Allegrini på Halltorps Gästgiveri

Hustrun och jag satte oss i bilen på torsdag fm och åkte upp till Göteborg. Vi satte oss på tåget med färdriktning mot Kalmar. Väl framme i Kalmar blev det buss till Halltorps Gästgiveri på Öland. Totalt en restid på fem och en halv timma. Visst hade det gått fortare med bil, men vi har med åren blivit försiktigare med lång bilkörning på vinterhala vägar.
Vad kan föranleda denna resa en vanlig torsdag i slutet på februari? Hustrun har två syskon boendes på Öland, så viss betydelse har nog detta. Vår huvudanledning (kanske snarare min) är att det är en "Winemakers dinner" med Marilisa Allegrini på Halltorps Gästgiveri.

Marilisa Allegrini

Allegrini är ett familjeföretag baserat i Fumane. Dom är en av de större producenterna i Valpolicella med en produktion om ca 900 000 flaskor. Idag drivs företaget av syskonen Franco (vinmakare) och Marilisa (försäljningsansvarig) samt deras avlidne brors dotter Silvia (PR). 
De mest kända vingårdarna i Valpolicella finns på kullen La Grola, dels vingården med samma namn som kullen, dels den högt rankade vingården La Poja på högplatån högst upp på kullen.

2001 valde Allegrini att göra en satsning i Toscana. De har köpt egendomen Poggio al Tesoro i Bolgheri. Dom är därmed grannar med storheter som Sassicaia och Ornellaia.  Allegrini har valt att satsa på druvorna Cabernet Sauvignon, Carbernet Franc, Merlot och Petit Verdot. Det finns också lite Syrah planterat samt den gröna druva Vermentino.
2007 köpte dom vineriet San Polo i Montalcino, där dom tillverkar en Rosso di Montalcino.

I Valpolicella är dom en storspelare, men i Toscana är dom en ganska liten producent.
Marilisa berättade också att Sverige är Allegrinis näst största exportmarknad efter USA.

Den här gången låg allt fokus på Toscana. Vi på Vintankar är, som läsare av denna blogg vet, välbekanta med Allegrinis viner i Valpolicella, men vi är helt utan kunskap när det gäller deras satsning i Toscana.
Kvällen började med lite mingel kl 18.

Vi bjöds på ett lättdrucket vitt vin på druvan Vermentino och lite Viognier.
Bolgarello 2011. Kostar 75 kr på SB. I vårt tycke ett lite tunt vin. Drickvänligt, klunkbart men ingen egen karaktär. Vi står över.

Vi serverade en liten kopp zucchinisoppa. En läcker och mycket trevligt "tilltugg" till vinet. En lovande inledning på maten.















Det var sedan dags för en "sittning". Vi fortsatte med ytterligare ett vitt vin på druvan Vermentino .

2011 Solosole.
Vinet är gjort på 100% Vermentino(klon från Korsika).
Ett vin med betydligt mer karaktär.
Friskt, krispigt, lite småkryddigt vin. I doften finns en liten blommighet parad med tropisk frukt och acaciahonung. I munnen känner vi aprikoser, kryddor (ingefära?), citrus och en svag ton av honung.
Det här får tummen upp. Det här kan vi tänka oss att köpa. Det kostar 119 kr på SB.







Vi serverades en tallrik med lite plockmat till det här vita vinet.

Salami, mortadella, skinka, kapris, paprika, aubergine, kronärtskocka och inte minst en mjukost spetsad med öländsk tryffel. Suveränt smakfullt.








Det var nu dags för test av två röda viner.

2010 Mediterra.
Det här vinet är gjort på 40% Syrah, 30% vardera av Cabernet Sauvignon och Cabernet Franc.
Ett tämligen tanninstint vin. Gommen och tungan känns ganska omedelbart som ett läskpapper. Det doftar av mörka bär, lite kryddor, lakrits och fat. De kraftiga riviga tanninerna kopplar omedelbart ett grepp, men bortom detta känner vi mörka körsbär, kryddor, choklad och fat.
Inget att dricka på egen hand. Jag ser också att flera i lokalen rynkar lite på näsan. Tilläggas skall att bilden förändras väsentligt till maten, då tanninerna blir mer överkomliga. Idag känns vinet inte fullt i balans. Det är utan tvekan så att vinet behöver ett par år i källaren för att komma till sin rätt. Det finns så många andra bra viner, så vi väljer att stå över.
Pris på SB 139 kr.

2010 Rosso di Montalcino
San Polo ligger söder om staden Montalcino, nära byn Sant’Antimo. På 450 meters höjd över havet, i sluttningarna ner mot Sant’Antimo-dalen, finns San Polos vingårdar. Egendomen har de senaste åren rustats upp – bland annat har ett nytt, toppmodernt vineri färdigställts lagom till skörden 2006.

Vinet är till 100% gjort på druvan Sangiovese Grosso.
Jäsning har skett 18-20 dagar i rostfria ståltankar. Vinet har lagrats i 12 månader på medium rostade franska ekbariiquer från Allier.
Trevlig doft av solmogna björnbär, mörka körsbär och aningens vanilj. I gommen känner vi återigen de mörka bären, lite örter och en del toner av vanilj. Även det här vinet har en hel del tanniner, men här är de mer beskedliga. Visst biter dom hyggligt i munnen, men på ett mer tilltalande sätt än hos Mediterra. Eftersmaken är ganska så lång med en trevlig mörk frukt, örterna blir mer påtagliga och går hand i hand med choklad och aningens vanilj.
Vinet känns elegantare än Mediterra. Till maten lyfter även det här vinet. 
Vinet finns i Restaurangsortimentet och kostar 129 kr.

Vi serverades en alldeles underbar Osso Bucco på lammlägg. 

Vi ger den här rätten högsta betyg.














Vi servades efter detta några små bitar parmesan och ytterligare ett rött vin.

2008 Sondraia
Vi återvänder till Bolgheri och Poggio al Tesoro.
Det här vinet är gjort på 65% Cabernet Sauvignon, 25% Merlot och 10% Cabernet Franc. Druvorna har fått jäsa i 10 dagar tillsammans med skalen i rostfria ståltankar. Därefter förflyttades vinet för lagring och malolaktisk jäsning på ekfat under en månad, sedan har vinet lagrats i 18 månade på ekfat från Allier. Hälften nya och den andra hälften andra års fat.
Vi möts av en härlig doft av mörka bär, svarta vinbär, plommon och några rejäla nypor kryddor. Vi anar oss till en svag ton av rostade fat. I det här sammanhanget känns den här nyansen bara trevlig.
I munnen dyker de svarta vinbären och de mörkblå viktoriaplommonen upp med en gång. Smaken är den mest komplexa av de tre röda vi fick smaka. Det ligger lite av lager på lager av de mörka bären, örter, tobak och choklad. Gott om tanniner finns det, men här är de rejält avrundade och ger ett litet småbehagligt bett i gommen. Eftersmaken är lång och fylld av mörk frukt, örter och toner av fat.
I vår bok är det här utan tvekan kvällens bästa röda vin. Vi kommer nog att köpa på oss ett par tre flaskor.
Det kostar 279 kr på SB och av SB:s hemsida att döma verkar det finnas ströflaskor väl spridda över landet.

Vinmiddagen avslutades med en dessert på pannacotta, vit choklad, biscotti, hallonsås och limoncellogelé..

En producent med rötterna i Valpolicella avslutar naturligtvis måltiden med ett glas Recioto till desserten.
2010 Recioto Corte Giara
Vinet är gjort på 70% Corvina Veronese och 30% Rondinella. Dessa har torkats mellan 4-5 månader innan jäsningsprocessen drog igång. Vinet har fått 14 månader på eekfa innan det buteljerades.
En ung, kanske väl ung, recioto, med dofter av torkad frukt, aningens russin, choklad och en del örter.
Smaken är fylld av torkad frukt med en viss russinton. Visst är det här sött, men det finns en frisk syra som gör att vinet upplevs mindre sött. Lite finlemmade örter, söta mörka körsbär, mörk choklad och aningens vanilj kan vi också notera.
Det känns aningen ungt med smaker som inte  är helt utvecklade.
Vinet är helt OK, men inte lika elegant och komplext som våra favoriter från Villa Monteleone och Roccolo Grassi.



Vi ska försöka sammanfatta den här kvällen. 
En intressant vinprovning med för oss idel nya viner. Dessa håller genomgående en helt OK klass. Våra favoriter från kvällen är dels det vita Solosole och dels det röda Sondraia. I Valpolicella är Allegrini en storspelare med två fantastiska viner dvs deras Amarone och La Poja. Dom har där bortemot 150 års erfarenhet av vintillverkning. Dom har också varit föregångare och förebilder för andra vinmakare. I Toscana är dom relativt nya. Efter dryga tio år är deras viner lovande, men når inte den klassen dom når med sina toppviner i Valpolicella. Det syns oss vara en lovande början och det ska bli intressant att följa Allegrinis Toscanaprojekt.

Maten på Halltorps Gästgiveri ger vi högsta betyg. Mycket lokala råvaror, intressanta kombinationer och fantastiskt välsmakande. Därtill en trevlig presentation. Vi kan varmt rekommendera den här krogen. Enbart den gör Öland värt ett besök.

Vi riktar ett stort tack till Köksmästaren Jörgen Rasmussen och hans personal som serverade oss denna delikata måltid.

Simonsig Chenin Blanc

Vi drack det här vinet tidigt i höstas. Vi gillade det då och skrev så här om det.
I söndags till pastan med krabbsås plockade vi ånyo fram en flaska.

2011 Chenin Blanc, Simonsig.
Vi har ett vin som till 100% är gjort på druvan Chenin Blanc. Simonsig kommer från Stellenbosch i Sydafrika.

Doften är som vi minns den ungdomlig med tydliga citrusaromer. Örterna är påtagliga. Mineralerna är inte lika framträdande, men ändå klart kännbara. Lägg därtill små puffar av fläder, honung och tropisk frukt, så är doftbilden komplett. I våra tycken goda signaler.
I munnen känns en ungdomlighet parad med friskhet. Det måste vara den fina syran som står för friskheten. Örter, citrus och gröna äpplen attackerar smaklökarna ordentligt. I eftersmaken kommer den tropiska frukten och mineralerna. 
Ånyo kan vi kan konstatera att vin inte behöver vara dyrt för att vara gott. Det här är riktigt hyggligt för sina 80 kr per flaska. Problemet är att det säljs bara i kartonger om 12 flaskor.

Vi upprepar betyget från i höstas.
Betyg 3+

Vinsession i goda vänners lag

Det här protokollet har blivit liggandes i nästan en månad utan att ha blivit färdigskrivet, men nu är det dags att färdigställa det.
Vi var på besök hos våra goda vänner L och G i Göteborgs östra utkanter. L och jag har provat vin sedan mitten på 70-talet, då vi båda två slet för brödfödan på Volvo LV.

Vi började med ett glas bubbel i deras vinkällare, som är en av de trevligaste vinkällare jag känner till.

Murganheira Super Reserva Bruto, Tavora-Varosa
Det här vinet kommer från Tavora-Varosa DOC, som ligger i den nordvästra delen av regionen Beiras, inte så långt från den mer kända Duoro dalen.
Det här vinet är gjort på druvorna: Malvasia Fina, Cerceal och Tinta Roriz.
Ett enkelt men väldigt trevligt mousserande vin att starta kvällen med. Frisk doft och smak, som domineras av gröna äpplen, citrus och mineraler.
Vinet var inköpt på en gemensam semesterresa till Portugal och föranledde oss att prata minnen.
Kanske är det detta som är meningen med vindrickandet!
Betyg 3

Vi drack en trevlig sherry till soppan. En Amontillado Medium från Marques del Real Tesoro. Smaken var nötig men ett litet bränt inslag. Lite torkad frukt och mörk choklad spetsade till smakintrycken. Någonstans emellan torr och halvtorr. Vår erfarenhet av sherry är ytterst begränsad, så därför sätter vi inga betyg, men det kändes som ett område väl värt att utforska.

Vi gick sedan över till att några röda viner.

2008 Reserve du Couvent, Chateau Ksara.

Ett vin från Bekaadalen i Libanon. Vinet är gjort på 40% Syrah, 30% Cabernet Sauvignon och 30% Cabernet Franc. Doften är extremt kryddig, men visst finns det frukt framförallt svarta vinbär. Lite fat och vanilj kan vi också ana oss till. Det vilar lite brända toner över hela doftintrycket. Smaken domineras av svarta vinbär, slånbär och kryddor. Kryddorna är tack och lov inte alls lika dominerande som i doften. Medellång eftersmak med toner av fat och vanilj. Den brända tonen gör sig påmind även i smaken. Det vilar ett intryck av obalans över vinet. Jag har druckit storebrodern Chateau Ksara, som då gjorde ett mer helgjutet intryck. Betyg 3-

2003 Ch D´Arcins

Ett vin från Haut-Medoc i Bordeaux. En Cru Bourgeois. Cabernet Sauvignon står för 60 % av druvmaterialet, Merlot ca 35% och resten Cabernet Franc. Det doftar av svarta vinbär, mörka körsbär, cederträ och lite örter. Någonstans finns där lite våt jord, som ger en trevlig bakgrund. Smaken. Här noterar vi de svarta vinbären först av allt, men sen blir det en blandning av svarta och röda bär: vinbär, körsbär,blåbär och hallon. Syran är fortfarande pigg och tanninerna är mjuka och nästan inställsamma. Medellång eftersmak med en del fattoner och en trevlig tryffel anstrykning.  En enkel vardags bordeaux, som vi ger tummen upp på. Betyg 4-

2005 Bliss Vineyards Zinfandel

Vi möter en doft av kryddiga hallon med lite vaniljkräm. I munnen känner vi hallon och plommon som drar lite åt ett litet syltigare håll. Ett mjukt och lite små mulligt vin. Lite kort i eftersmaken med  några nypor kryddor och en del fat som kompletterar frukten. Syran ger en viss friskhet åt vinet. Tanninerna, dom som finns, är helt avrundade mjuka och nertonade. Allt detta kanske inte låter så bra, men vinet känns ändå OK. Betyg 3-

ll

2009 Kalecik Karasi, Prestige, Kavaklidere

Ett vin som jag köpte på flygplatsen i Istanbul i höstas. Det ingår i "Prestige serien" som producenten Kavakildere gör. Det här vinet är gjort på den inhemska druvan Kalecik Karasi.. 

Det doftar av ljusröd frukt/bär.Vi tänker skogshallon. Lite små nyanser av örter finns där. Doften påminner om Beaujolais. I gommen dominerar de ljusa, röda bären. Hallonsaft!! Ett ungt och fräscht vin. Lite örter finns här, som ger vinet en del karaktär. Syran skänker en friskhet åt vinet. Ett ganska enkelt vin, okomplicerat och drickvänligt. Detta är absolut en druva att hålla utkik efter för den som åker till Turkiet.

Betyg 3+

Vi avslutade kvällen med en madeira till desserten. Ett vin vi dricker alltför sällan. Varför är svårt att säga. Vi har många gånger tänkt köpa, men det har inte blivit av. Den som vill fördjupa sig i Madeiraviner kan göra detta i Niklas Jörgensens blogg Mad about Madeira. Nåväl den här kvällen bjöd L på

Bual 5 years old, Blandy´s

Det doftar av russin, kola, lite rostade nötter, apelsinskal och ännu mer torkad frukt. Trevligt!

I munnen får vi ett sött vin, men inte så där riktigt sött utan mer en dragning åt det halvtorra slaget. Den behagliga syran gör att vinet känns friskt. Vi känner rostade nötter, torkad frukt med inslag av russin och rivna apelsinskal. På sluttampen aningens vanilj. Visst tusan smakar detta mera!

Betyg 4-

Två Sicilianare

Vi gjorde under fjolåret några nedslag i den Sicilianska vinvärlden bl a här, här, här och här.
Det kändes åter dags för att besöka Etnas sluttningar. Vi ställde 2010 Etna Rosso, Tenuta delle Terre Nere mot 2009 Passopiscario.

Färgen på vinerna är tegelröd. Helt transparenta, där Passopiscario är något ljusare i färgen








2009 Passopiscario
Producent är Viticoltri Passopiscario. Ägare är Andrea Franchetti, med ett förflutet i Toscana. Jag har googlat mig till att Passopiscario lär betyda "Fiskarens stig".  Vingårdarna ligger i närheten av byn Castiglione på nordsidan av Etnas sluttningar. Druvan till det här vinet är till 100% Nerello Mascalese, som växt på vinstockar som är mellan 60 och 120 år gamla. Vingårdarna ligger på en höjd av 600  till 1000 meter. Vinet har legat i arton månader på stora ekfat. Man tillverkar runt 30 000 flaskor av det här vinet.
En annan som provat detta är Frankofilen

I doften känner vi ljusa bär i form av syrliga körsbär, tydliga jordgubbstoner och även lite trädgårdshallon. En fin samling av örter noterar vi också. Över hela doftpaletten vilar en liten animalisk ton.
I gommen får vi en lättsam dryck, med en viss stramhet. Den utstrålar en viss ungdomlighet. Den ljusröda frukten dominerar smakintrycket. Det är i stort samma bärsmaker som bärdofter, möjligen med tillägg av lite lingon och tranbär. De finstämda örterna och kryddorna är tydliga. Eftersmaken är medellång och här kommer minsann en uppsjö av vulkaniska mineraler, vad annat är att vänta när jordmånen är vulkanisk. Frisk syra som inte är alltför påträngande. Gott om tanniner, men dessa är helt resonabla. De gör vinet matvänligt. Får vinet bara någon timme i glaset, så är det här ett vin som klarar sig strålande på egen hand. Ja rent av läckert att sitta och sippa på framför TV:n eller till bokläsandet. Riktigt gott och helt klar att drickas nu. Det kan nog utvecklas en del, men varför ska man invänta ytterligare utveckling när det är så här gott idag?

2010 Etna Rosso, Tenuta delle Terre Nere.
Även det här vinet kommer från planteringar på Etnas nordsida. Vinet vi dricker ikväll är deras "normale". Bloggen Finare Vinare gjorde 2010 en genomgång av deras andra vingårdsbetecknade viner.
Precis som Passopiscarion är det druvan Nerello Mascalese som spelar huvudrollen i det här vinet.

Doften är full av röda bär. Ingen tung doft utan snarare fjäderlätt. Vi känner klara toner av jordgubbar, som efterhand kompletteras med hallon, lingon och tranbär. Gott om kryddor och aningens mineraler. Även om doften är svag så är den trivsam att sniffa på, detta utan att vara särdeles komplicerad, snarare enkel och rak på sak.

I gommen är vinet slankt och ganska lätt. Den röda frukten dominerar med kännetecken som syrliga körsbär och lingon, som kontrasterar mot lite sötma i form av jordgubbar och hallon. Syran är finstämd och behaglig. Tanninerna biter rejält. De lugnar ner sig till maten och då gör de sitt jobb, men tar åter i när vi provar vinet på egen hand lite senare på kvällen. Jag minns inte att de var så här påträngande förra gången (juni 2012) vi drack det. Hustrun rynkar lite på näsan, det här är inte hennes stil. Eftersmaken är medellång och här kommer hyggligt stora nypor med örter fram liksom en del av de vulkaniska mineralerna.

Vi kan först konstatera att vi har att göra med två riktigt bra viner, som båda uppvisar likheter med nebbiolovinerna i Norditalien. Passopiscarion är mjukare och inte lika tanninstinn, vilket faller väl ut i Vintankarhemmet. Passopiscarion är också lite elegantare och komplexare, men så får man också lägga till ca 160 kr. Vi kan varmt rekommendera båda vinerna och för den som har råd att lägga 289 kr på ett vin så är Passopiscario väl värt det högre priset.

TdTN verkar vara slut på SB. Vi får invänta nästa årgång. 2010:an som vi köpte i våras kostade då 129 kr.

Betyg 4

Passipiscario kostar 289 kr på SB. Det finns kvar en del flaskor på några av SB:s butiker. 

Betyg 4+

Amarone, I Castei

Den här veckan blev det en amarone från I Castei som gjorde oss sällskap genom tisdagens och onsdagens Champion League matcher. Vi drack den här på sommaren 2011 och då skrev vi så här.

2004 Amarone della Valpolicella I Castei
Castellani Michele & Figli är ett familjeföretag som grundades i Marano di Valpolicella 1945 av Michele Castellani. Idag leder sonen Sergio verksamheten tillsammans med sin fru och deras 3 barn. Hela familjen jobbar tätt tillsammans i hela processen, från odling och tillverkning till administration och marknadsarbete. Castellani producerar ca 350 000 flaskor vin varje år och 90% av vinerna går på export.

Vinet är gjort på 70% Corvina Veronese, 25% Rondinella och 5% Molinara. Den ursprungliga och klassiska druvblandningen. Många producenter har övergivit Molinara, men inte Castellanis.

"i Castei" är namnet på det odlingsläge där druvorna växer. De växer i pergola och druvorna tas från rankor som växer ca 150-300 meter över havet. Skörden sker i september. Druvorna som blir utvalda vid skördetillfället torkas i små blåplastboxar. De torkas fram till och med januari då jäsningen sker på låg tempratur (10 grader) på små fat (5000 liters). Macerationen håller på i över 40 dagar (med 2 veckors överpumpning). Efter vinet blivit klarnat (maj/juni) läggs det på nya ekfat. 20% är små fat (225 barriq), 80% större fat 4000 liters. Där ligger vinet i några år och därefter läggs det på flaska i minst 8 månader.
Källa Chris-Wines hemsida

Precis som senast (2011) är doften inte stor och svulstig, utan av det mer försiktiga slaget. Detta till trots är den ändå tydlig och välkomnande. De typiska mörka körsbären sitter där som förväntansfulla barn på julaftonen. Lägg därtill rejäla doser av mörk choklad, lite skogsbär, fjäderlätta örter och läder så är bilden fullständig.

Smaken är betydligt mer komplex än doften. Naturligtvis finns de söta, mörka körsbären där, men vi känner mer bärsmak i form av solmogna björnbär, skogshallon, mörkblå plommon och lite torkad frukt. Syran är frisk och tanninerna som finns är alldeles sammetslena. I eftersmaken blir den riktigt mörka chokladen tydlig med sin karaktäristiska lite bittra ton. Några små nypor av örter ligger som ett försiktigt och skört lager. Eftersmaken är riktigt lång och där dyker det upp lite russinsötma, inte så mycket utan mer så att du precis anar den. Alla smaker är finstämda och balanseras väl mot varandra. Inte minst den friska syran gör att det här känns mycket fräscht.
Hustrun och jag ler mot varandra, nickar och förstår utan att prata så mycket varför vi blivit amaronefans.

Visst, det finns mer eleganta, mer komplexa och sofistikerade amaroneviner, men en kall februarikväll skänker den här amaronen värme och påminner oss samtidigt om våra resor i Amaroneland.

I Castei är tillsammans med Selezione Antonio Castagnedi i vårt tycke de bästa amaronevinerna under 300 kr. Nu är det årgång 2008 som finns tillgänglig på SB. Vi är lite tveksamma till årgång 2008 och har bestämt oss för att stå över den årgången och istället invänta 2009, vilken föregås av ett enormt bra rykte.

Vi köpte årgång 2004 någon gång under 2008 och betalade då 225 kr per flaska.
Nu är det årgång 2008 som säljs på SB. Priset är 252 kr.

Betyg 4+

Cotes du Rhone på Gbg Operan

För en vecka sedan,på alla hjärtans dag, var hustrun och jag på Göteborgsoperan tillsammans med vännerna L och G. Vi såg Chess. Ett par timmars trevlig musikunderhållning. Inga stordåd, men ändå sevärd.
Vi åt en bit mat i operans egna restaurang, innan föreställningen började. Det blev en kalventrecote och vi drack till detta ett enkelt vin från Cotes du Rhone.

2009 Nature du Rhone
Producent är vinhandelsfirman Ogier som grundades 1859 av Christophe Ogier, i Châteauneuf-du-Pape. På 1950-talet gick dom samman med Bessac Caves des Papes. Sedan 1994 ägs Ogier av Jeanjean S.A.

Vingårdarna är terrasserade och ligger på den högra banken av floden Rhône i regionens södra del. . Marken är minst sagt historisk med en över 2000-årig vinodlartradition. Härifrån kommer urspunglingen ”Côte du Rhône” - vinerna, som skeppades till Paris, England och Holland från hamnen Roquemaure.

Druvorna som ingår är grenache, syrah, mouvèdre och carignan. Den exakta sammansättningen har jag inte kunnat få fram. Druvorna till det här vinet kommer från Vaucluse och Gard i södra Rhône. Jordmånen domineras av kalksten och lera. Efter skörd avstjälkas druvorna och kallmacereras innan jäsningen sker i temperaturkontrollerade tankar i 12 till 18 dagar. Man pumpar runt musten i jäskärlet för maximal extraktion. Efter fermenteringen lagras vinet på stora ekfat i cirka 12 månader.

Det doftar av skogshallon, röda vinbär och örter/kryddor. Ingen stor och komplex doft utan lite enkel cotes-du-rhone-doft. Smaken får oss att associera med hallon, björnbär och mörkblå plommon. Det finns en liten syrlighet som påminner om röda vinbär. Gott om örter speciellt i eftersmaken, där vi även noterar lite lakrits och lite fattoner.. Tanninerna är snälla och tillmötesgående.

På det stora hela ett hyggligt vardagsvin som funkade till vår mat, men heller inget jag kommer att leta efter.

Betyg 3-

Vi betalade 355 kr för vinet. Det finns i beställningssortimentet och då kostar det 99 kr. 260 kr pålägg får anses som anständigt.

Dolcetto från Domenico Clerico

I början på året drack vi vår första Dolcetto, den var från Roagna och skapade ett intresse att utforska mer av den här druvan. Några veckor senare var det dags för nästa Dolcetto, det blev en variant från Pecchenino.
I fredags var det dags för vår tredje Dolcetto. Denna gång är producenten Domenico Clerico. Jag blev i höstas smått imponerad av deras Barolo, som jag testade på provningen toppviner från förr hos importören Bristly Wine.
Årgång 2009 provades av Italienska Viner på sommaren 2011.

2007 Dolcetto Visadi, Domenico Clerico
Det görs ca 25 000 flaskor av denna dolcetto. De första dolcettoplantorna planterades 1950 och de senaste 2004. Macerationen varar 5-7 dagar tillsammans med druvornas skal.Vinet har legat 10 månader på rostfria ståltankar innan de buteljerades. På sin hemsida nämner Domenico Clerico inget om någon annan fatlagring. Italienska Viner skriver att det lagrats 5-6 månader. Hälften på nya och hälften på gamla barriques. Vi ska nog lita på IV:s info.

Doften är hyggligt stor och intensiv. Lite mer komplex än de två tidigare vi smakat. Här finns gott om mörk frukt: mörkblå plommon, mörka körsbär och slånbär.

Smaken är stram, ganska slank och samma mörka frukt i smak som i doften. Körbären är syrliga och drar mer mot körsbärskärnor dvs en liten bittrare ton. Vi tycker detta känns positivt. Tanninerna tar rejäla tag i gommen. Hustrun ser lite tveksam ut. Syran är tilltalande. I eftersmaken får frukten sällskap av några nypor örter och aningens lakrits.

Vi äter en kycklingrätt med en sås på lingon och enbär samt pasta. Vinet växer rejält med maten. Tanninerna gör sitt jobb och helt plötsligt ler hustrun och tycker att det här vinet har väl inte så jobbiga tanniner.

Vi fick en slatt kvar, som vi drack två dagar senare. Vinet är precis lika gott nu, men tanninerna har rundats av rejält. Det här kan man ju dricka helt utan mat.

Återigen en dolcetto som levererar och visar att det är ett enkelt och samtidigt gott vin till vardagsmat.
Jag hade lite mailkontakt med Gabriel på Bristly Wine (importören). Han skrev så här till mig:  Dolcetto är ett totalt okomplicerat vin som man inte ska fundera för mycket över. Det ska vara torrt och gott till pasta och pizza och inte ha för hög alkoholhalt 

 Den första delen håller jag inte riktigt med om. Det här vinet är så pass bra att man visst kan fundera över doft- och smakintrycken. Den senare delen uttrycker precis vad vi känner "Ett torrt och redigt gott vin, vars alkoholhalt (14%) vi inte kände ett dugg av".

Vinet är köpt via SB:s beställningssortiment och vi betalade 149 kr. Den tre år yngre (2010:an) kostar 129 kr.

Betyg 4

Vi kan återigen konstatera att Dolcetto gillar vi skarpt. Vi kommer att gå vidare i vårt sökande efter bra Dolcettoviner.