Le Coeur de Romanin

I somras hade vi en fantastisk cykelsemester i det nordvästra hörnet av Provence. Jag skrev om det här.
Chateau Romanin var en av de producenter, som var drivande för att Les Baux de Provence skulle bli ett eget AOC område. Appellationen godkändes (röda- och roséviner) 1995. Nästan alla vingårdar tillämpar Organiska eller Biodynamiska metoder. Vill du läsa mer så gör du det här.

Ch Romanin ligger strax utanför den lilla gemytliga staden St Rémy-de-Provence (väl värt ett besök). Vi cyklade dit en eftermiddag i stekande sol. En ganska rejäl uppförsbacke tog oss fram till slottet.Utmattade och svettiga trädde vi in i en enorm sal. Egendomens vinkällare är byggd som en katedral. En trevlig ung man presenterade vingården och svarade på frågor om vinerna.Någon provning bjöds vi inte på, däremot kunde vi dricka deras vatten gratis. Jag övervägde att låta bli att göra något köp, men till slut blev det två flaskor av deras första vin. 33 euro fick jag betala.
Dom producerar mestadels rött och rosé, men gör också lite vitt vin.
Enligt deras hemsida fördelar sig vinodlingarna enligt nedan.

Red Grape-Varieties (51.5 hectares) :

Syrah (27.9%), Grenache rouge (21%), Cabernet Sauvignon (19.9%), Mourvèdre (13.8%) Counoise (8.7%), Carignan (5.8%), Cinsault (2.9%)

White Grape-Varieties (4 hectares) :

Rolle (Vermentino) (68.9%), Ugni blanc (31.1%)

Vi var bjudna på söndagmiddag hos våra vänner (och cykelkamrater) S ochM. Det vankades älgstek.
Vad kunde vara bättre än att låta älgen få göra sällskap med detta vin:

2004 Le Coeur de Romanin
Druvblandningen är Cabernet Sauvignon, Syrah, Mourvèdre, Grenache och lite av Carignan, Counoise och Cinsault.
Jag har inte kunnat hitta proportionerna utan bara vilka druvor som ingår.

Vinet har en djup rubinröd färg och vid glaskanten en dragning åt pupur.
Doften är lätt diskret, men det går ändå att urskilja lite röda bär. I första hand körsbär men aningens hallon finns där också. Till sist kan vi också känna en viss läderdoft som är spetsad med lite kryddor, ett uns rökighet samt lite, lite mint.
Smaken däremot är väsentligt kraftigare och mer tilltalande. Här finns en mörk frukt som dominerar. Främst i smakparaden vandrar de mörka körsbären hand i hand med björnbären. På lite avstånd smyger slånbären och blåbären. Däremellan marscherar de provencalska kryddorna och  örterna med högt hållna huvuden. Syran håller fanan högt och gör att vinet känns fräscht. En hel radda tanniner är friska på bettet och indikerar att vinet med fördel kan sparas flera år till. Eftersmaken är medellång och där finns en svag rökighet med en liten, liten vaniljton.
Vinet får tummen upp av oss alla fyra.
Jag har en flaska kvar, men jag önskar jag haft ett flertal, så att vi kunnat testa en om året för att kunna följa utvecklingen. Nu blir det svårare. Hur länge ska vi vänta innan sista flaskan får vingar?