Jag var nyss hemkommen från Istanbul och hade köpt några flaskor turkiskt vin på flygplatsen. Jag hade tagit med mig ett vitt och ett rött. Ingvar bidrog med en flaska rött från Cote du Rhone.
Vi började med en flaska vitt. Hustrun och jag hade kvällen innan öppnat en flaska och tagit ett litet prov för att se att det var drickbart. Och visst var det så. Vinet har sedan stått med korken på i kylskåpet.
Mina intryck är de samma nu som dagen innan.
2011 Narince, Prestige, Kavakildere.
Producent är (Kavaklidere).
De är Turkiets första och äldsta privata vinproducent. De håller till i de östra delarna av området Anatolia och med huvudkontor i Ankara. Vi är bra nära vinets vagga.
De gör fyra viner i serien Prestige. Det är viner gjorda på en druva. Den vita är gjord på Narince och de tre röda är gjorda på Kalecik Karesi, Ökuzgözu och Bogazkere.
Kvällens vita vin är alltså till 100% Narince. Den har vuxit på vingården Cappadocia Gulsehir. Vingården ligger på ca 900-1 000 meters höjd. Geografiskt befinner vi oss rätt långt öster ut i Turkiet, i Centrala Anatolien
Vinet har legat på 225 l franska ekfat. På sin hemsida skriver dom i 15 månader, vilket ju är omöjligt för ett vin från 2011, men att det legat på ekfat det känner vi.
Färgen har en ljus gyllengul ton.Doften är inte stark, men ändå tydlig, aromatisk och karaktäristisk. Vi hittar lite citrus, friska gröna äpplen och en touch av vanilj.
I munnen känner vi citrus och gröna äpplen. En hel del mineraler noteras. Vi känner också en viss kryddighet och ett floralt inslag. De olika beståndsdelarna är hyggligt balanserade. Ett enkelt vin, men en varm sommarkväll kan det här upplevas som välsmakande och svalkande.
Betyg 3
2009 Ökuzgozu, Tugra, Doluca.
Ett vin från Doluca på druvan Ökuzgözu. Vinet kommer från regionen Denizli i sydvästra Turkiet. Vinet har legat på franska ekfat (70%) och amerikanska ekfat(30%) i sammanlagt 12 månader.
Färgen är mycket mörkt röd med lite violetta drag.
I doften finner vi en del mörk frukt: svarta vinbär/björnbär och rostade ektoner.
Smaken går snarare åt tranbär och körsbärs hållet. Lite tanniner finns det och de är mjuka och behagliga. En liten frisk syra kan också noteras. Eftersmaken är medellång
Ett enkelt vin som inte sticker ut på något sätt, utan man får snarare känslan att det gjorts för att tillfredställa så många vinintresserade som möjligt.
Betyg 3
2006 Saint Jean du Barroux Cuvée 5
Detta är Ingvars bidrag.
Det är en egendom på 16,5 hektar varav 14,5 hektar med vin. Den ligger på 300-400 meters höjd upp mot Mont Ventouxs och har angränsande distrikt som Gigondas, Vacqueyras och Beaumes-de-Venice. Vingården sköts enligt ekologiska principer och drivs av Phillipe Gimel.
Cuvée # 5 är deras toppvin och 06:an är första årgången. . Det är en blandning på 85% Grenache och 15% syrah, skördeuttaget ligger på 15 hl/ha. Druvorna är delvis avstjälkade. 18 dagars maceration och 3 års lagring på cementtank
Vill du läsa mer om det här vinet och producenten så gör du det på bloggen Billigt Vin.
Det doftar av en fruktkompott på röda och mörka bär. De röda bären får mig att gå vilse en aning.
Här finns också lite örter och mineraler. En mycket angenäm anrättning.
En rätt så fyllig smak virvlar runt i gommen. Här blandas körsbär och solmogna björnbär med lite provencalska örter. En finstämd och alert syra finns med oss och alldeles sammetslena tanniner. Inte mesiga utan tydliga och väldigt lena.
Ett alldeles underbart vin som känns perfekt moget för min smak. Ska jag leta efter något som inte är fulländat så kunde eftersmaken varit längre. Det senare är en reflexion som hustrun och jag gör sent på kvällen, då även hon får ta del av Ingvars bidrag.
Betyg 4(+)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar