La Poja 2003.

Lördagsvinet fick åter igen bli ett vin gjort i Valpolicella, men nu är det ingen superiore, ripasso eller amarone.
La Poja 2003.
Vi drack just den här årgången för drygt ett år sedan och var då riktigt belåtna med vad vi hade i glasen.
Du hittar våra reflexioner här. Punkarn provade för snart ett år sedan en flaska från 1991, vilken var en besvikelse. Hans egna ord hittar du här.
I veckan som gick kom 2007:an. Vi inhandlade två flaskor och beslöt samtidigt att låta vår sista 2003:a få släppa till livet.

Druvorna till detta vin kommer från den 2,65 hektar stora vingården La Poja. Vingården ligger på en höjd av 320 meter över havet, på kullen La Grola i Valpolicella. Medelåldern på vinstockarna, som är planterade i sydöstlig riktning, är 27 år. Druvorna är till 100% Corvina Veronese dvs samma druva som är ryggraden i amaronevinerna.

Vi häller upp halva flaskan i karaff dvs kvällens dosering. Vinet får där luftas uppemot två timmar.

Färgen är en mörk, röd färg med tegelnyans ut mot glaskanten.

Här doftar det körsbär. Inte de där söta utan mer likt en sort vi kallade brunbär som små. Doften är omedelbar och kraftig. Lite krossade körsbärskärnor och russintoner ansluter ganska så snart. Efter ett tag kan vi också känna en viss kryddighet, choklad och vissa fattoner. Det här är dofter vi känner igen från många Valpolicellaviner. Lite mer koncentrerade i La Poja.
Vi smakar och känner de typiska Corvinadragen i form av körsbär och en del örter. Här finns både kraft och djup. Gott om tanniner, men de är avslipade och behagliga. Eftersmaken är lång och där finns körsbärssmaken återigen, men nu med en sötaktig touch. Trots att vi tycker frukten är lite sötaktig finns där samtidigt en god portion syrlighet. Vi hittar både örter och kryddor. Lägg därtill såväl kaffe som choklad och läder och du har ett vin som förutom kraft och djup även är komplext. Glömde jag faten. Visst dom finns där men är inte alls påträngande.

Vinet var alldeles utmärkt till de lammfärsbiffar vi åt. På egen hand är det lite tuffare, men vi gillar den tuffheten. Perfekt att dricka idag, men klara säkert flera år i källaren. Så mycket bättre är jag tveksam att det blir. Det duger gott så som det presterar ikväll.
Den sista slatten dracks på söndagskvällen. Minst lika bra då som det var kvällen innan.

Betyg 5-