tisdag 1 juli 2014

Verona, Valpolicella och Villa Monteleone

Inte ett inlägg på nästa två veckor. Det betyder endast en sak. Vintankar är ute och reser och precis så har det varit. Tre dagar i Verona (mer om detta senare) och en veckas boende hos Lucia på Villa Monteleone. En avstickare till Gardasjöns norra strand och en dag i Rovereto. Ja, den som gjort en resa har onekligen en del att berätta. Det kommer därför att bli en serie inlägg om våra upplevelser i huvudsak sett ur ett mat- och vinperspektiv. Kanske inte alltid i kronologisk ordning.
Precis som för två år sedan så hade vi bokat gårdshuset på Villa Monteleone. 800 euros för en vecka. Väldigt prisvärt.
Dryga fem kilometers gångväg till Fumane och alla dess vingårdar. 2,5 km till Brunellis, knappt en halvtimmes promenad till Groto de Corgnan (restaurangen).
Cyklar finns det också att låna.

 Ett helt perfekt boende  för oss dvs hustrun, jag själv och de båda vännerna V och A.
En bottenvåning  med fullt utrustat kök. På plan två huserade hustrun och jag. Stort sovrum, stor toalett och med tvättmaskin. På plan tre bodde V och A och även där stort sovrum och en stor, fin toalett.
Samtliga frukostar och några andra måltider åt vi på hemmaplan.
En mycket trevlig promenadtur mellan fyra vattenbrunnar eller fontäner om man så vill. Turen sträcker sig igenom Alighieris vinfält.

Den underbara trädgården eller snarare parken bakom Lucias Boningshus fastnade visst inte på något kort, men något mer rofyllt kan man knappast tänka sig: koltrastens sång, ekorrarna som leker tafatt, lugnet och harmonin. Detta är ett litet paradis!!


Vi hade bokat in en lunch med tillhörande vinprovning med Lucia. Underbar mat, gott vin och trevligt småprat.
- Lite charkuterier
- Penne med en underbar tomatsås
- Grillad kotlettbit
- Tre sorters ostar
- Mandelkaka eller snarare paj
- Kaffe

Lucias viner håller genomgående en hög klass.
Det enkla Valpolicella Classico "Campo Santa Lena" har sin egna charm i all sin enkelhet. En av de bättre basvalpolicellor vi smakade under resan.

Ripasson "Campo San Vito" årgång 2011 är hysteriskt bra. Inga försök att imitera  amarone. Den lever helt på egna meriter. Ett underbart matvin med körsbär, lite mörka bär och örter i centrum. En viss stramhet finns här som gör att det passar bra till många maträtter. Resans bästa Ripasso!!

Amarone 2008 hade vid det här tillfället en liten tydlig alkoholhetta. Vi drack en flaska som avslutning på hela resan och vi lät den få dryga två timmar på karaff och då kändes alkoholen betydligt mindre. Villa Monteleones Amarone har sedan årgången 2005 varit extremt bra, men 2008:an levererar inte riktigt på samma sätt, även om den inte på något sätt är dålig. Våra förväntningar på VM:s Amarone är oerhört höga.
Här finns en härlig mörkfrukt parad med lite örter, russintoner och mörk choklad. Smålätta, sammetslena tanniner och en syra som skänker friskhet höjer upp vinet.

Villa Monteleone har alltid med sin Recioto Pal Sun haft en speciell plats i Vintankarhjärtat. 2011:an är inget undantag. Sötheten och friskheten gör det här till en av våra absoluta favoriter. Mörka körsbär, russin och kakao gör det det här till en favorit, då det vankas deserter med choklad eller nötter/mandlar som huvudingredienser.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar