San Vito 2007 vs Monti Garbi 2007

Vi hade vännerna V och A på besök härom kvällen. Vi började med en halvflaska Billecart-Salmon till löjrommen. Vi drack den i höstas. Den var bra då och lika bra nu. Vill du läsa mer om detta så gör du det här.
Vi åt honungsglaserade revbensspjäll och till detta testade vi två ripassoviner från år 2007. Vill du veta mer om ripassoviner så rekomenderar jag läsning här.

San Vito 2007, Villa Monteleone.
En av mina favorit producenter i Valpolicella, som ni som läser min blogg säkert har förstått. Den här gången är det ripasson från 2007 vi dricker. Vi betalade 13 euro när vi köpte den på vingården

Från glaset lyser en mörkröd färg.
Vi känner doften av körsbär, lite örter och en liten rosenton.
Vi smakar och möts av en härlig frukt- och bärkompott: körsbär, vildhallon och björnbär. Lite senare stöter örterna till och lite trevlig mörkchoklad. Eftersmaken är ganska lång och det är i den man känner ripassons samhörighet med amarone dvs den torkade frukten ger sig tillkänna.
En fin syra är hela tiden närvarande och tanninerna finns där men är tämligen mjuka och finlemmade.
Ett trevligt vin som klarar sig på egen hand, men gör sig väldigt bra till våra honungsglaserade revben.
Vi minns 08:an från i våras som lite vassare.
Betyg 3+.

Monti Garbi 2007.
Detta har varit ett av de bästa och pålitligaste ripassovinerna i systembolagets sortiment. Producent är Tenuta Sant Antonio. Producenten gör två riktigt bra amaroneviner Campo dei Gigli, som är deras prestigeamarone samt en standardamarone, Selezione Antonio Castagnedi. Den senare är i mitt tycke den bästa amaronen under 300 kr, som finns på Systembolaget.

Druvblandningen är 70% Corvina, 20% Rondinella och 10% Osoleta.
Vi upplevde årgång 2008 som ett steg tillbaka när vi provade den i somras. Nu är det 2009 som säljs på SB. Priset är fortfarande 99 kr, men den årgången har vi ännu inte provat.

I glaset har vi ett vin med en mörkröd färg. Lite ljusare än San Vito.
Vi doftar och känner genast igen de typiska ripasso-körsbären. Doften är lite mörkare och dovare än Villa Monteleones ripasso. Doften kompletteras med lite örter och vanilj. Ingen stark påträngande doft utan lite mer servil.
Vi smakar och känner omedlbart de friska körsbären. Örterna finns i bakgrunden liksom vaniljen och chokladen. MG är något kortare i rocken än San Vito. Syran är fortfarande pigg och tillsammans med de mjuka tanninerna ger de en bra stadga åt vinet.
Vinet är bra nu och kommer inte att bli bättre. Årgång 2007 ska nog drickas upp inom ett halvår.
Betyg 3+

Även om dessa båda viner är lite olika till sin karaktär, så finner vi dom ändå jämngoda. Trevliga, enkla, raka och ärliga viner att förgylla vardagen med. Bra matviner, men fullt drickbara även på egen hand.