Roagna Barbaresco Pajé 2004

I oktober kom ett mail från Bristly Wine Club om att det nu fanns lite nya årgångar av viner från Roagna.
Vi var snabba på tangenterna och beställde ett par flaskor av de tre varianterna som stod till buds. Ganska omgående testade vi Barbera (2006). Vad vi tyckte om den kan du läsa om här.
Barbaresco Pajé kom nu som årgång 2004. Den tidigare årgången 2003 höjdes till skyarna i hela bloggosfären. Vi på Vintankar testade den i somras och var helt tagna. Du hittar vårt omdöme här.
Vi fyllde på förrådet med ytterligare ett par flaskor efter den provningen.

Vi har gått och väntat på att någon skulle testa 2004:an, men vi har inte sett något blogginlägg så här långt. Det beror förmodligen på att den fortfarande är alltför ung. De förståndiga håller tassarna i styr. Vi har själva varit väldigt nyfikna på vinet. Lyft på flaskan men lagt tillbaks den. I fredags läste jag så vad Billigt Vin skrev om 2003:an och fattade då beslutet att det var dags att syna 2004:an. Vi är fullt medvetna om att detta kan vara ett barnarov, men nyfikenheten är för stor. Förväntningarna är så klart gigantiska på 04:an.

2004 Barbaresco Pajé 2004, Rogna.
Druvan är till 100% nebbiolo så klart, som vuxit på vinstockar som är 35-40 år gamla.
Vi häller upp halva flaska på karaff. Vi låter vinet få tre timmar i karaffen innan vi häller upp vinet i våra glas.
Den andra halvan av flaskan får sätta livet till imorgon.
En läcker rubinröd färg lyser genom glaset. Färgen är så pass ljus att vi kan se botten i glaset. Transparent.
Vi sniffar lite försiktigt vid upphällningen på karaff. Mycket svag doft, men ändå triggande. Lite lövhög och en ytterst svag doft av frukt och bär. Vi lagar till en fläskfilégryta med bulgursallad. Vi är där och sniffar på karaffen med jämna mellanrum. Någon timma senare kan vi ana oss till mer nyanser och när vi tre timmar senare slår oss ner vid bordet så nås våra luktorgan av toner av körsbär och lite hallon. Lövhögen finns där fortfarande. Vi förstår att det finns så mycket mer och fler dofter som ännu inte är mogna att ta kontakt med oss. På det hela en ganska trevlig situation.
Vi tar en klunk. Ungt, stramt och knutet. Tanninerna är lite hårda och biter rejält i gommen. Visst hittar vi lite frukt i form av körsbär, hallon och jordgubbar. En stram örtighet lurar i bakgrunden. Till maten tonar tanninerna ner sig eller snarare harmoniserar dom med maten så att de känns behagliga. Eftersmak finns det mycket av, frukt, örter, lakrits och mineraler. Visst är det alldeles för ungt, men vi kan bakom de smaker vi ändå känner ana oss till något riktigt stort.

Dag två.

Den till hälften fyllda flaskan har fått stå på ett svalt ställe med korken på. Visst har det hänt en del, men det vill ändå inte släppa loss ordentligt. Vi faller pladask för det här vinet. Det finns något speciellt i doft och smak som vi attraheras av trots att vinet är alldeles för ungt. Vi känner så här dag två en tydligare nebbiolofrukt, örter, tobak och lite mineraler. Tanninerna är betydligt beskedligare. Återigen det finns indikationer om ett gigantiskt vin. Vi anar oss till klass och elegans om de sista bitarna bara faller på plats. Vilket vi är övertygade om att de gör. De flaskor vi har kvar ska vi inte börja röra förrän 2014.

Idag blir betyget fyra med ett plusstecken därbakom, men vi är helt säkra att det blir en femma nästa gång vi provar.

Betyg 4+