2021 Riesling Trocken, Geil

Vid vårt senaste besök på DoMa i Stockholm pratade vi en del med vår sommelier. En mycket kunnig och trevlig person. Det visade sig att hon även var involverad i importören Brand Wine Estates verksamhet. Vi gjorde vid hemkomsten en beställning på SB av några av deras viner. Vi kommer att under våren 2024 prova oss igenom dessa. Någon av dagarna före jul så tjuvstartade vi med en riesling från Geil.

Weingut Oekonomierat Johann Geil I Erben är en producent med en lång vinhistoria i Bechtheim. 1871 köpte Georg Geil herrgården som idag är hjärtat av deras vineri. Geografiskt befinner vi oss några mil söder om Frankfurt. Jag kommer i fortsättningen att korta ner namnet till Geil helt enkelt. 

Idag är det tre generationen som bor och verkar på vingården Bechtheim i Rheinhessen. Dom äger vinfält i områdena Geyersberg, Rosengarten och Hasensprung. Totalt omfattar vingården 40 ha. Deras fokus ligger på druvorna Riesling, Grüner Silvaner och Spätburgunder (Pinot Noir).

Druvorna till det här vinet kommer från deras vinfält i Geyersberg, Rosengarten och Hasensprung. Det är vinifierat på ståltankar, där det också fått ligga till sig en kortare tid.

En mycket frisk, men försiktig doft av citrus, gröna äpplen, lite päron, någon persika, en rejäl dos regnvåta grusgångar samt aningens florala toner när temperaturen på vinet stiger

I munnen känns det väldigt friskt och nästan lite spritsigt med en tendens att vara aningens krispig. Gröna äpplen, citrus, persika, aningens päron, någon liten örtighet och steniga mineraler. I eftersmaken noteras lite flora inslag. 

Detta är kanske inte den mest komplexa riesling jag druckit, men igengäld är det lättsam och lättdrucket. För sådana viner finns det många tillfällen!

Skrev jag att det var redigt gott!!

Betyg 3++

På SB är priset 199 kr

Etna viner: 2017 Feudo och 2020 Benanti

 Andra advent hade vi några goda vänner på besök. Vi har sedan några år tillbaks träffats någon av adventsöndagarna för att gemensamt klara av lite julstök. I år var temat julbak. S och M donade med kola, knäck och wienernougat, A&A fixade pepparkakor och mandelmusslor och vi själva gjorde saffrans kransar (Drottning Kristinas julbröd). 

När väl baket var avklarat bjöd vi på en kycklingrätt. Ur källaren hade jag plockat fram två Etnaviner.

2017 Feudo Etna Rosso, Girolamo Rosso.

Detta är lite av en favoritproducent när det kommer till Etna Rosso viner. 2012 drack jag den första flaskan av deras instegsvin à Rina (årgång 2008) och det var kärlek från första klunken. Jag har sedan dess i stort sett druckit varje årgång och alltid blivit lika hänförd. Det senast blogginläget är från 2019, där är det årgång 2017 som jag skriver om klicka på länken för att läsa.

Vi dricker den här kvällen Feudo, som är druvor från ett speciellt vinfält (contrada) på Etnas norra sluttning.

Girolamo Russo drivs av Giuseppe Russo som tog över familjeegendomen 2004 för att göra eget vin. Egendomen är gammal och släkten har gjort vin på Etna i generationer vilket känns roligt, då många egendomar  idag ägs och drivs av investerare från fastlandet eller andra delar av världen. Giuseppe är klassisk pianist och har universitetsexamen i Italiensk litteratur, vilket avspeglar sig i hans fokusering på detaljer. Något som behövs om man vill göra viner av allra högsta klass. 

Egendomen är på totalt 26 ha, varav 18 ha är vinodlingar och resten är odlingar av oliver och hasselnötter. Här tillämpas principerna om organisk odling. Ja till och med så att vinerna betraktas som Veganvin. Vingårdarna ligger på mellan 600-800 meters höjd.
Dom gör två vita viner, sex röda viner på druvan Nerello Mascalese med en liten skvätt Nerello Cappuccio samt ett rosévin även detta gjort på Nerello Mascalese. Ett mycket gott rosévin!!

Vinet (Feudo) är gjort på druvan Nerello Mascalese med en liten skvätt Nerello Cappuccio. Druvorna kommer från vingårdarna i San Lorenzo, Feudo och Calderara Sottana. Macerationen äger rum under knappt 10 dagar och sker tillsammans med skalen. Jäsningen äger rum på stålfat och vinet får sedan ligga till sig i ungefär 14 månader på franska ekfat som använts en och två gånger tidigare.

Färgen går i en ljus rubinröd ton.

Doften börjar lite försiktigt med läder, tobak och jord för att rätt omgående låta de röda bären dominera. En liten mörkare ton finns där också. Det är gott om örter och kryddor och så de där typiska etna-markrörerna krossat grus och aningens knallpulver. En ton av violer dyker upp när tempen i glaset stiger.

I gommen har vinet en härlig friskhet och känns rätt så slankt, men ändå med en viss kraft. Mörka körsbär, hallon, tranbär och något lingon. Det finns gott om örter och kryddor liksom inslaget av mineraler, krossad flinta sten med en lätt rökighet och ett avslut av rosor och violer. En förträfflig syra och lite småbitande tanniner bjuder det där motståndet som vi uppskattar så mycket. 

Riktigt gott!

Betyg 4

Knappt 400 kr betalade vi på SB, när vi köpte det här vinet för något år sedan.

2020 Etna Rosso, Benanti.

Familjen Benanti har en lång tradition på Sicilien. Det går att spåra dom från 1736 och framåt. Ursprungligen en apotekarfamilj, som redan på det sena 1800-talet hade ägt vingårdar för produktion av vin för familjens egna bruk. 1988 tog Giuseppe Benanti över med målsättningen att producera kvalitetsviner. Till sin hjälp hyrde han in vinmakare från både Piemonte och Bourgogne. 1991 kom de första vinerna med egen etikett. 2007 utsågs han till "Winemaker of the year" av Gambero Rosso. Idag är det sönerna Antonio och Silvino som bär ansvaret under faderns överinseende. Från första början ägde dom endast vinfält runt Rovitello.

Idag omfattas egendomen av tre egna vingårdar på sammanlagt 20 hektar i Monte Serra som är sydöstligt belägna och man köper vin från ytterligare 10 hektar belägna mer i sydväst på långtidskontrakt som förnyas automatiskt vart 15 år såvida man inte säger upp kontraktet. Vinrankorna håller en genomsnittlig ålder på 20 år och vingårdslägena ligger 500 meter över havet. Produktionen ligger på 160 000 buteljer ett normalt år varav 70% går på export och 35% av detta går till USA

Druvblandningen är Nerello Mascalese (85%) och Nerello Capuccio (15%), som vuxit på sandiga- vulkanjordar belägna på sluttningar på en höjd av 450-900 meter över havet. Vinrankorna har en ålder på mellan 10 och 60 år.
Druvorna skördas för hand under oktober och  följs av en lätt pressning. Jäsningen sker på rostfria ståltankar med 20 dagars maceration. 80% av vinet lagras på ståltankar medan 20% har fått ligga på barriquer (225-liters) av fransk ek i cirka 8-10 månader. Endast naturlig jäst används.

 Här finns en doft av röda bär, örter, kryddor och krossat grus med en lätt rökig touch. Jag kallar detta för etnamineraler. En försiktig ton av rosor smyger runt i bakgrunden.

Ett slankt och riktigt gott vin med röda bär i form av jordgubbar, körsbär, tranbär och nypon. Örter och kryddor lämnar tydliga smakavtryck. En liten nätt rökighet från vulkanjorden kan även spåras i gommen. Tanninerna närvarar med att nafsa runt i munnhålan på ett behagfullt sätt. Syran skänker vinet en bra friskhet.

Vi gillar verkligen det här i grunden enkla vinet. På sommarkvällarna är det riktigt svalkande och på den här delen av året dricker vi det med förtjusning till både pizza och lättare pastarätter.

Betyg 4-

Just nu verkar det slutsålt så när som i Årjäng. Jag rekommenderar att hålla utkik efter det när nästa årgång kommer. Senaste årgången kostade strax under 200 kr.

2011 Barbaresco, Produttori del Barbaresco

Inspirerade av gårdagens underbara Barolo, så fortsätter vi på den inslagna vägen att njuta av nebbiolodruvor. Den här gången är det ett vin från Produttori del Barbaresco, som fått vila några år i vår källare.

Produttori del Barbaresco är ett kooperativ bestående av 56 medlemmar och tillsammans förfogar dom över ca 100 ha vinodlingar i Barbaresco. Dom har valt att endast arbeta med druvan Nebbiolo inga andra druvor hanteras. Vingårdar där dom har mark är i : Asili, Rabajà, Pora, Montestefano, Ovello, Pajé, Montefico, Moccagatta och Rio Sordo. 

Dom gör varje år en Langhe Nebbiolo (sedan 1975) på druvor från de lite yngre vinstockarna samt en Barbaresco (sedan 1958) på druvor som samlats in från de olika vingårdslägena. Vissa speciella år görs också vingårdsbetecknade Barbaresco dvs nio olika Barbaresco, en från resp vingård som nämnts ovan.

Du som vill få hela historien bakom Produttori del Barbaresco kan klicka in på importören Arvid Nordquists hemsida.

Vinifieringen äger rum på ståltankar i ca 28 dagar tillsammans med skalen. Vinet får sedan ligga till sig i två år på stora ekfat. Årgång 2011 buteljerades i april 2014. Produktionen år 2011 var ca 240 000 flaskor.

Inledningsvis känner vi lite läder och tobak, men detta övergår rätt snart till att det sprider sig en fin  doft av lite ljusa körsbär, örter, kryddor, rosor och violer.

Vi smakar och slår fast att detta känns mycket friskt trots sina tolv år. Rätt så slankt med en förträfflig syra. Gott som attan. Omgående är det de röda bären läs: ljusa körsbär, hallon, tranbär och jordgubbar som inleder resan. Lite örter och kryddor liksom krita och nypon tränger sig fram efterhand. Tanninerna är tydligt närvarande och nafsar i munhålan, men går aldrig över gränsen för att bita på ett stötande sätt. I eftersmaken dyker det upp violer och rosor.

Riktigt förbaskat gott!!

Betyg 4+

Vi betalade runt 260 kr på SB, då vi köpte det. Idag har priset krupit upp mot 400 kr. Senast var det årgång 2017 som såldes, men dessvärre verkar den slutsåld.

2009 Barolo, Fratelli Revello

 Det går så sakta mot jul. Lucia idag. Vintern har gjort ett litet uppehåll. Det lilla snötäcket (kanske 2 cm) regnade bort i helgen. Gråa moln, någon grad över nollan och snålblåst. Allt är med andra ord som det brukar vara så här års på Västkusten. 

Vi letar i källaren och hittar något som ska lysa upp för stunden. Barolo från 2009 känns som ett gott försök.

År 1945, precis efter andra världskrigets slut, flyttade Giovanni Revello med sin familj till byn L’Annunziata i La Morra, Barolo. 1954 planterade han tillsammans med sönerna om vingårdarna på den hyrda egendomen och några år senare kunde druvorna säljas till vinmakare i området. 1967 bjöd på en exceptionellt bra årgång och familjen gjorde sin första egna Barolo-buteljering under namnet ”Giovanni Revello & Figlio”. På 70-talet flyttade familjen till cru:n Gattera och byggde där sin egna gård. Mer land och andelar i fler vingårdar i området runt La Morra anförskaffades, nu under ledning av Giovannis söner Giacomo och Ercole. 1990 tog Giacomos söner Lorenzo och Carlo över från sin far och 1992 beslöt sig familjevännen Elio Altare att ta de unga vinmakarna under sina vingar, vilket tillförde både ny kunskap och entusiasm. Under senare delen av 90-talet började de olika vingårdslägena att vinifieras och buteljeras separat och de första stora 15hl faten köptes in år 2001. Under 2000-talet tillkom vingårdsläget Ceretta i Serralunga, och man byggde ett större, mer modernt vineri. År 2016 beslöt sig bröderna för att dela upp egendomen så att deras barn kunde kliva in i respektive företag, och sedan dess arbetar både Lorenzos son och dotter för Fratelli Revello. 

Den största delen av arbetet görs i vingårdarna som sköts med stor noggrannhet. Man arbetar hållbart och helt utan bekämpnings- och gödningsmedel. För att skapa koncentration i druvorna behåller man ca 50-60% av originalfrukten och gör två separata green-harvests under sommaren. Vineriet är modernt med temperaturkontrollerade macertionstankar, endast naturlig jäst och ståltankar för jäsningen. Främst franska ekfat används, en liten del är nya och andelen minskar för varje år. Vinerna buteljeras oklarnade och ofiltrerade. Fratelli Revellos mål är att göra viner för lång lagring, som även kan uppskattas som unga. 

Källa : Importören Budbreaks hemsida

Kvällens vin inköptes 2014 dvs några år före brödernas uppdelning av vingården.

Detta är deras enklaste Barolo. Druvan är så klart Nebbiolo till 100%, som kommer från vingårdar runt byn Annunziata.
Druvstockarna är planterade mellan 1960 och 1993.

Druvorna pressas och genomgår en fyra dagar lång maceration. Jäsningsprocessen äger rum under 10 dagar på ståltankar. Vinet får ligga till sig runt 24 månader på franska ekfat, varav 20% är nya och 80% redan använda.

Doften börjar med några försiktiga toner av läder, tobak och jord, men övergår rätt omgående i en samling röda bär förstärkta med några blåa plommon, örter, nypon, grus samt rosor och violer. En mycket trevlig doft. Inte så kraftfull precis men ändå tydlig.

Vi tar den första lilla klunken och konstaterar att vi har ett vin som nog är så nära sin topp det kan komma. Därtill är det riktigt gott!!

Här finns en hel del röda bär såsom ljusa körsbär, lite hallon, tranbär och någon jordgubbe. En tydlig ton av nypon noteras. En fin örtighet håller sig framme. Tanninerna är rejält avrundade och smånafsar endast i munhålan. Alltjämt en trevlig och bra syra. Eftersmaken är något längre än medel. De röda bären får också sällskap av en något mörkare frukt typ blåa plommon samt ett finfint inslag av rosor och violer.

Vi dricker vinet över två dagar och det håller ihop på ett fantastiskt sätt. Detta är precis vad vi behövde för att skapa lite ljus i decembermörkret.

Betyg 4++

Jag ser i mina anteckningar att jag 2014 betalade omkring 300 kr för det här vinet och med facit i hand konstaterar jag att det var ett riktigt bra köp. Revello verkar sedan dess bytt importör i Sverige. Nu är det Petter & Gabriel genom Budbreak som importerar Revellos viner. På SB är priset nu 379 kr och det är årgång 2019 som gäller. Dags för en påfyllning med andra ord.

2010 Châteauneuf-du-Pape, Mas de Boislauzon

Ni har läst det på bloggen tidigare, men jag kan efter den gångna helgen än en gång fastslå att lamm, potatisgratäng och Ch9dP är en fullständig hit. Det har varit min uppfattning en längre tid, så när hustrun plockade fram lammrostbiff ur frysen, ja då gick jag ner i källaren och tog fram en flaska Ch9dP.

Mas de Boislauzon gör ett par olika cuvéer av Ch9dP. Quet deras prestigecuvée blev väldigt omtalad då Parker gav 100 p till årgång 2007. Jag drack min sista Quet från 2007 i december 2021. Mina tankar kan du läsa här. Även 2009 har jag druckit slut. Mina tankar finns här.

Deras flagskepp har namnet Tradition och den har jag druckit och skrivit om årgångarna: 2007, 2009, 2010 och 2012.  Ikväll är det dags för den sista flaskan av årgången 2010.

Den här vingården drivs av syskonen Chaussy och är belägen i den norra delen av appellationen.  Dom förfogar över 11,5 ha vinmark i själva Chateauneuf-du-Pape spridda på 15 olika fält och 20 ha i Cote du Rhone Villages. Sedan 2012 är  vingården certifierad som "agriculture biologique".  

Vi dricker den här kvällen deras standardcuvée "Tradition", som är gjord på druvorna Grenache 85%, Mourvèdre 10% och Syrah 5%.

Vinet har fått jäsa i cementtankar för att sedan få ligga till sig i 12 månader på foudres och cementtankar.

I doften möts vi av en sommarvarm mörk frukt. Rätt så stor och kraftig. Den mörka frukten dominerar förstärkt med Provencals finaste örter. En försiktig men ändå tydlig ton av pinjeträd förstärker den läkra doften.

Mycket från doften går igen i smaken. Den mörka bärkompotten är väldigt tydlig och dominerar till en början. Vi känner mogna björnbär, mörka körsbär, blåa plommon, hallon och aningens svartavinbär. Efterhand kommer örter, svartpeppar, lite rått kött och aningens lakrits. Tanninerna har rundats av ordentligt, men ändå tydligt närvarande och bjuder ett trevligt motstånd. Eftersmaken är något längre än medel. Frukten, örterna, svartpeppar och lakrits återkommer. Sötlakritsen tar för sig lite mer i eftersmaken och där tillkommer aningens mörk choklad.

Ett riktigt förbaskat gott vin, där alla bitarna sitter som dom ska.

Betyg 5-

Minns jag rätt betalade vi 265 kr på SB när vi inhandlade våra flaskor 2013. Årgång 2020 kostar på SB idag 315 kr. En mycket måttlig prisökning med tanke på att 10 år har gått och att kronan försvagats rejält sedan dess.

Mas de Boislauzon blev särskilt omskrivna då Parker gav 100p till deras prestigevin Quet av årgången 2007.

Priset på prestigevinet har verkligen sprungit iväg. Jag betalade på SB 399 kr för 2007:an. Något år senare kostade 2009:an 479 kr och 2020 kostade årgång 2015 696 kr. Idag är det årgång 2019 som finns på SB och nu är priset 746 kr.

2018 La Forêt, Chablis 1er Cru, Domaine Pinson

Domaine Pinson har länge tillhört mina favoritproducenter när det kommer till Chablis. Ofta har det varit deras Mont-de-Milieu

- årgång 2006 har jag skrivit om här och här

- årgång 2008 här och här

- årgång 2010 här

- årgång 2014 här.

- årgång 2015 här

-årgång 2018 här

La Forêt

- årgång 2017 här

- årgång 2018 här

Nu är det snart två år sedan vi drack årgång 2018. Riktigt bra då. Hur står den sig idag?

Producenten Domaine Pinson har hållit till i området mellan Vaillons och Montmains i Chablis sedan 1640-talet. Dom äger idag runt 14 ha vingårdar och producerar allt från enklare AOC-viner till mer komplexa viner från Premier Cru-lägen såsom Mont-de-Milieu, La Fôret, Montmains och inte minst Grand Cru-läget Les Clos.  

Idag är det Laurent och dottern Charlène Pinson som styr verksamheten. De använder inga kemiska bekämpningsmedel. Jorden plogas för att tvinga rötterna att söka sig långt ner i jorden.

Chablis Premier Cru La Forêt här har druvorna kommit från vinfält som ligger på västra sidan om floden Serein. Vingården La Forêt är en av tre vingårdar i den större (118 hektar) paraply-vingården Montmains. Pinsons del av av La Fôret sluttar i sydligöstlig riktning vilket innebär att de åtnjuter extra morgonsol och därmed mognar något bättre än de delar av vingården som har annan riktning och blir sedermera något kraftfullare än de från mindre fördelaktig exponering. Jordmånen är Kimmeridgian limestone med ett väldigt tunt ytskikt av grusig jord vilket ger en knivskarp mineralitet och syra i vinet. Vinstockarna är i genomsnitt 60 år gamla (planterade 1955). I sin La Fôret så använder Pinson endast det naturliga jästen som finns inneboende i vingården och vinet har lagrats i åtta månader på tre till fyra år gamla ekfat.

Källa: Importören Tryffelsvinets hemsida.

Jag tycker inte det hänt så särdeles mycket på de två år som gått sedan vi senast drack den här. Ung då och fortfarande hyfsat ung. Med detta sagt tycker jag att den är väldigt tillgänglig och dricks riktigt bra just nu.

Nu liksom då hittar vi en hel del gröna äpplen och citrus i såväl doft som smak. I doften fins en del gula stenfrukter, krita, krossad sten samt en finstämd blommighet.

I munnen är den mycket friskt med en fin krispighet. Förutom de ovan nämnda gröna äpplena och citrusen vill jag särskilt nämna persika, gula plommon och aprikoser. Vinet har en ordentlig och härlig syra, som skänker friskhet, krispighet och är mycket behaglig. I den medellånga eftersmaken noterar vi en viss floral ton samt en del krita och steniga mineraler. Äpplena känns nu mer gula än gröna. 

Ett mycket gott vin! 

Betyg 4

Den här flaskan köptes på hösten 2021 för 359 kr. Priset på SB har dragit iväg så att årgång 2020 kostar 499 kr.

2020 Les Abymes, Savoie, Domaine de Chevillard

Savoie är ett vinområde som passerat under min radar. En sökning på min blogg visar att det finns endast ett blogginlägg med ett vin från Savoie. Tidigt i höstas dök det upp en möjlighet att köpa en vinlåda med sex olika viner från vindistriktet Savoie.  Det var importören Pompette som erbjöd viner från producenten Domaine de Chevillard. Vi gjorde en beställning och i förra veckan testade vi den första flaskan.

Savoie ligger i den sydöstra delen av Frankrike, söder om Genèvessjön vid gränsen mot Schweiz. Ett mycket kuperat område med dalar som som fragmenterar området. Ett ganska så svalt klimat präglar också området. 75% är vinerna i Savoie är vita viner.

De gröna druvorna dominerar med lokala druvor såsom Jacquère, Altesse (Rousette) och Rousanne. På den röda sidan är det Mondeuse, Gamay och Pinot Noir som spelar störst roll.

Domaine de Chevillard omfattar idag cirka 10 ha i hjärtat av Combe de Savoie runt byarna Saint Pierre d´Albigny och Saint Jean de la Porte. Vinmakare är Matthieu Goury. 2016 tog han över familjens egendomar. All odling sker enligt ekologiska (organic) principer. Odlingarna ligger i branta sydliga och sydvästsluttande vinmarker med jordar av märgel och kalk. 

Vinifikationen sker alltid genom naturlig jäst och sedan lagring i ett år på gamla ekfat.

"Les Abymes" är till hundra procent gjort på druvan Jacquère. Druvorna kommer från en enda vingård, där stockarna har en ålder på 40 år. Vinfältet är beläget på 450 m höjd.   

Druvorna skördas för hand och pressas omedelbart i en antik vertikalpress från Champagne. Musten jäser på gamla fat med naturlig jäst och får sedan vila i elva månader på 225-liters ekfat.

I den friska doften hittar vi gott om gröna äpplen, gråpäron, mogen citrus, gula stenfrukter och krossad sten. En liten nätt floral ton smyger sig fram efter en stund.

I munnen känns det friskt med en bra syra. Precis som i doften noterar vi gröna äpplen, citrus och grå päron. De gula stenfrukterna känns nu som persika, nektariner och lite plommon. En fin örtighet liksom gula blommor noteras också. En tydlig mineralitet med krita och sten dyker främst upp i den medellånga eftersmaken.

Ett trevligt och gott vin.

Betyg 4

Blanc de Blanc, Marc Hebrart

Vi hade några rensade krabbor som låg i frysen. Hustrun hittade ett recept på canneloni med krabba som lät gott, så då var fredagsmaten spikad. Själv gick jag ner i källaren och plockade fram en flaska champagne från Marc Hebrart. Så mycket av Marc Hebrarts champagner har vi inte druckit. Jag hittar tre olika blogginlägg: 

- Mes Favorites bas 2017

- Brut Rosé

- Blanc de Blancs bas 2015. Det är den här champagnen vi dricker ikväll. Vår första flaska drack vi för tre år sedan. God redan då, men väldigt ung. Inte utan att det är med viss spänning vi drar korken och häller upp i våra glas.

Historien börjar 1963 med att Marc Hebrart flyttar till Champagne. Tar över en liten vingård och börjar tillsammans med sin fru att producera sin egna champagne. Idag omfattar verksamheten drygt 15 ha i 70 olika lägen i Premier och Grand Cru byar i Grande Vallée de la Marne. På den högra stranden (Cotes de Blancs) har dom vinfält i byarna Avize, Oiry och Chouilly med mestadels Chardonnay. På den vänstra stranden (Valle de la Marne och Montagne de Reims) i byarna Ay, Mareuil-sur-Ay, Bisseuil och Avennay-Val-d' Or kommer deras Pinot Noir.
Medelåldern på vinstockarna är 30 år. Pinot Noir utgör 70% och Chardonnay 30%.
Sonen Jean-Paul tog 1997 över verksamheten.
All jäsning äger rum på rostfria ståltankar med ett undantag, cuvéen RiveGauche-Rive Droite. Den senare får jäsa på ekfat.

Kvällens champagne är gjord uteslutande på druvan Chardonnay. 15% av druvorna kommer från Grand Cru-fält i Chouilly och Oiry. De resterande druvorna kommer från Premier Cru-fält i Mareuil-sur-Ay. Medelåldern på vinstockarna är närmare 35 år. Detta är en Non Vintage och görs vanligen på en mix av två eller tre årgångar, där basårgången ofta utgör 60-80 %. Med tanke på degorgeringsdatumet misstänker jag att basårgången är 2015.
Jäsningen har ägt rum på ståltankar. Det har fått ligga i cirka 36 månader på sin jästfällning innan den degorgerades 15 oktober 2019 och fick då en dosage på 7 gr/liter.

Jämfört med för tre år sedan har den utvecklats något. Alltjämt uppfattar jag den som ung men inte lika ung som då.

Doften är mycket frisk med massor av gröna äpplen och citrus. Här finns också en del krita, snäckskal och våta granithällar. Små instick av gula stenfrukter och tropisk frukt.

I gommen har smakerna djupnat jämfört med senast. Nu liksom då är det gröna äpplen och citrus som vi först känner. Idag upplever vi också att äppletonerna börjar dra åt det gula hållet. Vi noterar också några gråpäron, persika, gula plommon, en finstämd brödighet och aningens krita. En trevlig syra ger bubblet en fin friskhet. Eftersmaken är medellång och där dyker det upp någon tropisk frukt tillsammans med aningens fläder, brioche saltstänkt mineral. I avslutet ett elegant grapefruktbett. 

Betyg 4+

Det finns nog lite mer utveckling att hämta hem, så du som har någon flaska behöver inte ha bråttom.

Först Barrique och sedan Winnerbäck

I fredags var det dags för att se Lars Winnerbäck med band på Scandinavium. Mer om detta längst ner i blogginlägget

Vi startade kvällen på Barrique. Vår favoritkrog. Riktigt bra mat, god service, spännande viner och så gillar vi deras tänk med prissättningen på viner: inköpspriset+375 kr=priset på Barrique.

Jag åt en fantastisk Tri-Tip (toppen på rostbiffen från kalv) med tillbehören potatiskaka med västerbottenost, ostronskivling, saltbakad lök och rödvinssås. Sagolikt gott!! 

Vi drack till detta ett vin från Mallorca. Jag drack det här vinet innan Bruce Springsteenkonserten i somras och har sedan dess gått och längtat efter att dricka det igen. Val av vin var som ni förstår väldigt enkelt. Sa jag att det som en smäck till min Tri-Tip.

2018 Limited Edition Abacchus Wine, Bodega Maruccia. 

Frank Maruccia med rötter i vinnäringen både på sin pappa och mammas sida sålde sitt framgångsrika företag och köpte 2009 en vingård på 1,5 ha i närheten av den lugna och stillsamma byn Llucmajor på den södra delen av Mallorca. Produktionen ligger runt 10 000 flaskor, men med möjlighet att producera runtt 18 000 flaskor. Vinerna säljs enbart till medlemmar i "Club de Vino 953". Det här är en grupp vinälskare som delar Franks intresse och passion. Idag består gruppen av mellan 100 och 200 personer.

Vinet är gjort på Cabernet Sauvingon (50%), Cabernet Franc (25%) och Merlot (25%) dvs en så kallad Bordeaux-blend. Det har tillbringat nästan fem år på gamla ekfat. Spontanjäst, ingen klarning eller filtrering och dessutom nästan inga sulfiter. Ett naturvin med andra ord. Den görs i en begränsad upplaga om 300 flaskor

Doften börjar lite försiktigt med lite dova toner av jord, tobak, blyertspenna och höstlöv, men efter en stund i glasen är det en härlig, nästan mogen mörk frukt som tar över. Lite kryddor, eneträ och en diskret floral ton noterar vi också.

I munnen är det ett ganska så runt vin med en stor elegans. Inte lika kraftfullt och mulligt som doften indikerade. Den mörka frukten dominerar med svarta vinbär, blåa plommon, blåbär, hallon och björnbär, men här finns också, fast i mindre omfattning, örter, kryddor, lite kakao och kaffe. En fin och trevlig syra noteras. Tanninerna närvarar med att nafsa runt i munhålan på ett ytterst behagligt sätt. Lång eftersmak med ännu mera elegant frukt.

Vinet är som gjort för en köttbit. Visst är det gott på egen hand, men till vår mat växte det ytterligare.

Ett riktigt gott vin helt enkelt. Minns jag rätt ville Barrique ha 795 kr för en flaska. Inte många krogar som kan plocka framåt lika gott vin i den prisklassen.

Betyg 5-

Maruccia sålde sitt framgångsrika reklambolag och sadlade om

till

vinmakare. Med ena foten i Italien och andra i Tyskland hade Frank

redan som liten grabb varit med nere i vinkällaren. Frank gör viner

som ingen annan. Med sina helt egna idéer trampar han uppnnya

stigar och går oftast helt mot

strömmen. Vinerna blir lika unika. Bouqueten skvallrar om mustiga,

fruktiga viner med kraftfulla tanniner på 15 volymprocent. Men

icke, istället får du eleganta silkeslena viner med lång komplex

eftersmak och med 12,5%.

Vill du ha kraftfulla viner? – Drick något annat!

Gillar du Bourgogne - då kanske du har hittat en ny favorit från

Mallorc

Maruccia sålde sitt framgångsrika reklambolag och sadlade om

till

vinmakare. Med ena foten i Italien och andra i Tyskland hade Frank

redan som liten grabb varit med nere i vinkällaren. Frank gör viner

som ingen annan. Med sina helt egna idéer trampar han uppnnya

stigar och går oftast helt mot

strömmen. Vinerna blir lika unika. Bouqueten skvallrar om mustiga,

fruktiga viner med kraftfulla tanniner på 15 volymprocent. Men

icke, istället får du eleganta silkeslena viner med lång komplex

eftersmak och med 12,5%.

Vill du ha kraftfulla viner? – Drick något annat!

Gillar du Bourgogne - då kanske du har hittat en ny favorit från

Mallorc

Lars Winnerbäck i Scandinavium

Vilken konsert!!.Helt fantastiskt. Att vi fick två duetter med Lasse och Håkan gjorde ju inte saken sämre.

Många låtar från senaste albumet, som i mitt tycke är helt fantastiskt. Det toppades sedan med några gamla favoriter som "Hugga i sten" och "Om du lämnar mig nu"

Fyllda med riktigt god stämning och "feel-good" känsla åkte vi hemåt.

Beaujolais Nouveau 2023, Jean Foillard

Il est arrivé! Det glada tillropet dånar över vinvärlden den tredje torsdagen i november och betyder att årets Beaujolais Nouveau har anlänt till butikshyllorna. Detta är ett vin gjort på druvan Gamay.

Eftersom att druvorna skördas oftast i månadsskiftet september - oktober så var producenterna tvungna att ta fram en ny metod för att kunna sälja viner redan i mitten av november. Majoriteten av nouveau-viner görs med s.k. Kolsyrejäsning, Macération carbonique, eller en semi-kolsyrejäsning. Hela druvklasar placeras i stängda ståltankar, tyngden av de översta druvorna gör att druvorna i botten pressas sönder och jästen från skalen påbörjar en alkoholfermentering på juicen i botten. Koldioxiden som bildas av fermenteringen stiger i tanken och tränger igenom skalen på de hela druvorna som då genomgår en intracellulär jäsning, det vill säga att de jäser även fast de inte har blivit pressade och tillslut spricker de och den jästa musten rinner ner i tanken. Den här processen går snabbt, tar mindre än en vecka, och vinet blir lättsamt med lite tanniner och fruktiga aromer som påminner om godis, tänk dig körsbärsgodis och skumbanan. Ett simpelt vin som ska drickas direkt och gärna nedkylt. Det finns ingen komplexitet i vinet så leta inte efter kvalité, utan snarare efter kvantitet. 

Källa Stockholm Food hemsida

En sökning på Systembolagets hemsida ger 4 träffar. Årets Beaujolais Nouveau-viner ligger i prisspannet 99 -175 kr. På senare år har jag försökt komma över Jean Foillards tolkning. I år ligger den på 175 kr. Jag köpte precis som på tidigare år fyra flaskor. Den första flaskan dricks inköpskvällen dvs tredje torsdagen i november. Flaska nummer två dricks vanligtvis någon gång innan jul och de resterande två hamnar i källaren. 

Tanken med Beaujolais Nouveau är att vinet ska drickas tämligen omgående, men jag tycker att vinet växer och får lite mer karaktär med ett par års lagring. Jag har skrivit om detta i ett par blogginlägg bland annat här och här.

Jean Foillard odlar alla sina vinmarker ekologiskt och har gjort så sedan starten 1982. Inga tillsatser används under vinifikationen och vinerna buteljeras utan klarning eller filtrering. Totalt disponerar Foillard 15 ha. Merparten av odlingarna ligger på Côte du Py strax utanför byn Villiè-Morgon, men också ett  1 ha stort fält i Fleurie. De 4 ha som Foillard gör sin Noveau på kommer från vinstockar som är 40-60 år gamla och ligger utanför byn Villié-Morgon.

Ett mycket slankt, lättsamt och lättdrucket vin med en nästan liten yppig frukt. 

I doften hittar vi en hel drös röda bär förstärkta med lite kryddor och några örter. En viss blommighet (rosor) noteras liksom aningens lakrits. Så mycket av skumbanan märker inte vi.

I munnen möts vi av körsbär, mosade hallon, syrliga jordgubbar, lite lingon och tranbär. Lättsamt och nästan lite josigt. Aningens vitpeppar och några örter. En rätt så rejäl syra. Små nätta tanniner. På det hela väldigt lättdrucket och lättillgängligt.

Betyg 3++

2013 Le Serre Nuove dell´ Ornellaia

Bolgheri är en liten by i den västra delen av Toscana endast några mil från Medelhavet. I vinkretsar har den blivit känd för att det är där dom gör viner på franska druvor eller bordeauxblandningar om en så vill, som går under namnet supertoscaner. Här görs de båda ikonvinerna Ornellaia och Sassicaia.

1981 anlade Lodovico Antinori vingården Ornellaia. Det var ett projekt för att skapa en ny prestigefylld gård i den vackra och då nästan orörda delen i närheten av Toscanas kust som kallas Maremma. Redan från begynnelsen var det franska druvor som odlades. Egendomen omfattar idag runt 100 ha och består av ca 70 st individuella vingårdslotte belägna 5-12 km från kusten. Idag är familjen Frescobaldi en av huvudägarna.

Första vinet heter helt enkelt Ornellaia. Andra vinet är det vi dricker ikväll dvs Le Serre Nuove och tredje vinet är Le Volte. I deras portfölj finns också tre vita viner samt ytterligare ett rött.

Vi har tidigare hyllat årgångarn 2007, 2009, 2010, 2011 och 2012. Klicka på årtalet och du får våra tankar om just den årgången. Ikväll är det vår första flaska från 2013 som vi tar oss an. Varje årgång har sin unika mix av druvor. Årgång 2013 var blandningen Cabernet Sauvignon (36%), Merlot (32%), Cabernet Franc (20%) och Petit Verdot (12%). Druvorna kommer från deras lite yngre vinstockar.

Druvklasarna avstjälkas. Varje druvsort och varje vingårdslott vinifieras var för sig. Jäsningen äger rum på ståltankar. Det pumpas sedan över på franska barriquer (25% nya och 75% gamla), där det får vila i tolv månader. Det är först därefter de olika druvsorterna blandas till ett vin och det får sedan tillbringa ytterligare tre månader på dessa barriquer innan det är dags för buteljering.

Det har snart gått närmare tre år sedan vi senast drack årgång 2011. På bloggen skrev jag Ett vin som lämnat ungdomen bakom sig, men ännu inte gått in i något mognadsstadie.

Nu tre år senare har det börjat smyga sig fram en del mognadstoner. 

Doften börjar med höstlöv, läder och aningens jord, men rätt omgående är det den mörka lite mogna frukten som tar över. Lite örter, kryddor och aningens blyertspenna noterar vi också. En mycket angenäm doft.

Vi smakar och konstaterar att detta är ett sjutusan till vin. Komplexa smaker och väldigt elegant med en perfekt balans mellan smaker, syra och tanniner. Sagolikt gott helt enkelt.

Här finns en stor frukt som börjar få en del mognadstoner. Vi kan känna körsbär, svartavinbär, hallon, björnbär och blåa plommon. När frukten börjar klinga av träder ett knippe torkade örter in på arenan tätt följd av en fin samling kryddor. Tanninerna är närvarande visserligen är kanterna avrundade, men inte mer än att de smånafsar i munhålan. Eftersmaken är längre än medel och där återkommer den mörka frukten, örterna och kryddorna, men nu i sällskap med aningens vanilj, choklad, lite mocca, lakrits och läder.

Betyg 5-

Ett helt fantastiskt vin  som var den perfekta matchningen till grillad entrecôte, ugnsbakad amandinepotatis, svampsås och de sista resterna från växthuset i form av tomater.

Vi köpte våra flaskor på SB någon gång 2015/2016 för 419 kr. Just nu finns det inga flaskor på SB. Jag tror att den senaste årgången var 2021 och den gick lös på 519 kr.

2011 Vaio Armaron, Serego Alighieri

 Ja, så var CL-fotbollen åter igång. Halva gruppspelet är avklarat och kommande matcher är avgörande för vilka lag som ska ta sig vidare. Vi valde se matchen Milan vs PSG. Italien mot Frankrike. Så klart fick ett glas amarone tillsammans med några ostbitar följa oss igenom matchen.

Vaio var den första amaonen som en gång i tiden hamnade på Systembolagets hyllor. Jag tror att det var 1994. Vaio var också en av de första amarone som jag föll för, vilket fick som följd att jag inhandlade årgång efter årgång. Den var i Sverige mycket rimligt prissatt, men detta kom att ändras dramiskt 2019 då priset justerades från 399 kr till 699 kr. Idag kostar årgång 2015 799 kr på SB.

Den som vill läsa vad jag tyckt om andra årgångar klickar på respektive årtal:  1993, 1997, 2003, 2004, 2005, 2006, 2007,  2008, 2009, 2011 och 2012 Noteras ska att det 2010 inte gjordes någon Vaio.

Det här är en amarone som behöver många år i källaren för att riktigt komma till sin rätt.  Ett riktmärke kan vara årgången  plus tio år. Årgång 2011 borde med andra ord börja närma sig sin topp. Visst har jag druckit unga Vaio, men jag har då låtit dom luftas i karaff  runt fyra timmar.

Druvmixen verkar vara den klassiska dvs Corvina 65%, Rondinella 20% och Molinara Serego Alighieri 15%. Det är en särskild klon av Molinara som endast finns på Alighieris gård. Vinet lagras 3 år på ekfat och liggare av slavonsk ek. De sista 4 månaderna ligger det på fat av körsbärsträ.

Vinfälten, där  druvorna odlas, ligger på  den pampiga gården Serego Alighieri runt den lilla byn Gargagnago. Gården har sedan 1353 varit i familjen Alighieris ägor. Vinerna görs i samarbete med Masi sedan 1973.

Jag drack den här för tre år sedan (nästan på dagen).  Jag bedömde den då som ung och att ett par år i källaren skulle göra den gott. Nu är den vansinnigt god. Den är nog så bra den kan bli, vilket betyder att det finns få bättre amarone att uppbringa på det här klotet. Alkoholen är helt infångad och integrerad i frukten. Massiv och intensiv frukt i såväl doft som smak. Inga portvinstoner eller alltför mogen frukt. Alla bitar har som ni förstår fallit på plats. Det är så här vi vill ha vår amarone. Äger du någon faska så är du lyckligt lottad. Själv har jag bara en kvar. Den kommer säkert hålla sig på topp i många år till, men känner jag mig själv så kommer den säkert gå åt nästa år när vi har många jämna födelsedagar att fira.

Vi häller upp två glas två timmar innan avspark. Vi möts omgående av en förförisk doft. Både kraftig och intensiv packad med mörk frukt, örter, kryddor, kakao, lite, lite torkad frukt samt aningens hemkola. Inledningsvis noterade vi lite jord och tobak.

I munnen växer den här amaronen ytterligare. Hög komplexitet, intensiv frukt och mycket elegans. Vi låter vinet virva runt i gommen och här finns underbara, lite söta och mörka körsbär, mogna björnbär, hallon och blåa plommon. Vi noterar också en del örter och kryddor samt lite kakao, torkad fruktoch hemkola. Vinet är mjukt och runt, men tanninerrna finns där avrundade och fina. Tillsammans med en finstämd syra bjuder tannierna på ett behagfullt motstånd. Eftersmaken är gigantisk med en magisk mörk frukt förstärkt med den lilla bitterheten från kvalitetschoklad, någon droppe espresso och körbärskärnor.

Vi struntar i alla trender och mode och konstaterar att när amarone är som bäst, såsom Vaio 2011 är idag, så är det ett världsvin och precis det som vi älskar så mycket.

Betyg 5