Väl framme i Skummes så korkade O upp en flaska champagne. R plockade fram lite olika tilltugg bl a rostat bröd med creme fraiche och pesto!
Deutz Brut Classique.
Druvblandningen är runt en tredjedel av vardera Pinot Noir, Pinot Meunier och Chardonnay.
Deutz är beläget i Aÿ, en av de 17 grand cru-byarna som ligger i hjärtat av Champagne. Företaget grundades 1838 av William Deutz. Huset har en årlig produktion av drygt 1,5 miljon flaskor per år. De egna odlingarna täcker ca 40% av behoven, övriga druvor köps från 22 långtidskontrakterade odlare.
Källa: www.swedishbrand.se
Doften är frisk och lite ungdomligt yster. En äppelblandning (gröna/röda/gula) är det första vi noterar. Sedan lite citrus och en hel del mineraler. Lite snäckskal. Det omedelbara intrycket är trevligt och vårt goda humör och stämningen runt bordet stiger.
Smaken är torr och mycket frisk. Initialt är det de gula äpplena som vi noterar. Strax därpå kommer lite mariekex, mineraler och friska toner av citrus. Eftersmaken är medellång och här kommer lite annan frukt fram som aprikoser och persika. Avslutet innehåller en touch av nötter.
Det här är riktigt gott. Lättdrucket men ändå med en fin karaktär.
Betyg 4
Jag råkar veta att R är förtjust i La Poja, så det blev rätt självklart att vi skulle ta med oss en sådan flaska.
Det är bara någon månad sedan vi drack en 2004:a. I våras drack vi en 05:a. Vi var då riktigt imponerade av årgången 2005.
2005 La Poja
Vinet är gjort på 100% Corvina.
Doften är stor och omfamnande. Solvarm mörk frukt är vinets signum. Rejält med mörka körsbär, en hel del björnbär och rejäla doser av örter. Lite choklad och en del fat finns här också.
Att det här är från Valpolicella går inte att ta miste på.
I gommen känns vinet så klart kraftigt och packat med mörk frukt: mörka körsbär och solmogna björnbär i första hand. Ett par nypor av diverse örter, en del krossade körsbärskärnor och lite kakao. Tanninerna är alldeles sammetslena, vilket gör att vinet känns mjukare än vad 05:an gjorde i våras. En frisk syra ger vinet en stabil ryggrad. Eftersmaken är riktigt lång. Ett välbalanserat vin
som i all sin kraft och pondus också har en elegans.
Jag har en 05:a kvar och eftersom vinet känns helt perfekt idag så ska den inte få ligga så länge i källaren.
Betyg 4+
Kvällens andra vin blev en Chianti, som jag senast drack för två år sedan och då blev smått begeistrad i. Du kan läsa om detta här. Nu blev det inte samma ovationer den här gången. Jag tror det i första hand beror på den ordningen vi drack vinerna i. Det är inte lätt för ett vin av den typen som den här Chiantin utgör att komma efter ett kraftpaket som La Poja. Vi borde naturligtvis druckit dom i omvänd ordning.
Fattoria Selvapiana Vigneto Bucerchiale Chianti Rufina Riserva, 2006.
Vinet kommer från Rufinaområdet ca 20 km öster om Florens. Det är gjort på Sangiovese till 100%.
Lite övergripande kan vi konstatera att här har vi ett betydligt slankare och stramare vin.
Här doftar det av en mycket ljusare frukt. Vi finner körsbär, men nu av en helt annan typ. Den där ljusröda sorten och någon kopp nyplockade skogshallon. Tydliga örter tränger sig på, aningens cederträ och en svag jordig ton.
I munnen känns vinet stramt med en del tanniner som biter ifrån sig riktigt bra. Den rödbäriga frukten återkommer i smaken: körsbär, hallon och röda vinbär. Några rejäla nypor örter. En rejäl syra skänker vinet en stor friskhet. Inte alls ansträngande bara karaktärsfull. Eftersmaken är lång med tydliga kryddor, i första hand vitpeppar. I avslutningen lite lakrits. Den rödskimrande frukten följer oss genom vinets alla stadier.
Lite besviken på mig själv blir jag som serverar vinerna i fel ordning.
Betyg 4
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar