En mycket speciell midsommar, då vi fortsätter med den sociala distanseringen. Hustrun och jag satt på vår kant. en bra bit därifrån satt brodern med familj. Övriga vänner som vi så ofta firat midsommar med höll sig hemma på sina kanter.
Vi grillade entrecote från Tjolöholm. Ett alldeles underbart kött. Potatissallad gjord på egen färskpotatis och grönsallad från det egna trädgårdslandet.
2015 Pa´Riondo, Brunelli
Ni som följer min blogg vet att Brunelli i San Pietro in Cariano är en av mina största favoriter bland vinmakarna i Valpolicella. Åtskilliga inlägg om deras viner har det blivit sedan vårt första besök på sommaren 2014. Deras båda riservor är något bland det godaste jag vet och deras ripasso går i en stil som verkligen tilltalar mig.
En fin och frisk doft av mogna mörka bär, en del plommon, hyggligt med örter och kryddor och unset vanilj.
I munnen känns det lite slankare och kanske något stramare än vad många andra ripasso gör. Det här är ju något jag gillar. Det gör Brunellis ripasso mer lämpad för en mängd maträtter. Vi hittar mörka körsbär, lite skogsbär, en del örter och en markerad ton av svart peppar. Eftersmaken är något längre än medel och vi kan vi känna förutom de mörka körsbären och kryddorna även smaken av mörk choklad, espressokaffe och körsbärskärnor.
Betyg 4
På SB är det årgång 2016 som gäller och den kostar den 201 kr, men dessvärre är den noterad som tillfälligt slut hos leverantören.
2018 La Cengia, Begali
Strax söder om Pedemonte i den klassiska Valpolicelladalen ligger den lilla byn Cengia. Där finner man producenten Lorenzo Begali som tillsammans med sin fru Adriana, dotter Tiliana och sonen Giordano driver denna anrika gård. Här har man producerat vin sedan början av 1900-talet.
Jag besökte dom 2015 i sällskap med Club Amarone, vilket resulterade i ett blogginlägg. Du kan läsa mina tankar här.
Deras Ripasso är gjord på druvorna Corvina (65%), Rondinella (30%) och diverse andra druvor (5%). Det är samma druvmix som i deras vanliga Valpolicella Classico. Dom låter helt enkelt det vinet jäsa en andra gång med rester från amronetillverkningen. Vinet får sedan vila upp sig i 10-12 månader på stora ekfat (2000-liter) innan det buteljeras.. Nu är det ett tag sedan jag drack Begalis Ripasso. Jag ser i att jag bloggat om årgångarna 2007 och 2009 och att jag då gillade vad jag drack. Klart jag är nyfiken på hur den här unga Ripasson ska smaka.
I doften är det mörka skogsbär tillsammans med körsbär som dominerar. Här finns också fina medelhavsörter, någon svart oliv och unset torkad frukt. En trevlig och finstämd doft.
I munnen är det de mörka körsbären som dominerar förstärkta med några hallon och björnbär. En liten ton av blåa plommon kan också noteras. Här finns tydliga örter av medelhavsursprung. Bra syra.Smånafsande tanniner. Eftersmaken något längre än medel.
Det här är en riktigt bra ripasso i en stil som vi verkligen gillar. Ett ungt och mycket friskt och fräscht vin utan några som helst ambitioner att vara amaronelikt. Helt enkelt ett vin som lever på sina egna meriter.
Den andra jäsningen med amaronerester ger vinet ett djup och större komplexitet än vad deras Valpolicella Classico har.
Betyg 4-
Priset på SB är 207 kr. Just nu är det slutsålt, men var på alerten när det dyker upp igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar