Nyårsviner

Ibland blir det inte som planerat. Annandag jul vaknade jag med värk i vänsterknä. Jag hade något liknande i somras och då gick det över på en vecka. På nyårsaftonen tilltar värken och jag förstår inte hur jag ska ta mig hem (4 km) från där vi tillsammans med våra närmaste vänner ska fira nyår. Jag beslutar mig, efter lite ångest, att stanna hemma och hustrun får gå iväg själv.
Vi har ansvet för förrätten. Hustrun skär upp en rejäl bit till mig. Häller upp två stora glas champagne. Ett till förrätten och ett till tolvslaget. Slutligen häller hon upp ett riktigt stort glas amarone till mig.
Hon beger sig därefter till nyårsfirandet.
Jag lägger mig i soffan med benet i hög läge. Fjärrkontrollen inom behagligt avstånd. Ett korsord, som är halvlöst och biografin om Olof Palme.
På bordet finns också en bit av en paj gjord på krabba, ädelost och päron. Champagnen och amaronen står på lagom greppavstånd.
Alternativt nyårsfirande?

Champagne Vilmart&Co NV, Grand Réserve, Magnum.
Just den här champagnen köpte vi för ett år sedan på en provning hos Franska Bolaget.
Producenten kommer från Rilly-la-Montagne. Vi befinner oss då några km söder om Reims.
Denna skumpa är gjord på 70% Pinot Noir och 30% Chardonnay.  Vinstockarna är 20-25 år gamla. . Lagring har gjorts på stora ekfat. Det är en NV (Non Vintage) dvs en årgångslös champagene.

I glaset finns ett bubbel med en gyllengul färgton. Små fina bubblor rusar generöst från glasets botten mot ytan.

Näsan möts av en anstormning av trevliga citrusfrukter med en lätt kryddighet. Efter den första anstormningen tränger trevliga gula äpplen sig fram hand i hand med lite lätta fatiga aromer. En ytterst försiktig brödnyans lurar i bakgrunden.

Jag tar en sipp. Skumpan känns väldigt torr, med en stor syra som skvallrar om en god lagringspotential. Gommen fylls med en gång av citrusen, men ganska så snart ger den utrymme för annat. Härliga päron, lite gula äpplen, mineraler och lite bröd.

Det här är ingen avancerad champagne. Enkel, rak och hygglig.

Det är precis så att den når en fyra. Möjligen är jag generös idag.

Betyg 4-.

Amarone,Le Marognole, Bertarole 2005
Vinet inköptes på gården, som ligger i utkanten av byn Fumane i Valpolicella, för 28,5 euro.
Vi har besökt Marco och hans familj tre gånger med Clubamarone.
Druvblandningen är 30% Corvina, 40% Corvinone, 20% Rondinella samt 5% vardera av Dindarella och Croatina. Vinet har lagrats först på ståltankar i 4-5 månader, därefter ca 30 månader på slovenska ekfat och slutligen 10-12 månader på flaska.
Vi testade det här vinet i januari 2011 och skev då så här.

Mitt glas blir upphällt ca två timmar innan jag börjar smaka av det.
Färgen är djupt mörkröd.
Jag sniffar och känner med en gång en lite dov källardoft, som ganska snart övergår i en charmig frukt och bärdoft. Körsbären är de lättaste att definiera, men här finns lite plommon, inte så mycket torkad frukt som amaronevinerna vanligtvis har. Örtighet tillkommer med ett rejält avtryck och det går att ana sig till såväl läder som choklad (mörk).
Smaken är fruktig och lång. Fylld av körsbär och katrinplommon som kompletteras med örter och mörk choklad. Här finns också gått om tanniner som är tämligen mjuka och behagliga. Det finns en frisk syra i vinet. Syran och tanninerna är liksom alkoholen i en mycket fin balans med frukten.
Russintonerna och den torkade frukten liksom sötman finns inte eller är ordentligt tillbaka pressade.
En riktigt bra matamarone. Självklart klarar den sig bra på egen hand.
En av de bättre amaronevinerna från Bertarole.
Betyg 4

De här provningsnoteringarna gjorde jag helt på egen hand. Väldigt ofta har jag hjälp av hustrun. Vi diskuterar och jämför samt minns andra tillfällen vi druckit just det här vinet eller liknande viner.

Det är nog så att det är så vin ska avnjutas. Det här var ett mycket tråkigare sätt, men nöden har ingen lag.