Vi besökte Köpenhamn den gångna helgen och vi gjorde ett återbesök. Vi bokade bord via internet en vecka innan och angav som önskemål en lämplig placering på grund av mina hörselproblem. Visst hade dom fixat ett bord med en helt suverän placering. God utsikt över hela matsalen, men ändå lite avskilt. Vi uttryckte så klart vår stora tacksamhet.
Vi började med ett glas champagne. En Blanc de Blancs från Mandois och året 2012. Mycket god och med en härlig friskhet, där de grön/gula äpplena tillsammans med citrusen står i centrum. En liten nätt brödighet, tämligen gott om mineraler såväl steniga som kalkigar och så lite gula stenfrukter. En härlig eftersmak med ett avslut i grapefruktens tecken.
Det blev ett glas medans vi tittade genom menyn och sedan ytterligare ett glas till vår första rätt.
Dessvärre blev det inga kort på de eleganta och fantastiskt goda maträtterna. |
Hustrun valde sedan en Kalvbräss med bögehatte og senap. Själv tog jag en Kronhjortfilé med blåbär og sorte oliver. Fantastiska rätter. Så smakrika och välkomponerade. Olika men båda magiskt goda.
Vi drack till detta ett vin från Valtellina-dalen.
2012 Inferno Fiamme Antiche från Arpepe.
Valtellina ligger som en sista utpost mot Schweiz inte långt från Comosjön. I Valtellina är det nästan uteslutande Nebbiolo som gäller. Fast här kallas den Chiavennasca. Arpepe äger runt 13 ha i subregionerna Sassella, Grumello och Inferno. De branta sluttningar gör att allt arbete måste göras manuellt.
Just det här vinet kommer från ett vinfält som ligger 450 m över havet i Inferno-distriktet. Druvorna skördades i oktober. 54 dagars maceration i stora träfat. Det har fått mogna i två år på 50 hl stora ståltankar innan det buteljerades. Lite drygt 6300 flaskor producerades.
En trevlig doft av röda bär, grus och sten, sommarrosor och aningens läder möter oss. Inte direkt påträngande utan mer på ett servilt sätt.
I gommen blir de röda bären väldigt tydliga. Vi noterar jordgubbar, ljusa körsbär, lite tranbär och några hallon och lingon.En liten ton av blåa plommon smyger sig fram. Här finns örter och steniga mineraler (granit) samt en visst floralt inslag (rosor). En stor och trevlig syra med stadiga tanniner gör det här vinet till en bra medspelare till vår mat. Ett riktigt gott vin.
Vi väljer en ostbricka till dessert och ber vår sommelier att välja något lämpligt att dricka till detta. Hon föreslår ett cognacsvin. Något ingen av oss smakat, så självklart vill vi testa detta.
Pineau des Charentes
Detta är ett cognacsvin från distriktet cognac några mil norr om Bordeaux. Det görs på så sätt att ojäst druvmust från området Charente spritas upp med cognac tills alkoholprocenten blir 17-18 %. Detta tar död på jästen och jäsningen uteblir. Vinet kan vara såväl vara rött som vitt beroende på vilka druvor som använts.
Vieux Pineau des Charentes från Michel Forgeron
Det är i huvudsak gjort på druvan Ugni Blanc. Efter det att cognac tillsatt har vinet fått mogna i lite mer än tre år på ekfat. Har jag förstått saken rätt som har dom blandat ett flertal årgångar när det väl buteljerats.
Vi serveras var sitt glas och kan omedelbart känna en doft som vi förknippar med cognac. Det tar en stund så lugnar doften ner sig och fram kommer torkad aprikos, lite nektariner, en del fikon, nötter och aningens honung samt lite diskreta toner från fatlagringen. Det vi känner i doften kan vi också notera i smaken.Här finns också en härlig sötma. I eftersmaken förnimmer vi även några salta stänk. Riktigt gott faktiskt. Det gjorde sig särskilt bra till blåmögelosten och gruyère-osten.
Vi avslutade med lite kaffe, vilket serverades med spunnet socker som tillbehör. |
Örtsamling vid entrén till Geist |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar