2006 Sori` Paitin, Barbaresco

Under mellandagarna hade vi besök av svärmor och svägerska. Svärmor gillar inte vin, men svägerskan kan man alltid överraska med något gott. Vi plockade fram en barbaresco till Slottssteken.

2006 Barbaresco Sori´Paitin
Producent är Azienda Agricola Paitin, som ägs av familjen Elia. De äger idag 15 hektar vinodlingar.
Barbaresco ligger strax öster om staden Alba i provinsen Cuneo i regionen Piemonte i nordvästra Italien. Barbaresco består av tre kommuner: Barbaresco, Treiso och Neive.
För vinifieringen använder man moderna roterande jästankar, därefter lagras vinet under tjugofyra månader i stora slavonska botti, hälften nytt enligt hemsidan.

 

 

Färgen är tegelröd i en mörkare ton. 

Det är ingen stor och mäktig doft, snarare lite försiktig och servil. Aningens sluten skulle man kunna säga. Likväl känner vi tydliga körsbär av en liten ljusare variant. Här finns också en del hallon och nypon, lite rosor och violer. Doftintrycken fullbordas av lite läder och tobak.

Det första smakintrycken signalerar stramhet och ungdomlighet. Lite tillknäppt och med tanniner som biter rejält i tungan och gommen. Till maten mildras dessa attributen och då spelar vinet ut sitt fulla register. Den röda frukten dominerar med surkörsbär, hallon, lingon och nypon. Några nypor örter finns här och ett floralt inslag som för tanken till violer och rosor. I eftersmaken anar vi oss till lite tryffel, anis och aningens furuträ. En viss fatprägel har vinet, men inte så mycket man skulle kunna befara med tanke på tiden det legat på fat.

Ett par tre år på ryggläge tror vi skulle göra vinet mer tillgängligt och få det att öppna upp sig. Det finns ändå en viss elegans trots ungdomligheten.

Vi har lite skilda uppfattningar. Hustrun tycker att det är alltför stramt med orden "efter maten vill jag har något mer tillgängligt från Södra Rhone eller Valpolicella". Dottern och jag finner charmen i vinet tilltalande och tar gärna ett glas av vinet på egen hand, men visst biter det till ordentligt i gommen.

 

Betyg 4

 

 

Avslutningsvis så önskar vi er alla

 

ETT GOTT NYTT ÅR

 

 



2000 Amarone från Allegrini

Jag hade några dagar före jul fått i uppdrag att inhandla ett par flaskor vin, som skulle ges bort i julgåva. Jag åkte till Systembolaget i Nordstan. Just den här dagen och just vid det klockslaget som jag var på "Bolaget" var det extremt lugnt. Förklaringen var att ute på Nordstans torg kröntes  Årets Göteborgare ( Leif Mannerström). Jag kunde i lugn och ro botanisera bland hyllorna och flaskorna.
Det blev de sista två flaskorna av Masis Costasera Riserva (2007). Något som knappast förvånar läsare av denna blogg. Det blev också två Pinot Noir från Craggy Range.

Jag började titta runt bland amaronesortimentet, när jag väl fullgjort mitt egentliga uppdrag. På hyllan med Allegrinis Amarone årgång 2008 fanns en enda förskrämd flaska från år 2000. Den frestelsen kunde jag inte motstå, så det fick bli en julklapp till mig själv. På juldagen var det dags att dra korken.

2000 Amarone della Valplolicella, Allegrini
Allegrini är ett familjeföretag baserat i Fumane i vinområdet Valpolicella i nordöstra Italien. Företaget grundades för 151 år sedan. Det leds i dag av syskonen Franco och Marilisa Allegrini samt deras framlidne broder Walters dotter Silvia Allegrini. Franco är vinmakare, Marilisa har hand om försäljningen och Silvia ansvarar för marknadsföring och PR. Företaget äger i dag drygt 70 hektar vingårdar. De mest kända vingårdarna finns på kullen La Grola, dels vingården med samma namn som kullen, d v s La Grola, dels den högt rankade vingården La Poja på högplatån högst upp på kullen.
För 20 år sedan beslöt man att rensa bort alla botrytisangripna druvor i samband med amaroneproduktionen. Många av de andra producenterna menade att det var fel. Att det var ett avsteg från den normala processen. Allegrini tog striden eftersom man ansåg att ädelrötan var negativ för såväl tanniner som polyfenoler och antocyaner, de viktigaste grundstenarna i rödvinsbygget och i dag har de allra flesta valt bort botrytisen.
Källa The Wineagencys hemsida

Efter sortering får de bästa druvorna lufttorka i 3-4 månader, de tappar då 40-45 % av sin ursprungliga vikt. I början av januari avstjälkas och pressas druvorna för att sedan macerera i 21 dagar med dagliga överpumpningar.
Efter omdragning till stora ekfat får vinet mogna i 18 månader varav sju månader efter blandning. Vinet vilar på butelj i ytterligare 14 månader före försäljning.
Alkoholhalten för årgång 2000 ligger på 15%, medan den på senare årgångar ligger på 16%.
Druvor: 75% Corvina Veronese, 20% Rondinella och 5% Oseleta





Vi möts av en ganska försiktig doft. De mörka körsbären är de som som tydligast visar sig. Efterhand tillkommer mer mörka bär i form av björnbär och blåbär. En del kryddor/örter spetsar till doftintrycken. Lite svaga toner av fat, choklad, vanilj och torkad frukt noterar vi också. Den torkade frukten och russindoften som brukar vara så tydlig i många amarone spelar en mer tillbakadragen roll hos denna Allegrini amarone.
I munnen återkommer de mörka körsbären i stor skala och ackompanjeras precis som i doften av solmogna björnbär och blåbär. Tonen av russin och torkad frukt finns där, men har en tillbakadragen roll. Örterna tar för sig lite mer. Vinet är mjukt med en liten frisk syrlighet och tillsammans med de sammetslena tanninerna funkar det här riktigt hyggligt till mat. Eftersmaken är riktigt lång och här känner vi den typiska lilla bitterheten från en högklassisk mörk choklad i kombintaion med mörk frukt.
En mycket balanserad och matvänlig amarone. Elegant, fin frukt och väl strukturerad. Vi har ingen känsla att alkoholen ligger på 15%, då den är så väl integrerad i frukten. Här är det minsann inte tal om någon alkoholhetta.
Vår enda invändning är att vi önskar oss en något mer personlig touch.

Betyg 5-

1980 Grahams Vintage Port

På julaftonskvällen var vi över till våra släktingar och grannar. Vi hade ett hederligt gammalt knytis. Vi hade bl a med oss lite ost och ett portvin.

1980 Grahams Vintage Port.
W & J Graham’s grundades i Oporto (Portugals andra stad), år 1820, av dom två bröderna William och John Graham. Tillsammans med familjen Symington har de utvecklat Grahams till vad det är idag.
Grahams viner kommer huvudsakligen från de egna vingårdarna Quinta dos Malvedos nära Tua och Quinta das Lages i Rio Torto. Två andra vingårdar Quinta da Vila Velha och  Quinta de Vale Malhadas, som ägs av familjen Symmington bidrar också med en ansenlig mängd druvor.

Årgången 1980 har inte haft det bästa ryktet och priserna har därför varit överkomliga, men en omvärdering har skett på senare år.

 

Att öppna ett gammalt portvin är alltid lika spännande. Ibland lite onödigt spännande, men den här gången gick det ovanligt bra. Vi fick visserligen ta korken i två omgångar, men utan att den smulade sig nämnvärt. Vi dekanterar vinet och sköjer flaskan för att sedan, precis innan vi promenerar iväg, återbörda portvinet till flaskan.
Färgen har en härlig rubinröd nyans, med en svagt brunaktig ton ut mot glaskanten.
Här doftar det verkligen portvin. Precis den där doften vi förväntar oss. Blåa plommon, mörka körsbär och en hel del fikon i en söt- och nötaktig regi. En viss doft av alkohol känns, men inte den där stickiga utan snarare den alkoholen som kommer från romrussun. En lätt ton (mycket lätt) av örter och läder. Trots sina 32 år känns doften pigg och fräsch.
I munnen känner vi en stor utvecklad smak av mosade mörka körsbär, blåa plommon, romrussin och lite torkad frukt. Ett stänk av svarta vinbär finns där. Svarta vinbär är inget vi vanligtvis förknippar med portvin, men likväl tycker vi oss känna detta. Den friska syran gör att den här porten känns väldigt fräsch och inte ett dugg instängd. Lite sammetslena tanniner överraskar oss också. En lång eftersmak med en viss eldighet känner vi. Eldig men inte spritig. Vi hittar lite kanel, örter, nötter , choklad och mörk frukt. En finstämd balans mellan alla smaker gör detta till en höjdarport.

Vi dricker det här i små gammaldags rödvinsglas, vilket ger utrymme för en hygglig slatt att snurra runt med.

Vrålgott utan att vara ett fulländat portvin. Det skulle kunnat ha en liten elegantare framtoning, därav minustecknet.

Betyg 5-

Inköpt 1994 på Systembolaget. Priset var då 205 kr.



Champagne Legras & Haas Rosé

Vi började lunchen på julaftonen med ett glas champagne. Det blev en nyligen inköpt rosé.

Legras & Haas NV Champagne Rosé.
Vi har en årgångslös champagne gjord på druvorna 50% Chardonnay, 25% Pinot Noir och 25% Pinot Meunier. Den här producenten håller till i Chouilly, en av Grand Cru byarna. Vill du veta mer om producenten så klickar du här.

Doften är frisk och har tydliga inslag av röda bär såsom hallon, röda vinbär och jordgubbar. En svag brödighet finns där och en viss citruston som drar åt blodapelsin. Ett litet floralt inslag tycker vi oss känna. En försiktig ros i juletid kanske? Trevligt och inbjudande är huvudintrycken.

Smaken är mycket frisk. Från doften återkommer de röda bären och citrusen känns mer som blodgrape. Lite bröd eller snarare mariekex noterar vi också. Välbalanserad syra och fin mousse förstärker våra intryck. Eftersmaken är medellång och blodgrapen blir här än tydligare. Den kombineras nu med en liten nötaktig ton.

Vi gillar den här champagnen. Visst kan man önska sig en högre komplexitet och större elegans, men då får man också gräva djupare i plånboken. Vi köpte den här skumpan genom Franska Vinlistan. Vi betalade 1 488 kr för sex flaskor. På SB kostar den 295 kr flaskan. Betyg 4

 



Amarone della Valpolicella "Campolongo di Torbe"

Båda barnen har kommit hem för att fira jul. Dagen före dopparedagen hjälps vi åt med diverse julbestyr: granen ska kläs, skinkan griljeras, julklappar ska slås in. Någon timma före midnatt är allt på plats. Vi slår oss ner vid köksbordet och testar av skinkan, njuter av en bit stilton och i bakgrunden ljuder Håkan Hagegårds röst från stereon.

Sedan tiotalet år tillbaks i tiden öppnar så avslutas dagen före dopparedagen med en flaska amarone (innan dess var det portvin). I år blir det en av de bättre från den stora Valpolicella firman MASI. Det är också vår första bekantskap med just denna amarone.

2004 Campolongo di Torbe
En av Masis prestigeamarone.



Masi har ägt Campolongo di Torbe i sekler, men vingården nämns vid namn redan på 1100-talet då biskopen av Verona beställde vinet till sin privata källare. Liksom Mazzano(den andra prestigeamaronen) på andra sidan dalen Negrar så anses Torbe vara ett av Valpolicellas bästa lägen. Den speciella etiketten använder Masi på viner som inte ges ut med regelbunden kontinuitet. Vinet gjordes i 15 700 flaskor år 2004.
Stockarna växer på vulkanisk, mörk jord. Det här är en klassisk amarone med en klassisk druvmix av 70% Corvina, 25% Rondinella och 5% Molinara.
Molinara är en druva som många amaroneproducenter har börjat överge, men inte Masi. Det är en för området historisk druva och historien och traditioner är viktiga för Masi.

Vi häller upp i glasen två timmar innan vi ska njuta av det. Jag kan inte hålla mig utan måste med jämna mellanrum sticka dit min näsa och ta några sniff. Det är en fantastisk doft vi möter. Stor redan vid upphällningen, men växer ju mer tid vinet får i glaset. Komplext och elegant på en och samma gång, vilket inte gör det helt lätt att beskriva. But here we go. Massvis av finstämd, inbakad frukt i form av fikon, russin, körsbär och plommon. Här finns några nypor av kryddor/örter, mörk choklad, aningens vanilj och nötter. Underbart att dofta på.
I munnen dyker smakerna upp en efter en samtidigt känner vi att smakerna ännu inte är fullt utvecklade. Det första vi noterar är de soltorkade körsbären och de solmogna björnbären. Lingonsmaken i kombination med tranbären ger en livlig syra som är perfekt balanserad av den torkade frukten. Lite örter, mörk choklad, några toner av fat och en del finlemmade tanniner kompletterar bilden. Hela smakupplevelsen är stor, mjuk och rund med en förförisk utdragen eftersmak där fikon, russin, lite lakrits, plommon och mandlar lämnar såväl en söt som lite bitter ton kvar i gommen. Visst känner vi alkoholen, men den är så integrerad i frukten att det bara är angenämt. En så oerhört välgjord och välbalanserad amarone har vi sällan druckit.

Någonstans har vi hört att amarone ska funka till Janssons Frestelse. Visst låter det ofattbart, men vi har bestämt oss för att bilda oss en egen uppfattning. På julaftonens lunch häller vi så upp ett glas, som vi tar fram när vi lägger Janssons på tallriken. Minsann det funkar faktiskt. Det sötaktiga i ansjovisen fångas upp på ett elegant sätt samtidigt som alkoholen smälter samman med det feta och lite gräddiga. Den som är djärv och okonventionell tar efter.......

Dag två så kommer lite mer mognadstoner fram. De mörka chokladpralinerna vi åt dag två var en klockren kombo.
Det här är fortfarande ett väldigt ungt vin, vilket säkert kommer att utvecklas ytterligare. Campolongo är bara i sin linda. Redigt gott nu och kommer att hålla sig i decennier.

Betyg 5

Domaine de l´Amauve, Seguret

Vi har under ett par dagar testat viner från Domaine de l´Amauve. De är alla varuprov vi fått från vinimportören Bizling Wine&Spirits.

Domaine de l´Amauve är en familjeägd egendom på 11 ha i kommunen Séguret.
Området ligger beläget på högra sidan av floden Rhône, nära staden Vaison La Romaine och de berömda byarna Gigondas, Vacqueyras, Rasteau och Châteauneuf du Pape.
Vinmakare är fadern i familjen Christian Voeux, som har ett förflutet på Château Mont-Redon i 24 år. Nu är han ansvarig för Château La Nerthe i Châteauneuf du Pape.

2010 Domaine de l´Amauve Laurances, Cotes du Rhone Village

Druvor som använts är 80 % Grenache och 20 % Syrah.
Vinet har buteljerats åtta månader efter skörd.
Vinet säljs på SB i en förpackning: 6 x 750ml. Priset är 894 kr vilket blir 149 kr per flaska.

Det har en ungdomlig doft av mogna skogsbär, lite örter och med en trevlig sommaräng i bakgrunden.
Smaken domineras till en början av bären: hallon, björnbär och blåbär. Några rejäla nypor av örter finns där också. Bra syra och rejäla tanniner gör det här till ett bra matvin.
Det är inget stort och elegant vin utan mer ett vin för vardagen. Enkelt och rejält.
Betyg 3




Domaine de l'Amauve Réserve, Cote du Rhone Village
Druvsammansättningen i Reserve är samma som i Laurances dvs 80 % Grenache och 20 % Syrah..
En hälft av vinet har lagrats på både gamla och nya fat i 12-14 månader. Den andra hälften ar lagrats i ståltankar tillsammans med druvrester för att bevara friskhet och frukt. Efter tolv till fjorton månader så blandar man vinet som legat på fat med vinet som legat på ståltank och låter det lagras i ekfat ytterligare ett halvår innan det buteljeras.
Vint finns på SB där det släljs i en förpackning: 6 x 750ml för 1194 kr dvs 199 kronor per flaska.

Doften är initialt lite svag men kommer sig allt mer vad kvällen lider. Här finns mörka bär, gott om kryddor/örter och en hel del fat.
Vi känner smaken av mörka bär (björnbär och blåbär) med en liten touch av mogna hallon. Gott om provencalska örter kan vi också notera. Vi känner också typiska drag av fat. Tanninerna är rejäla och lite kantiga, men det kommer med åren att slipas av. Syran ger en friskhet åt vinet. Eftersmaken är medellång och i den kommer lite choklad, blommer och lakrits fram. Idag känns vinet lite väl ungt och alla delar har ännu inte fallit på plats. Det här vinet vinner definitivt på ett par års lagring. Idag funkar det bra till köttiga rätter men är på egen hand lite för tufft för oss.
Betyg 3+


2011 Domaine de l Amauve, Vin Pays de Vaucluse
Ett mycket ungt vin gjort på druvorna  Grenache och Syrah. På importörens hemsida står det att det är lika delar grenache och syrah, medan det på producentens hemsida anges samma proportioner som i de övriga röda vinerna dvs 80% grenache och 20% syrah. Vårt smakintryck gör att vi lutar mot 80/20.
Buteljering sker åtta månader efter skörd.
Vinet säljs i förpackning om sex flaskor för 714 kr vilket ger ett flaskpris på 119 kr.

Ett väldigt ungt vin som lever på sin fina frukt. Doften är ungdomlig och frisk. Vi känner skogsbärs och lite, lite örter. Enkelt men faktiskt tilltalande.
Smaken går i samma banor. Visst, lite tanniner fins här annars hade det nog blivit rena fruktsaften. Eftersmaken är kort. Vi dricker det här på frukten och friskheten. En sommar kväll på egen hand eller till vardagens lite enkla kötträtter. Varför inte till pastarätterna.
Vi uppskattar den här enkelheten.
Betyg 3+









2011 La Daurèle , Domaine de l´Amauve.
Vi avslutar med gårdens vita vin, som är gjort på druvorna

48% Grenache Blanc, 32% Clairette och 20% Viognier. Vinet buteljeras sex månader efter skörden. Det här är ett vin som ska drickas ungt. På SB kostar vinet 139 kr.

Vi nås av en stark doft av citrus, mineraler, lite örter och några droppar honung. Doften känns spännande.
Smaken är frisk och kraftfull. Gott om örter och en hel del citrus. Mineralerna ger sig tillkänna på ett tidigt stadium. Eftersmaken är medellång med en frisk citrussyra, lite äpplen och en touch av honung. Vi gillar friskheten och de tydliga örterna.
Betyg 3+

 

 

Det har så blivit dagen före julafton. Den kommande ledighet blir det inga varuprover. Nu är det de egna valen som helt och hållet styr drickandet. Det blir en hel del amarone med start i kväll. Så bjuder  traditionen i Vintankarhemmet. Ett portvin från 1980 har vi plockat fram för julaftonsfröjderna. Allt detta kommer att dyka upp på bloggen.

 

Vi vill avslutningsvis önska er alla som gör besväret att läsa våra rader

 

En riktigt GOD JUL!!

2003 Syrah Porcupine Ridge

Det är inte ofta det serveras sydafrikanska viner hos Vintankar. Häromveckan när jag var och plockade i källaren upptäckte jag två flaskor vin med sydafrikanskt ursprung. Minns inte när vi köpte eller snarare när vi fick dom. Det kändes dock dags att dricka upp dom, så vi börjar med en Syrah från 2003.

2003 Syrah Porcupine Ridge
Producent är Boekenhoutskloof. Vinet kommer från Western Cape, Coastal Region. Vi är då i Sydafrika på det sydvästra hörnet.

Färgen är mörkröd med några brunaktiga stråk, vilket vittnar om en begynnande ålder.Det doftar av mörka bär, mörka plommon, en hel del kryddor och lite pinjeträ. i anar oss också till lite blodigt kött och rejäla inslag av fat. Lite inställsamt får mna nog säga.I gommen får vi ett mjukt och lent vin. Vi känner smaker av mörka bär (björnbär, blåbär, vinbär). En viss pepprighet noterar vi. Balanserad syra och lena tanniner gör vinet lite väl korrekt. Här finns också en smak som vi förknippar med blod och järn. Eftersmaken är medellång och här känner tydliga ektoner, lite violer och aningens lakrits. Det dyker på slutet dessvärre upp en tydlig bränd smak. Det gör ju ofta så i de sydafrikanska vinerna. Vi trodde för ett ögonblick att det här vinet var annorlunda, men just då vi tänker tanken så nås vi av brändheten.

 

 

 

 

Ett väldigt snällt vin, som känns aningen för korrekt och tillmötesgående. Åtminstone i vår smakpalett. Årgång 2003 funkade bra till maten och klarade sig bra på egen hand.Förmodligen har det passerat sin topp. Vi har inga flaskor kvar, men hade vi haft det så skull vi druckit dom det närmaste året.

Betyg 3

 

 

 

Nu är det årgång 2011 som finns på SB. Den kostar 99 kr