Spätburgunder

Jag måste tillstå en sak. Jag har aldrig druckit något tyskt rödvin, därmed är Spätburgunder en okänd dryck för oss på Vintankar. I bloggossfären har det allt intensivare skrivits om just Spätburgunder. Det har naturligtvis satt sina spår. Det har känts som om vi missat något, så till sist inhandlade vi två olika flaskor. Det blev i fredags dags för en jämförelse.

För alla ni som inte följer oss vinnördar så är Spätburgunder en klon av druvan Pinot Noir. En druva med många namn beroende på var i världen vi hittar den t ex Blauburgunder, Pinot Nero osv.
Du som vill läsa lite provningsanteckningar från andra som testat Spätburgunder kan läsa här, här, här, 
här och här. Detta är bara ett slumpmässigt urval.

Halva huset är belamrat av målare som tapetserar och målar om. Ni förstår då att det också finns en viss doft av målarfärg som sprider sig i huset. Med andra ord är förutsättningarna inte dom bästa för att analysera dofter. Lägg därtill att en övergående förkylning delvis täppt till luktorganen. Ja, ni förstår själva.

2009 Meyer-Näkel Blauschiefer Spätburgunder
Det här vinet kommer från Ahr i Tyskland.
Priset på systembolaget är 229 kr. Några flaskor finns det kvar i vinkällarbutikerna.
Vi har ett vin med en ljust rubinröd färg i glaset. Transparent men inte så mycket mer.
Det första vi känner är en härlig kryddighet och örtighet i doften, men tämligen omgående gör hallonen och körsbären entré. En stund senare bjuder lite vanilj från ekfaten upp lingonen, de röda vinbären till dans med ett litet dovare anslag. Det finns en mörkare ton i det här vinet än vad det gör i vin två. Sedan gör målarfärgen sig påmind. Hmmm.
Även i munnen känns en lite mörkare frukt i detta vinet än i vin två. Detta trots att vi har med hallon, körsbär och vinbär att göra. Eftersmaken är lite längre, tyngre och något elegantare. Syran är väldigt fint integrerad i frukten(bären). Kryddigheten är påtaglig, men samtidigt finstämd. På slutet dyker en anissmak upp som för tankarna till södra Rhone. Den lilla beskheten som dyker upp på slutet är mer finlemmad, slankare och mindre störande än i vin två.
Betyg 4



2009 Friedrich Becker Spätburgunder Qba
Det här vinet kommer från Pfalz i Tyskland. 139 kr är priset på SB. I Stockholm finns ett par flaskor kvar.
På sin hemsida anger Systembolaget att det är årgång 2008. Jag telefonbeställde och fick årgång 2009.
Jag är nöjd med detta, då jag får jämföra samma årgång på de två vinerna. Visst är det ofattbart att SB inte skapat ett sätt att hålla isär årgångarna.
Färgen är mycket ljus med en dragning åt lingon eller hallonsaft. Ett av de ljusrödaste viner vi druckit.
Vi doftar och det slår emot oss en häftigt kryddig och örtig doft. Pinot krydda? Av någon anledning hade vi inte förväntat oss denna kraftighet i ett vin med en så ljus ton. När väl den första kryddigheten satt sig så virvlar här fram en trevlig tornado av hallon, jordgubbar, lite björbärstoner och även lite blålila plommon. Ett stråk av choklad stryker också förbi innan rummens målarfärgstoner lägger sordin på luktsinnet.
Vi låter oss smaka och skogsbären(hallon och björnbär) spelar då första fiolen, men krydd och örtigheten står strax där bakom och vill tränga sig fram. Lite lakritssmaker dyker upp i den medellånga eftersmaken.
I eftersmaken har såväl jordgubbar som körsbär anslutit sig till skogsbären. Vi känner också en behaglig touch av fat. Syrorna är pigga och alerta vilket ger vinet en tilltalande friskhet. Alldeles på sluttampen dyker en viss kartighet upp som drar ner helhetsintrycket något. Ett mycket gott och lättdrucket vin till ett överkomligt pris.
Betyg 4-


De här två Spätburgundervinerna gav mersmak. Vi måste leta vidare efter fler varianter.  Någon som vill rekomendera något?