2009 Valpolicella Classico Ripasso "La Cengia", Begali

Tisdagskvällen startade med ett styrelsemöte och slutade med lite slötittning på en CL-match.

Vi öppnade en flaska vin lagom till matchen. Den här gången ingen luftning utan vi drog korken och hällde omgående upp två glas.

2009 Valpolicella Classico Ripasso "La Cengia", Begali.

Flaskan köptes för några veckor sedan via Beställningssortimentet och vi fick betala 198 kr. På SB:s hemsida kan man se att vinet finns att köpa i Skåne och då för endast 124 kr. Detta måste vara ett fynd. Nu är vi lyckliga på Vintankar som har en son som arbetar i Ängelholm. Vi har lagt en beställning och så får sonen hämta ut dvs han får göra det vi aldrig gjorde för honom när han gick på gymnasiet.

Stax söder om Pedemonte i den klassiska Valpolicelladalen ligger den lilla byn Cengia. Där finner man producenten Lorenzo Begali som tillsammans med sin fru Adriana, dotter Tiliana och sonen Giordano driver denna anrika gård. Här har man producerat vin sedan början av 1900-talet.

Druvsammansättningen är Corvina 65%, Rondinella 30%, samt 5% av andra valpolicelladruvor.

 
Vinet har en färg som är en mix av rubinrött och granatäppelrött. Med en gång är doften lite sluten, men tar sig allt mer ju längre kvällen lider. Det tydliga körsbärsinslaget kan vi nästan omgående notera och i slutet dyker där upp lite mörka skogsbär i kombination med örter. Inga doftbomber mer subtila drag, vilket är mycket trevligt.
Det är precis med smaken som med doften dvs det behövs en stund i glaset för att nyanserna ska tona fram. Allteftersom tiden går tilltar den ljuvliga mörka körsbärssmaken. Det tillkommer på slutet lite björnbär och örter. Visst finns här tanniner, men de är sansade och lugna. Syran gör att vinet känns piggt och friskt. Vi tycker det här helt enkelt är skitgott!!
Det är väldigt sällan vi gör på det här viset att vi drar korken, häller upp och börjar dricka. Halva flaskan gick åt på tisdagskvällen. Vi sätter på korken och ställer flaska på ett svalt för att avsluta den på onsdagskvällen. Då är det ju Zlatan vs Messi.
Vi häller upp ett litet glas till onsdagspastan. Vinet blir lite av en besvikelse. Det känns tamt och oinspererat. Senare på kvällen lagom till fotbollen häller vi upp resten i två glas. På egen hand reser sig vinet till en härlig upplevelse. Doften upplevs nu fylld av körsbär, örter och aningens fat. Smaken domineras av en härlig bärkompott: körsbär, björnbär, blåbär och ett litet inslag av torkad frukt, vilket påminner oss om att detta är en ripasso. Finstämda tanniner och en frisk syra gör vinet till ett trevligt sällskap till fotbollen. Eftersmaken är tämligen lång och där dyker toner av choklad upp i all den härliga fruktsmaken. Vi gör tummen upp. Ett härligt vin att njuta av på egen hand. Det överträffar många av de billiga amaronevinerna.
Vi var positiva till årgång 2007, men 2009 känns lite vassare.
Betyg 4