Fonseca Guimaraens 1988 Vintage Port

Vårt intag av port har minskats drastiskt under de sista 10 åren. Det är framförallt hustrun som inte längre är speciellt förtjust i port, men jag uppskattar fortfarande ett glas portvin. Den sist köpta flaskan är just dagens portvin, som inhandlades 2006 för 299 kr på Systembolaget. Innan dess köpte vi med jämna mellanrum en hel del port. Vilket gör att vi har ca 30 flaskor kvar i källaren. På årsbasis räknat går det åt 1-2 flaskor. Då jag är dryga 60 år så finns min kvarvarande konsumtion av portvin i källaren och några fler flaskor behöver inte inköpas.
Vi öppnar alltid en flaska på julaftonen för att ha till osten och chokladen under julaftonskvällen.
I år fick det bli ett portvin från sonens födelseår.

Fonseca Guimaraens Vintage Port 1988.

Firman startades redan 1822 av Manoel Pedro Guimaraens, som efter en politisk flykt från Portugal till England ett par år senare i ett tomt portvinsfat, fick firman att blomstra till ett av de mest betydande portvinshusen. Efter andra världskriget var man dock tvungen att sälja firman eftersom handeln och därmed kapitalet gått i botten. Trots att firman sedan dess ägts av Taylors har familjen Guimaraens fortsatt sitta vid rodret. Idag är David Guimaraens i sjätte generationen portvinshusets vinmakare, vilket innebär att man bibehållit den typiska stilen som utmärker deras viner och gjort dem kända och prisrosade världen över.

De årgångar som ”deklareras” går produktionen till Fonseca Vintage, men tack vare den stora efterfrågan av årgångsportvin som uppstod i början av 50-talet bestämde sig vinhuset för att släppa ett årgångsportvin då skördarna uppvisade tillräckligt hög kvalitet, utan att bli ”deklarerade” årgångar. Man lanserade då Guimaraens Vintage Port. Detta vin släpps generellt till försäljning när det nått den mognad då det anses färdigt att njuta, vilket normalt sett är efter 12-15 år efter skörd, vilket är något kortare mognadstid än för de deklarerade årgångarna.

Källa http://www.johanlidbyvinhandel.se/

Druvmixen är touriga nacional, touriga franca, tinta roriz, tinta barroca, tinta cão och tinta amarela.

De tre första druvorna dominerar.

Jag dekanterar drygt halva flaskan (dagens beräknade åtgång) någon timma innan vi sätter oss vid julbordet.

Vi har i glaset ett vin som lyser av en mörkröd färg, som övergår i tegelnyanser mot glaskanten.

Vi sniffar och möts av en förvånansvärd frisk doft ( vinet är ju ändå 23 år gammalt). Det första vi tänker på är mosade körsbär uppblandat med söta plommon. En viss eldighet finns där men inte alls störande. Det tillstöter lite russin, kryddor och lakrits. Lite överraskande och mycket trevligt.

Vi tar en liten klunk och låter den få några sekunder i gommen. Vi känner smaken av mörka körskbär, katrinplommon och en tydlig russinsmak. Ett mjukt och lent portvin. Eftersmaken är lång, söt (inte för söt) och faktiskt finns där en liten pepprig ton. Syrorna är fortfarande alerta och det känns förvånande att detta vinet är tjugotre år gammalt. På slutet tillstöter lite mörk choklad.

En trevlig port. Frisk, mjuk och inte för söt, som till och med hustrun gör tummen upp för.Riktigt bra till stiltonosten.

Betyg 4+.