Tre viner från systrarna Suavia: Le Rive, Monte Carbonare och Massifitti.

Vi har under december druckit tre viner från systrarna Suavia. 

Familjen Tessari har bott och verkat i Soave sedan 1800-talet. Det var 1982 som föräldrarna drog igång en egen produktion av vin. Nu är det barnen, de tre systrarna, Meri, Valentina och Alessandra som ansvarar för verksamheten på den 12 ha stora vingården belägen på kullarna runt byn Fittà några km från Soave. Odlingen sker enligt organisk-biologiska metoder.

Foto lånat av Clubamarone

Vi har själva ett oförglömligt minne från en söndagslunch med Meri vid Gardasjöns strand i San Vigilio. Vår avslutningsdag på en resa med Club Amarone. Du kan läsa om den provningen här.

2013 Le Rive Soave Classico.
Ett vin gjort enbart på druvan Garganega. Druvorna har plockats då dom är lite lätt övermogna. 70% av druvorna får jäsa på ståltankar och resterande 30% på ekfat. Vinet får sedan mogna i cirka 15 månader på sina respektive fat, därefter blandas vinet och får mogna i ytterligare 15 månader på ståltankar.

Ett underbart vin, som också är min favorit bland deras viner.
Kanske Soaves bästa vin enligt Vintankar.

Doften är ganska så stor och har en härlig fruktighet där diverse tropiska frukter och persika tillsammans med nysprängd sten, citrus och örter dominerar intrycken.

Visst är det en angenäm, intensiv och stor doft, men det är ändå när vi smakar på vinet som vi helt och hållet faller för det.

Smaken är ovanligt kraftig för att vara ett soavevin. Den gula frukten: plommon, aprikoser, persika bildar tillsammans med lite citrus, gula äpplen, passions frukt en bädd av sammetslena smaker. Elegans och friskt på samma gång. Det finns en viss mjuk smörighet. En god vän uttryckte det som som gul sammet, vilket inte är någon dålig beskrivning. Hög komplexitet för på den gula fruktbädden vilar mineraler (kritiga och steniga), några örter och kryddor liksom bröd och någon liten ton av pinjeträd. Lång eftersmak
Betyg 4+
Det verkar slutsålt på "Bolaget", men annars är priset 245 kr.

2015 Monte Carbonare
Systrarna Suavias mest prisbelönta vin. Den här årgången erhöll Tre Bricchieri av Italian Wines.
Precis som Le Rive är det gjort enbart på druvan Garganega. Fast druvorna till Monte Carbonare plockas inte övermogna. Vinet får jäsa på stålfat och får också ligga till sig i femton månader på stålfat. Här har vi ingen ek inblandad.
Vad vi tyckt om tidigare årgångar kan du läsa genom att klicka på resp årtal: 2011, 2012 och 2013.

Doften är frisk med citrus, gula äpplen och gula stenfrukter i centrum, men det är ändå de tydliga mineralerna från vulkanjorden som ger vinet en enastående karaktär: regnvåta stenar, krossad flinta stenar och stendamm. Ett lätt floralt inslag tillsammans med aningens honung spetsar till doftintrycken.

I munnen har det en krispigare och friskare framtoning än Le Rive. Syran är också mer påtaglig. Bra tryck i smakerrna: citrus, gula äpplen, gula stenfrukter, skifferhaltiga mineraler och så den fina lilla blommigheten. Ni känner igen smakerna från vad jag skrev om doftintrycken. Eftersmaken något längre än medel och här dyker det upp en del örter, grapefrukt aningens honung och lite sälta.
Betyg 4
Även detta verkar slutsålt på SB annars är priset 203 kr.

2014 Massifitti
Vinet är gjort uteslutande på druvan Trebbiano di Soave. En gammal druvsort som var på väg att glömmas bort, trots att den odlats just i Soave under några tusen år.
Massifitti görs på druvor från vinrankor som är dryga tio år gamla och som kommer från en vingård belägen på en höjd av 300 m över havet. Jordmånen är vulkanisk, vilket också kan spåras i det mineralrika vinet.
Druvorna pressas direkt efter skörd. Musten separeras från skalen och får jäsa i ståltankar utan skalkontakt. Temperaturen sänks så att malolaktisk jäsning undviks. Vinet får sedan mogna i femton månader på ståltankar innan det buteljeras.

Färgen har en blekgul ton.

Doften bär tydliga spår av den vulkaniska och därmed mineralrika jorden som vinrankorna vuxit i. Vi noterar en ton av citrus, vilket vi associerar med limeskal, vita blommor med en tydlig jasminton. Gula stenfrukter, aningens päron och lite örter. En mycket trevlig doft.

I munnen känns vinet friskt, krispigt och visar upp en härlig och stor syra. Precis som i doften är inslaget av mineraler från vulkanjorden påtagligt, men här finns också stora inslag av gula äpplen, persika, lite päron, örter och en försiktig liten blommighet.
Smakerna är inte lika intensiva och stora som i de båda andra vinerna. I Massifitti känns de mer försiktiga, men ändå tydliga. Vinet blir ett fint komplement till fiskrätter där fiskens egna smak ska spela huvudrollen ex torskrygg med skirat smör och pepparrot. Eller varför inte räkfrossa!

Betyg 4-

Precis som med de båda andra vinerna står det på SB:s hemsida att vinet är tillfälligt slut hos leverantören. Priset är 203 kr. Jag tycker alla tre vinerna är köpvärda även om jag håller Le Rive som det bästa. Naturligtvis kommer jag fylla på med de nya årgångarna när de anländer till "Bolaget".

2016 Langhe Chardonnay

I början på december fick vi ett par flaskor från importören Malchamax. Vi har tidigare skrivit om 2013 Barbaresco, Bel Colle och 2008 Amarone Riserva, Corteforte. Nu dags för ett vitt vin från Piemonte gjort på druvan Chardonnay.

1976 drog bröderna Franco och Carlo  Pontiglione och Giuseppe Priola igång sitt vinmakande. Strax utanför den lilla staden Verduno någon mil norr om La Morra hittar du deras vineri och vinkällare. Vingårdarna finns dels runt själva staden Verduno och dels några mil längre norrut i Barbaresco-området. Detta gör att dom tillverkar både Barolo-viner och Barbaresco-viner liksom röda viner på druvorna Barbera och Dolcetto samt Langhe Nebbiolo och Nebbiolo d´Alba. På den vita sidan gör dom druvrena-viner på Arneis, Favorita, Chardonnay och Moscato.
Från och med augusti 2015 ingår dom i familjeföretaget Bosio Family Estate.

Chardonnaydruvorna har vuxit på vingårdar utanför byarna Barbaresco och Treiso.
Druvorna pressas och musten får ligga i 36 timmar med skalkontakt vid en låg temperatur.. Jäsningen äger rum under 20 dagar på ståltankar (70%) och nya ekfat s k Tonneaux (30%). Vinet får sedan ligga i 6 månader på sin jäst innan det filtreras och buteljeras.

Färgen har en halmgul ton med några stråk av en skirig grönska ut mot glaskanten.

I doften kan vi känna grön/gula äpplen, några gula stenfrukter, en liten finstämd ton av citrus, en nyans av våt grusgång och en viss floral ton. På det hela en inbjudande och trevlig doft.

I munnen tar vinet för sig mer än vad det gjorde i doften. Det  ger en frisk och ganska ungdomligt intryck.
Kanske inget stort vin för den fina middagen, mer ett användbart vin till den vardagliga maten vare sig det handlar om fisk- eller kycklingrätter.
Det finns en trevlig fruktig framtoning som vi gillar:gula äpplen, aprikos, gula plommon, någon ton av ananas och lite citrus. En viss mineralitet som drar mot våta stenar noteras liksom en försiktig ton av rostade fat.

Betyg 3++
Vinet finns i beställningssortimentet och kostar 267 kr.

2004 Barbaresco Campo Quadro, Punset

Årets första dag. Lite för snabbt för att summera 2017, men en återblick på december visar att det finns ett antal viner vi druckit, som förtjänar några rader i en bloggpost. Den här Barbarescon var strålande bra och kan bara inte gås förbi.

Producent är Punset. Namnet lär härröra från ett gammalt ord som på dialekt betöd "Bella collina o punta", som fritt översatt betyder vacker kulle eller punkt. Här förfogar dom över ca 20 ha vinodlingar. Deras Barbarescoviner kommer från vingårdarna San Cristoforo, "Campo Quardo och Basarin.
Vintillverkningen bedrivs efter organisk/biologiska metoder och detta påbörjades redan 1987. Idag är det Marina Marcarino som bär ansvaret.
Vingården ligger på kullarna som blickar ner mot den gamla byn Neive, någon mil nordost om Alba i Piemonte.
Du som vill veta mer om kvinnan bakom den här vingården klickar på den här länken.

Här är det endast Nebbiolo som ingår och som kommer från den 1 ha stora vingårdslotten "Campo Quadro". Vinet får, beroende på årgång, tillbringa mellan 15-24 månader på tunnor av fransk ek

Här finns en mycket fin doft av lite ljusare körsbär, jord, läder och tobak. Efterhand dyker det även upp en del andra röda bär, rosor och violer samt lite nyponpulver.

En första klunk signalerar ett slankt och friskt vin med en viss stramhet. Vinet känns inte direkt ungt längre, men det är ju tretton år gammalt så vi överraskas ändå av friskheten. Riktigt gott!!
I munnen kan vi omgående notera en god samling röda bär: syrliga körsbär, lite hallon, några smultron och nypon, men även en liten mörkare ton kan vi notera efter en stund i glaset. Här finns också örter och kryddor, en diskret ton av chakuterier samt ett visst blommigt inslag. En rejäl syra. Tanniner som biter. De senare har mjuknat något sedan vi senast drack det. eftersmaken är lång. Och genomgående känns vinet mer elegant än kraftfull.
Betyg 4++

Vinet är köpt hos Cibi e Vini i Köpenhamn för 295 DKK.

Brunelli december: Campo del Titari Amarone Riserva

Ett år går fort. När jag i januari skrev den första månadsrapporten kändes december väldigt avlägset, men nu är vi där. Det här projektet hade ju inte varit möjligt om inte Alberto ställt upp med bilder och information. Det är helt och hållet hans förtjänst att jag lyckats få ihop en rapport för varje månad.

Det har blivit dags att förmedla lite om vad som hänt under december på "vår" vingård dvs Az Agr Brunelli. Vi har varje månad under 2017 skrivit lite om vad som hänt på vinfälten, i källaren och på deras gård. Du hittar nedan en länk till varje månad

Nedan hittar du länkar till årets föregående månader:
Januari- Campo Inferi
Februari- Bianco di Custoza
Mars-Corte Cariano
April. Ripasso
Maj: Carianum
Juni: Campo del Maestro
Juli:Overnight (rosé) och Pa´Riondo (vitt)
Augusti: Valpolicella Classico och Superiore
September: Resol
Oktober: Amarone della Valpolicella
November: Recioto

Vi har också varje månad presenterat ett av deras viner. Vi inledde året med deras Riserva Campo Inferi och vi avslutar året med Riserva Campo del Titari. Vi får på så sätt året inramat av två Amarone i världsklass.

December har bjudit på ett varierat väder i Valpolicella. Ett ordentligt snöväder drog in i början på månaden, men snön låg kvar endast någon dag. Många dagar har varit  fyllda med solsken, medan nätterna har varit kalla och temperaturen tagit sig ner mot nollpunkten. Ett för vinbonden bra förhållande. På dagtid har dom kunnat jobba på vinfälten med att beskära vinrankorna samtidigt som nätterna gör att vinplantorna fortfarande "sover".

Det har varit en ganska torr höst med inte alltför mycket dimma och dis, vilket är gynnsamt för torkningen av druvorna. Fukten kan annars vara ett problem med svampangrepp, men inte så i år.

Årets tidiga skörd har också resulterat i att Brunelli redan strax före jul pressade de torkade druvorna till Recioto och Amarone (inte deras riservor Inferi och Titari). En provning av druvmusten gör att deras förväntningar är mycket stora på årgång 2017. Nu är jäsningsproceduren igång.

Luigi Brunelli composer of magic wines and poems.

Campo del Titari håller Brunelli på att testa från några olika fat. Den lovar mycket!!
2013 kan vara en riktigt stor årgång!

Custoza 2017 buteljerades i början på december med den nya etiketten.
Även deras Valpolicella Classico och Valpolicella Superiore har fått nya etiketter, så att de stämmer designmässigt överens med övriga viner.

Det har som ni förstår varit full aktivitet i vinkällaren.
December är också en månad där det är mycket att göra i "Vin-shopen". Många kunder kommer för provningar och inköp inför jul- och nyårsfirandet.
En hel del viner har också skeppats iväg till USA och andra länder. Allt ska fram innan julfestligheterna drar igång.

Vårt månadsvin under december har varit Campo del Titari. Ett av de absolut bästa Amarone-viner som finns. Vi har under december testat årgångarna 2009, 2010, 2011 och 2012.
Druvblandningen är ungefär den samma år från år.

Titari är gjord på druvorna Corvina och Corvinone (75%), Rondinella (15%) och Oseleta (10%).

Druvorna kommer från en och samma vingård, som ligger cirka 450 m över havet. En första selektering görs ute på fältet, då druvorna plockas. En andra selektering görs efter att druvorna torkats. Druvorna torkas i cirka fyra månader innan de pressas. Jäsningen äger rum i 40 dagar vid en låg temperatur.

  Vinet får därefter mogna under 36 månader på nya ekfat innan de buteljeras. Slutligen får det vila ett år på flaska innan det släpps ut på marknaden.

Årsproduktionen av Titari är runt 3 000 flaskor.

Nästan samtidigt som Valpolicella fick snö, så fick vi det också på den svenska västkusten. Vår snö stannade ett halvt dygn längre. 

Årgång 2009 känns helt fullmogen nu och är i ett underbart drickfönster, med alla nyanser fullt utvecklade. Den är med andra ord på sin topp och kommer nog att vara så något år till.
Vi har låtit den få knappt två timmar i karaff. Vi möts av en stor doft med massor av mörka bär, kryddor, kakao och lite vanilj samt en finstämd ton av torkad frukt. En alldeles underbar doft!

Vi tar en klunk. Oj, det är är ju bara så gott. Så fullpackad av fullmogna smaker. De söta mörka körsbären, de solmogna björnbären, den lilla tonen av skogshallon är en sådan underbar inledning. Ganska så omedelbart ansluter örter, lite steniga mineraler och kakao. Syran är fortfarande alert. Tanninerna har rundats av ordentligt, men dom finns där alltjämt och bjuder det där härliga lilla motståndet.
En nästan magisk eftersmak får oss att sitta och småsmacka hela tiden. Ljuvliga söta mörka körsbär, lite torkad frukt, mörk choklad med en bitterljuv touch och någon liten ton av espresso.
Hysteriskt gott!
Betyg 5

Årgång 2010

Det svagaste kortet i den här fyrlingen.  Ändå ett fantastiskt vin. Det enda som fått ett minustecken bakom sin 5:a. Ja ni förstår själva.
Det är klart att mycket av det vi kände i 2009  går igen i 2010, men smakerna har inte samma djup, inte samma intensitet eller mognad. Nu är ju årgång 2009 dels alldeles enastående god samtidigt som det redan nått en formidabel topp. Årgång 2010 tycker jag mognar lite långsammare och även om det är ganska nära sin topp är det ändå inte riktigt där.
Betyg 5-

Årgång 2011
Ett sagolikt vin, rent av magiskt. Förra hösten var alkoholhettan påtaglig och det krävdes bortåt 6 timmars luftning för att vinet skulle komma till sin rätt. Nu (dec 2017) räcker det med 2-3 timmar och alkoholen är i ganska hög grad, om än inte fullt ut, infångad av frukten. Årgång 2011 har fortfarande kvar en hel del av sin ungdomlighet i den komplexa mörka frukten: söta, mörka körsbär, solmogna björn, några mörka skogshallon, aningens sv vinbär och några blåbär. Örter, lite torkad frukt, kakao, lakrits och finmalda kryddor. I doften har 2011:an en mer tydlig ton av läder, kompostjord och tobak än vad 2009 och 2010 har.
Eftersmaken är ju bara så lång och läcker. Den har det där fina lilla bittra avslutet som får oss tänka på espressokaffe, körsbärskärnor och riktigt mörk choklad. Det finns också en väldigt fin syra och tydliga tanniner. De senare smånfsar lite grann och bjuder ett försiktigt motstånd.
Betyg 5

Årgång 2012
Dryga två månader sedan jag senast drack en 2012:a. Riktigt bra redan då, men jag tycker den utvecklats något och hackat sig upp ett pinnhål till. Visst är det här en en ung amarone, som kräver sina tre timmar på karaff, men görs detta så blir det en himmelsk upplevelse.

Här finns en stor, komplex doft fylld av en läcker mörk frukt, som tillsammans med lite läder, jord, örter, torkad frukt, kakao och aningens kolasås gör det till en ljuvlig sniff- och doftupplevelse. Någon liten alkoholton kan vi initialt skönja, men den avtar ju längre tid vinet får i glaset.
Den första lilla klunken väcker en känsla av hysterisk upprymdhet. Vilken fantastisk amarone! Intensiteten, kraften och komplexiteten! Den generösa frukten: söta mörka körsbär, solmogna björnbär, några svarta vinbär, blåa plommon och ett sällsamt inslag av skogshallon får oss att jubla.
Lägg på lite örter och torkad frukt tillsammans med den trevliga syran och finstämda tanninerna, så går vi nästan upp i brygga. Tanninerna är särskilt värt att nämna. De är visserligen avrundade och tämligen mjuka, men ändå påtagliga och bjuder det där lilla motståndet, som en kvalitetsamarone ska ha enligt vår bok.
Eftersmaken är packad med söta mörka körsbär, någon liten, liten ton från russin och den bitterljuva smaken av riktigt mörk choklad. Milde Moses vilken Amarone!!

Betyg 5

Detta fick bli årets sista blogginlägg. Vi vill också passa på att önska alla våra vänner

GOTT NYTT ÅR    HAPPY NEW YEAR      FELICE ANNO NUOVO

2012 Luddite Shiraz

Månadens vin på forumet finewines.se har under december månad varit ett ett vin från Sydafrika på druvan Shiraz (Syrah).
Det kostar inget att vara medlem på forumet. Det är bara att registrera sig och ta del av diverse nördiga vinmänniskors tankar och åsikter om vin. Just projektet "Låt oss dela en pava över nätet" tycker jag är lite extra kul. Någon av medlemmarna väljer månadens vin. De som har lust deltar genom att köpa en flaska och sedan förmedla sina tankar.

2012 Luddite Shiraz 
Niels Verburg och Penny Meyer möttes 1985 på Elsenburg Agricultural College. Efter avslutad examen var de ett par vars önskan var att få göra vin tillsammans. Det var hårda tider i Sydafrika så dom flyttade till Europa, där dom jobbade och förkovrade sig inom vintillverkning. Det blev även något i år i Chile, Nya Zeeland och Australien innan dom 1995 återvände till Sydafrika. Det blev närmare åtta år hos vinproducenten Beaumont i Bot River innan dom öppnade eget.
Dom köpte en gård alldeles utanför Bot River, som är runt 17 ha stor. Shiraz har dom gjort sedan årgången 2000. Deras motto är "Passion går före teknik".

Druvorna kommer från Bot River och är små i storleken men med en fantastisk koncentration. De skördas för hand och delas in i två olika batchar, nya och gamla odlingar. Direkt efter press blandas vinet för att jäsa på lite lägre temperaturer för att behålla fruktigheten. Musten dras sedan till ekfat varav 25 procent är nya, 95 procent fransk och 5 procent ungersk ek. Resten av faten är gamla och vinet får mogna i två år innan man buteljerar.
Källa: importörens hemsida.

Doften är ganska kraftig med en massiv mörk frukt som omedelbart slår emot oss. Här finns en del örter av provencalskt snitt, men också lite läder, jord, järnrör, någon liten ton av kakao och björnklister samt unset vidbränd mjölk.

I munnen är det ett kraftigt vin med stor kropp och massor av mörk frukt såsom björnbär, katrinplommon, körsbär och några skogsbär. Örterna från doften återkommer i smaken och nu förstärkta med svartpeppar. Bra syra och medgörliga tanniner gör att vinet bjuder ett försiktigt motstånd och håller frukten på plats så den inte övergår till att bli syltig. Eftersmaken är något längre än medel och har en hyfsad stor komplexitet: med en fin mörk bärkompott, örter och kryddor, mörk choklad och sötlakrits. Det finns en viss ton av alkohol, men inte direkt störande.
Ett gott vin som jag gärna dricker igen. Återköp? Troligen inte. 346 kr som det kostar på SB känns lite högt.

Betyg 4-

1982 Vintage Port, Quinta Do Noval

En gång i tiden hade Vintankar en faiblesse för portvin. Några flaskor hamnade i källaren. Smakpreferenserna förändrades och numera blir det en flaska portvin om året. På Julaftonens förmiddag drar vi korken. Dekanterar. Och till osten som avslutar vårt julbord dricks den.
I år blev det en VP från Quinta do Noval

Quinta Do Novals historia startade 1715, men det är kanske främst under 1900-talet som dom gjort sig ett namn. Antonio José da Silva förvärvade egendomen 1894 och planterade om p g a phylloxera-angreppen. Svärsonen Louiz Vasconceles Porto tog så småningom över. Han hade ansvaret för verksamheten under nästan fyra decennier. En kreativ man som införde en mängd innovationer i verksamheten bl a var det han som formade om terassodlingarna till ett mycket bredare format, 1958 introducerade han Late Bottle Vintage (LBV), år på Old Tawnies m m.
1993 köpte AXA Millésime verksamheten och sedan dess har Christian Seely haft ansvaret.

Att öppna en gammal flaska portvin är alltid lika spännande. Den här gången är korken i ett förvånansvärt bra skicka. Övre delen är helt fräsch och det är bara längst ner som den är lite "gammal". Den åker ur med ett litet plopp och nästan inga smulor är kvar i portvinet.
Druvorna till det här portvinet kommer från en enda vingård. Druvmixen har jag inte lyckats få fram

En fin doft av björnbär, lite hallon, någon liten ton av viol och fikon samt  kanderade mandlar. En ytterst svag nyans av romrussin kan vi notera.

I gommen finns en härlig sötma som balanseras av en finstämd syra. Några alldeles sammetslena tanniner. Inte ett så tungt portvin, men tämligen komplext och så nära toppen det går att vara. Björnbären och den lilla tonen av skogshallon från doften går igen i smaken också. Här finns en del torkad frukt främst fikon och dadlar, några romrussin, en liten försiktig ton av örter och kanel samt mörk choklad. Eftersmaken är mycket lång.
Visst är det ett portvin som inte är så tungt, men desto mer lättdrucket är det. Och visst tusan är det gott!!

Betyg 4++

Det här portvinet köpte jag i början på 90-talet för knappt två hundra kronor. Onekligen ett väldigt bra köp! Portvin kan det verkligen löna sig att vänta ut!

2006 Amarone Villa Monteleone.

Uppesittarkvällen avslutas på samma sätt som den gjort de senaste 15 åren. När allt julstöket är avklarat, så slår vi oss ner med ett glas Amarone och njuter av  att julefriden börjar infinna sig. Från musikanläggningen hörs Håkan Hagegård och Adolf Fredriks Gosskör. I våra glas är det Amarone från Villa Monteleone.

There won´t be snow this Christmas on the Swdish westcoast

Ni som följer bloggen vet att Villa Monteleone fyller en särskild plats i hjärtat hos Vintankar. Vi har bott på gården ett par gånger, besökt den ännu fler gånger och köper deras viner så gott som varje år.
Ett av besöken kan du läsa om här.
Åtskilliga årgångar av Villa Monteleones Amarone har vi njutit av.
Du kan läsa om årgång 2001 här, 2003 här, 2004 här, 2005 här, 2006 här, 2007 här, 2008 här, VM Raimondi (svenska ekfat) 2008 här samt årgång 2009 här.
Vinet är gjort på druvorna Corvina, Corvinone och Rondinella. Vinet har legat 36 månader på franska ekfat.

Årgång 2006 befinner sig helt på topp och levererar en högtidsstund för en amaronenörd som Vintankar. Redan direkt då korken dragits ur och den första lilla provskvätten hällts upp blir vi mer eller mindre saliga.
En underbar doft av mörka körsbär, lite torkad frukt, några örter och kakao kan vi ganska omgående ta till oss. Det är väldigt lätt att sluta ögonen och förpassa sig till Villa Monteleones underbara trädgård.

Vi blir överraskade av att vinet känns så omedelbart tillgängligt. Redan då vi tar den första lilla skvätten möts vi av de allra ljuvligaste smaker. Vinet får en timma på karaff. Visst har det tillkommit en del smaker, men kanske har de främst djupnat. Vinet håller den här höga nivån kvällen igenom.

I gommen känner vi ett runt och fylligt vin, som är fullpackat av söta mörka körsbär, solmogna björnbär, några skogshallon och blåa plommon.Fikon, dadlar och lite russin. Örter och försiktiga kryddor. Katrinplommon. Kakao. En mångfacetterad smakpalett. Inte allt på en gång. Mer som lager på lager. Fortfarande en bra syra för friskhetens skull. Mjuka och sammetslena tanniner, men dom finns där. En ljuvlig och riktigt lång eftersmak med det där lilla bittra avslutet från riktigt mörk kvalitetschoklad.
Hög komplexitet. Fin elegans. Bra balans.
Du som har några 06:or får rådet att öppna några nu. Det är en underbar upplevelse och det blir inte bättre än så här, vilket räcker ända fram till paradiset.

Betyg 5-

Alla ni där ute tillönskas en riktigt GOD JUL