Vintage Character Port 1988.

För någon helg sedan hittade vi den här överblivna flaskan. Har den klarat den långa tiden den blivit liggande på en undanskymd plats i källare? Det finns ju bara ett sätt att kunna svara på den frågan. Vi får väl testa och se.
Notera också att den kommer från W&J Graham & Co, men buteljerats av AB Vin- & Spritcentralen.
Termen "Vintage Character" förbjöds 2002 av myndigheterna i Portugal(IVDP). Du som vill ha hela förklaringen kan klicka här. "Vintage Character" är en Ruby Port dvs ett enklare portvin som egentligen är gjort för att drickas så snart som det buteljerats.

1988 Vintage Character Port.
Det är med en viss spänning som korken dras ur. En liten bit blir kvar längst ner, men vi får undan den med en "potatissticka". Vi dekanterar därefter vinet.

Jodå, portvinet är allt drickbart t o m hyfsat gott. Det är klart att det märks att det har åldrats. Det har inte samma fruktighet och spänst som en Ruby Port ska ha. Naturligtvis inte den elegans och komplexitet som du hittar i en riktig Vintage Port.
Doften har ändå en viss fruktighet (trots sin ålder), som signalerar ren blandning av svarta och röda bär. Där finns ett inslag av russin och aningens alkohol.
Smaken är söt, viss fruktighet även här och med en tydlig russinton. Fruktigheten känns i smaken men nu mer som mörka körsbär och aningens björnbär. Lite för mycket alkohol tränger sig fram.

Den borde nog druckits för 10-15 år sedan för att till fullo komma till sin rätt.
Betyg 2+

Paris. Dag 4.

Det är söndag. Det är också vår sista dag i Paris för den här gången. Vi möts av ett gråmulet väder. Det hänger lite regn i luften, men ändå ett ganska behagligt storstadsväder i mars månad. Vi promenerar upp till Place de la Republique. Vårt mål är en vandring utmed Canal Saint-Martin.

Vi vänder uppe vid Bassin de la Valette och vandrar tillbaka på motsatta sidan.
Vi har tänkt oss en lunch på Le Verre Volé, som besrivits så underbart av Finare Vinare. Det är fullsatt och eftersom vi inte bokat bord så finns det ingen plats till oss. Vi noterar ett ställe att besöka på vår nästa Parisresa. Vi går över till motsatta sidan av kanalen, där ligger Hotel du Nord. Det är numera enbart en restaurang sitt namn till trots. Det ser trevligt ut så det får bli vårt lunchställe idag.
Dottern äter en fransk cheeseburgare och som den frankofil hon är, så påstår hon att det är den godaste cheeseburgare hon någonsin ätit. Hustrun äter en köttbit( kalv) och själv nöjer jag mig med något enkelt dvs lite olika rökta skinkor. En enkel rustik restaurang med god mat till rimliga priser. Restaurangen blir snart fullsatt och det verkar till övervägande del vara parisare såväl unga som gamla. Atmosfären känns väldigt fransk på någotvis.
Vi väljer ett vin från Ch Romanin. En vingård vi besökte i somras och då köpte vi med oss två flaskor av deras prestigevin. Jag skrev om detta här. Nu är det deras andravin (som vi inte smakat) som vi ska dricka. Vinet kostar 28 euro på restaurangen dvs de har lagt på ca 16 euro mot vad det kostade hos producenten. Detta kan jämföras med det pålägg  runt 350-400 kr (40euro) som många svenska restauranger använders sig utav.

La Chapelle de Romanin 2008,
AOC Les Baux-de-Provence.

Druvmixen är Cabernet Sauvignon, Grenache, Syrah och Mourvèdre.
En tät mörkröd färg har vinet i våra glas. Doften har en svag fruktig ton, där körsbär, lingon och kanske tranbär är de främsta attributen, men vi noterar också en liten jordig touch i kombination med trevliga höstlöv. Det här är ett förvånansvärt lätt vin med tanke på vilka druvor som ingår. Vi känner smaken av mörka körsbär, lite peppar och en pigg syra. Mjuka, behagliga tanniner dansar runt med bären och syran. Lättdrucket och väldigt långt ifrån vad vi upplevde med deras prestigevin "Le Coeur de Romanin".

Det är vår sista kväll och den firar vi med ett besök på La Coupole..

En omtalad och smått legendarisk restaurang. Jean-Paul Sartre var stamgäst och hade alltid samma bord (149).
Den rymmer 300 gäster och vi får intrycket att den är fullsatt en vanlig söndagskväll i mars!
Vi har som tur är bokat bord via internet någon vecka före avresan. Vi har fått bord 137.
Här äter man med fördel fisk och skaldjur.
Dottern äter en hummersallad till förrätt, vilken hon öser superlativer över. Hustrun har valt en avocadomousse med krabba. Hon är också väldigt nöjd, men jag undrar om jag inte drog vinstlotten dvs marinerade pilgrimmsmusslor med hasselnötter (lite strö) och oystersås. Bara den är värt ett besök.
Dottern har valt en tonfisk, hustrun en seabass (havsaborre) och jag själv en ytterst delikat torskrätt (wild cod). Vi är bortskämda med bra fiskrestauranger i Göteborg, Sjömagasinet m fl, vilket gör att vi ställer höga krav, men den mat vi får in här håller högsta klass. Vi låter vår sommelier välja vin åt oss.

2010 Sancerre, Pascal Jolivet.
100 % Sauvignon Blanc.
Vinet finns i BS och kostar där 149 kr. Vi fick betala 40 euro.
Vinet har en klar ljusgul färg, kanske med lite ljusgröna stråk.
Här luktar det elegant Sancerre: Vinbärsblad, krusbär, lite, lite citrus och en hel grabbnäve mineraler.
Mycket piggt och frisk i smaken. Packat med krusbär, citrus och mineraler. Där finns också lite toner av fläder.

Detta är en klassisk restaurang, som är packad med atmosfär. Det är en speciell känsla att veta att här har Nobelpristagare, konstnärer m fl firat sina framgångar, men också dränkt sina nederlag. Hit går man för att äta fisk och skaldjur. Man behöver inte klä upp sig. Här är en salig blandning av elegant klädda kvinnor och män, bohemer och vanliga "svenssons" eller vad de nu kan tänkas heta på franska. Duval? Som i min lärobok i franska från gymnasiet på 60-talet.

Vi kan varmt rekommendera stället och någon gång under sina resor till Paris ska man absolut besöka stället. Vi gjorde det på vår första resa och vi återkommer säkert.

Summering.

En fantastisk helg fick vi. En extra dimension var att ha med sig dottern. Vår personliga guide. Det känns som att vi nu startat en tradition "Paris på våren".

Vi tackar bloggaren Finare Vinare för inspirerande tips, men också S-O och inte minst O och R.

Paris dag 3.

Väderomslag. Åter till en mer normal vår. Gråmulet, några regnstänk och 10-12 grader varmt. Vi promenerar iväg till Orsay-museet. En halvtimma i kö och sedan är vi inne. Vi ägnar den mesta tiden åt Monet, Renoir, Cézanne, Manet och övriga impressionister.

Lunch äter vi på Mon-Vieil-Ami. Hustrun och jag äter en kycklingrätt medans dottern äter en soppa.
Maten är helt OK, miljön är trevlig och krogen ligger väldigt bra till på Rue Saint Louis en l´lle.
Vi dricker till detta ett vin från Bourgogne.

2010 Bourgogne Grand Ordinaire, " Gamay".

Namnet till trots är det här gjort på 100% Pinot Noir.
I doften noterar vi lite hallon, körsbär och en del kryddor. Detta går även igen i smaken. Syran som finns är i god balans med frukten och tanninerna är snälla och lena. Ett snällt och lättdrucket vin, som funkade bra till vår mat.

Vi fick ingen riktigt bra känsla när vi var där. Något var det som skavde utan att jag kan sätta fingret på det.

Vi har bokat bord på en restaurang som vår vän S-O tipsat oss om. Det är den där typ av restaurang som man kallar för "Ett hål i väggen". Den här gör verkligen skäl för detta epitet. En liten vinbar med ett inre rum och plats för ett fåtal matgäster. Serveringen sköttes av en mycket trevlig servitör och när han dessutom berömde dotterns franska, så blev han ju ännu trevligare.

Vi delade på 2 rejält tilltagna skivor Foie Gras, som tillbehör fick vi ett rostat levainbröd och fikonmarmelad. Vi drack till detta en enkel champagne från Pommery. Det här bubblet är gjort på 1/3 av varedera PN, Chard och PM.
Brödig medinslag av citrus och äpple i såväl doft som smak. I smaken tillkommer en trevlig ton av musselskal. Bra start på kvällen!!.

Jag åt sedan ett confiterat anklår medan hustrun och dottern delade på en bondetallrik. Mitt anklår hade en fin krispig yta och ett gott saftigt kött med en härlig anksmak. Det här var deras specialitet. Bondetallriken bestod av ett par läckra skinkor, en rejäl bit välsmakande paté och lite ostar av olika varianter.

Vi delade på en flaska 2008 Renaissance, Domaine Rotier.

Vi har hamnat i sydvästra Frankrike i byn Gaillac.

Vi har en druvmix av 40% Braucol, 30% Duras och 30% Syrah. De två första druvvarianterna är helt nya bekantskaper för oss. Väldigt spännande. Vinet får tillbringa ett år på franska ekfat (15% nya) innan de tappas upp på flaska. De två för oss okända druvorna lär vara typiska utefter floden Tarn och runt Toulouse har jag i efterhand googlat mig fram till.

Vi har en kraftigt mörkröd färg på vinet.

Vi sniffar och känner en svag doft av svartavinbär, mörka bär och en trevlig ton av peppar.

I munnen får vi ett vin där de mörka bären dominerar: svartavinbär, björnbär och mörka körsbär. En viss pepprighet känner vi också. Eftersmaken är medellång och där kompletteras den mörka frukten med en sötlakritsrem. Syran och frukten håller varandra stadigt i handen. Tanniner finns det en hel del av. Inte sammetslena och inte alltför kantiga heller. Ett trevligt vin som jag gärna vill titta lite närmare på.

Vi avslutar med en crème brulée. Vi får in varsin stor form med en ljuvlig knäckig skorpa på toppen.

Suveränt god.

Den här lilla vinbaren kan vi verkligen rekommendera. God mat, trevlig personal och en härlig atmosfär i all sin enkelhet.

Ni förstår själva vilken underbar kväll vi hade: Champagne, Foie Gras, Confiterat anklår, skinkor, paté och ostar, crème brulée. Därtill ett spännande och trevligt rödvin. Paris, Paris, Paris......

Vi betalade 155 euro för det här kalaset.

Benoit. Paris.

Av de goda vännerna O och S-O hade vi fått tips om att Benoit kunde vara värt ett besök för en bättre middag. Restaurangen drivs i regi Alain Ducasse sedan 2005.
Vi bokade bord via internet någon vecka innan vi åkte iväg. Vi bokade till kl 19.30, då kvällssittningen börjar. Vi noterar vid ankomsten att här är en blandning av turister och fransmän.
Vi beställer ett glas champagne medan vi tittar på menyerna. Vad vi får i glaset är ett bubbel från Alain Ducasse egna "selections". Friskt och aptitretande. Det fyller därmed sin funktion, men visst finns det mer eleganta saker att välja på för champagnenörden. Det bjöds på tilltugg i form av ostkrutonger.

Restaurangen startade 1912 och firar således 100 års jubileum. Det finns en särskild meny med anledning av detta och den kostar? Just det 100 euro. Den ser tilltalande ut, så den får bli vårt val.

Första rätten: Foie Gras kommer som en tunn skiva på   ett rostat mörkt bröd. Brödsmaken är lite väl kraftig och tar överhand. Vi dricker till detta ett glas Sauternes. 2009 Ch Haut Bergeron.  I doften hittar vi lite botrytis, torkade aprikoser, citrus och aningens honung. Det vi känner i doften går igen i smakerna. Botrytisen är tydlig men p g a citrusen blir den aldrig kladdig. Aprikoserna och honungen är mycket väl packeterade ihop med citrusen och sötman. We like!!

Rätt två var en oxbuljong med lite nudlar, morötter och purjo. Mycket len i smaken, men för oss kändes den som lite utfyllnad.

Därefter kommer pilgrimsmusslor i sina skal, smaksatt med lite syltade apelsinskal, kapris och brödkrutonger. Ska man vara petig så föredrar jag när man pilrimsmusslorna får spela en större huvudroll, men ändå väldigt gott.

Vi får som fjärde rätt en sjötunga med hummersås på en bädd av smörstekt spenat. Gudomligt. Sagolikt. Vi börjar nu stapla superlativen på varandra.

Till pilgrimsmusslorna och sjötungan dricker vi en vit bourgogne. Vi lät vår kvinnliga sommelier göra valet.

2009 Chassagne-Montrachet, Domaine René Monnier.

Vi är i området Cote de Beaune i Bourgogne. Druvan är chardonnay.

Vi har ett krispigt vin, där doften domineras av citrus, gula äpplen och mineraler. En liten ton av honung kan vi ana oss till.

I munnen blandas en pigg, krispig syra med en lite fetare, smörighet. Det är gott om gula äpplen och citrus. Vi känner lite nötter, stråk av honung, aprikos och mineraler, som för tankarna till en nyvattnad grusgång. Det passar suveränt bra till vår fisk.

Vår sommelier gjorde ett bra val. Hon är däremot inte speciellt alert när det gäller att fylla på i våra glas. Vi får pocka på hennes uppmärksamhet eller någon annan i personalen för att få våra glas fyllda.

Det är likadant när vi kommer till den femte rätten. Lammet. Hustrun och jag önskar oss var sitt glas rödvin till detta. Vi lyckas göra vår beställning, men vinet kommer in en bra stund efter att lammet kommit in. Jag vet att jag låter lite gnällig nu, men det är trots allt en restaurang av i övrigt hög klass.

Lammet ja. Helt makalöst gott. Det serveras med morot, gul och vit beta, palsternacka, selleri och purjo. Allt förvällt till en perfekt konsistens. Åter till lammet. Sagolikt. Vi gissar att det varit långbakat. Bland de bästa lammrätter  vi någonsin smakat.

Vi dricker ett Bordeauxvin till detta.

2009 Ch Lespault-Martillac.

Det kommer från appellationen Pessac-Léognan i Graves.Vi är några mil söder om Bordeaux.

Druvblandningen är 70% Merlot och 30% Cabernet Sauvignon.

Färgen är mörkt röd på gränsen till svart. Vi känner en doft av mörka bär: björnbär och blåbär. Lite subtila peppartoner med inslag av choklad och mandlar. Trevligt.

I gommen får vi en blandning av frukt och bär. Björnbären kompletteras med lite svarta vinbär. En viss sötma och syra kramar om varandra. Tanninerna är redan nu rätt så mjuka och behagliga. I den tämligen långa eftersmaken får frukten sällskap med lite mineraler.

Vi gillar det här vinet till maten, därför att det låter det perfekt tillagade lammet spela första fiolen och nöjer sig med att komplettera maten på ett tilltalande sätt.

Det hela avslutas med en dessert av sällan skådat slag. Smördegsbollar fyllda med vanilj. En ljuvlig vaniljglass och så en skål med varm chokladsås. Vi utrustas med små spett som ska stickas in i smördegsbollaran så att det går att rulla dessa i chokladsåsen. Det är bara så jäkla gott.

Vi delar på ett glas Le Haut-Lieu 2008 från producenten Domaine Huet. Ett sött vin gjort på druvan Chenin Blanc. Vi är i Loirdalen i appellationen Vouvray.

Perfekt till vår dessert, men tankarna är kvar i dessertens vindlande smaker.

Sammanfattning.

Maten var fantastisk och med en magnifik avslutning. De tre sista rätterna är bland det bästa vi ätit.

Lite mer service och engagemang kunde Sommeliern visat oss.

Vi kan verkligen rekommendera Benoit och vi tar gärna vägen dit igen, nästa gång som vi är i Paris.

Mona Lisa still smiling. Paris dag 2.

Dag två mötte oss med försommarvärme. Vi startade morgonen med en promenad till Louvren. Det gick nästan att se på träden hur knopparna växte och lövsprickningen började ta fart. Vi behövde nästan inte köa för att ta oss in på Louvren. Framför Mona Lisa var det stor folksamling, mestadels asiater, med kameror i högsta hugg för att få med sig en bild hem. Jag kan meddela er alla: "hon ler fortfarande".
Jag blir ganska så fort mätt på tavlor med bibliska motiv, Jesus korsfästelse i otaliga varianter mm.
Min största behållning var utan tvekan "Spetsknypplerskan" av Jan Vermeer. Ett makalöst konstverk som tar en lång stund att smälta.
Efter dryga två timmars rundvandring på Louvren begav vi oss till Monmartre. Vid tunnelbanestationen kunde vi se Moulin Rouge. Vi promenerade upp mot toppen av kullen. Halvvägs upp ligger vårt mål. En restaurang eller snarare bistro, som dottern blivit tipsad om, av en av sina parisboende kompisar.

Chez Pommette
Bistron ligger på 86 rue Lepic.
Vi beställde "Plat du jour". En tvårätters variant, som bestod av en morots-velouté (här som en "tjock" soppa) och ett ankbröst. Morotsveloutén var helt gudomlig, med all säkerhet förstärkt med lite tryffel. Ankbröstet smakrikt och gott.
Vi valde att beställa in tre olika glas rödvin från områdena: Loir, Bordeaux, och Cote du Rhone.
Priset per glas  varierade mellan 5,70 - 6,90 euro. Inga exklusiviteter utan vardagsviner, precis som vi vill ha det.

2009 St Nicolas De Bourgueil, Cuvée Prestige, Domaine Pontonnier.
Det är svårt att få fram uppgifter om producenten, men vad jag förstår så är det här vinet gjort på Cabernet Franc.
Röda viner från Loir dricker vi på Vintankar inte särdeles ofta. Det är därför med en viss spänning vi smakar. Vi noterar omgående att vinet är väl kylt, vilket väcker en del misstankar.
Doften är mycket svag, beror säkert delvis på att det är kallt. Efterhand kommer lite röda och mörka bär, lite gräs och på slutet en hallonton.
Smaken är ungdomlig. Här finns en del frukt, lite örter och en jäkla massa syra. Även en del oborstade tanniner lever rullan. Ingen balans och harmoni i vinet. Dagens flopp.

2008 Chateau La Tonnelle, Domaines Fabre
Detta var dotterns val. Hon väljer ofta vin från Bordeaux, vilket naturligtvis beror på hennes smakprefenser, men också på att hon studerade där under en termin för ett par år sedan.
Vi har ett vin från Haut-Médoc med druvmixen 60% cabernet sauvignon, 35% merlot och 5% petit verdot. Vinet har tillbringat tolv månader på ekfat.
Det doftar av mörk frukt, lite potatiskällare, höstlöv och svarta  vinbärsblad. Vi lägger dit lite peppar också. Trevligt!
Smaken är packad med mörka bär. I första hand svarta vinbär, som blir väldigt tydliga i den medellånga eftersmaken. Vi kan också addera några björnbär och blåbär. Lite vaga peppartoner och en svagt rostad ekton. Denna stör inte ett ögonblick utan piffar upp smakintrycket. Bra syra och inte helt avrundade tanniner gör det här till ett perfekt vin till ankan. Dottern är nöjd och jag hoppades på att hon inte skulle dricka ur, vilket hon gjorde med förtjusning.

2009 Cotes du Rhone, Paralléle 45.
Ett vin från den välkände producenten Paul Jaboulet Ainé.
Druvmixen är 55% Grenache och 45% Syrah. Vinstockarna runt 25 år. Det här vinet finns på bolaget för 99 kr. Vi har aldrig smakat det.
Vi känner genast igen doften från CdRh-viner. Bären, kryddorna och lagerbladen
I smaken kommer de mörka bären igen spetsade med en örtighet som är så typisk. Eftersmaken är medellång och där samsas bären, örterna med en lakrits ton. Viss finns här en del syra, men den är i god balans med frukten. Tanninerna ger sig tillkänna, inte helt avslipade, men i god samklang med vinets övriga egenskaper.
Det här når ju inte upp till våra favoriter (Cuvée du Vatican och Janasse), men klarar många andra CdRh-viner som vi fått på olika restauranger i Sverige.
Jag kan mycket väl tänka mig att testa en flaska här hemma.

Sammanfattning. En trevlig restaurang i all sin enkelhet. Inget måste att besöka, men morotsveloutén gör att jag gärna väljer denna restaurangen, om jag är i Monmartre.

Vi strövade sedan runt i Montmartre under någon timma. Solen gassade och närmade sig säkert 25 grader. Sacré- Coeur fick så klart ett besök. Sång och musik utanför kyrkan.

Vi avlutade em med ett besök på Promenade  Plantée. Ursprungligen en järnvägsviadukt, som är 4,5 km lång. Den sträcker sig från Opéra Bastille till Boulevard Phériphérique. Det har planterats bl a pilträd, bambu och rosenodlingar, vilket gör att det blivit en smal, avlång park. Även känd från filmen "Bara en dag".
Vi slår oss ner i solgasset och njuter av årets första, riktiga solande. Jag har svårt att hålla mig vaken och slumrar till. Hustrun och dottern har jätteroligt över mina krampaktiga försök att hålla mig vaken och förevigar till slut min lilla tupplur.
Vi gick inte hela sträckan, men inga servingar så långt vi kunde se.
Stark rekommendation!!
Tack O och S-O för tipset.

Imorgon blir det en rapport från resans kulinariska toppnummer. Kvällens restaurang.

Möte med våren i Paris. Dag 1.

På torsdagsmorgonen i förra veckan ringde klockan 04.15. Uppstigning. Snabbfrukost. Avfärd till Landvetter med destination Paris. Vi anländer till Paris vid 10.30-tiden. Vi tas emot med solsken och ca 18 grader. Hustrun och jag ska för första gången tillbringa ett förlängt veckoslut i Paris. Vår dotter (Frankrikefrälst som hon är) har åkt ner en dag i förväg och tar emot oss när vi anländer med tåget till Chatelet-Les Halles. Vi ska bo i stadsdelen Marais och promenerar iväg för incheckning.

Vi är hungriga och väljer snabbt ett matställe. Det blir Chez Marianne. En restaurang med mellanöstern inriktning. Vi beställer en tiorätters tallrik att dela på. Många välsmakande grönsaksröror bl a aubergine, kronärtskocka, tomat. Inte särskilt hårt kryddade utan mycket milda i smaken. Det passar oss bra att börja vårt Parisäventyr med lite lätt mat.
Vi dricker till detta ett vin från Beaujolias och från området Brouilly. Detta på inrådan av vår servitör.

2010 Les Vins du Penlois. Brouilly.
Vinet är till 100% gjort på druvan Gamay.  Detta är ett för oss helt okänt vin. Jag kan inte hitta så mycket när jag googlar på det. På deras hemsida står just inget om detta vin.
I färgen är det ljust rubinrött. Nätt och jämnt transparent. Det doftar trevligt av hallon och jordgubbar. I smaken tillkommer förutom de röda bären en viss liten kryddighet och mineraler. Lite tanniner dansar också välbehagligt i våra gommar.
Beaujolaisviner är inget som vi tidigare har så positiva erfarenheter av, men detta var faktiskt riktigt gott.
En helt OK restaurang med bra urval av viner. Det känns inte nödvändigt att återvända hit.

På em är tempen över 20 grader. Solen öser sin värme över oss, där vi vandrar runt och ser på Notre-Dame. Vi mellanlandar på Café de Flore för en kaffe och låter historiens vingslag nudda vid oss.

Bistroy Les Papilles
Vi äter kvällens måltid på denna krog. Inspirerade av Bloggaren Finare Vinare, men också av vännen O.
Det finns endast en meny, som förnyas varje dag. Inga viner på glas. Ett mycket litet urval av vin på halvflaska, men desto fler på helflaska.

Dessa båda kockar höll till i det minsta kök jag någonsin sett, men vi var väldigt nöjda med vad de presterade.
Vi började med en linssoppa på en bädd av rökt kolja, linser, tomat, gräslök och friterad persilja.
Därefter en kyckling med gräddpesto, penne, semitorkade tomater, sockerärtor, lök och bakad vitlök.
En mellanrätt på getost med chilitappenade och semitorkad tomat.
Det hela avslutades med mascarpone, kolasås och kokos. Karamelliserade brödkrutonger,rostade hasselnötter och äppelkompott.

Vi betalade 33 euro för den här menyn och den var värd varenda euro. Vi tar gärna vägen förbi nästa gång vi är i Paris. Vi rekommenderar den så klart.

Vi dricker till detta en Bourgogne. Vi är inga Bourgognefreakar. Vi tycker ofta att de är för dyra för våra plånböcker och har dessutom fallit för den Nya Zeeländska varianten av Pinot Noir. Vi ber innehavaren Bertrand Bluy om förslag och då blir det en Bourgogne.

2006 Les Theurons. Domaine Régis Rossignol-Changarnier.

Vi får ett vin från Beaune. Druvan är till 100% Pinot Noir.

Vinet har en färg som är rubinröd av det ljusare slaget. Det är knappt transparent.
I doften känner vi lite krydda men framförallt en rödfruktig arom. Spår av choklad noterar vi också Ingen stark doft, mer lite sirlig och servil. Utan tvekan väldigt behaglig.
I gommen dyker de röda bären med lite krydda upp igen. Ju längre kvällen led desto mer utvecklades smaknyanserna. Det sista glaset blir det bästa. Lite silkiga tanniner har vi med oss hela tiden. Visst, här finns en fin syra men i en perfekt harmoni med frukten. Vi gillar absolut det här vinet. 47 euro fick vi betala för att dricka det på lokalen.

Vi har ca 45 minuters promenad hem till vårt hotell i Marais. I en ljummen vårkväll och med god mat och gott vin innan för västen är vi lyckligt lottade.

Vilken början på vårt Parisäventyr!! Det blir bara bättre, vilket kommer att framgå av de kommande inläggen.

3 Rhonare och en Languedoc

Det var så åter dags för vårt vinprovargäng att träffas. Den här gången var det hemma hos oss. Det blev ett sydfranskt tema. 2 flaskor Cote du Rhone Village, en Chateauneuf du Pape samt La Peiras instegsvin. Det blev tre viner från Bristly och en Ch9dP som släpptes 1 mars.
Jag ska också vara tydlig och säga att jag har inga som helst kontakter med Bristly, mer än den som vanlig konsument. Det var mer slumpen som spelade in.
För hustrun och mig är alla gamla bekanta förutom Ch9dP. De andra i vinprovargänget är det första gången de smakar något av de här vinerna.
Alla vinerna är köpta via systembolaget.

2008 Les Obriers De La Peira.
Ett vin som jag skrivit om tidigare bl a för snart ett år sedan och även för snart två månader sedan.
Vinet är gjort på 65% Cinsault och 35% Carignan.
Ikväll kändes vinet mer slutet än vad det gjort tidigare och ville inte riktigt bjuda upp. Inget direkt fel på det, möjligen tunnel eller flaskvariation. Naturligtvis fanns bären, frukten och örterna där, men inte riktigt som tidigare flaskor.
159 kr betalade vi för det.

2009 Cotes-du-Rhone-Villages, Cuvée du Vatican.
Vinet är gjort på 80% grenache och 20% syrah. Producent är Vignobles Diffonty.
Vinet visar sig idag från sin allra bästa sida. Doften är
underbar. Stor och kraftfull. Full av röd frukt, örter och kryddor. Kvällens doftvinnare!
I gommen möts vi av en härlig blandning av hallon, jordgubbar och vinbär. Någon har slängt dit lite solmogna björnbär. Här finns också en skön blandning av örter och kryddor. Tanninerna är mjuka och behagliga. En fin syra håller uppe vinet på ett rakryggat sätt.
Vinet kostar 109 kr flaskan, men verkar endast säljas i sexpack.


2009 Chateauneuf-du-Pape, Domaine Mathieu.

Det här vinet är gjort på 90% grenache och de återstående 10 procenten är en blandning av mourvèdre, syrah, cinsault och övriga druvsorter.

Det doftar lite svagt av körsbär, björnbär och peppar. En betydligt svagare doft än väntat.
Smaken känns ung och lite sluten. Vi fångar upp lite söta bigarråer, solmogna hallon och björnbär. En del vitpeppar och aningens inslag av fat. Eftersmaken är meddelång och där dyker lite lakrits upp. Här finns en del tanniner som inte är helt avrundade ännu.
199 kostar detta på SB.

2009 Cotes du Rhone Village, Terre d´Argile, Domaine de la Janssse.

Druvmixen är 1/3 av Grenache, Syrah och Mourvedre.
Kvällens näst bästa vindoft. Vi känner doften av röda bär, särskilt hallon och körsbär. Lägg därtill en bunt örter och fin mörk choklad. Slutligen lite fat, som inte alls dominerar som den gjorde förra gången vi testade det här vinet
Smaken: Ja i smaken går den röda frukten och bären igen. Örter och kryddor ökar på smakintrycket. Eftersmaken är medellång och i den dyker det upp såväl lite mörk choklad, en blyg viol som lakrits. Ett väldigt trevligt vin. Tanninerna är mjuka och trevliga.
159 kr på bolaget.

Vi avslutade med en liten omröstning. Två av "vinprovarna" hade lite näsproblem och avstod.
Fyra röstade för vin nr 2 dvs Cuvée du Vatican och de fyra andra på vin nr 4 Domaine de la Janasse.
Bådas Cotes-du-Rhone-Villages viner.
Det billigaste vinet som kom från Cuvée du Vatican blev alltså delad segrare.