Campo del Titari. En amarone från Brunelli.

Det var ett par veckor sedan vi drack en amarone. I helgen blev suget för stort, vilket måste åtgärdas.
Vi valde en amarone från producenten Brunelli, som vi besökte i somras. Jag har skrivit om besöket och vinerna vi fick smaka på Amaroneguiden.
Vi plockar upp en flaska från årgång 2009 av deras toppamarone. Jag säger bara det "Oj,oj,oj. Vilket vin"
2009 Campo Del Titari

Den är gjord på Corvina och Corvinone 75%, Rondinella 15% och Sangiovese 10%. Druvorna har torkats i ca fyra månader. Jäsningen har ägt rum i 40 dagar i låg temperatur. Vinet får sedan ligga till sig i 36 månader på nya barriquer av ek från Allier. Ytterligare ett år på flaska, så är den här amaronen redo för marknaden

Vi häller över vinet på karaff två timmar innan vi ska njuta av det och låter det stå lite svalt.

Redan vid upphällningen möter vi den magiska amaronedoften. Kanske inte så stor, men ändå så typisk. När vi två timmar senare häller upp vinet i glasen möts vi av en kraftfull doft av mörka körsbär, hallon/björnbär, lite kryddor och aningens vanilj.
Den typiska torkade frukten då? Jo den finns där, men inte mer än att vi precis kan ana den, men helt befriad från russin. Läckert och triggande.

I munnen känns vinet väldigt ungt, trots sina fem år. Det här är en amarone med lite mer muskler, lite kraftfullare och aningens stramare än vad många andra amaroneviner upplevs. Här finns lite tydligare tanniner, men som ändå är mjuka och behagliga.

Vi känner smaken av söta mörka körsbär, solmogna björnbär, en del örter och lite lätta mineraler. Syran som finns ger vinet en härlig friskhet.
Eftersmaken är gigantisk med lite torkad frukt( ej russin), aningens kaffe och vanilj samt ett avslut av högklassig choklad, som lämnar en liten, liten bitterhet.
Det här är inte bara gott. Det är godare än gott. Vi blir nästan saliga vid varje liten sipp. Trots denna eufori så tror vi att det kan utvecklas ytterligare.

Titari klättrar upp och lägger sig på topp fem av de bästa amarone vi druckit. Här finns förutsättningar att om ett år eller två bli nummer ett!!

Betyg 5

Vi betalade 44 euro + frakt och svensk alkoholskatt.

Vi avslutar med en dikt signerad Luigi Brunelli

2005 Vintage Collection Oger Grand Cru, Hatt et Söner

På förra årets mässa "Mitt Kök" i Göteborg hade jag ett trevligt samtal med Mathias Kahn från champagneproducenten Hatt et Söner. Jag provade ett par av deras flaskor och kunde konstatera att det här var champagne i min smak. Det fanns en variant, som stack ut lite extra.

2005 Vintage Collection Oger Grand Cru.
Det här är en champagne gjort på enbart druvan Chardonnay. Druvorna kommer från den Grand Cru klassade byn Oger. Den är gjord uteslutande på 1:a pressningen av druvorna. Precis som med övriga champagner från Hatt et Söner har man undvikit malolaktisk jäsning, detta för att få ett friskare vin med mer finess och elegans. Jäsningen har därför skett på ståltank.
Den här skumpan har legat på sin jästfällning i drygt sju år och är degorgerad i juli 2013.

Vinmakare bakom denna champagne är Hatt et Söners Francois Vallois samt Laurent Fresnet från Henriot.. Det gjordes runt 1 000 flaskor.

Doften, precis efter att flaskan öppnats, signalerar bullar på jäsning. Ganska fort övergår detta i nyanser av brioche.
Vi möter även en trevlig doft av äpplen, citrus, lite päron och en angenäm blommig arom. En svag ton av svamp, apelsinskal och snäckskalsaktiga mineraler smyger sig fram på slutet.

I munnen får vi en torr och elegant dryck med en bra syra som balanseras av en trevlig frukt. Vi känner citrus, gröna äpplen och härliga mineraler. Hyggligt lång eftersmak med lite nötter, mariekex och aningens tropiska inslag.
Smaken är som ni förstår komplex och med en utvecklad elegans, därtill är det packeterat på ett mycket balanserat sätt.

Det här är en champagne som vi verkligen gillar. Vi avnjöt den tillsammans med brodern och hans familj. Vi var alla överens om att det här är en av de bättre champagnerna vi druckit under 2014.
Självklart dricker vi den här väldigt gärna igen. Problemet är att få tag iden. Den gjordes i en begränsad upplaga och finns inte tillgänglig, såvitt jag vet, på någon reguljär marknad.
Jag har därför ingen som helst aning om vad den kostar, men kan ana mig till att den ligga i paritet med Hatt et Söners prestige champagne Le Grand-Père.

Betyg 5-

Jag kan bara uttrycka min stora tacksamhet att jag fick bli en av de utvalda som fick möjlighet att testa den.
Hatt et Söner meddelar också att årgång 2008 blev väldigt lyckad för dom. Det får därmed bli en beställning på deras Grand Cuvée. Jag återkommer med ett inlägg om den längre fram i höst när den är testad.

Vitt vin från Grekland. Assyrtiko

Det var länge sedan vi drack ett vin från Grekland. I augusti släpptes det på Systembolaget ett vitt vin från Santorini. Det fick ganska hyggliga omdömen i diverse tidskrifter. Vintankar var helt enkelt tvungen att göra ett köp. Tidigare i veckan var det dags att dra korken.

2013 Assyrtiko by Gaia Wild Ferment
Producent är Gaia Wines, som startades 1994 av Yannis Paraskevopoulos och Leon Karatsalos. Idag äger dom två vinerier . Ett i Nemea Peloponnese och ett på Santorini. Dom har som  mål att göra viner på lokala Grekiska druvor. Du som vill veta mer kan läsa om dom här.

Vinet är gjort på den lokala druvan Assyrtiko. Druvorna kommer från vingården Pyrgos på Santorini. Vinstockarna har en ålder runt 80 år.
Jäsningen sker av naturliga jästceller. Du kan läsa mer om själva tillverkningen här.

Färgen har en blekgul ton med några ljusgröna stråk mot glaskanten.
Det doftar av äpplen, citrus och mineraler. Lite blommor finns där någonstans och en lätt touch av pinjeträ.

Smaken är torr och frisk med härliga gröna äpplen och citrus i centrum. I munnen blir mineralerna lite saltaktiga men också lätt järnhaltiga. Visst har vinet en stramhet och en ordentlig syra, men det blir aldrig för mycket eller för tufft. I avslutet finns det lite honung och en påminnelse om en elegant retsinakänsla. Eftersmaken är hyggligt lång.
Vi gillar det här vinet, som passar väldigt bra till kryddiga fisk- och skaldjursrätter.

Betyg 4-

Vinet köptes på "Bolaget" för 139 kr. Dessvärre verkar det slutsålt. Kommer det åter så köper vi gärna igen. Vår nyfikenhet har väckts för viner gjorda på Assyrtiko.

Ny bok från Britt och Per Karlsson om vinlandet Frankrike

Under vår veckolånga cykelvecka i Frankrike läste jag den nyutkomna vinboken om Frankrike
"Vinlandet Frankrike- Trend och Tradition". Det finns redan ett par recensioner på internet bland annat av Vininfo och Tompavan.
Nedan följer några reflektioner från Vintankar.

Det ska sägas med en gång, trots att Vintankar provat vin i snart 40 år, med protokollskrivning och allt, så är jag inte så teoretisk kunnig. Ingen formell utbildning vare sig via Munskänkarna eller högskola, Vintankar är en s k autodidakt.

Det kan tyckas som en omöjlig uppgift att fånga Frankrike som vinland i en bok på dryga 300 sidor, men jag tycker Britt och Per lyckats bra med detta. Naturligtvis finns det områden, som Vintankar cyklat igenom (ex Luberon) som inte omnämns i någon större omfattning. Vi har väl alla våra favoritproducenter och att några inte omnämns är väl också en självklarhet med tanke på den mängd och mångfald som finns i Frankrike. 600-700 AOP eller IGP talar sitt tydliga språk. Nyfiken på vad förkortningarna står för? Svaren hittar du i boken.

Bokens stora förtjänst är att den är lättläst med en bra innehållsförteckning och fungerar därmed för Vintankar som en uppslagsbok.

Det görs historiska tillbakablickar, vilket är nödvändigt för att förstå dagens situation.

Det vimlar av sifferupplysningar avseende arealer, vinproduktion, druvor som odlas mm. Allt detta ger en överskådlig bild av de olika vinregionerna.

Åtskilliga begrepp förklaras, klassificeringar reds ut mm.

Det finns en karta i boken, som ger en överskådlig bild av "VinFrankrike".
De stora vinregionerna beskrivs på ett ingående, men samtidigt överskådligt sätt. Det är ändå här som min enda  lilla kritik kommer. Jag hade önskat mig en karta för varje region, vilket hade förtydligat en del av det som skrivs om regionerna.

Mitt sammanfattande omdöme är att det här är en alldeles utmärkt bok för alla oss som gillar franska viner och som vill veta lite mer om det vi dricker, sätta in vinet i ett sammanhang eller bara öka vår allmänbildning.

Boken finns på bl a på Bokus för 331 kr.

Exit Provence 2014: Pastis, champagne och marknad i Saint Remy

Vi hade inte riktigt flyt med väder, transporter, sjukdomar och lite annat under vår vecka i Provence, men trots detta kan vi ändå summera veckan som avkopplande och att batterierna är laddade inför hösten och vintern.

En och annan Pastis blev det på em efter cyklingen

Vår sista natt tillbringade vi på ett litet hotel intill flygplatsen. Vännen S fyllde 62. I en minilivsbutik hittade vi skumpa för 22 euro. Klart vi testade.

 Champagne Brut, Veuve Pelletier&Fils

Den här är gjord på Pinot Noir 62%, Pinot Meunier 28% och Chardonnay 10%.
En enkel variant, men ändå riktigt trevlig.
I doften hittar vi äpplen, citrus och en lätt brödig ton.
Smaken är torr och frisk. De gröna äpplena och citrusen är det som vi omedelbart noterar. Vi kan också känna lite persika och en viss mineralitet.
Kanske något kort i eftersmaken.












Vi hade en fin cykeltur på onsdagen till ed mycket trevliga staden Saint-Remy-de-Provence. Det var marknadsdag, så vi kedjade fast våra cyklar i några stolpar vid det stora torget. Vandrade in i gränderna där vi möttes av diverse läckerheter, som vi kunde testa.

24 timmar innan vårt plan skulle lyfta (lördag morgon) nåddes vi av beskedet att den flighten var inställd p g a pilotstrejk. Vi blev inbokade på en flight dagen därpå dvs på söndagsmorgonen. Tidigt på lördagsmorgonen fick vi besked att även den var inställd. Ute på flygplatsen (Vitrolles) lyckades vi förmå en representant från Air France att boka oss på en flight med Luft Hansa på lördagskvällen.
Vi fick en fantastisk eftermiddag i det gamla hamnområdet.

Planet med Luft Hansa från Marseille var försenat och när vi kom till Frankfurt kunde planet inte gå ner pga kraftigt åskväder. När planet väl landade, så missade vi sista flyget till Göteborg. Inbokad på en ny flight söndagmorgon. Några timmars sömn på ett hotell. 05.45 åter på Frankfurts flygplats och 07.45 gick planet mot Gbg. Puh!!!!!

Restaurant les Amandiers

Under våra fem dagar i Graveson ingick det en trerätters middag varje kväll.

Dom här båda unga kvinnorna från Biarritz drev restaurangen.
Vi serverades fransk husmanskost, som verkligen höll hög kvalitet.
Kvinnan till vänster skötte servicen  på ett fantastiskt sätt och alltid med ett leende på läpparna.
Hon talade också en riktigt hygglig engelska.
I slutet av oktober återvänder dom till Biarritz.

Förrätterna hade ofta ett skaldjurstema. Huvudrätterna varierade ordentligt ( alltså inte kvaliteten).
Kyckling, fisk (2 ggr), grillspett samt en korvrätt. Vinmenyn var inte så omfångsrik, men de viner vi provade tyckte vi om.
Jag förde inga anteckningar, men tog kort på flaskorna (etiketterna), vilket hjälper mig att minnas en del intryck.

2013 Laudun, Sols&Sens, Cote du Rhone Village
Ett litet kooperativ, Cave les Vignerons de 4 Chemoins, med en handfull medlemmar. Det är beläget två-tre mil nordväst om Avignon.
Vinet är gjort på druvorna  Grenache blanc 60%, Viognier 30% och Roussanne 10%.
Färgen har en blekaktig gul ton.
Det finns en smått aromatisk doft med bl a ananas, mango och lite lime i förgrunden.
Ett ungt och fräscht vin som är gjort för att konsumeras inom några år. Ganska enkelt och vardagligt, men ändå gott
Här finns smaker av mineraler och lätta kryddor som parats med en frisk frukt.
Vi dricker gärna det här fler gånger.

2011 Cotes du Rhone Villages
Ett vin från kooperativet Les Vignerons de Roaix Seguret. 136 odlare levererar druvor. Den intresserade kan läsa mer här.
75% Grenache, 15% Syrah och 10% Mourvèdre.
Det doftar av mörka bär, mörka plommon samt lite örter.
Smaken har inslag av körsbär, skogsbär, lite örter och mineraler.
Inget stort vin, men ett acceptabelt vardagstjut.

2013 Viognier, Les Iles Blanches.
Ett endruvevin från producenten Cellier des Chartreux. Här är det druvan Viognier som har använts.Vi hittar den här producenten någon mil nordväst om Avignon.
Färgen är mycket blekgul, precis så att du anar att vinet har en färg.
Ett tämligen snällt vin med smak av exotiska frukter, aprikos och aningens lime.  Helt OK, men inget vi letar oss fördärvade efter.

2013 L´Intrépide. Cotes du Rhone.
Producent är Domaine du Bois de Saint Jean.
Vi hittar den här vingården i närheten av den lilla staden Jonquerettes, någon mil rakt öster om Avignon.
Vinet är gjort på Grenache 50%, Syrah 30%, Mourvèdre 15% och Carignan 5%. Druvorna har växt på vinstockar som är 40 år gamla.
Så här skriver dom på sin hemsida: "Clusters are taken off; vines are put in thermo-regulated vats and processed separately. There is constant control of temperature, and vats are daily emptied and refilled. Then they are put together. Wine production is lasting a year, and then wine is being bottled.
Wine is being bottled at the domain."

Ett ungt vin i en liten stram stil. Här finns mörka bär, mörka plommon, en del örter och aningens viol. Tanninerna tar för sig ordentligt. Vår känsla är att vinet är lite för ungt för att komma till sin rätt. Det vore intressant att testa detta igen om något år.
Vinet finns i beställningssortimentet för 121 kr.

2013 Vina Esmeralda
Ett spanskt vin från Katalonien av Miguel Torres.
Vinet är gjort på Moscatel de Alejandria 85% och Gewurtztraminer 15%.
Vinet ger ett litet blommigt och fruktigt intryck. Ett snällt, lättdrucket vin i en insmickrande stil. Vi känner päron, melon och något vi förknippar med Lychee. I avslutet känns en liten sötma.

Nja. Inte riktigt vår stil.

Några roséviner från en septembervecka i Provence. Och en Marc!

Den årliga cykelveckan i Provence är nu avklarad. Det här året hade vi i ett annat upplägg. Vi bodde hela veckan på samma hotell "Le Mas des Amandiers" i Graveson. Ett enkelt men ändå hyggligt hotell. Samtliga middagar åt vi på en närliggande restaurang, mer om detta i ett senare blogginlägg.
Vi hade ett blandat väder, där åska, blixtar och hällande ösregn förstörde en dag. Hemresan blev jobbig, då Air France drabbades av en pilotstrejk, som i sin tur gjorde vår hemresa en smula kämpig.
Däremellan upplevde vi några härliga dagar med underbar cykling.

Våra luncher intar vi oftast på lite enklare ställen tillsammans med en flaska rosévin.
Nedan följer ett litet bildpotpurri över detta, men några enstaviga kommentarer.

En dag tillbringade vi i Avignon. En lättare lunch bestående av en underbar sallad intog i vi det här gathörnet.

Ett mycket lättdrucket och samtidigt törstsläckande rosévin var årgång 2013 av Belle Emilie från producenten Cellier des Chartreux. Druvblandningen är Grenache, Syrah, Cinsault och Carignan. Någon mil nordväst om Avignon huserar den här producenten.

2013 Le Pigeonnier
Producent är Cave de Pazac. Vi håller oss på den västra sidan om Rhone någon mil nordost om Nimes.
Ett vin gjort på 60% Grenache, 30% Syrah och 10% Cinsault.
Det här vinet har mer karaktär. Här finns lite röda bär, en del örter och en härlig blodgrape på slutet. Ett bra rosévin helt enkelt.
Vi drack det på en trevlig bistro i den lilla staden Aramon.
Vi dricker det här gärna igen.

På vår cykelfärd mot Pont du Gard passerade vi ett ganska kargt landskap med en del vinodlingar.
Skörden av druvor var inte riktigt klar ännu.

Vi smakade på en del druvor och det fanns en begynnande sötma.

Ett rosévin från Alpillerna. Producenten Domaine de Valdition håller till några mil öster om den mycket trevliga staden Saint-Remy-de-Provence. Dom har som så många andra odlare i det här området ställt om till "biologisk" odling.
Den ganska vanliga druvkombinationen Cinsault, Grenache, Mourvèdre och Syrah har använts.
Även detta smakade riktigt gott. Trevliga röda bär, lite örter, bra syra och ett litet bittert, men angenämt avslut.

Ånyo ett trevligt och gott rosévin. Normalt är vi inga stordrickare av rosé, men här i Provence smakar dom alltid gott. Den här vingården cyklade vi förbi på färden mot Pont du Gard. Dessvärre var den stängd för besökare, men vinet hittade vi på en bistro i den lilla trevliga byn Vallabrégues, några km norr om Tarascon.
Enkelt och lättdrucket, men ändå ganska hyggligt. Satt fint till vår sallad.

S och jag brukar alltid pröva någon marc under våra cykelsemestrar. I ärlighetens namn så brukar dessa inte vara något att orda så mycket om. Många vi druckit har varit ganska råa utan finess. På bistron i Vallabrégues blev den här en sensation. Den absolut bästa marc vi någonsin druckit. Naturligtvis finns det en viss råhet, men ändå mjuk i kanterna och med en viss elegans.