Scrimaglio vs Parusso

Den förunderligt milda höst där temperaturen, trots att vi hunnit in i december, fortfarande pendlar mellan 7-10 plussgrader, gör att vi kan gå ut i grönskaslandet och plocka färsk ruccola. Vi hade tänkt oss matcha en Barbaresco mot en Barolo.

Scrimaglio 2003.
Vi plockade upp den sista av tre inköpta Scrimaglio 2003. Av mina korta noteringar, från tiden före jag började föra mina anteckningar såväl offentligt som mer utförligt, kan jag utläsa att den första flaskan var en besvikelse, väldigt knuten och inte inbjudande. Flaska nr två dracks under 2010 och där har jag noterat "mycket bättre nu". Jag häller upp ett glas i god tid innan vi ska äta. Doften är intagande, fullt av bär och mörka frukter, men drar lite åt portvinshållet. Det sista sänder lite dåliga vibbar. Men hur ser glaset ut! Grumsigt och rödbrunt. Smakar syrligt och obehagligt. Ah, vilken besvikelse. Bara att hälla ut.

Så blev det då ingen match. Vi får hålla tillgodo med en Barolo till vår, ur frysen hämtade, tjälknöl på älg.

1999 Parusso, Mariondino

Italienska Viner besökte producenter 2009 och lämnade då följande rapport.                            

                               

Parusso finns på Bricco Rovella mellan Castiglione Falletto och Monforte d´Alba. Man förfogar idag över 22 ha i Ornati, Mosconi, Mariondino, Bussia och Le Coste, allt beläget i sydöstra Barolo.

Vi får i glaset ett vin med en rubinröd färg, som har lite bruna stråk i sig, vilket indikerar ålder. Inte riktigt transparent, men inte långt därifrån.
Doften är till en början lite blyg. Den vecklar dock ut sig alltmer ju längre kvällen lider. Efter ett par timmar i glaset är den verkligen inbjudande. Vi hittar härliga bär såsom björnbär, mörka körsbär och även lite hallon. Det finns även ett floralt inslag, nyponrosor och ett uns viol.
Det är dags att smaka på vinet och vi tar första klunken, som vi låter virvla runt i gommen några sekunder.Vi hade förväntat oss en större tyngd, men här dansar solvarma  hallon, jordgubbar, björnbär och körsbär en virvlande dans med lakrits och lite örter på väldigt lätta ben. Det här här är riktigt gott. Syrorna i en total harmoni med frukten. Tanninerna är tydliga men alldeles sammetslena, men för den skull är de inte mesiga. Vinet känns som det just nu är på toppen av sin förmåga och vi bara njuter. Eftersmaken är lång och sitter kvar länge i gommen, trots att vinet är förvånansvärt lätt.
Betyg 4+

Summeringen blir att besvikelsen över Scrimaglio snabbt byttes ut mot en överraskande positiv Barolo. Vi fokuserar hellre på det positiva än det negativa och utnämner Parusso till en av de bättre Barolos vi druckit.