fatlagringen bildar en inbjudan om att vi ska övergå till att dricka.

Vid första lilla klunken känner vi en ganska så kraftfull amarone, som lämnat tonåren och är på väg mot den unga vuxenheten. Här finns både elegans, kraft och komplexitet i smakerna. Det finns en storslagen mörk frukt med söta, mörka körsbär, blåa plommon, lite björnbär och aningens svartavinbär som främsta signum. Efter ett tag dyker det upp en del torkad frukt (mindre russin mer fikon och dadlar) samt lite örter och kryddor och aningens vaniljkola och kakao. Tanninerna smånafsar i munhålan och bjuder ett försiktigt motstånd. Eftersmaken är formidabel med mera mörk frukt, katrinplommon, en ordentlig bit mörk kvalitetschoklad, unset espresso och körsbärskärnor.
Alkoholen på 16% är fullt ut integrerad med frukten. Sagolikt gott redan idag och kommer som sagt växa något ytterligare.

Betyg 5-

Än en gång visar 2011 vilken stor årgång detta är. Du som har 2011:or hemma får rådet öppna en nu och njut. Det är visserligen ingen brådska, som du förstår av texten ovan, men gott är det!!

Gosset Blanc de Blancs

Visserligen är nyårsfirandet över, men det finns alltid skäl att öppna en flaska champagne.
Gosset är ett av det äldsta vinhusen i Champagne och etablerades 1584. På den tiden gjorde man endast stilla viner men så fort Champagnemetoden uppfanns av de kända munkarna Dom Perignon och Dom Ruinart så började även Gosset producera de ädla bubblorna.
Karaktäristiskt för Gosset är de vackra antika flaskorna som man buteljerar sin Champagne i. Detta är en kvalitetsstämpel och den enda champagne som inte hamnar i dessa buteljer är Brut Excellence som är Gossets standardchampagne.

Gosset är inga stora markägare i Champagne utan arbetar tillsammans med odlare sedan decennier tillbaka.
Familjens ägor består av 12 hektar fördelat mellan byarna Aÿ, Bouzy, Mareuil och Reilly. Det familjen Gosset saknar i volym tar de igen i kvalitet och prestige. 
Gosset använder bara juice från den första pressningen av druvorna och den sker direkt ute i byarna där druvorna handplockas. Sedan fraktas musten i kylda tankar per bil till Gosset. Varje vingård vinifieras för sig och samtliga viner vilar i minst fyra år innan de säljs. Den gamla antika flaskan är bibehållen för att ytterligare lyfta fram den långa traditionen av kvalitet och för att särskilja sig från andra märken i byn.

I doften finns en fin och nästan lite småelegant ton av citrus, gröna äpplen och gula stenfrukter. Det finns också ett tydligt inslag av våt grusgång och stendamm, som förstärkts med lite flinta stenar och unset krita.

I munnen är det den rena friskheten och lite krispiga tonen vi först tar till oss. Det är en lång och ganska så komplex smak av gröna äpplen, citrus, aprikoser, persika, gula plommon, lite rostat bröd och en ansenlig mängd mineraler (främst krita och grus). Eftersmaken är något längre än medel och där kan vi känna lite tropisk frukt och så ett litet bittert grapefruktavslut.

En härlig champagne, där vi särskilt uppskattar friskheten och krispigheten och den komplexa smake

Betyg 4

I beställningssortimentet kostar den 546 kr.

2008 Las Flors de la Pèira

Las Flors är en av mina favoriter bland viner från i Languedoc.
Jag har provat följande årgångar: 2006, 2007, 2008, 2009 och 2010. Samtliga årgångar har varit sagolikt bra.

Producenten La Pèira en Damaisèla håller till i  Terrasses du Larzac i Languedoc. Musikern Robert Dougan köpte vingården 2004.

Las Flors i version 2008  har druvmixen 5% Cinsault, 10% Mourvedre, 30% Syrah och 55% Grenache. Det lagras till största delen i nya och begagnade Demi-Muids som är stora Barriquer om 600 liter.

Här finns en stor och mycket angenäm doft. Det är körsbären, skogshallonen och de mogna björnbär som vi först noterar, men det är doften av provencalska örter och tonen från pinjeträden som riktigt frälser oss.

Ett stort vin med en ganska kraftig och intensiv smak. ändå har det en stor elegans. Sagolikt gott helt enkelt.
Den mörka frukten känns idag mjuk och rund. Detta samtidigt som syran håller uppe friskheten. En stor och fin ört- och kryddsamling förgyller smakintrycken. Tanninerna är nu alldeles mjuka och lena, men finns där med sitt försiktiga motstånd. I avslutet hittar vi både lakrits och svartpeppar, men även steniga mineraler och en lättsam hallonton.
Betyg 5

Det vart en skvätt över i flaskan. Dag två hade vinet tappat rejält av frukten och då dominerade medicinalörterna kraftigt.
Min slutsats är att vinet  nu är helt på topp och ska nog inte lagras så mycket längre. Jag skulle nog inte lufta det så lång tid heller.

Barbera d´Asti från Montebruna

Barbera är en druva som vi gillar. Det görs många prisvärda och matvänliga viner på Barbera och ändå blir det alltför sällan som vi dricker en Barbera. Härom veckan blev det dock lite ändring på detta, då vi plockade upp en flaska från källaren.

Braida di Bologna Giacomo är ett familjeföretag som drivs i tredje generationen av Raffaela och Giuseppe Bologna. Egendomen omfattar 40 ha, varav 20 är planterade med vinstockar.

Vinet är gjort på 100 % Barbera. Druvorna kommer från vingården Montebruna i Rocchetta Tanaro, som vi hittar någon mil sydost om Asti. Jäsning äger rum på ståltankar.
Vinet har fått ett års lagring på stora slavonska ekfat.

Doften präglas av mörka bär främst körsbär och blåa plommon, men här finns en trevlig liten blommighet (rosor och violer) samt ett finstämt inslag av örter.

I munnen känns vinet ganska så slankt med en fin bärkompott av framförallt mörka sorter: körsbär, björnbär, blåbär och slånbär. Vi kan även hitta lite örter, steniga mineraler och någon liten ton av svartpeppar. Det finns en hyfsad stor syra, som ger en fin friskhet. Tanninerna finns där och krafsar runt lite försiktigt i gommen. Eftersmaken är medellång med mera mörk frukt, där vi tycker oss ana till en ton av hallon förutom de övriga bären vi kände tidigare.

Betyg 4

Vinet finns på SB och kostar 169 kr.

Perfekt till lite enkel vardagsmat!

2014 Faugères Domaine Leon Barral

Härom veckan besökte jag kvarterskrogen Humm på hörnet Södra Vägen/Engelbrektsgatan i Göteborg. En enkel och väldigt trevlig restaurang med riktigt hyfsad mat, däremot är deras vinlista lite tunn. Det finns dock ett vin som sticker ut och det är Faugères från Domaine Leon Barral. Detta är deras lite enklare röda vin, som jag tidigare inte testat. De två toppvinerna 2010 Jadis och 2010 Valiniére har jag druckit och hyllat rejält, så nyfikenheten på instegsvinet är stort.

Familjen Barral har varit vinodlare sedan mitten på 1700-talet. Nu är det 13:e generationen som styr över den 30 ha stora egendomen, varav 7 ha är betesmark för djuren. Geografiskt befinner vi oss i den lilla byn Lenthéric i appelationen Faugères i Languedoc.
1993 tog Didier och hans bror över verksamheten och började omgående producera vin under eget namn. Dom ställde samtidigt om till ett biodynamiskt influerat produktionssätt och har blivit lite av föregångare med det i Faugères.

Vinet är gjort på druvorna Carignan (50%), Grenache (30%) och Cinsault (20%).  Druvorna skördas för hand. Alkoholjäsningen sker spontant och skalmecerationen pågår i 3-4 veckor på cementtank. Vinet får sedan ligga till sig i två år på cementtank och ståltank. Vi buteljeringen tillsätt en ytterst liten dos svavel.

Färgen går i en varmröd ton, som är nästintill transparent.
I doften känns en del röda bär, ett knippe örter, svartpeppar, lite knallpulver, stendamm, grus och blommor (viol, syren, rosor). Väldigt trevlig och triggar igång suget efter att ta den första klunken.
I munnen är det de röda bären, körsbär, hallon, röda vinbär som vi först noterar, men här finns så mycket annat. Här finns gott om örter och kryddor. En ljuvlig och ordentlig syra med aningens rabarbertouch virvlar runt i gommen. Inslaget av mineraler, främst steniga, är påtagligt. Härliga småbitande tanniner gör sig påminda, vilket tillsammans med syran matchar vår mat förträffligt.
Hyfsat lång eftersmak med rosor och violer, aningens lakrits och mera frukt.
Enastående gott.

Betyg 4+

2009 Signature Chateauneuf-du-Pape från Domaine la Barroche

Vi tokhyllade Pure med årgång 2009 från Domaine La Barroche tidigare i år.
Vi beslöt oss för att även testa deras Signature från samma år. Visst har vi druckit den här tidigare. Klicka på resp årtal så får du våra tankar från det tillfället: 2007,  2008, 2009 och 2010

Druvblandningen är ungefär så här: 66% Grenache, 15% Mourvedre, 13% Syrah och 6% Cinsault. Lite varierar den år från år, men den är alltid grenache-dominerad med dryga 60%. Mourvèdre och Syrah står tillsammans för cirka 30%, där andelen Mourvèdre är någon procent högre. Cinsult ingår ofta med runt 5 % och sedan kan några andra av de tillåtna druvorna ingå med någon procent.
Druvorna avstjälkas. Jäsningen äger rum på cementtankar. Vinet får ligga med skalkontakt runt fyra veckor. Det lagras sedan i 18 månader på 600-liter stora ekfat. Ingen filtrering innan det buteljeras.

Doften signalerar mogenhet. Den börjar inte alls på samma försiktiga sätt som för ett par år sedan, utan nu är den lite mer pang på omgående. Den känns varm med solmogna mörka bär och gott om provencalska örter. Det är inte utan att vi påminns om våra cykelsemestrar i södra Rhone-dalen.

I gommen får vi massvis av härliga mörka bär: solmogna björnbär, körsbär, plommon och något enstaka svarta vinbär. Det finns också, visserligen i en underordnad roll, ett inslag av en ljusare frukt av typen skogshallon och jordgubbar. Det är ett bra tryck i frukten.

 Örter finns det i stor omfattning liksom en del kryddor. Det är nog dessa som tillsammans med den mörka frukten ger en känsla av solvarma dagar. Fortfarande är syran på alerten och ger vinet den friskhet det behöver. Tanninerna har rundats av sedan vårt senaste besök och drar nu iväg mot det silkeslena hållet, dock är de närvarande och bjuder nödvändigt motstånd.
Eftersmaken är längre än medel och bjuder på mera mörk frukt och örter, men också lakrits, steniga mineraler, pinjenötter och någon liten ton av espresso. Alkoholen tycker jag numera är helt omslukad av den solvarma frukten.

Smakerna har både djupnat och mognat, men utan att bli övermogen. Den här klarar sig säkert flera år till i den här författningen, men så mycket mer utveckling känns tveksamt.
Vi gillar verkligen det här.

Betyg 4+