Mona Lisa still smiling. Paris dag 2.

Dag två mötte oss med försommarvärme. Vi startade morgonen med en promenad till Louvren. Det gick nästan att se på träden hur knopparna växte och lövsprickningen började ta fart. Vi behövde nästan inte köa för att ta oss in på Louvren. Framför Mona Lisa var det stor folksamling, mestadels asiater, med kameror i högsta hugg för att få med sig en bild hem. Jag kan meddela er alla: "hon ler fortfarande".
Jag blir ganska så fort mätt på tavlor med bibliska motiv, Jesus korsfästelse i otaliga varianter mm.
Min största behållning var utan tvekan "Spetsknypplerskan" av Jan Vermeer. Ett makalöst konstverk som tar en lång stund att smälta.
Efter dryga två timmars rundvandring på Louvren begav vi oss till Monmartre. Vid tunnelbanestationen kunde vi se Moulin Rouge. Vi promenerade upp mot toppen av kullen. Halvvägs upp ligger vårt mål. En restaurang eller snarare bistro, som dottern blivit tipsad om, av en av sina parisboende kompisar.

Chez Pommette
Bistron ligger på 86 rue Lepic.
Vi beställde "Plat du jour". En tvårätters variant, som bestod av en morots-velouté (här som en "tjock" soppa) och ett ankbröst. Morotsveloutén var helt gudomlig, med all säkerhet förstärkt med lite tryffel. Ankbröstet smakrikt och gott.
Vi valde att beställa in tre olika glas rödvin från områdena: Loir, Bordeaux, och Cote du Rhone.
Priset per glas  varierade mellan 5,70 - 6,90 euro. Inga exklusiviteter utan vardagsviner, precis som vi vill ha det.

2009 St Nicolas De Bourgueil, Cuvée Prestige, Domaine Pontonnier.
Det är svårt att få fram uppgifter om producenten, men vad jag förstår så är det här vinet gjort på Cabernet Franc.
Röda viner från Loir dricker vi på Vintankar inte särdeles ofta. Det är därför med en viss spänning vi smakar. Vi noterar omgående att vinet är väl kylt, vilket väcker en del misstankar.
Doften är mycket svag, beror säkert delvis på att det är kallt. Efterhand kommer lite röda och mörka bär, lite gräs och på slutet en hallonton.
Smaken är ungdomlig. Här finns en del frukt, lite örter och en jäkla massa syra. Även en del oborstade tanniner lever rullan. Ingen balans och harmoni i vinet. Dagens flopp.

2008 Chateau La Tonnelle, Domaines Fabre
Detta var dotterns val. Hon väljer ofta vin från Bordeaux, vilket naturligtvis beror på hennes smakprefenser, men också på att hon studerade där under en termin för ett par år sedan.
Vi har ett vin från Haut-Médoc med druvmixen 60% cabernet sauvignon, 35% merlot och 5% petit verdot. Vinet har tillbringat tolv månader på ekfat.
Det doftar av mörk frukt, lite potatiskällare, höstlöv och svarta  vinbärsblad. Vi lägger dit lite peppar också. Trevligt!
Smaken är packad med mörka bär. I första hand svarta vinbär, som blir väldigt tydliga i den medellånga eftersmaken. Vi kan också addera några björnbär och blåbär. Lite vaga peppartoner och en svagt rostad ekton. Denna stör inte ett ögonblick utan piffar upp smakintrycket. Bra syra och inte helt avrundade tanniner gör det här till ett perfekt vin till ankan. Dottern är nöjd och jag hoppades på att hon inte skulle dricka ur, vilket hon gjorde med förtjusning.

2009 Cotes du Rhone, Paralléle 45.
Ett vin från den välkände producenten Paul Jaboulet Ainé.
Druvmixen är 55% Grenache och 45% Syrah. Vinstockarna runt 25 år. Det här vinet finns på bolaget för 99 kr. Vi har aldrig smakat det.
Vi känner genast igen doften från CdRh-viner. Bären, kryddorna och lagerbladen
I smaken kommer de mörka bären igen spetsade med en örtighet som är så typisk. Eftersmaken är medellång och där samsas bären, örterna med en lakrits ton. Viss finns här en del syra, men den är i god balans med frukten. Tanninerna ger sig tillkänna, inte helt avslipade, men i god samklang med vinets övriga egenskaper.
Det här når ju inte upp till våra favoriter (Cuvée du Vatican och Janasse), men klarar många andra CdRh-viner som vi fått på olika restauranger i Sverige.
Jag kan mycket väl tänka mig att testa en flaska här hemma.

Sammanfattning. En trevlig restaurang i all sin enkelhet. Inget måste att besöka, men morotsveloutén gör att jag gärna väljer denna restaurangen, om jag är i Monmartre.

Vi strövade sedan runt i Montmartre under någon timma. Solen gassade och närmade sig säkert 25 grader. Sacré- Coeur fick så klart ett besök. Sång och musik utanför kyrkan.

Vi avlutade em med ett besök på Promenade  Plantée. Ursprungligen en järnvägsviadukt, som är 4,5 km lång. Den sträcker sig från Opéra Bastille till Boulevard Phériphérique. Det har planterats bl a pilträd, bambu och rosenodlingar, vilket gör att det blivit en smal, avlång park. Även känd från filmen "Bara en dag".
Vi slår oss ner i solgasset och njuter av årets första, riktiga solande. Jag har svårt att hålla mig vaken och slumrar till. Hustrun och dottern har jätteroligt över mina krampaktiga försök att hålla mig vaken och förevigar till slut min lilla tupplur.
Vi gick inte hela sträckan, men inga servingar så långt vi kunde se.
Stark rekommendation!!
Tack O och S-O för tipset.

Imorgon blir det en rapport från resans kulinariska toppnummer. Kvällens restaurang.