Häromdagen redovisade jag semifinalernas Amarone. Idag blir det finalens. Det blir då min absoluta favorit-Amarone. Ni som följer bloggen vet så klart vilken Amarone jag menar. Frågan blir vilken årgång ska jag välja? Jag bestämmer mig för 2012.
Suget efter att få resa till Valpolicella och träffa dessa fantastiska vinmakare tilltar. Det blir ingen resa i år, men kan spridningen av Coronaviruset hållas nere och vaccinationstakten i Europa öka, så är det Valpolicella som står högst på önskelistan under 2022. Vi drömmer om att åter få boka in oss några dagar på Brunellis Vingård i San Pietro in Cariano. Jag skrev en artikel 2019 på Club Amarones hemsida om ett veckoslut där.
Druvblandningen är ungefär den samma år från år. Titari är gjord på druvorna Corvina och Corvinone (75%), Rondinella (15%) och Oseleta (10%).Druvorna kommer från en och samma vingård, som ligger cirka 450 m över havet. En första selektering görs ute på fältet, då druvorna plockas. En andra selektering görs efter att druvorna torkats. Druvorna torkas i cirka fyra månader innan de pressas. Jäsningen äger rum i 40 dagar vid en låg temperatur. Vinet får därefter mogna under 36 månader på nya ekfat innan de buteljeras. Slutligen får det vila ett år på flaska innan det släpps ut på marknaden. Årsproduktionen av Titari är runt 3 000 flaskor.
För ett par år sedan arrangerade jag en vertikal på årgångarna 2009, 2010, 2011, och 2012. Klickar du på den här länken så kan du läsa om den provningen. Årgång 2013 här och 2015 här
Vi låter vinet få knappt två timmar i glasen innan vi börjar att avnjuta vinet samtidigt som fotbollen börjar.
Redan här kan jag avslöja att detta är en fantastisk Amarone. Väldigt njutbar nu och har många goda år framför sig.
Doften börjar med läder, jord och lite tobak, men den ljuvliga mörka frukten tar rätt så omgående över föreställningen. Intensiv och kraftfull. Strax därpå kommer örter och kryddor, där vi särskilt noterar tonen av svartpeppar. I mindre omfattning och i små pustar får vi torkad frukt, kakao, hemkola och aningens, aningens vanilj.
Ett alldeles ljuvligt vin att bara sitta och dofta på. Vi kan känna oss som tjuren Ferdinand i Walt Disneys berättelse, som sitter under korkeken och doftar på blommorna. Fast för oss är det Bruellis Campo del Titari.
Vi går över till att smaka på vinet. Det här är inget en tar i stora klunkar. Varje liten sipp är en stor njutning och så komplex av eleganta smaker som bara en fulländad amarone kan vara. Den intensiva mörka frukten börjar som sig bör med mörka lite söta körsbär, som omgående får sällskap av solmogna björnbär, skogshallon, blåa plommon och några enstaka svarta vinbär. Mmm så läckert. Så kommer nästa lager av örter och kryddor. Återigen den magiska frukten. En finfin syra ger en bra friskhet. Tanninerna är där. Mjuka men ändå tydligt närvarande med att bjuda motstånd. Och så avslutningen med en eftersmak där superlativen inte räcker till. Mörk choklad, några droppar espresso, körsbärskärnor, lite svartpeppar och aningens hemkola.
Ja ni hör hur det låter. Vi dricker vinet över två dagar, men med en liten slatt kvar till dag tre. Precis lika gott den första lilla klunken som den sista.
Betyg 5
Årgång 2012 är sedan länge slutsåld. Årgång 2015 verkar finns på SB till 757 kr.
Italien blev i mitt tycke värdiga Europamästare. Campo del Titari en mästerlig Amarone.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar