Langhe i oktober. Dag två. Lördag.

Vi stiger upp i hyfsad tid. Äter vår italienska frukost (se gårdagens inlägg). Kl 09 kommer vår taxi som tar oss ner till Alba. Det är lördag och därmed marknadsdag. De smala gatorna är fyllda med handlare främst med diverse kläder och textilier. På de små torgen är det ost, korv, grönsaker, olivolja mm. En gemytlig och trevlig stämning. Vi har bestämt träff på Vincafé. Dags förmiddagens första kaffe, som för min del blir en caffè macchiato.

Tryffelfestival, ostar bl a mozzarella och så klart kommers. Hela centrum i Alba är på lördagsförmiddagen en enda stor marknad

Vi bilar runt och ser berömda byar såsom Barolo, La Morra, Serralunga, Montforte m fl. Berömda vingårdar kan vi skymta genom diset.
Siktet är inställt på Serralunga d´Alba.

Där på toppen i byn, precis bakom kyrkan ligger Trattoria Cascina Schiavenza, som också är en del av själva vinfirman med samma namn.
1956 startades verksamheten av bröderna Vittorio och Ugo Alessandria. Idag är det systrarna Enrica och Maura som tillsammans med sina män Luciano Pira och Walter Anselma förvaltar den drygt 10 ha stora egendomen. Inga pesticider eller konstgödsel, naturlig jäst,plantering och skörd efter månens olika faser.. Jäsningen på gamla cementcisterner. Lagring av vinerna sker på traditionella gamla botti av slavonsk ek.
I deras vinportfölj finns en Dolcetto, en Barbera, en Langhe Nebbiolo samt fem olika Barolo varav tre vingårdsbetcknade.

Det är ju tryffeltider, så fram till bordet kommer en korg med sex olika tyfflar. Vi får lukta på dom och bestämmer oss för vilken vi vill ha. En stund senare kommer vår valda tryffel till bordet med en våg, så vi ska veta vad den väger. Vid själva bordet hyvlas det på tryffel allt efter behag. När det är dags för notan vägs tryffeln igen och på så sätt fastställs det hur mycket tryffel vi konsumerat.

Hustruns huvudrätt. En specialitet i Alba.

Det här är en restaurang som jag verkligen kan rekommendera. Fantastisk mat. Jag åt till förrätt en samling Langhe-specialiteter bl a råbiff, vitello tonnato,  en urläcker crepes samt en sallad och som huvudrätt en sagolik kalv bräserad i barolo. Minnet får det att vattnas i gommen.

 Vi drack till maten en Barolo från gården.
2013 Barolo Broglio. Här kommer druvorna från vinfältet Broglio beläget på en höjd av 360 m ö h och strax utanför själva byn.
Visst är det här ett ungt vin, men ändå redan nu riktigt tillgängligt. Här finns en alldeles underbar jungfrulig frukt i form av röda bär (hallon, lite körsbär,, några tranbär). Lägg till lite örter och kryddor, violer och torkade rosor.

Bra syra och visst är tanninerna på bettet, men tillsammans med maten blir det ett behagfullt samspel. Lång eftersmak med någon liten nötig ton.
Ja, vi faller pladask. Den här vill vi jaga fatt på när vi kommer hem.




Här näst på tur står ett besök hos Parusso. Vi är nu i utkanten av den lilla byn Bussia. Vintillverkning har dom gjort sedan tidigt 1900-tal. Nu är det fjärde generationen som för verksamheten framåt. Idag förfogar dom över 23 ha vinmarker

I deras vinportfölj finns en Spumante, två vita viner på druvan Sauvignon Blanc, en Dolcetto, två Barbera, en Lnaghe Nebbiolo och inte mindre än sex olika Barolo.
Deras Spumante är gjord uteslutande på druvan Nebbiolo. och en andra jäsning på flaska. Inte alls så tokigt. Även om det inte får mig att göra vågen är det ändå gott och välsmakande.
Barbera D´Alba Superiore och Langhe Nebbiolo båda från 2016 känns båda två som stabila viner. Inga stordåd, men ändå goda och trevliga. Bra bruksviner. Dricker dom gärna igen, men inget jag komma att jaga.

2014 Barolo 44a Annata "Etichetta Blu".
Detta är en Barolo som görs på druvor från samtliga deras "Cru-lägen", såsom fadern Armando gjorde på 1970-talet. På senare år har den gjorts 2002,2005 och 2014. Förklaringen är väl att dom gjort bedömningen att druvmaterialet inte är tillräckligt bra för att göra Cru-Barolo och därför görs "44a Annata". Maceration med skalkontakt, spontanjäsning, inget svavel innan det buteljeras, då en minimal dos, 18 månader på barriquer.
Den här gillar vi. I doften röda bär, läder, lakrits och mossa. I munnen konstaterar vi att det är ett ungt vin med en stora syra och med tanniner som tar rejäla grepp i gommen. Inte utan elegans. Här finns en fin frukt, läckra örter, svart te, nypon och någon liten blommighet (violer, rosor).

2010 Barolo Bussia.
Provningens höjdarvin. Så in i bänken läcker. Druvorna kommer från vinfälten Rocche och Munie i Bussia-området. Vinrankorna har en ålder på 15-50 år. Efter att druvorna pressats följer en hyfsad lång maceration, spontanjäsning. Mognar i 18 månader på barriquer.
Redan i den läckra doften känns en fin elegans. De röda bären dominerar, men i sällskap med regnvåt jord, höstlöv, torkade rosor, ett litet knippe örter och unset mint i avslutet.

I munnen känns vinet väldigt drickmoget. Körsbär, hallon, tranbär, några enstaka slånbär sällskapar med lite örter och kryddor, någon liten blommighet och en försiktig ton av espresso i avslutet. Syran är alert. Tanninerna finns där och biter behagfullt. Vi kan inte göra annat än buga oss. Ett riktigt gott vin, som vi ska försöka jaga fatt på.


Vi avslutar kvällen i La Morra. Vi träffar den mycket sympatiske konstnären Pierflavio Gallina, som hade en utställning. En av hans litografier med motiv från Langhe fick följa med oss hem. Vi gick till en närliggande vinbar och drack ett glas Spumante innan vi skildes från Pierflavio.

Det blev Deltetto Brut från 2013. En blandning av Pinot Nero och Chardonnay. Jäsningen äger rum på ståltankar. Andra jäsning på flaskan, där vinet får ligga på sin jäst i nära fyra år. En härligt frisk och pigg Spumante med massor av gul/gröna äpplen, en del citrus, stenaktiga mineraler, några gula stenfrukter och krossade mariekex. Lättsam men ändå full av egen karaktär. Gott!

Så blev det dags att runda av den här kvällen. Dags för resans första pizza. En fantastisk pizzeria. Helt magiska pizzor. Det här stället kan vi verkligen rekommendera.

2017 Dolcetto Visadi från Domenico Clerico.
Alldeles i närheten av Monforte d´Alba ligger den här vingården. De första dolcettoplantorna planterades 1950 och de senaste 2004. Macerationen varar 5-7 dagar tillsammans med druvornas skal.Vinet har legat 10 månader på rostfria ståltankar innan de buteljerades. 
En härlig Dolcetto med fin mörk frukt i såväl doft som smak: plommon, körsbär, slånbär. Slank, viss stramhet. Fin syra. Alerta men väluppfostrade tanniner. I eftersmaken en härlig liten bitterhet från körsbärskärnor. Vi gillar den här. Det har gått många år sedan jag senast drack Domenico Clericos variant. Vad jag tyckte då kan du läsa här.

Så närmar sig våra dagar i Langhe sitt slut. Imorgon söndag är det resdag. Alba till Turin. Turin till Verona. Tåg hela vägen.

Langhe i oktober. Del 1. Fredag.

Så har då Vintankar till slut besökt Langhe i Piemonte. Vi tog flyget till Turin, där de goda vännerna I och M möter oss. M är född och uppvuxen i Neive, så en bättre guidning om Barbaresco och Langhe är det svårt att få. Vi åker direkt ner till Alba.

Vi bor på det vackert belägna Agriturismo Paitin. Det ligger på en kulle med mycket fin utsikt.
Den första kvällen när vi kör dit får vi väja för en vildsvinsflock.

Vi checkar in och sedan direkt ner till centrum i Alba och äter lite kvällsmat på det mycket trevliga Vincafé. För min del blir det Vitello tonnato och raviolo. Vi delar på en flaska Dolcetto di Diano d´Alba från Sori Costa Fiore av årgång 2016.
Maten håller hög klass och en Dolcetto sitter som en smäck. Friskt, matvänligt, slankt, härlig röd frukt, med några mörkareinslag, fina kryddor, behagfulla tanniner och så den där lilla bittra tonen i eftersmaken, vilken får mig att tänka på körsbärskärnor.
Den här dricker jag gärna igen.

Fredagsmorgonen startade med en italiensk frukost.
Youghurten, frukten och det mörka brödet fastnade inte på bilden

Vi ser Paola (gift med Giancarlo) och Giancarlos pappa Alfonso.

Vi blev upphämtade av I och M runt 08.30 och så iväg till Azienda Agricola Ronchi. Vinodlare sedan sent 1800-tal. Alla druvor såldes till större företag, men på 1950-talet började dom göra viner själva. 1996 tog Giancarlo över ansvaret för verksamheten. Tillsammans med hustrun Paola, fadern Alfonso och vinmakaren Paolo Caciorgna har dom lyckats göra goda och spännande viner.
Idag omfattar egendomen 5,5 ha vingårdar i Barbaresco-området samt ytterligare en ha i Guarene. Det är där dom odlar Arneis.
Årsproduktionen ligger på cirka 25 000 flaskor.
Eko-tänket finns där, så inga kemiska bekämpningsmedel eller konstgödning.

På en hyfsad engelska guidade Paola oss igenom stora delar av deras portfölj. Vi provade de flesta av vinerna så när som på deras Dolcetto och Freisa. Rakt igenom trevliga och välsmakande viner.

Dom testar olika jäsnings och lagringsprocedurer. När det kommer till Arneis har dom bestämt sig. Den ska enbart få ligga till sig på amforor (runt sju månader). Lite drygt 400 flaskor gör dom.
Har en smakat den så är det lätt att förstå beslutet. Den här är riktigt god.
En hyfsat stor doft av gula stenfrukter, någon blommighet, lite örter, rivet limeskal och krossad flintastenar.
Även om doften är tilltalande så är det när vi smakar på det som vi lyfter på ögonbrynen och nickar belåtet. En rätt så intensiv och komplex smak, där vi noterar gröna äpplen, några citrustoner, persika, lite mango, några pepparkorn, kalk- och stenmineraler som lämnar lite sälta i avslutet.
Riktigt gott. Behöver inte lagras, men klarar säkert 3-4 år i källaren. Den här vill jag dricka mer av!!

Langhe Rosso 2016
En blandning på mestadels Merlot, men också en slatt Nebbiolo. Jäst på ståltank och sedan har det fått mogna på stora ekfat.
Mörka bär, jord, lite läder, några örter och en fin liten kryddighet. Bra syra och snälla tanniner gör att det känns tillgängligt redan nu. Det här dricker vi gärna igen.

Vi avslutar med att prova årgångarna 2013 och 2014 deras Barbaresco. Vi faller pladask för 2013. Vinet har fått mogna i två år på 2000-liter stora ekfat.
I doften: en hel drös med röda bär, jord, läder, höstlöv, nypon, lite rosor, aningens örter och kryddor samt några mineralstänk. En trevlig och fin friskhet parad med tanniner som småbiter i gommen på ett riktigt anständigt sätt. Kan absolut drickas som den är idag även om jag tror den kommer utvecklas fint de närmaste åren.
Årgång 2014 är inte alls så tokig. Årgången som sådan har ju ett något skamfilat rykte, men jag tycker Giancarlo lyckats bra. Inte riktigt samma tryck, balans och elegans som i 2013, men ändå trevlig och god.

Vi hastar vidare till Barbaresco. Vi tar oss upp i tornet för att njuta av utsikten. Denna disiga dag där solen inte riktigt vill tränga igenom begränsas så klart utsikten, men den ger ändå en fingervisning om landskapets skönhet.

Längst ner till höger ser vi Carlo och Daniel leverera Nebbiolodruvor
av högsta kvalitet till kooperativet Produttori del Barbaresco

Vi åt en underbar lunch i Barbaresco på Trattoria
Antica Torre i sällskap med den mycket sympatiske vinodlaren Carlo Varaldo. 86 år och still going strong. Nebbiolo-druvorna lämnas till Kooperativet Produttori Barbaresco. Han gör sitt egna Dolcettovin. Vi delade en flaska till lunchen. Vi gick sedan hem till honom och fick oss ett fatprov på 2018.
Årgång 2017 är ungt, friskt, slankt och med syrliga körsbär, röda vinbär, några slånbär, lite nypon och ett litet knippe örter. En alert syra tillsammans med behagfullt bitande tanniner gör den här dolcetton till en utmärkt medspelare till diverse pastarätter.

Javisst är det tryffelsäsong i Alba. Den här läckerheten gjorde någon person lycklig

Vi hann i all hast med ett besök hos Produttori del Barbaresco.  Aldo Vacca visade oss runt. Berättade kortfattat historien om prästen Don Fiorino Marengo som såg till att verksamheten 1958 kom igång  efter att ha legat nere i ett par decennier pga fascisterna och andra världskriget. Du som vill läsa mer kan göra detta här och här.

Tiden hade flugit iväg och det var dags för fredagens avslutande vingårdsbesök.

Cantina del Bricchetto och den mycket engagerade och intensive vinmakaren Franco Rocca berättade och visade oss runt.
Det hela avslutades med en vinprovning med tillhörande ost.

Ett familjeföretag som förfogar över 4,5 ha och som producerar runt 25 000 flaskor. Beläget på kullarna i Neive. Allt sköts av Franco själv och så klart med bistånd av hustrun Susan. En mycket intensiv och fascinerande man. Det här med mässor och marknadsföring hade han inte mycket till övers för. Tydligen sålde han sina viner ändå både i Italien och på export.

Av någon outgrundlig anledning blev det inga kort tagna på själva vinprovningen.

Dolcetton och Barbera Ombranera gick i en stil som vi inte riktigt var bekväma med. Barbera d´Alba Bricco Sterpone var mer i vår smak.
Kronan på verket är Franco Roccas Barbaresco Albesani  som var fenomenalt bra. 35-åriga vinstockar. Dryga två år på en blandning av stora och små ekfat. Vi smakade årgång 2013. I doften röda bär, lite läder, piptobak, någon liten ton av vanilj och lakrits. I gommen en välbalanserad kompott av röda bär, örter, nypon och lite rosor.  Ung, men ändå tillgänglig. Alert syra, lite småbitande tanniner som gör att det stramar i gommen, men ändå inte alltför ansträngande. Riktigt gott idag. Kommer säkert att utvecklas fint de närmaste åren. Den här dricker jag mer än gärna igen och ska så klart hålla utkik efter den. På gården kostade den 36 euro.

Ganska så trötta och huvudet fullt av intryck återvänder vi till vårt Agriturismo. Fortsättning följer......

2009 Inferi, Brunelli

Ett av vinprojekten under 2018 har varit att titta lite närmare på Amarone och årgången. 2009. Vi har provat 19 olika amarone från det här året och kan bara konstatera att detta är en av de bättre årgångarna på den här sidan millenniet. Alla mina tankar om dessa 19 viner finns samlade i artikel på Club Amarones hemsida.
För en tid sedan gjorde vi ett återbesök hos Campo Inferi Riserva.

Du som följer bloggen vet att Vintankar inte bara har sina tankar utan även hjärtat hos den här sympatiske producenten. Vi hade under 2017 ett samarbete med Alberto, där vi varje månad berättade om vad som hänt på vingården och så presenterade vi också ett av deras viner. Allt finns att läsa om du klickar på den här länken.

Campo Inferi är gjord på druvorna Corvina (70%), Rondinella (25%) och Corvinone (5%). Druvorna kommer från en vingård med samma namn som vinet. 
Druvorna har torkats i fyra månader. Jäsningen äger rum i 40 dagar i låg temperatur. Vinet får sedan mogna i 36 månader på ekfat som är 18 hl stora. Efter buteljering får vinet vila upp sig i närmare ett år på flaska innan det är redo för marknaden. Det görs mellan 4000-5000 flaskor av Inferi.

Jag drack den här amaronen i våras och på det halvåret som gått har det inte hänt så mycket med vinet. Fortfarande lika enastående gott nu som då.
Det hela kan sammanfattas som att vinet är helt på topp nu, så mycket mer utveckling kommer nog inte att ske och att Inferi nog kommer att hålla sig så här bra i ett par år till.
Jag skrev så här vid min senaste bedömning och den står sig nu också:
Ett riktigt sniffarvin med de underbaraste mörka körsbär man kan tänka sig. Här finns en hel del torkad frukt, visst finns tonen av russin där men det är fikon, dadlar, katrinplommon som dominerar. Vi kan i mindre doser känna örter och någon krydda liksom kakao, unset vanilj, och sötlakrits. Nu när Inferi börjar närma sig sin topp har smakerna djupnat. Den mörka frukten (mogna, söta körsbär, björnbär, katrinplommon), lite kryddor, aningens torkad frukt och kakao bokstavligen omfamnar oss. Genom den finstämda syran har Inferi behållit sin friskhet. Tanninerna har mjuknat något, men är fortfarande spänstiga och bjuder ett litet motstånd. Eftersmaken är magisk med mera söta körsbär, torkad frukt, mörk choklad, körsbärskärnor, lite järnmineraler och någon liten ton av espressokaffe.
Betyg 5

Champagnequiz, Global Champagne Day och ännu mera champagne.

Förra veckan gick i Champagnes tecken. Det började redan på tisdagskvällen med ett Quiz på "Champagnebaren Små bubblor". Du som regelbundet följer bloggen vet att jag är medlem på vinforumet finewines. Det kostar inget att vara medlem. Någon av medlemmarna i Göteborg hade noterat att det var Champagnequiz på gång tisdagen 16 oktober och undrade om fler var intresserade. Det var en lagvtävling så en behövde vara två eller tre i laget. Jag anmälde mig och strålade samman med två för mig helt obekanta personer. Vilken trevlig kväll vi fick tillsammans.

Du som vill veta vilka aktiviteter som är på gång ska kolla deras Face-Book-sida.
Den är alltid uppdaterad med det senaste. Deras hemsida är inte alls lika uppdaterad.

Quizet skulle börja kl 19, men jag anlände redan strax före 18. Beställde en svamprisotto och ett glas champagne.

Reserve Mature. Dosage zero.

Fantastisk god svamprisotto och vinet som föreslogs var en riktigt bra matchning.
Producenten Paul Dangin är ett familjeföretag. 11 familjemedlemmar är involverade i verksamheten. Deras vingårdar ligger i byn  Celles-sur-Ource. Vi är nästan så långt söderut i Champagne vi kan komma i Aube.

Vinet är en Blanc de Noir dvs det är uteslutande gjort på den blå druvan Pinot Noir. Gamla vinstockar. Vinet har fått jäsa på ekfat. Lång mognad på flaska. På näsan hittar vi mogna vinteräpplen, lite fallfrukt, rostat bröd och gula stenfrukter samt lite skolkrita (för dom som minns detta fenomen). I munnen återkommer de mogna vinteräpplena tillsammans med persika och nektariner, aningens jordgubbar,  någon liten citrus ton, brynt smör, rostat bröd, rostade mandlar och mineraler.
Betyg 4

Mina två lagmedlemmar kom. Det kostade 175 per medlem att delta i Quizet och då ingick ett glas champagne samt en lite bricka med salami och ost. Vi var fyra tävlande lag. Vi försvarade finewines färger så bra att vi stod som slutliga segrare. Priset var ett presentkort på 200 kr per lagmedlem.

Francis Boulard tillsammans med dottern Delphine
driver egendomen, där stora delar är certifierade som
organisk odling. 6:e generationen vinmakare. Vingården
ligger i byn Cormicy någon mil norr om Reims.

Kvällen avslutades med att vi drack en flaska gjord på enbart Pinot Meunier. En ung sådan från 2014 och degorgerad i dec 2017. Dosage 3g/l. Den har fått jäsa på på en blandning av ekfat.
På näsan hittar vi citrus, gula äpplen, lite torkade aprikoser och någon liten blommighet från sommarängen.

I munnen känns det ung, men ändå väldigt tillgänglig. Frisk syra men inte alltför påträngande. Här finns en fin äppelsamling, lite citrus, gula stenfrukter, någon tropisk frukt, mariekex och lite avslutande mineraler.
Gott!
Betyg 4-








2012 Blanc de Blancs från Palmer & Co.

Vårt val i fredags (19 okt) på Global Champagne Day

Palmer & CO är ett stort kooperativ med fler hundra odlare som tillsammans äger 450 ha vinodlingar. Ursprungligen startades vinfirman av sju odlare 1947. På Palmer & Co består odlingarna av druvorna chardonnay 50%, pinot noir 40% och pinot meunier 10%. 
Jag har oftast druckit deras Brut Millésime. Klickar du på resp årtal så kan du läsa mina tankar om just den champagnen: 1996, 2000, 2002, 2005 och 2008.

Den här kvällen hade jag ur källaren plockat upp deras BdB från året 2012. Vi har alltså en champagne gjord på enbart druvan Chardonnay. Jäsning på ståltankar. 5 år på flaska innan degorgering.

Frisk doft av gul/gröna äpplen, lite citrus, gula päron, lite rostat bröd, några gula stenfrukter, gammal skolkrita och aningens honung.
Doften är påtagligt frisk och vittnar om att detta är en ungdom med goda framtidsutsikter.

I munnen är den mycket frisk med en stor och bra syra. Visst är den ung idag och visst kommer den att utvecklas fint med åren, men ändå bjuder den upp till en skön upplevelse redan idag, De gula och gröna äpplena från doften återkommer i smaken, men också förstärkta med syrliga röda äpplen. Vi kan notera lite lime, citronskal, någon persika, mariekex, nougatblandning, unset honung och en tydlig mineralton av såväl stenig som kritig karaktär. Här finns det både kraft och elegans.
Betyg 4+


Charles Heidsiek Brut Reserve
Den Brysselboende besökte oss den här helgen. Sonen anslöt på lördagen. Så klart fick fadern gå ner i källaren och plocka upp den sista flaskan av den här godingen.

Den görs på 40% s k reservvin och 60% från i vårt fall året 2007. Druvorna kommer från ca 60 olika vingårdslägen. Druvmixen är lika delar Pinot Noir och Pinot Meunier samt 20% Chardonnay. Reservvin är vin från äldre årgångar. Den genomsnittliga åldern är 10 år. 
Genom att använda en hög andel reservvin skapas en champagne med djup och komplexitet.

Vi drack den här för ett år sedan. Det har inte hänt så mycket på det året. Lika fantastiskt gott ikväll som då.

I doften hittar vi gula, lite mogna äpplen, gula stenfrukter, brioche, grusgång och en ton av krossade flintastenar.

I munnen har den en stor friskhet parad med hög komplexitet och enastående balans. Det finns en harmoni i smakintrycken som vi verkligen gillar.
Frukten är generös och bjuder på gula och röda äpplen, finfina citrustoner, gula plommon, lite grapefrukt, rostat bröd, nougat och nötter samt en komplex mineralitet av sten, grus och krita. Lång och härlig eftersmak, där tonerna av nektariner, aprikoser och persika blandas med röda citrusfrukter.
Suveränt gott!
Betyg 5-



Paul Bara Grand Rosé Brut (halvflaska).
Söndagskvällen är hustrun och jag åter ensamma. Barnen har återvänt till sina respektive. Den gode vännen Viking passerad förbi på förmiddagen och levererade ett gäng burkräftor. Fyra av dom fick utgöra kvällsmaten tillsammans med ett glas roséchampagne.

Paul Baras historia i champagne går tillbaks till 1600-talet, men då mer som jordbrukare och djuruppfödare. 1833 startar deras historia som vinodlare och 1929 börjar dom göra vin under eget namn. Idag äger dom 11 ha varav 9,5 ha är Pinot Noir. Samtliga vingårdar är klassade som Grand Cru och ligger i Bouzy förutom en liten (0,5 ha)  vingårdslott i Ambonnay. Årsproduktionen är 100 000 flaskor fördelade på: Brut Réserve, Rosé, Grand Millésime, Special Club, Special Club Rosé, två varianter av BlancdeNoir samt ett stilla rödvin.
Sedan tidigt 80-tal är det Chantal (äldsta dottern till Paul Bara) som ansvar för verksamheten.

Den här champagnen görs på blandningen Pinot Noir (70%), Chardonnay(18%) och med en slatt(12%) av deras stilla röda vin. Hälften är vin från en specefik årgång och den andra hälften är s k reservvin.
Vinet har fått ligga i fyra år på sin jästfällning. Det har fått en dosage på 8 g per liter

Det blev endast några korta noter.
I doften röda bär, liten pepparton (känns igen från Pinot Noir) samt någon rödaktig citrusfrukt.

I munnen känns det kanske något mer utslätat än vad jag minns från i somras. Smultron, jordgubbar och körsbär. Syrliga röda äpplen, mineraler och aningens bröd noteras.
En trevlig avslutning på helgen.
Betyg 4-

2012 Nebbiolo d´Alba från Francesco Rinaldi och 2004 Pajé Barbaresco från Roagna

Vi fortsätter våra förberedelser inför resan till Alba och Piemonte. Förra veckoslutet drack vi en trevlig Nebbiolo och så en Barbaresco från en av våra favoritproducenter.

Idag är det Paula Rinaldi som driver företaget, men dess rötter går tillbaks till 1870-talet. Vineriet ligger på toppen av den berömda vingårdskullen Canubbi. I deras portfölj finns tre olika Barolo och en Barbaresco. En Nebbiolo d´Alba (den vi dricker den här kvällen), två Dolcetto, en Barbera, en Grignolino samt ett vitt vin på druvan Cortese.

Druvorna till det här vinet kommer från en vingård i närheten av den lilla byn Verduno.
Vinet har fått jäsa på cementtankar. Macerationen varar mellan 20 och 30 dagar. Vinet har slutligen fått ligga till sig i cirka ett år på fat av slavonsk ek.

En nebbiolo i alldeles utmärkt form. Väldigt drickvänlig idag och jag tror inte den kommer att utvecklas så mycket mer, vilket inte heller känns nödvändigt såsom den levererar den här kvällen.

Frisk i såväl doft som smak. I doften hittar vi röda bär, nypon, en liten lätt kryddighet, lite rosor och violer.
I munnen återkommer de röda bären från doften nu som ljusa körsbär, några hallon, lite tranbär och jordgubbar. En finstämd örtighet noteras liksom nypon. En behaglig syra och ganska inställsamma tanniner gör att vinet känns mjukare än många andra viner på druvan nebbiolo. Här tar vi gärna lite större klunkar.
Betyg 4-
På SB är det årgång 2015 som gäller till priset 223 kr.


2004 Pajé, Roagna
Årgång 2003 var en av de mest hypade vinerna i bloggossfären för åtta till tio år sedan. Vintankar hakade på hajpen och har under åren druckit åtskilliga 2003:or. Det första intrycket hittar du här och det sista här. Det har gått sex år sedan vi senast drack 2004. En 2005:a skrev vi om i somras.

Druvan är nebbiolo till hundra procent. Druvorna kommer från vingården Pajé, där Roagna äger 1,83 ha. Vinrankorna har en ålder på mellan 25 och 50 år. Jäsningen äger rum på stora ekfat, macerationen varar 60-70 dagar. Vinet får sedan ligga till sig cirka fem år på neutrala ekfat. Det görs knappt tiotusen flaskor av det här vinet.

Ett alldeles strålande vin, som är i en alldeles  underbar drickfas just nu. Här finns inga ålderskrämpor, bara begynnande mognadstoner. Den som ligger på några flaskor behöver inte ha bråttom. Dom klarar sig bra i många år till, men jag är tveksam om de kan bli så mycket bättre än så här.

Det finns en härlig inbjudande doft av röda bär förstärkta med nypon, rosor, läder, vissna höstlöv och lite örter.

Vi smakar på vinet och finner det tämligen slankt med en hel del röda bär såsom syrliga körsbär, lite hallon och jordgubbar, några tranbär, nypon och en liten förnimmelse av lingon. Lägg till lite örter, torkad frukt och  en försiktig blommighet (rosor,violer). Allt förpackat på ett elegant sätt. Syran  och tanninerna finns där. De senare småbiter i gommen på ett behagfullt sätt. Precis som vi vill ha det. Eftersmaken är lång med ännu mer av röda bär och örter kanske någon liten läcker ton av sötlakrits på sluttampen.
Detta var vår sista 2004:a. Vi hade gärna haft fler, men ibland är det också skönt att sluta på topp.
Betyg 4++
Just nu finns det inga flaskor från Roagna på Systembolaget.

2016 F. Lumpp Givry 1er Cru Crausot

Månadens vin i oktober på forumet finewines.se är 2016 F. Lumpp Givry 1er Cru Crausot
Ni som följer bloggen vet att jag ganska ofta deltar i dessa vinprovningar.
Det kostar inget att vara medlem på forumet. Det är bara att registrera sig och ta del av diverse nördiga vinmänniskors tankar och åsikter om vin. Just projektet "Låt oss dela en pava över nätet" tycker jag är lite extra kul. Någon av medlemmarna väljer månadens vin. De som har lust deltar genom att köpa en flaska och sedan förmedla sina tankar.

Francois Lumpp ärvde tillsammans med sin bror familjens egendom i Givry under slutet av 70 talet. 1991 startade Francois tillsammans med sin fru Isabelle sin egen Domaine. De började om helt och planterade nya vingårdar i några av Givrys bästa 1:er Cru lägen, med bästa möjliga plantmaterial och med hög densitet. Att plantera och odla alla vingårdar från första början är något som blir mer och mer ovanligt i Bourgogne, men det gör att Francois känner sina vingårdar och rankor utan och innan. Precis som i Côte d´Or så ligger de bästa vingårdslägena i Givry i mitten av sluttningarna, det är också här man hittar hjärtat av Francois Lumpps vingårdar. Idag omfattar verksamheten 9,5 ha.
Källa: Importören (Johan Lidby Vinhandel) hemsida

Crausot är en Premier Cru-belägen vingårdslott strax utanför kommungränsen till Givry i kommunen Jambles. Francois har 0,93 hektar planterade med Pinot Noir och 0,63 hektar Chardonnay i denna Premimer Cru. Vingården ligger ca 276 meter över havet i lätt sluttande sydlig orientering. Stockarna är drygt 25 år gamla. Vinet jäser på rostfria ståltankar och lagras sedan i ca 12 månader på 228 liters ekfat. Ca 70% av faten är nya, något som den koncentrerade frukten inte har något problem att integrera.

I doften hittar vi en hel del röda bär och kryddor samt någon liten ton av vanilj, lite gruskross och aningens svart te.
Visst finns det rätt typiska PN-drag, men kanske mer åt Oregon och Spätburgunder än Bourgogne.

I munnen är det ett ungt vin med bra friskhet. De röda bären från doften återkommer som hallon, jordgubbar, tranbär och syrliga körsbär. En fin kryddighet noteras, precis som i doften. I eftersmaken lite rosor, nypon, steniga mineraler samt toner från fatlagringen.

Ett trevligt vin. Tämligen lättdrucket. Men jag går inte riktigt igång på det. Blir det bättre med lagring? Svårt att säga. Jag köpte två flaskor, så den ena får väl ligga ett par år så får se. Ytterligare flaskor avstår jag ifrån. Priset 379 kr gör väl sitt till.

Betyg 4-