Benoit. Paris.

Av de goda vännerna O och S-O hade vi fått tips om att Benoit kunde vara värt ett besök för en bättre middag. Restaurangen drivs i regi Alain Ducasse sedan 2005.
Vi bokade bord via internet någon vecka innan vi åkte iväg. Vi bokade till kl 19.30, då kvällssittningen börjar. Vi noterar vid ankomsten att här är en blandning av turister och fransmän.
Vi beställer ett glas champagne medan vi tittar på menyerna. Vad vi får i glaset är ett bubbel från Alain Ducasse egna "selections". Friskt och aptitretande. Det fyller därmed sin funktion, men visst finns det mer eleganta saker att välja på för champagnenörden. Det bjöds på tilltugg i form av ostkrutonger.

Restaurangen startade 1912 och firar således 100 års jubileum. Det finns en särskild meny med anledning av detta och den kostar? Just det 100 euro. Den ser tilltalande ut, så den får bli vårt val.

Första rätten: Foie Gras kommer som en tunn skiva på   ett rostat mörkt bröd. Brödsmaken är lite väl kraftig och tar överhand. Vi dricker till detta ett glas Sauternes. 2009 Ch Haut Bergeron.  I doften hittar vi lite botrytis, torkade aprikoser, citrus och aningens honung. Det vi känner i doften går igen i smakerna. Botrytisen är tydlig men p g a citrusen blir den aldrig kladdig. Aprikoserna och honungen är mycket väl packeterade ihop med citrusen och sötman. We like!!

Rätt två var en oxbuljong med lite nudlar, morötter och purjo. Mycket len i smaken, men för oss kändes den som lite utfyllnad.

Därefter kommer pilgrimsmusslor i sina skal, smaksatt med lite syltade apelsinskal, kapris och brödkrutonger. Ska man vara petig så föredrar jag när man pilrimsmusslorna får spela en större huvudroll, men ändå väldigt gott.

Vi får som fjärde rätt en sjötunga med hummersås på en bädd av smörstekt spenat. Gudomligt. Sagolikt. Vi börjar nu stapla superlativen på varandra.

Till pilgrimsmusslorna och sjötungan dricker vi en vit bourgogne. Vi lät vår kvinnliga sommelier göra valet.

2009 Chassagne-Montrachet, Domaine René Monnier.

Vi är i området Cote de Beaune i Bourgogne. Druvan är chardonnay.

Vi har ett krispigt vin, där doften domineras av citrus, gula äpplen och mineraler. En liten ton av honung kan vi ana oss till.

I munnen blandas en pigg, krispig syra med en lite fetare, smörighet. Det är gott om gula äpplen och citrus. Vi känner lite nötter, stråk av honung, aprikos och mineraler, som för tankarna till en nyvattnad grusgång. Det passar suveränt bra till vår fisk.

Vår sommelier gjorde ett bra val. Hon är däremot inte speciellt alert när det gäller att fylla på i våra glas. Vi får pocka på hennes uppmärksamhet eller någon annan i personalen för att få våra glas fyllda.

Det är likadant när vi kommer till den femte rätten. Lammet. Hustrun och jag önskar oss var sitt glas rödvin till detta. Vi lyckas göra vår beställning, men vinet kommer in en bra stund efter att lammet kommit in. Jag vet att jag låter lite gnällig nu, men det är trots allt en restaurang av i övrigt hög klass.

Lammet ja. Helt makalöst gott. Det serveras med morot, gul och vit beta, palsternacka, selleri och purjo. Allt förvällt till en perfekt konsistens. Åter till lammet. Sagolikt. Vi gissar att det varit långbakat. Bland de bästa lammrätter  vi någonsin smakat.

Vi dricker ett Bordeauxvin till detta.

2009 Ch Lespault-Martillac.

Det kommer från appellationen Pessac-Léognan i Graves.Vi är några mil söder om Bordeaux.

Druvblandningen är 70% Merlot och 30% Cabernet Sauvignon.

Färgen är mörkt röd på gränsen till svart. Vi känner en doft av mörka bär: björnbär och blåbär. Lite subtila peppartoner med inslag av choklad och mandlar. Trevligt.

I gommen får vi en blandning av frukt och bär. Björnbären kompletteras med lite svarta vinbär. En viss sötma och syra kramar om varandra. Tanninerna är redan nu rätt så mjuka och behagliga. I den tämligen långa eftersmaken får frukten sällskap med lite mineraler.

Vi gillar det här vinet till maten, därför att det låter det perfekt tillagade lammet spela första fiolen och nöjer sig med att komplettera maten på ett tilltalande sätt.

Det hela avslutas med en dessert av sällan skådat slag. Smördegsbollar fyllda med vanilj. En ljuvlig vaniljglass och så en skål med varm chokladsås. Vi utrustas med små spett som ska stickas in i smördegsbollaran så att det går att rulla dessa i chokladsåsen. Det är bara så jäkla gott.

Vi delar på ett glas Le Haut-Lieu 2008 från producenten Domaine Huet. Ett sött vin gjort på druvan Chenin Blanc. Vi är i Loirdalen i appellationen Vouvray.

Perfekt till vår dessert, men tankarna är kvar i dessertens vindlande smaker.

Sammanfattning.

Maten var fantastisk och med en magnifik avslutning. De tre sista rätterna är bland det bästa vi ätit.

Lite mer service och engagemang kunde Sommeliern visat oss.

Vi kan verkligen rekommendera Benoit och vi tar gärna vägen dit igen, nästa gång som vi är i Paris.