Amarone, Campo San Paolo, 2001, Villa Monteleone

Hustrun och jag har en tradition som daterar sig till det sena 80-talet. Våra barn var då bara ett par år gamla. Vi var i full färd med att forma vår familjs jultraditioner. Den 23:e dec var alltid en lika hektisk dag: matinköp, sista städrushen, julpyntning, marsipankonstverk, skinka mm. När barnen äntligen var i säng, så fortsatte vi med julklappsinslagning och någon gång när den 23:e gick över till den 24:e var allt klart och vi fullständigt utmattade. Vi satte då på lite sakral julmusik tog fram stiltonosten, pepparkor och hällde upp ett ordentligt glas portvin. Nu var julen äntligen här och julefriden började infinna sig.Idag har vi det lite mindre jäktigt, men traditionen att lyssna på julmusik äta ost och dricka vin vid tolvslaget den lever vidare. Fast nu har parmesanen kompletterat stiltonosten och portvinet är utbytt mot ett glas amarone. Det är framförallt hustrun som ledsnat på portvinet och föredrar amarone istället. Vi har varit på amaroneprovningar där hon kan utbrista "portvinsvarning" och då vet jag att detta är inte hennes dryck.

Amarone "Campo San Paolo" 2001.
Producent är Villa Monteleone. Gården ägs och drivs av en fantastisk kvinna, Lucia Raimondi. Du som vill få hela hennes historia kan klicka här. Gården ligger runt byn Gargagnago. Vi har besökt henne tre gånger tillsammans med Clubamarone. Varje gång kan vi konstatera att i hennes trädgård (egentligen park) är man så nära paradiset det nu går att vara. Jag får en strof i huvudet av någon popsång från tidigt 70-tal "if paradise is half as nice". I år ska vi boka in oss en vecka på hennes B&B.
Villa Monteleone fick 3 glas i Italian Wine (Gambero Rosso) för första gången för sin Amarone 2005.
Det görs nu också en amarone på svenska ekfat i en speciell edition. Läs här.


Åter till Campo San Paolo 2001.
Druvblandningen är corvina, corvinone och rondinella. Druvorna har legat och torkat runt 120 dagar.
Det här är Villa Monteleones prestige amarone. Den har legat 36 månader på ekfat och sedan 12 månader på flaska innan den började säljas. Är jag rätt informerad så har ingen mer gjorts sedan 2001.
Detta är vår sista flaska.

Ur glasen strålar det en briljant klarröd färg. Ljuset från stearinljuset ger en väldigt läcker färgton (lila/purpur) mot glaskanten.
Doften är mäktig. Dov och mörkfrukt med körsbärstoner slår nästan knockout på luktorganen. Efterhand känns lite torkad frukt, russin och kakaotoner.
Smaken domineras av körsbär och krossade körsbärskärnor ger en ljuv liten bitterhet. Vi hittar också små nyanser av lite örter. Eftersmaken är lång och gigantisk, där tränger sig torkad frukt och russin fram och  som kompletteras med unset vanílj och en trevlig dos mörkchoklad. Syrorna är fortfarande förvånansvärt pigga och det ger en bra stadga till vinet. Smakmässigt drar det i väg åt reciotohållet, men inte alls den sötman. Tanninerna är sammetslena.

Ett komplext och elegant vin i sina bästa år. Underbart på egen hand och växer en dimension ihop med parmesanosten. Funkade OK till stilton och pepparkakor.

Sent på julaftonskvällen var det dags för nästa glas. Vi åt lite chokladtryfflar och klarade av två av sju delmoment i familjens interna sällskapsspels mästerskap.

Vi är så har dag två lika överväldigade av vinet som vi var igår.

Betyg 4+