Tyskland vs Nya Zeeland

Fredagskvällen blev en match mellan Tyskland och Nya Zeeland. Norra halvklotet mot södra halvklotet eller om man så vill en Spätburgunder mot en Pinot Noir.
I höstas var det första gången vi drack tyskt rödvin. Vi gillade vad vi drack då, vilket du kan läsa om här.
Den 1 mars släpptes en Spätburgunder för 199 kr på SB. Vi köpte en flaska för att öka våra referensramar om Spätburgunder. Vi ställde detta mot en Kiwi PN som vi köpte i somras för 219 kr. Ungefär samma prisklass. Producerade samma år, men geografiskt väldigt långt ifrån varandra.

M Spätburgunder Schneider 2009.
Producent är Markus Schneider från Pfalz i Tyskland.
Druvan är en klon av Pinot Noir. Vinet har lagrats åtta månader på nya ekfat.

Vi möts av ett vin med en mörkröd färg. Lite mörkare ton än vi väntat oss och på gränsen till att inte vara transparent.

Nosen möts av en kraftig kryddig doft. Vi stannar upp och är lite överraskade. Bakom kryddigheten finns en liten fruktig kombo av körsbär och jordgubbar. Vi adderar ockå en viss rostad kaffeton och så en liten lakritsbit.
I munnen främträder smaken av frukt och bär lite tydligare. Pepprigheten och örterna sätter även här ett rejält avtryck.
Smaken av lakrits är också tydlig. Vi noterar också lite fat och kaffe på slutet. Helhetsintrycket störs något av ett grönt paprikastick i slutet på eftersmaken.

Sammanfattningsvis är doften stark och lite särpräglad med sin kraftiga kryddighet. Vi gillar det här draget. På minus-kontot sätter vi paprikatonen på slutet. Vi tycker oss också sakna en viss elegans. Vi fyller nog inte på våra förråd samtidigt som vi också konstaterar att vi inte vill vara utan den här upplevelsen. Vi håller de två Spätburgunder som vi drack i höstas som ett strå vassare. Betyg 3+

Akarua Pinot Noir 2009

Producenten håller till på Central Otago på Sydön. Distriktet är Bannockburn. Du hittar mer fakta om producenten här.

Det här vinet har en helt annan färg. En väsentligt ljusare röd nyans och helt transparent.Vi sniffar och möts av de solmogna hallonen och jordgubbarna med en gång. Här finns också lite svartpeppar och örter. Inte lika dominerande som i Spätburgundern, men likväl helt närvarande. Lägg därtill lite kaffe och fat så är det en doft med som har ett trevligt anslag. I smaken tar bären (jordgubbar och hallon) kommandot direkt. Örter och kryddor är allerstädes närvarande, men låter bären dominera. Precis så vill vi ha det! I eftersmaken tillkommer även lite körsbär och plommon, som är  choklad- överdragna. Inget stort vin. Inget för lagring, men väldigt gott att dricka idag.                                                                   

Betyg 4-

Jag var lite ljummen i min hållning till Akarua när jag drack det i somras. Det kan ha berott på att det då dracks sida vid sida med Mountford Estate och då är det många Pinot Noir-viner, oavsett var de kommer ifrån, som hamnar i underläge.