Amarone 2011. Del 14. Zymé.

Dags för del nummer 14 i det här årets stora vinprojekt. Turen har nu kommit till att prova Zymés Amarone. En helt ny bekantskap för mig.
Vi har tidigare i år testat följande amarone:
- Acinatico, Stefano Accordini
- Brigaldara
- Checco, Damoli
- Il Fornetto
- Inferi från Brunelli
- Massimago
- Monte Santoccio
- Pieropan
- Raimondi
- Roccolo Grassi
- Speri
- Viviani Casa dei Bepi
- Zenato
Årgång 2011 spåddes en lysande framtid, när de första producenterna släppte sina amaroneviner. En viss nedtoning har skett, men många amaroneexperter har gett årgången en fyra på en femgradig skala.Dom yttre förutsättningarna var mycket gynnsamma med bra väderförhållanden för att få druvor av högsta kvalitet. När så vädret var på vinböndernas sida under såväl skördetiden som under torkningsperioden var det inte så många som hade något att klaga på.

Producent är Zymé grundat av den legendariske vinmakaren Celestino Gaspari. Han växte upp utanför Verona. Utbildade sig tidigt inom jordbruksnäringen. Gifte sig med yngsta dottern till Amaronelegendaren Giuseppi Quintarelli. Det var också från honom som han lärde sig det mesta om vintillverkning. Jobbade tiotalet år som konsult till några av de främsta amaroneproducenterna och skapade så småningom (1999) sitt egna varumärke Zymé. Idag förfogar han över 30 ha vingårdar belägna runt San Pietro in Cariano i Classico-området. Årsproduktionen ligger på 100 000 flaskor fördelade på tre vita och åtta röda viner. På vårt svenska Systembolag finns idag 6 viner (varav två amarone).
Vill du veta lite mer om Zymé så kan du läsa Daniel Bryntessons fina reportage på amaroneguiden.se.

Zymé gör två Amarone. La Mattonara är en Riserva och som på SB kostar nästan 3000 kr. Den har jag faktiskt aldrig smakat. Deras "vanliga" Amarone går lös på 1 150 kr på SB. Den drack jag i förra veckan i samband med att jag fyllde år.

Den är gjord på druvorna Corvina (40%), Corvinone (30%), Rondinella (15%), Oseleta (10%) och Croatina (5%).  Druvorna torkas i drygt tre månader och pressas vanligtvis i början på januari. Musten får ligga kvar i stål- och betongtankar tills den naturliga jäsningen börjar. Macerationen varar i två månader, varefter vinet pumpas över till stora fat av slavonsk ek. Det får sedan ligga i drygt fem år på dessa ekfat innan vinet buteljeras. Ytterligare ett år på flaska innan det anses redo för marknaden.

Den första kvällen häller jag upp två glas, som jag låter stå i två timmar i ett rum med stängd dörr. Det blir därmed knappt rumstemperatur på vinet. 
En fantastisk doft slår emot mig då jag hämtar glasen. Hela rummet är fyllt av dessa magiska aromer. En mycket komplex doft. Massor av mörka körsbär av typen moreller, lite örter och kryddor, torkad frukt, katrinplommon, aningens, aningens vanilj och små, små pustar av kakao och lakrits.

Trots att det gått drygt åtta år sedan skörd och drygt tre år sedan det buteljerades upplever jag vinet fortfarande som ungt. Doftmässigt blommar det ut med två timmars luftning, men smakmässigt behöver det lite längre tid. Visst var det fantastiskt den första kvällen, men det hade tillkommit ytterligare minst en dimension kväll två.
Det blir en mäktig frukt- och bärattack i gommen. Generös på ett sätt, men samtidigt lite återhållsam. Lite svårt förklara det där. Mörka körsbär, björnbär, blåa plommon, något svartavinbär, lite lingon, blåbär och hallon. Finstämda små nypor av örter och kryddor, mineraler av kalk och sten samt diskreta toner av torkad frukt. Här finns en bra syra och tanniner som smånafsar i munhålan. Lång och underbar eftersmak, där den bittra mörka chokladen, några droppar espresso och körsbärskärnor regerar över den söta, mörka frukten. Aningens svartpeppar precis i avslutet.
Betyg 5-
En alldeles strålande amarone, som trots sin ålder ännu inte nått sin topp. Dricks den idag så behöver den en ordentlig luftning. Den kommer att utvecklas fint de närmaste åren.

Avslutningsvis försöker jag mig på en liten indelning av var vinet befinner sig enligt min mycket subjektiva bedömning.

1. Helt på topp. Blir inte bättre och bör drickas det närmaste året.
   - Pieropan, Massimago

2. Helt på topp. Kommer inte utvecklas så mycket mer, men håller nog i många år.
   - Brigaldara, Campo Inferi, Monte Santoccio, Stefano Accordini Acinatico

3. Bra nära toppen, men kommer att utvecklas ytterligare.
  - Casa dei Bepi, Checco Damoli, Il Fornetto, Amarone Raimondi,  Roccolo Grassi, Speri, Zenato, Zymé 

Grand Rosé, Gosset

Jag har då lagt ytterligare ett år till handlingarna. Det börjar bli åtskilliga nu. Ja så många att viner som ska drickas först om tio år inte längre köps in. Måndagen bjöd på ett strålande väder med sol, klarblå himmel, svag vind och runt 20 grader. Hustrun och jag satte oss på kyrkbänken, som är placerad utefter lagårdsväggen i ett sydvästligt läge, vilket betyder flödande solsken på eftermiddagen och den tidiga kvällen.

Ur källaren har jag plockat upp en Amarone jag tidigare inte druckit. Den ska drickas lite senare på kvällen tillsammans med några hårdostar och kommer få sitt egna blogginlägg. Jag har också plockat upp en roséchampagne som under många år varit min favorit bland bubblande roséer. Just den här flaskan inhandlades på våren 2014 och är den sista av de som köptes det året.

Du som vill läsa lite mer om Gosset, ett av de äldsta om inte det äldsta champagnehuset, kan göra detta genom att klicka på vidstående länk till ett blogginlägg jag skrev för snart åtta år sedan. Lite fakta Gosset.

Den är gjord på ungefär lika delar Chardonnay och Pinot Noir. De exakta andelarna varierar något från år till år. Färgen kommer av att det tillsatts runt 7 % rött vin (PN). Minns jag rätt består Gosset Grand Rosé av en blandning av tre årgångar. Den har fått vila i cirka tre år på sin jästfällning innan vinet degorgerades. Dosagen ligger på 8g/liter.

Färgen har med åren fått en ton som drar mot aningens orange och lite bärnstensfärgad ton.

Doften är alltjämt frisk med en fin samling röda bär i centrum, men också lite citrus, någon försiktig brödig liten ton, röda vinteräpplen och inte minst tydliga mineraler som för tankarna till snäckskal och grusig och daggvåt trädgårdsgång.

I munnen är det en omedelbar samling röda bär bär som omfamnar oss. Här finns smultron, jordgubbar, röda vinbär och några hallon. Röda vinter äpplen med begränsad syrlighet. I små väl avvägda portioner får vi röd citrus, mariekex, skolkrita, steniga mineraler och aningens persika. I avslutet en läcker blodgrape. Visst är syran lite nertonad efter de sex åren i vår källare, men ändå finns här en bra friskhet.

Betyg 4++
Köpt på våren 2014 på SB och vi betalade då 469 kr. Idag är priset 497 kr.

Halkia Winery: 2016 Nemea och 2018 Agiorgitiko Red

Lördagen bjöd på en riktigt skön vårkväll. Ja nästan försommar. Det blev så klart grillning. Vi tog fram hemmagjorda lammkorvar och lammfärs ur frysen. På färsen gjorde vi en variant av Keftedes.
Både lammkorvarna och Keftedes fick vila en stund på grillen. Vi drack så klart grekiskt vin till detta.

Jag har ofta köpt mina grekiska viner av den danska importören Oinofilia. Ibland vid besök i Köpenhamn och vid något tillfälle via internet och fått dom skickade till min bostad. Nu finns det ett samarbete med Wine Waves i Sverige, vilket underlättar det hela.

Halkia Winery
Halkia drivs av Anna Halkia och ligger i regionen Nemea på Peloponessos. Anna växte upp i Australien då hennes föräldrar emigrerade dit men som vuxen flyttade Anna tillbaka till Grekland med sin man. Till en början sålde hon sina druvor till olika producenter men i början av 2000-talet började hon göra vin själv. Med begränsade tillgångar till utrustning och teknologi mer eller mindre tvingades Anna till vinmakning utan tillsatser eller större åtgärder i källaren. I vinmarkerna som omfattar 3,7 ha, där man odlar Agiorgitiko, Assyrtiko och Roditis, innebär det sedan start ekologiskt arbete och man är också certifierad. Rankorna är planterade mellan 1996 och 2014.

2016 Nemea
Det här är ett vin gjort på druvan Agiorgitiko. Idag en av de mest odlade röda druvorna i Grekland, men det var här runt staden Nemea på Peloponnesos som den har sitt ursprung. Vinet har fått tillbringa runt 12 månader på gamla ektunnor. En minimal tillsats av svavel.

Ett härligt och smakrikt vin med massor av frukt. I doften drar det mest mot röda bär, men i gommen känns bären mörkare. I doften kunde vi också känna lite läder, jord, en fin kryddsamling samt både stendamm och unset blommor.
I munnen känns vinet runt och mjukt, men här finns tanniner som bjuder motstånd på ett behagfullt sätt. Frukten består av körsbär och plommon. En finstämd ton av såväl örter som kryddor. Bra syra. I den medellånga eftersmaken kommer det mera frukt och kryddor

Årgång 2016 är inne i en bra drickfas och känns väldigt tillgängligt idag. Klara säkert flera år i källaren, men inget jag långlagrar. Och varför ska en göra det när det smakar så här bra idag?

Ett vin som gjorde sig särdeles bra till våra grillade lammkorvar och Keftedes.
Betyg 4
179 DKK fick vi betala i Köpenhamn.





2018 Agiorgitiko Red
Druvan är Agiorgitiko som framgår av vinets namn. Vinrankorna planterades för sju år sedan. Vingården ligger på 310 m ö h. Manuell skörd så klart.

Vinet har fått 7 dagars maceration på ståltank.  naturlig eller om en så vill spontan jäsning, därefter tre månaders vila på ståltank innan det buteljerades. Ingen klarning eller filtrering och ytterst lite tillsatt svavel.

Ett ungt vin med stor friskhet. I doften är det röda bär, stendamm, några örter och kryddor samt skolkrita och någon diskret floral ton.
I munnen är det den stora friskheten tillsammans med frukten som vi fångas av. Röda bär i form av jordgubbar och tranbär, men också lite mörkare bär som svarta vinbär tycker vi oss kunna känna. Precis som i doften finns här en god portion örter och kryddor. En stor och maffig syra med nästan lite spritsig känsla noteras. Tanninerna finns där och bjuder behagfullt motstånd.

Visst tusan är det här gott. Det är ganska så lättdrucket och nästan lite törstsläckande. Jag dricker det gärna till lite matigare sallader och även på egen hand en ljummen sommarkväll.
Betyg 4-
Vinet finns på SB och ingår i en låda med tre viner från Halkia Winery. Priset på lådan är knappt 600 kr och har nr 78351

Amarone 2011. Del 13. Speri

Dags för del nummer tretton i det här årets stora vinprojekt. Turen har nu kommit till att prova Speris Amarone.

Vi har tidigare i år testat följande amarone:
- Acinatico, Stefano Accordini
- Brigaldara
- Checco, Damoli
- Il Fornetto
- Inferi från Brunelli
- Massimago
- Monte Santoccio
- Pieropan
- Raimondi
- Roccolo Grassi
- Viviani Casa dei Bepi
- Zenato
Årgång 2011 spåddes en lysande framtid, när de första producenterna släppte sina amaroneviner. En viss nedtoning har skett, men många amaroneexperter har gett årgången en fyra på en femgradig skala.Dom yttre förutsättningarna var mycket gynnsamma med bra väderförhållanden för att få druvor av högsta kvalitet. När så vädret var på vinböndernas sida under såväl skördetiden som under torkningsperioden var det inte så många som hade något att klaga på.

Producent är familjen Speri. Vineriet grundades 1874 och nu är den sjunde generationen på väg in i det här familjeföretaget. Det hela startade med 2 ha vinodlingar i utkanten av byn Pedemonte. Huvudkontoret ligger fortfarande där. Idag förfogar man över 60 ha fördelade på vingårdar i Fumane, San Pietro in Carriano och Negrar. Det är en traditionsrik familj och självklart är det bara egenodlade druvor som används. Omsorgen av av naturen har funnits där hela tiden. En omställning till att använda organisk/biologiska odlingsmetoder har gjorts och från och med årgång 2015 är alla deras viner certifierade.
Dom gör tre varianter av Valpolicella d v s en basvariant, en Ripasso och en Superiore samt en Amarone och en Recioto. En grappa finns också med i deras sortiment.
Jag har tidigare skrivit om årgångarna 2006, 2007, 2009 och 2013.

Druvorna till Amaronen kommer från den 10 ha stora vingården Monte Sant´Urbano i Fumane, belägen på kullar som ligger på en höjd av 280-350 m över havet. Druvblandningen är Corvina och Corvinone (70%), Rondinella (25%) och en liten slatt Molinara.
Efter att druvorna skördats får de ligga och torka i ca 100 dagar. Vinet får efter att druvorna pressats ligga i dryga månaden på ståltankar tillsammans med skalen. I mitten på februari separeras skalen och då börjar själva jäsningsproceduren. Den äger rum på 50 hl stora ekfat. Vinet får sedan vila upp sig först i ca 24 månader på 500 l ekfat (allier) och sedan i 12 månader på 20-40 hl  ektunnor. Slutligen en kortare tid på flaska innan vinet är moget för marknaden.
Just den här årgången fick tre Bicchieri i Gambero Rosso.

Vår erfarenhet är att Speris amarone behöver rätt lång tid på sig för att visa sitt rätta jag. 10 -12 år efter skörd börjar den bli som bäst.
Vi häller upp två glas som vi låter stå och lufta sig i närmare två timmar.  Vi kan omgående konstatera att det här är en Amarone som precis lämnat det ungdomliga stadiet, men ännu inte börjat få några mognadstoner. Den går i en lite stramare stil, vilket är något som vi uppskattar.
Doften är stor och kraftfull. Här finns massor av mörk frukt, en del torkad frukt, lite örter och kryddor samt en elegant ton av kakao.
I munnen är det bra tryck i smakerna. Den mörka frukten tar formen av mörka körsbär,  björnbär, blåbär och blåa plommon. Några små nypor örter och kryddor piffar till anrättningen. En god portion torkad frukt, dock ej särskilt mycket russin. Det lite strama intrycket beror på den alerta syran och inte minst på de närvarande tanninerna. Eftersmaken är riktigt lång. De mörka bären och kryddorna får nu sällskap av mörk choklad, espressokaffe och körsbärskärnor. Den torkade frukten är också mer påtaglig i eftersmaken och fortfarande är russintonen mycket diskret.
En fantastisk amarone som vi är ganska säkra på kommer att utvecklas ytterligare. Det som imponerar är kraften, elegansen och balansen i såväl doft so smak.
Betyg 5-
På SB kostar Speris Amarone 399 kr och nu är det årgång 2015 som gäller.

Avslutningsvis försöker jag mig på en liten indelning av var vinet befinner sig enligt min mycket subjektiva bedömning.

1. Helt på topp. Blir inte bättre och bör drickas det närmaste året.
   - Pieropan, Massimago

2. Helt på topp. Kommer inte utvecklas så mycket mer, men håller nog i många år.
   - Brigaldara, Campo Inferi, Monte Santoccio, Stefano Accordini Acinatico

3. Bra nära toppen, men kommer att utvecklas ytterligare.
  - Casa dei Bepi, Checco Damoli, Il Fornetto, Amarone Raimondi,  Roccolo Grassi, Speri, Zenato

Blanc de Blancs Premier Cru, Elodie D

Ett påbörjat blogginlägg, som av någon anledning inte blev färdigskrivet. Ute är det grått, lite duggregn och då ges det tid till skriva klart inlägget. Vi drack den här champagnen till den sista av våra humrar.

Familjen Desbordes dvs D:et i champagnen  Elodie D har en lång historia som vinbönder i byn Eceuil. Det hela tog sin början 1692 ungefär samtidigt höll Dom Perignon på i klostret Hautvillers  med att förfina champagnemetoden. Familjen Desbordes odlingar ligger bara några kilometer därifrån.
Åtta obrutna generationer senare är det dags för Elodie att ta över familjefirman. De senaste 80 åren har det varit kvinnor som haft ansvaret för familjefirman. Elodie har introducerat biodynamiska och ekologiska odlingsmetoder. Traktorer har hon skrotat och istället används numera bara hästar i den 10 ha stora vingården. Elodie D är certifierat som Haute Valeur Environnemental (HVE) och Viticulture Durable (VDC)

Elodie D är en Blanc de Blancs, vilket betyder att den är gjord på endast vita druvor. I det här fallet Chardonnay. Basåret är 2012 och så finns det 20% reservvin från åren 2010 och 2011. Vinet har legat cirka sex år på sin jästfällning
Dosagen uppgår till 7g/liter.
Jordmånen är sandig.

En mycket frisk champagne. Fortfarande ung och med smaker som inte är fullt utvecklade

Doften är frisk och medelstor. Vi kan känna gröna äpplen, en del citrus, lite päron och en hyfsad mängd grusiga mineraler.

I gommen är det precis som i doften de gröna äpplena och citrusen som dominerar. Efterhand dyker det upp steniga mineraler, några toner av päron, gula stenfrukter av typen persika och aprikos samt nötter och unset honung. Alldeles i avslutet kan vi känna den lilla bittra tonen av grapefrukt.

Jag tror den här mår bra av att få ligga till sig ett par år. Någon riktigt stor champagne lär den väl inte bli, vilket en inte kan förvänta sig till priset 378 kr som den kostar på "Bolaget". Den är för sitt pris riktigt hygglig, tycker jag.
Betyg 4

2017 La Chimera Eos

Vi lever i den sociala distanseringens tidevarv och vi anpassar oss därefter, men det  innebär inte total isolering. Promenader utomhus med hållande av avstånd har vi tolkat som OK. Igår har det blivit vandring i Åkullas bokskogar. Magiskt ljus!!

Eftermiddagen bjöd på härligt vårväder. Lite trädgårdsarbete på eftermiddagen. Tomater (6 olika sorter), gurka (mini och vanlig) och paprika (tre olika sorter) har vi knött in i växthuset. Några sorter har vi köpt medan andra har goda vänner förärat oss. Tack till grannen Roland och vännen Anki!!

Efter väl förrättat värv fick det bli lite svalkande dryck på kyrkbänken.
Det här är ett riktigt gott bubblande rosévin

La Chimera är en liten vinproducent belägen i Valsusa-Chiomonte i den nordvästra delen av Piemonte inte så lång från den franska gränsen. Här startade Stefano sin verksamhet 2005 genom att hyra någon hektar vinfält och producera ett rött och ett vitt vin. Nu, 14 år senare, äger han drygt 3 ha och producerar runt 10 000 flaskor med ambitionen att inom några år kunna tillverka 15000-18000 flaskor. Vinfälten ligger på branta sluttningar och kräver mycket manuellt arbete. Odlingsmetoderna är organisk/biologiska och just nu befinner han sig i en certifieringsfas. 

Vi besökte Köpenhamn i november förra året. Det blev som alltid ett besök hos Fabio och Mie på Cibi e Vini. Just den här dagen hade dom besök av Stefano Turbil ägare till den lilla producenten La Chimera. Vi provade igenom hans viner och gillade flera av dom. Några flaskor fick också följa med oss hem. En av dom var just Eos, ett mousserande rosévin. Den där gråkalla novemberdagen fantiserade vi om hur gott Eos skulle vara en solig vår- eller sommardag. Och nu är vi där!!

Ett vin gjort uteslutande på druvan Avanà. Druvorna avstjälkas innan vinifieringen. Macerationen varar i stort sett endast under den tiden pressningen äger rum dvs runt 2,5 timmar. Vinet genomgår sedan en jäsningsprocedur, men tappas på flaska innan det jäst klart. Detta betyder att det jäser en kortare tid på flaska. Ingen degorgering vilket gör att det finns lite jästrester i botten på flaskan.

Detta är ett vin av karaktären rakt-på-sak. Inte så komplext. Svalkande och törstsläckande.  Det finns aprikoser, nektariner, persika, något gult plommon och aningens citrus i doft och smak. I bakgrunden lite sommarblommor. Farligt gott och med en sådant läckert blodgrape-avslut.
Betyg 4
Jag vill minnas att jag betalade knappt 150 DKK.

Vinet finns inte vare sig i ordinarie- eller beställningssortimentet hos SB. Samma kväll vi öppnade den här flaskan dyker vinet upp i mitt Instagramflöde. Ingvar med vinfirman Kontextvin har en "bubbellåda" som går att köpa via Systembolagets Privatimport. I den ingår två flaskor av Eos från La Chimera samt två flaskor vardera av Mongarda Col Fondo och Denny Bini Ponente 270. Priset lär hamna runt 1200 kr. Du ska ange Vin Till Mat som leverantör samt produkten "Kontextvins bubbellåda".
Jag bökade runt på SB:s hemsida och lyckades hitta Privatimport. Fyllde i och skickade in. Nu får vi se hur lång tid det tar innan jag kan hämta ut den.

Master Chef Meny på Barrique. Ett nytt koncept.

Coronaviruset skördar sina offer jorden runt. Särskilt sårbara är de äldre. Kommer viruset in på ett äldreboende så är det verkligen fara å färde. Vi har nog en hel del att fundera på hur vi organiserar boendet för våra äldre. Anställningsformer, löner, utbildningar för de anställda och inte minst tillgången till skyddsutrustning.

Besöksnäringarna har drabbats hårt. Restauranger, caféer, hotell, resebyråer m fl kämpar för sin överlevnad. Vi vet också att det är många unga på väg in i vuxenlivet som blir utan arbete. Många restauranger har försökt lindra skadorna med hjälp av Take-away-erbjudande.

Vår favorit i  den Göteborgska restaurangvärlden är Barrique Wine Bar. Dom har skapat sitt egna koncept med namnet Master Chef Meny. Du väljer en två- eller trerätters måltid. Beställning görs två dagar innan. All mat är nästan klar. Det följer med en tydlig instruktion om hur du färdigställer maten. Du får även ett förslag på viner som finns på SB
I lördags testade vi detta.

Förrätt Hummersoppa
Varm rätt Ryggbiff
Dessert Hallon-pannacotta
Allt är laktosfritt!!

Instruktionerna för att färdigställa maten var väldigt tydliga och faktiskt ganska enkla. Hustrun och jag fick en trerätters måltid av formidabelt slag. Vansinnigt gott. Hade vi inte haft fem mil enkel väg till Göteborg, så hade vi nog handlat mat där varje helg.

Förrätt Hummersoppa
Vi fick en skål med hummer och räkor. Fördelade ut detta på två djupa tallrikar. Spritsade ut tre små klickar av den medföljda konjaks-creme-fraichen. En skål med hummersoppa, som vi bara behövde värma i en kastrull på spisen. Hällde slutligen den uppvärmda soppan över hummer-räk-röran. Lätt som en plätt. På fem minuter var den här delikata förrätten klar.

Vansinnigt gott!! Vilka smaker!!

Rekommendationen var att till detta dricka ett glas Alvarinho. Tänka sig just den flaskan fanns i vår källare.

2018 Alvarinho Contacto från Anselmo Mendes     
Ett mycket friskt vin med gul-gröna äpplen, lite citrus, en del gula stenfrukter och med en finfin liten örtighet i eftersmaken, där vi även kan ana någon liten blommighet samt ett tydligt inslag av steniga mineraler. Perfekt matchning!
Betyg 4-
På "Bolaget"  kostar vinet 120 kr, men där är det årgång 2019.

Huvudrätt Ryggbiff
Vi sätter in våra tallrikar i mikron på högsta värmen i en minut. Ger en lite lyxigare känsla att äta på varma tallrikar.
Vi börjar med att sätta ugnen på 175 grader och sätter samtidigt på en kastrull med vatten. När vattnet sjuder lägger vi i en spritspåse med rostad vitlökspotatispuré. När 15 minuter har gått sätter vi in ryggbiffen i ugnen, där den ska stå i 6 minuter. Under tiden steker vi de åtta sparrisarna med smör, salt och peppar i 2-3 minuter och häller upp portvinssåsen i en kastrull och låter den precis koka upp. Precis före serveringen vispar vi ner en matsked smör i såsen.
Vi tar ut köttet efter 6 minuter och skär de två köttbitarna i i två skivor. Följer uppmaningen att skära mot köttfibrerna.

Det tog drygt tjugo minuter att göra färdig den här rätten. Magiskt gott! Urläcker vitlökspotatispuré, härliga smaker hos köttet och underbart mört. Portvinssåsen himmelsk.

12,13,14 Cabernet Franc från Eugenio Rosi
Rekommendationen var en bättre Rioja, men vi hade ingen hemma utan valde istället en Cabernet Franc från Eugenio Rosi.  Vi har tidigare skrivit om 7,8,9, 9,10,11 och 11,12,13. Geografiskt befinner vi oss i området Vallagarina några mil nordost om Gardasjön. Ekologisk odling är det som gäller. Är du i trakterna rekommenderas ett besök på konstmuseumet i Rovereto.

Doften startar med läder och lite jord för att snabbt skifta över till en härlig mörk frukt. Vi kan ana oss till lite eneträ och blyertspenna. I munnen är det den svala, mörka frukten som dominerar. Vi noterar särskilt svarta vinbär, men också lite blåbär, blåa plommon och körsbär. Lite örter och kryddor  ökar på komplexiteten. Härlig friskhet och stadiga tanniner. I eftersmaken mera mörka bär och kryddor samt aningens lakrits.

Ett tusan så gott vin!!

Betyg 4+

Inköpt i Köpenhamn hos Cibi e Vini för strax under 300 DKK

Dessert Hallon-pannacotta med lakrits och hallon-crunch

Vi tar fram pannacottan ur kylen och låter den stå framme i 20 minuter innan vi serverar den, så att den hinner bli krämig

Vi strösslar över det medföljda lakrits- och hallon-crunchet

En verklig smarrig dessert!!

Rekommendationen var en Moscato d´Asti. Nivole som föreslogs är ett vin vi gillar, men vi hade ingen hemma och det var inte aktuellt att åka in till någon SB-butik. Jag valde istället en egen favorit just till jordgubbar eller hallon.

2018 Brachetto d´Acqui
Ett vin från "Braida" eller som hans riktiga namn är Giacomo Bologna. Giacomo avled hastigt för några år sedan och företaget och vinmakeriet har förts vidare genom hustrun Anna och de båda barnen Raffaela (enolog) och Giuseppe (agronom).

Det här vinet "Braida" har vinifierats genom jäsning och maceration på ståltank. Jäsningen avbryts då alkoholhalten är cirka 5,5% och därmed behålles den naturliga sötman i vinet. Det får sedan tillbringa en kortare tid på ståltank innan det buteljeras.
Ett mycket friskt och lättdrucket vin. Lite pärlande i sin struktur. De röda bären i form av hallon, jordgubbar och lite körsbär dominerar såväl doft- som smakintrycken. Lite skolkrita kan vi också känna. Någon ört och ton av fläder i eftersmaken. Visst är det sött men syran och friskheten i vinet  gör ju det här så läskande.
Betyg 4
Vinet finns i ett flertal butiker och kostar knappt en hundring för en halvflaska.

Sammanfattning.
En fantastisk måltid. Underbart gott och mycket välkomponerat. Enkla och tydliga instruktioner gör att vem som helst klarar av att fixa till en lyxmåltid. 
Detta är full pott från Barrique. 
Betyg 5

En trippel från Valpolicella: 2013 Campo Morar, Viviani, 2012 Avdentes Fortvna Ivvat, Le Bertarole och 2016 Paxxo från Stefano Accordini

Den senaste tiden har det blivit vinutflykter till Toscana, Piemonte, Bourgogne, Sicilien, Pfalz, Chateuneuf-du-Pape och så klart Champagne. Det har således blivit hög tid att återvända till det område som ligger mig varmast om hjärtat. Valpolicella!! Vi har de senaste veckorna druckit tre viner från producenter som vi verkligen håller högt.

2013 Campo Morar från Viviani
Vårt första besök hos Viviani 2008 har för evigt etsat sig fast i minnet. Atmosfären, den vackra utsikten och dessa makalösa viner utgör ett av våra främsta vinminnen, som hustrun och jag väldigt ofta återkommer till. Campo Morar var ett av de viner vi fick testa och vi föll pladask. Vi har sedan dess alltid haft några flaskor i vår källare och visst har det blivit några blogginlägg.
Vi har tidigare skrivit om årgångarna  2004, 2005, 2008, 2012, 2013 och 2015.  

Campo Morar var det första Valpolicella Superiore som belönades med Tre Bicchieri i den italienska vinbibeln Gambero Rosso.
Druvblandningen i Campo Morar är Corvina Veronese 75% Rondinella 20% och Molinara 5%. Hälften av druvorna vinifieras omedelbart, medan den andra hälften får torka i ca en månad innan den vinifieras. Efter några månader blandas de två druvjuicerna. Vinet får sedan ligga i två år på ekfat innan det buteljeras.
Årgång 2013 befinner sig i en synnerligen god drickfas just nu. Jag vill påstå att den är helt på topp och tror inte den kan bli så mycket bättre än så här. Och detta räcker långt!!

I doften är det den mörka frukten som regerar. Lite örter och finmalda kryddor förstärker doftintrycken. Vi kan även noterar någon liten nyans av espresso och vanilj.
I gommen möts vi av mörka körsbär, en samling mörka skogsbär och lite blåa plommon. Precis som med doften ansluter det örter och kryddor. En bra friskhet genom den trevliga syran. Snälla och väluppfostrade tanniner krafsar runt i munhålan. I den medellånga eftersmaken tillkommer mörk choklad, espressokaffen, någon liten vaniljkola och lite sötlakrits. Den mörka frukten håller greppet rakt igenom.
Betyg 4
Dessvärre verkar den vara slutsåld på "Bolaget".


2012 Avdentes Fortvna Ivvat från Le Bertarole

På den där första vinresan 2008 med Club Amarone besökte vi även Le Bertarole. Vi charmades av deras viner och inte minst av den genomsympatiske Marco Venturini. Det har blivit många återbesök. Senaste gången i höstas, då vi med åtta goda vänner tillbringade ett förlängt veckoslut i Valpolicella.

Marco visar oss hur beskärning ska utföras. Så klart blev det provning av deras viner.

Den senaste skapelse är Avdentes Fortvna Ivvat. Årgång 2012 är den första årgången. Detta är ett vin gjort uteslutande på druvan Croatina. Druvorna skördas sent och är nästan övermogna. Det har fått mogna i tre år på ekfat.

Ett litet kraftpaket, som nu är inne i ett väldigt bra drickfönster.
Färgen går i en djup, mörk, rubinröd nyans med lite tegelbruna stråk.
Det är en stor doft med en intensiv mörk frukt vi fångas av. Här finns också lite läder och jord. Örter och kryddor har en påtaglig närvaro. Aningens sten och grus kan också noteras.
I munnen är det en intensiv fruktsmak, där vi särskilt noterar mörka körsbär, svarta vinbär, blåbär och björnbär.

 Gott om kryddor särskilt svartpeppar., men också aningens muskot och ingefära. Några små nypor örter noteras. Bra friskhet. Stadiga tanniner. Mycket lång eftersmak med mera mörk frukt och någon mörk chokladbit med lakrits touch.

Helt enkelt ett underbart vin.
Betyg 4
Vinet finns i beställningssortimentet och kostar 299 kr. Här får du mycket vin för dom pengarna.














2016 Paxxo från Stefano Accordini
Ännu en vingård som tillhör våra absoluta favoriter. Deras "vanliga" amarone Acinatico och prestigeamatonen Il Fornetto tillhör det bästa som går att få tag på i amaronevärlden. I deras portfölj finns hela arsenalen från enkla Valpolicellan, Superiore, Ripasso, Recioto och IGT-viner.

Paxxo är gjort på druvorna Corvina 60%,  Rondinella 10%, Cabernet Sauvignon 20% samt Merlot 10%. Druvorna har fått torka drygt en månad innan vinifieringsprocessen börjar.
Ett år på stora ekfat och sex månader på flaska har vinet fått innan det släpps ut på marknaden.

Andra årgångar jag druckit är 2012 och 2015. Båda riktigt bra. Klicka på årtalet så får du mina tankar om den årgången.

Vi möts av en ganska så stor doft med en intensiv mörk frukt i centrum. Här finns också en del toner av diverse örter samt spår från fathanteringen.
I munnen är det mjukt och runt. Den mörka frukten, precis som med doften, är det första vi möter. Här finns blåa plommon, söta, mörka körsbär, några svarta vinbär och björnbär.

Örter och kryddor ger sig också tämligen omgående tillkänna och ger vinet en trevlig karaktär. Liten fin syra ger en bra friskhet. Tanninerna är ordentligt avrundade och därmed mjuka och lena. Eftersmaken är något längre än medel och där får vi förutom frukten och kryddorna även en nätt liten blommighet, aningens fudge med vaniljtouch och någon mörk chokladbit med lakritscrisp.
Ett både trevligt och mycket gott vin.
Betyg 4-
Vinet finns inte tillgängligt hos SB. Vår flaska är privatimporterad och vi betalade runt 160 kr.

2010 Camartina från Querciabella

Därute rasar Coronaviruset. Sakta verkar dödstalen sjunka. Här gäller det att vara uthållig och hålla den sociala distanseringen. På lördag gör jag ett litet avsteg. Jag ska åka bil in till Göteborg och hämta Chefs Meny på favoritkrogen Barrique. Två meters avstånd ska det gå att hålla.

Trädgårdsarbetet fortskrider. Ikväll blir det sparrissoppa. Vi stärker upp den med sju egenodlade små sparrisar. Det har varit ett par frostnätter även för oss längst ut på Ölmanäset. Ett par av potatisplantorna har fått musöron, men det mesta verkar klarat sig bra under fiberduken.

Häromkvällen tog jag fram sista flaskan av ett vin frånToscana. Skyhöga förväntningar då förra flaskan för tre år sedan var hysterisk god och jag då gjorde bedömningen att den skulle kunna utvecklas något till. Läs dom tankarna här.

Våren 2013 besökte jag Köpenhamn och en provning med viner från Toscana. En av de utställare vars viner jag blev särskilt förtjust i var Querciabella. Jag skrev om mötet med deras marknadsavdelning här. Det hela resulterade i en beställning, då inte alla viner fanns hos Systembolaget fick det bli den danske vinimportören och distanssäljaren Atomwine som jag köpte av.
Vad jag tyckt om deras Chianti Classico kan du läsa här. Turpino, ett vin som lanserades i Skandinavien i samband med Köpenhamns tillställningen skrev jag om här. Deras vita vin Batar blev det några tankar om här. 

Querciabella började väldigt tidigt att tänka ekologiskt. Redan 1998 ställde dom om till Organisk-biologiska odlingsmetoder. År 2000 gick dom över till biodynamiska odlingsmetoder. Inga animaliska produkter förekommer i vinproduktionen och därmed anses deras viner vara veganvänliga.

Camartina är deras toppvin. Det är gjort på Cabernet Sauvignon (70%) och Sangiovese (30%). Druvorna avstjälkas, men krossas inte. Jäsning sker på ståltankar. De båda druvorna jäses var för sig Efter jäsningen får vinet ( fortfarande var för sig) ligga till sig runt ett år på franska barriquer av ek, varav 25% är nya och resterande använts en gång. Nu startar ett intensivt testande om vilka barriquer som innehåller de bästa vinerna. Det är först nu som det blandas till ett vin. Den slutliga blandningen får sedan ytterligare ett år ekfat.
Det görs cirka 12 000 flaskor av Camartina.

Doften imponerar med läckra toner av läder, jord, lite piptobak, en hel del mörk frukt, några små nypor örter och en liten nätt blommighet i bakgrunden.
Ännu mer imponerade blir vi då vi tar den första lilla klunken. En fantastisk smak av mörk frukt, där vi särskilt noterar svarta vinbär, mörka körsbär och blåa plommon. I mindre doser finns här lite blåbär, hallon och slånbär. En delikat ton av vitpeppar noteras liksom små nypor av medelhavsörter. I den ganska så långa eftersmaken kommer i små väl avvägda portioner mörk choklad, kaffe, lakrits och unset vanilj. Frukten har i eftersmaken en något ljusare ton. Hela tiden en läcker syra och tanniner som med åren blivit tämligen avrundade, men ändå såpass närvarande att de bjuder ett försiktigt motstånd.
Ett enastående vin helt enkelt!!
Betyg 5-

Den här flaska köptes 2013 i Danmark för 500  DKK med en kurs på 1,18. På SB är det årgång 2011 som gäller och den kostar 869 kr.










r

v